Att våga fast man är rädd
Jag är rädd. Hela mitt liv har jag varit rädd. Stor i käften och kaxig och på ytan en god självkänsla men när det verkligen har gällt så har jag alltid fegat ur. Gömt mig från alla seende ögon, flytt från en eventuell chans till någon slags framgång eller uppmärksamhet och nu sitter jag här trettiofem bast ung och undrar varför jag aldrig vågade.
När jag var 18 och nyss träffat mitt ex så ringde en äldre bekant. Hon jobbade som illustratör och behövde en assistent. DU! DU! ropade hon; "kom ner till Stockholm och jobba!" och jag som alltid drömt om att få vara konstnär men alltid lyssnat på de som påstår att "konstnärer är fattiga och konkurransen är stor, det är ingen idé" tackade nej.
Genom åren har liknande erbjudanden kommit och gått och alltid alltid har jag tackat nej. Fått panik och tryckt huvudet ner i sanden med en jävla fart. Jag har knappt hunnit tänka efter men den där lilla rösten; "jag är en bluff" är hög och överröstar fan allt.
Sen började jag blogga.
Jag är fortfarande skitskraj. Skraj för att hoppas på utveckling (jag är en loser), skraj för att det är för sent (jag är gammal, vem vill ha mig?) skraj för att överhuvudtaget utmana mig själv och skraj för att misslyckas. Och det är ju där det ligger; rädslan för att misslyckas, så istället så provar man inte. Man sitter kvar i sitt lilla hörn. Sitt patetiska tråkiga hörn där ingenting händer men det är ju iallafall tryggt.
Men mod är ju att våga fast man är rädd och jag är modig. Jag vågar vika ut mig här (och där) och jag vågar tro på att jag kanske har mer att erbjuda världen än en sketen liten blogg och en jävla massa åsikter.
Tweet
Miss mary Heja heja dig! Jag är också en fegis, men vÅgar inte ens blogga offentlgt. Men du inspirerar, en dag ska jag också...
Visselpaj Jag tycker det är något alldeles enastående vackert att trotsa starka rädslor, när man känner att man behöver, vill och tror att det skulle få en att må bättre.
sandra jag känner igen mig lite,
jag är också en fegis,en riktig loser när det väl gäller. jag ser dig dock som en person som vågar säga vad du tycker och tänker,så du är nog inte så feg som du kanske tror :)
får tillägga att du har väldigt fint hår också! ;-)
Tant Grön Kärlek till dig! Gör det du vill i skit i ja, resten typ ;-D
Ruina - tre barn under två år Samma här! Frågan är mest vad fan det är jag vill? Det ger mig lite panik. Närmar mig 30 och vet inte ens vad jag vill ha ut av livet, förutom en massa barn. Och sen då?
Linda klart du har mer att erbjuda världen, det är ju det jag alltid sagt! fan- varför tror du alla vi läser din blogg? du är intressant, ärlig, rak, fascinerande, brutal och fantastisk. om tillfällen kommer där du har en chans att predika ditt budskap, TA DEN. världen blir lite vackrare med lady dahmer..:love:
Anniina Din "sketna lilla blogg" o dina åsikter är ju bara bäst (oftast i alla fall :)). Upptäckte dig i våras (eller nåt) o har stalkat bloggen sen dess. Häromdagen upptäckte jag till min stora lycka även arkivet o har kollat på gamla inlägg med. Som morsa och blivande förskollärare är jag otroligt glad att jag hittat din blogg. Trodde jag var hyfsat genusmedveten men får aha-upplevelser här jämt, både av dina inlägg och andras kommentarer.
Ninna Tack för att du vågar dela med dig :love:
Inte har ditt "bäst före" gått ut, tvärtom du sitter ju o trycker på en massa erfarenhet. Män verkar ofta bära sin ålder med pondus, så varför skulle inte vi kvinnor också göra det?
Kör hårt och tro på dig själv!
Bluffan Jag är också en bluff. Jag har varit det under hela min karriär och jag bara väntar på att nån ska upptäcka det. Har lärt mig att det finns ett fint ord på utrikiska för såna som oss: The Imposter Syndrome. Det låter så jäkla märkvärdigt att det kanske är lite bra att lida av det trots allt.
15-åring du är bäst, glöm inte det! om det är några bloggare som förändrat mig så är du en av dem!:thumbup: :love:
Fröken Bella En sketen liten blogg? du är en av mina största förebilder och en av dem som har gjort att jag idag är feminist. Du inspirerar mig (och så många andra) dagligen!
yasmine De flesta jag pratar med tycker att de är en bluff. Jag är egen företagare och jag är livrädd att skatteverket ska ringa mig och säga att alla papper jag någonsin fyllt i är FEL!!!
Men jag tycker man ska försöka kasta sig ut för det är eufori när man utmanat sig själv och LYCKAS!
sara Jag har något som jag funderat på länge, kan du inte börja föreläsa om genus? Du har ju vettiga åsikter kring det, tänker jag. Jag jobbar som förskollärare och mina kolleger är verkligen i stort behov av lite genustänk! Vi var på en genusföreläsning i vintras, och den var under all kritik. Föreläsaren började innan föreläsningen med att ursäkta sig för att hon var sen, och sen berättade hon att deras bil hade gått i sönder på vägen dit. Och sen följde orden: "Det var tur att vi hade med oss en man i bilen som kunde laga den på plats".. och där dog mitt intresse för resten av föreläsningen..
HabibtyNina Hej du:) Jag har läst din blogg till och från ett tag nu och jag gillar den och dig skarpt:-d! Jag gillar inte att prenumera på bloggar men däremot ska jag länka din blogg på min blogg.
Klart du ska säga ja till mer..vem vet vad det leder till.
Ha det så bra!
Nina
Hälsningar Nina
michelle satan i gatan vad snygg du är.
HabibtyNina HERREGUD..det verkar som jag har hybris med alla mina kommentarer men det var verkligen inte meningen att det skulle bli så många. Det var nåt strul när jag skulle skicka iväg den. Nina
Linda Kom på mig själv med att sitta och rådigga din blogg, och jag tror liksom aldrig jag sagt det, så; FAN VAD DU ÄR BRA! Så sjukt intressant läsning och rolig också för den delen!
Sen till temat för ditt inlägg; Förstår precis vad du menar, tror nog många är sådana. Fan man måste börja våga ta för sig och satsa..!
Christina jag tror faktiskt att dina åsikter gör skillnad och att de behövs! jag håller faktiskt med dig, av din blogg att dömma: du är en fantastisk människa som alla borde träffa. det vet jag att iaf jag skulle vilja, även om jag inte alltid håller med allt du skriver till 100%. men det är ju det bästa med din blogg! :) YOU GO!
Bigfuckingdiffrence Bluffan: :thumbup: same me!! Lider av det fett kan jag säga...:thumbdown:
Emma Du är stark Miss Dahmer och jag har dig bland mina topp 10 förebilder! Keep up the good work! Kram
Lexie Rädsla begränsar och är en utav våra största fiender. Trotsa rädslan, våga leva livet. Du kan LD. :-d
malin bra skrivet! :)
Linda aka Javamorsan Har tyvärr(?!) inte haft den rädslan du pratar om. Har alltid slängt ut mina tankar på ett eller annat vis till alla som råkar vara i närheten :)
Har väl tonat ner mig en del pga respekt för nära och kära. Men så inser jag att nej. Jag är den jag är. Take or leave it liksom :love:
Vi har alla saker att erbjuda världen om vi bara vågar tro på oss själva!
Du är en stark människa. Jag håller inte alltid med dig men diggar att du är rak och ärlig :)
fröken udda jag känner igen mig!
Tildaf Jag känner igen mig med. I helgen var jag på fest och träffade där min brorsas tonårskompis från staden jag växte upp i 50 mil bort (världen är liten). Snubben jobbade som arkitekt i Oslo. Jag blev lite avundsjuk på hans jobb och kände ett stygn av ledsamhet över att jag aldrig ens sökte till det programmet. Varför kan man fråga sig, jo för att det kräver ett arbetsprov och ett sådant kunde väl inte lilla jag utan utbildning göra så då struntade jag i att ens försöka! Likadant med andra konstutbildningar. Min högsta dröm är egentligen att bli designer, men "konstnärer är fattiga och konkurransen är stor, det är ingen idé".
Myaraq Jag känner inte helt igen mig men nästan. Jag har alltid varit väldigt ung i förhållande till dem jag umgås med eller vad jag har presterat. Så jag har alltid varit duktig "för att jag är så ung". Här för två veckor sen blev jag kallad till en intervju, ett riktigt jävla höjdarjobb med massvis med ansvar. Det är mitt drömjobb. Jag tyckte själv att det var för bra för att vara sant, att de ens kallade mig, lilla 22-åriga My utan erfarenhet med en rykande färsk examen, men de kallade mig. Och jag fick nästan fullständig panik för nu skulle jag helt plötsligt sättas på prov. Jag hade varit den yngste medarbetaren på det stället, men jag är 22. Jag kommer bli äldre. Och då kanske folk inte längre imponeras av mig. Jag strävar efter att alltid utvecklas som person och är livrädd för om det finns en gräns för det.
Oj vad jag spårade iväg här men min poäng, även om den är otydlig, är: ibland är jag också i vägen för mig själv. Och det är ju lite synd.
Andrea Skönt att se att det finns fler i den klubben... The impostor Syndrome, ja, jisses.
Själv skriver jag böcker. Jag vill bli en etablerad författare. Ren idioti, antagligen! Trots att en hel del (kunniga) människor har hävdat motsatsen är jag varje dag övertygad om att det jag skriver är skit, jag saknar talang och suger i största allmänhet. Jag tror att det är en stor anledning till att jag ännu inte ÄR en etablerad författare, att rädslan hållit mig från att satsa på min dröm.
Glajjan Låter lite som mig, fast som tur är e jag bara 23 och ska nu trotsa mina rädslor och börja på högskolan. Jag trodde till en början att jag inte skulle komma in, men det gjorde jag (rätt hög antagningspoäng också) så jag försöker tillåta mig själv att känna att jag är faktiskt bra, och inte är så dålig.
Det är skönt att läsa din text, för då vet jag att man ska testa sina vingar, för att sedan inte ångra sig, man måste ju se vart det leder någonstans.
Tack för din blogg och dina texter, det hjälper mig i vardagen med mina två småbarn (ungefär lika gamla som dina)
och jag har ändrat på det där med att berömma och säger till min äldsta "men du KAN ju.." Och se på fan, nu går ungen runt och säger det, att HON KAN, precis så som det ska vara.
:thumbup:
Maja Hurtigh Satsa :)
Kristinmandarin Oj,vad jag känner igen mig i det där! Vad är man rädd för egentligen? Är det förändring?Eller är det rädslan att misslyckas? Jag har tackat nej till vernissage ihop med en tidigare kompis som också skapar,för att jag tänker "min konst är ju inte bra,vem vill se mina tavlor"...jag målar för min skull ju. Samtidigt har jag fått bra respons så jag vet ju att andra kan tycka om dom. Ändå vågar man inte.
Jag är lite sådär när det gäller andra människor också,såna som skulle kunna bli ens vänner. Så fort en annan person börjar komma lite närmre,kanske en klasspolare på komvux som vill ta en fika utanför skoltid blir jag sådär "åh nej" och lixom drar mig undan. Kanske rädd för att folk ska sluta tycka jag är en trevlig person och upptäcka att jag egentligen är värsta muppen...lr nåt. Även om det aldrig hänt,eftersom det alltid är jag som drar mig undan först...
Varför är man så lixom? Sjukt enerverande ju. tack för att du skriver om att våga :thumbup: Det gäller ju alla plan i livet...
sofia Grymt inlägg. DU är grym!
Anne Om du inte själv vet vad du ska bli när du blir stor, så har jag svaret: FÖRFATTARE. Du ska skriva en bok om Genus och barn"uppfostran". Det är bara för dig att kopiera det mesta i detta ämne från denna blogg så har du en bok. Den boken ska jag köpa till mig själv, till förskolan där jag jobbar och till alla mammor och pappor som jag känner!
Du skriver om saker som är så självklara egentligen, men som jag ändå aldrig tänkt på. Saker som jag berättar vidare till de jag arbetar med på förskolan.. Du är bara bäst. Sen kan du också föreläsa i ämnet, som nån annan skrev. Vi skulle behöva en sådan föreläsning! Kram på dig!
Sara fyfan vad snuskigt vacker du är!
Linn Du har så rätt. Mod är att våga, fastän man inte vågar.
Och du..vilket otroligt vackert hår du har!
/en som nyss klippt av sig 20cm och saknar det!
Patricia, Wilja & Bebis! Har varit inne och läst din blogg nu! Och jag kan inget annat göra än att störtälska den! :D
Va roligt att jag hittade in hit.
Kramar!
Mickan Har precis hittat hit men måste bara säga att du är så jävla ball!
miss universum tänkte precis på det där med hur jag går och är rädd för allt och inget mest hela tiden. hur jag låter den där rädslan för femtielvasakersomjagändåintekanpåverka ta sån plats i mitt liv. trött på den! nuff is nuff.
nästa gång ngt roligt dyker upp o då min första instinkt är att springa hem o gömma mig under täcket ska jag göra precis det (svårt att bryta en vana direkt) men sen tänker jag ligga där under täcket och fundera på saken. överväga. o kanske så kommer det vara så att jag vågar. så småningom, om inte annat.
Gaymasen Gäller att bara våga men det är lättare sagt än gjort. Jag är lite likadan emellanåt. Har fått fina erbjudanden om en del saker, bland annat att ställa upp i debatt gällande frågor kring HBT-dagis och liknande. Jag skulle då debattera mot RFSL:s ordförande då han (den förra ordförande) var FÖR och jag strongt emot. Men tror du inte jag chickade ur? - "Näääe alltså.... dyrt.", - "men vi betalar"... "Näääe... har inte tid..." Blablabla. NEJ. Man ska våga! :D
Och du. blir det tårta snart eller? Tänkte på 2000-gränsen... Är själv sugen på tårta så bjud in oss andra i värmen. ;)
Unchained Design - Handgjorda smycken Du är en GRYM förebild! Det är vågat att utmana sina rädslor, och att på det dessutom blotta sina rädslor i en enorm blogg.. Det är stort! Cred till dig!
