Hörrni, sluta knuffas!
Asså det här med att jag inte vill att ni ska säga att jag är snygg (eller ful!)... för mig är det lite som om man serverar en drink till en alkoholist för om man bortser från att jag vill att vi ska försöka fokusera på annat istället (helst inte ens tänka på utseenden, men jag vet att diskussionen inspirerar till det då jag skriver mycket om just utseende och ideal) så vill jag inte uppmuntras att vara fixerad vid hur jag ser ut.
Jag har fått höra hur snygg jag är hela mitt liv och jag älskar det. Jag älskar att få höra att jag är vacker. Jag är van vid det. Jag har det behovet. Jag vältrar mig i det. Det får mig att må bra. (för stunden)
Och det har påverkat mig oerhört negativt. Det är en process att ta sig upp ur träsket och en process som också innebär att jag behöver älta och skriva och analysera och jag tror att mitt ältande och analyserande kan hjälpa andra att ta sig en bit på vägen.
Så varje gång nån av er säger till mig att jag är snygg så stjälper ni mig lite grann. En liten liten knuff sådär som gör att jag vacklar. Precis som när man serverar en drink till någon som desperat behöver sluta. Bara lite. En enda. Sen är det bra. Och så upprätthåller och uppmuntrar man den gamla bilden av mig själv där det inte fanns nåt utrymme för annat.
Förstår ni hur jag menar?
Tweet
Susanne Du är uppenbarligen en nykter snyggoholic! Jag är nog mera av en periodare som får snyggoholicskov ibland, som till en början är lustfyllda, därefter ångestblandade, och kan vara rent nedbrytande i längden, och aldrig har jag varit helt fri från snyggdrogandet.
Lexie Jag förstår o kniper :-)
Emma Vestrgaard Du beskrev precis samma känsla jag får när någon beundrar mig för mitt utseende. Men ingen förstår..
Jonna - Au pair i England Aaah en sak jag vill tillägga - varför är det så viktigt att vi inte säger till barnen att de är sötast/finast/gulligast/vackrast om vi själva inte kan leva upp till att utseende inte spelar någon roll?
Mikk Jonna: För annars blir det väl aldrig någon ändring? Man får ju som vuxen jobba på sin inställning, och andras.
LD: Jag förstår dig fullständigt och håller med.
Åsa Jag kan förstå dig på sätt och vis, men tycker ändå inte det är fel att tala om för någon att denna är vacker/söt/fin etc...
Tänk vad tråkigt det skulle vara om man ALDRIG fick höra det...
Jeanette Gustafsson Förstår och uppskattar det du skriver fruktansvärt. Inser hur jävla fucked up allting blir. Hur invand man själv är att trösta andra människor om hur fina, söta, snygga, vackra, duktiga de är. Tack för att jag hittat din blogg och för hur mycket jag lär mig av dig.
TACK.
mirjam Hej! Jag har för mig att det stod som beskrivning för enormt länge sen i menyn att du använder menskopp. Om du fortfarande gör det och tycker det är lika underbart som jag, så tycker jag du ska skriva ett inlägg om det. Jag skulle göra det om jag hade en blogg med 2000 prenumeranter i alla fall, tyvärr har jag inte det :)
Har precis börjat använda det och det är så himla befriande. Jag tror fler tjejer & kvinnor därute förtjänar att få glömma bort sin mens. Och kunna bada hursomhelst och slippa planera allting efter mensen.
Bara ett tips, känns som det bästa som hänt på väldigt länge att jag började med denna.
Kram och tack för världens bästa blogg!!!
Lovisa Jonna: Vi är den förstörda generationen, vi behöver arbeta med oss själva för att fatta att utseende inte är det viktiga. Men det finns ju ingen som helst anledning att forma en generation till efter samma mått. Viktigare då att lära av sina misstag.
Ida Det är isåfall precis samma sak som att servera en bakelse (eller annat onyttigt) till en överviktig.
BRUNETTBLOGGEN var inne på din blogg för första gången idag och tänkte bara säga att du verkar vara en skön tjej! :)
Tina Wedin Ha! :)
Jag trodde aldrig du skulle "get to me" med dina värderingar kring pojkigt och flickigt då jag kör mitt eget race ang barnkläder eller helt enkelt inte tänk så mycket på detta och hur det kan påverka, ofast kör vi med kläder åt punk, hårdrock hållet och då ofta i svart med tryck osv... men.. så nu är jag med i en Fejjan grupp där man säljer och köper kläder och folk är som fan på att "kan inte köpa för det är killkläder" "vill inte att min son ska ha tunnika för det är tjejkläder" och allt är helt jävla uppdelat..Och JAG reagerade och sa att det spelar ingen roll om det är tjej eller killkläder liksom, och fick nån fittig kommentar tillbaka om att hennes son INTE KAN ha tjejkläder..what liksom??
Så. Jag vet inte hur du gör men med mig har du fan lyckats att vända vad gäller barnkläder, att det inte ska finnas tjej eller pojkkläder, utan KLÄDER i alla färger och mönster och tryck and so on. Grattis, eller nått haha:-d
Laks Gilla detta inlägg! :)
yasmine Ska bli spännande att se hur många kommentarer du kommer få till det här inlägget om att du ÄR så vacker...känns som en så typisk tick hos människor!^^
Nina Ruthström - bloggar från spinnsidan Japp förstår precis faktiskt.
Tycker jag på många sätt kan känna igen mig i dig och dina tankar och även din bakgrund. Inte helt men delvis.
Men, här skiljer vi oss totalt. Jag har alltid tyckt jag varit så fruktansvärt ful. Varit helt säker på att andra också tyckt det, vilket de förmodligen också gjort för jag har inte fått speciellt mkt kommentarer om att jag var varit söt. Det var skitjobbigt att ogilla sitt utseende. Men en sak som var positiv med det var att jag odlade andra förmågor. Jag tänkte att eftersom jag är så jävla ful måste jag vara bra på andra vis. Och så tänkte jag, eftersom folk gillar mig fast jag är så ful måste jag vara jävligt kul och trevlig.
Idag försöker jag byr mig så lite spm möjligt och det funkar faktiskt skitbra. Jag tycker inte jag är snygg å inte jag är ful. Jag älstar inte den biten. Jag duger helt enkelt.
LADY DAHMER ÅSA men du, fundera på VARFÖR du skulle tycka det var tråkigt! Tror du att fula människor har tråkigare än andra? Tror du t.ex att Stephen Hawkins eller Babben Larson lider av att aldrig få komplimanger? (asså nu spekulerar jag bara, men du förstår nog vad jag menar)
Fundera också lite på skillnaden där mellan just män och kvinnor. Män får ju sällan den sortens komplimanger. Inte i samma utsträckning som kvinnor iallafall och tänk då på hur stor skillnad det även är på mäns och kvinnors kroppsuppfattning och självkänsla. :-)
Vi har ju LÄRT oss att tycka om den typen av komplimanger.
LADY DAHMER TINA :thumbup:
Emelie - Högst upp i Sverige Jag har heller aldrig fått höra att jag är söt/snygg/vacker eller liknande och alltid känt mig så jävla ful men däremot är jag jätterolig (tycker jag alltså jag asgarvar åt mina egna skämt). Alltid nåt :)
Emma Att du tycker att utseende är oviktigt - jättebra! Men när du skriver att du är ful - får man inte säga emot? Ska man låtsas hålla med eller ignorera? Får man inte argumentera emot när man inte håller med?
Frih ah, hoppas det inte stör dig då bara att Bokei ritar av dig just nu http://bokkei.blogg.se/
Emma Om du behöver älta att du känner dig ful och inte vill ha motargument, varför tar du inte bort kommentarsfunktionen?
När du skriver "låt mig vara tjock ful ifred" så får du väl räkna med att folk säger emot om de inte håller med?
Emma Och Babben Larsson mår ju jättedåligt över sin vikt, det har hon berättat. Om inte annat så förstår man det eftersom hon skämtar mycket om sin vikt med en sorglig underton. Men jag tror visst att hon får komplimanger. Det finns antagligen de som finner henne vacker.
listoplisto Det är lustigt, för det är lite tvärtom för mig. Jag gick i nästan 36 år och var aldrig snygg, bara smart och så småningom även rolig.
Sedan blev jag av någon anledning snygg (det hade såklart med självkänsla att göra) och det känns SÅ jävla skönt att inte längre BARA vara den där smarta och roliga, utan att kunna vara snygg också :-)
humor hej! har du tråkigt en solig dag som den här ? inga problem. Läs min blogg, detta är ingen personlig utan en humorblogg. vi vill få folk att se det fina i världen bland annat ett gott skratt :D tootles ;-)
Tack <3
Jag känner ungefär samma.
Har du sett det här förresten? Lookism
http://www.lookism.info/BACKUP/eng/index2.html
Freja Ditt inlägg fick mig att tänka på Katrin Zytomierskas krönika i senaste Amelia. Där försvarar hon sitt val av man, vilket jag respekterar fullt ut och håller med om. Men hon skriver oxå "Det räcker inte att min kille säger att jag är vackrast i världen. Jag måste få uppmärksamhet från andra män annars kommer jag helt enkelt inte att känna mig tillfredsställd. Det här gäller för alla, sen om ni väljer att erkänna det eller inte är en helt annan sak." Jag tyckte de här meningarna var djupt tragiska, utifrån precis det du skriver om i ditt inlägg.
Jag vill inte heller granskas och bedömas utifrån mitt utseende, jag är så mycket mer än det. Jag var i min ungdom på tillräckligt många möten där jag fick kommentarer typ "Så kul att du oxå är med så jag får något vackert att vila ögonen på" för att numer snarare bli förolämpad än stolt över att få komplimanger för mitt utseende, som är alldeles vanligt och det duger för mig.
Felicia Hejsan!
Väldigt fin blogg du har där!
Jag undrar om du skulle vilja ha ett länkbyte med mig?
Det skulle innebära att vi la upp ett eller flera inlägg och skrev lite BRA kritik om varandras bloggar, samt la till varandra i länklistan.
Tacksam för svar inom snarast.
Ha en trevlig kväll!
Kram Felicia på Twilighteclipse;-)
Liz Visst, du har säkert en poäng, men måste du ta allt på blodigt allvar då? De som skriver att du är vacker kanske bara ville ge dig en liten komplimang och själva skulle tycka att det var en fin komplimang att få. Dessutom blir det ju lite svårt att berömma någon för deras personlighet och andra egenskaper när man enbart läser personens blogg? Det är ju ganska få här inne som känner dig personligen? Men jag är ändå säker på att du får massa komplimanger för att du skriver bra och har intressanta åsikter etc.
Så det kan väl inte vara så jäkla jobbigt att någon random bloggläsare skriver att du ser bra ut?
Tessa i höghuset Japp, jag förstår vad du menar.
LADY DAHMER LIZ men det är ju just min personlighet och person som kommer fram här! I skrift! Vad annars? Här är ju essensen. Det jag väljer att visa. Mitt utseende är ju ingenting i jämförelse med allt jag fläker ut!
anonym ja, jag förstår precis. min älskade bästa vän var sjuk i ortorexi i flera år (läkarna försökte få det till anorexi, något som hon var totalt vansinnig över..) iaf. det började med att hon fick komplimanger för att hon tränade, hon fick en uppmuntran. "duktig du är" och senare "men vad snygg du är" eller "vad fint den tröjan sitter på din kropp" osv, osv. hon matades heltiden med ord som talade om hur bra hon var som tränade mycket och åt rätt. tillslut tränade hon sjukligt mycket (hon tränade nästan sönder sina knän en sommar för hon sprang så mycket) och åt sjukligt "nyttigt". och hon fick fortfarande BERÖM från de som inte fattade bättre.. så ja. förstår precis vad du menar där, LD
Liz Så du tycker att alla dina läsare känner dig lika bra som dina IRL-vänner, familj och släkt? Du liksom alla bloggare väljer vad som ska komma fram i bloggen. Några av dina åsikter, ståndpunkter, synvinklar, funderingar finns i bloggen, visst, men utvalda och redigerade före publicering. Det går inte att göra så med den verkliga och "ofrivilliga" personligheten.
Det känns en aning bortskämt att be sina läsare sluta skriva att de tycker att man är vacker. Tydligen har du dina skäl, men jag tycker så ändå.
frogg Ja, man lider av att aldrig få komplimanger. Jag är skitful och tycker det är extremt sorgligt att jag aldrig får komplimanger för mitt utseende. Det är givetvis mycket för att jag har lärt mig det från barnsben men ändå. Därför är det provocerande för mig när "snygga" människor klagar på hur de ser ut, för jag vet att de ändå får så sjukt mkt mer positiv uppmärksamhet än jag.
frogg Och ja, jag förstår att det är tråkigt att BARA få komplimanger för att man är snygg,men fatta då att det också är jävligt tråkigt att bara få komplimanger för att man är smart. Särskilt när vi nu lever i ett sånt ytfixerat samhälle.
LADY DAHMER LIZ på vilket sätt är det bortskämt att vilja ha en dialog med sina läsare? Jag tycker snarare tvärtom!
Liz Okej, jag uppfattade det inte som en dialog. Jag uppfattade det som: "Sluta säg att jag är snygg, jag vet redan att jag är det, har fått höra det hela livet och vill hellre ha komplimanger för nått annat. Capish?".
Typ så.
LADY DAHMER LIZ är du ny här? Jag har nämligen en viss jargong och sätt att utrycka mig på. Jag lovar att mina regulars INTE blir förolämpade eller sura. :thumbup:
Liz Får inte jag vara med i dialogen bara för att jag inte klickar in här varje dag? Jag delar så få av dina åsikter så jag ser ingen mening med att vara en "regular".
Hur tänker kring det här med dialog (som du nämnde i tidigare svar att du ville ha)? Är det endast följande ordning som gäller:
LD: random tvärtemot-normen-åsikt
Läsare: Åh vad bra du är! Håller med
LD: :thumbup:
Är inte vi med rakade armhålor, trimmade kroppar och välsminkade ansikten välkomna att diskutera?
LADY DAHMER LIZ nu förstår jag inte vad du pratar om? Har jag sagt att du inte får ta del av dialogen eller att man måste se ut på ett visst sätt för att få diskutera? :question:
/förvirrad
Lovisa Nej Liz, alla som väljer att raka bort sitt kroppshår är inte välkomna att diskutera här! Varför blir du så upprörd? LD försöker ju bara besvara dina frågor.
Li Linda LD, jag förstår vad du menar.
Jag relaterar det här med utseendekomplimanger i stil med "nej säääg inte så, du är jääääättefiiiin" till det oändligt irriterande duktighetssnacket. I båda fallen handlar det helt enkelt om respekt.
I mitt fall håller jag på med musik och om jag har en konsert och pratar med någon efteråt om konserten och berättar om något ställe där jag var missnöjd så kan jag om jag har otur få höra "neeeej då, det lät jääääättebra, du är såååå duktig". Ingenstans blir jag uppmuntrad av den kommentaren, jag blir bara dissad för personen verkar uppenbarligen inte respektera mina professionella åsikter om min egen konsert.
Men berättar jag samma sak för min bästa vän så kommer hon säga något i stil med "okej, ja jag tyckte själv att det lät bra men vad var det du tyckte gick dåligt och hur hade du velat ha det?". Hon respekterar alltså min professionalitet och litar på och låter vår relation stå oförändrad även om jag uttrycker verbalt att jag sjöng illa på nåt ställe under min egen konsert.
En långsökt parallell kanske, men det är så med utseende också. Rätten att bli respekterad som en intelligent varelse och sedd för den man är, visad att relationer står pall även om man själv sagt "idag känner jag mig jävligt ful".
Hoppas du förstår vad jag menar :-)
Tant Grön Japp.
Katja Men LD med all respekt, hela din blogg handlar ju om utseende! :) Inte ens Kissie nämnar yttre så många gånger som du gör per inlägg. Din agenda utåt må vara anti-utseendehets, men den framförs på ett väldigt hej-jag-harmitt-utseende-bekräfta mig!-sätt. Du är dock snygg, och har en rolig blogg. Snap!
frogg jag tycker inte att du är så snygg, men du är ju ändå tusen gånger snyggare än mig. Därför är det rätt frustrerande att höra helt normala (för det är så jag ser dig) människors klagomål. Jag själv skriver aldrig om mitt utseende förutom i såna här situationer, för hur intressant är det egentligen?
den rabiata orakade flat-feministen Fanny Jag tycker om när folk säger att jag ser bra ut. Jag värderar mitt utseende och tycker om att känna mig fin, men det betyder inte att det är det viktigaste i världen. Men man ska ju absolut respektera om du inte önskar höra det.
Anneli Ni som säger att ni minsann är fula, är avundsjuka på att andra får komplimanger och så vidare, inser inte ni att ni är lika fixerade som LD säger att hon är, fast ni är i andra änden av skalan? Båda parter behöver ju "avgiftas" för att lära sig att utseendet inte är det viktigaste. Det borde ju vara rätt självklart vilken komplimang man borde bli gladast över - med intelligens och humor kan man göra vad som helst, med en snygg röv kan man väl i bästa fall ge någon snubbe i en busskur ståfräs.
(Sen kan man ju diskutera komplimangsberoende överlag - jag tenderar att förlita mig lite väl mycket på positiv uppmärksamhet från auktoritetspersoner gällande mitt intellekt, men å andra sidan har det fått mig att sluta fixera mig vid mitt utseende. Ett steg i taget!)
Jester'sTear Alltså... det känns lite som du vill äta kakan och ha den kvar. Som någon annan skrev fast i lite annorlunda ordalag; det verkar som du vill att samhället ska bli mindre utseendefixerat samtidigt som du vill ha fortsatt bekräftelse för ditt utseende. Du är inte sen att påtala att du alltid blivit betraktad som snygg, att du festat med den och den kändisen och att den och den stötte på dig. Det skcikar lite dubbelmoralvibbar. Men ingen är perfekt och jag slutar inte läsa din blogg för det! Det är inte lätt att frigöra sig från bekräftelseknarkandet. Jag har dock själv svårt att relatera till det då jag aldrig fått speciellt många komplimanger för mitt utseende.
frogg Anneli: Jo, det är väl självklart? Det skrev jag ju t o m i mitt inlägg. Men man kan uppnå mer än att ge en kille ståfräs med att vara snygg, det finns ju gott om bevis för att vackra människor klarar sig bättre i samhället, för att inte tala om att det nästan är omöjligt för mig som superful att hitta en partner. Tråkigt, men sant.
LADY DAHMER KATJA och JESTERS TEARS
ja jag skriver mycket om utseende; om mina egna neuroser och rädslor och nojjor, om ideal och om normer.
Hur i hela friden ska man kunna ha en dialog om utseendehetsen om man inte talar om den? Det är ju klart som fasiken att jag måste skriva om det för att nå ut, för att förändra, för att påverka. Ifrågasätta och diskutera. TALA OM DET.
Och Jester's? Nej jag vill inte ha bekräftelse för mitt utseende. Jag trodde det här inlägget och de andra gjorde klart det? Är jag en bekräftelsehora? JA! Och det är en del av mitt problem och den del jag vill jobba bort.
Att jag berättar om mina upplevelser handlar inte om att jag vill ha uppmärksamhet (för det får jag ändå) utan om att jag vill dela med mig.
Jess Man kan bli riktigt sjuk av att vara bekräftelseknarkare, vad man än söker bekräftelse för. Jag kan ärligt säga att jag struntar fullständigt i hur du ser ut, jag beundrar dina ord.
Jenny Fast...om jag nu råkar tycka att du är vacker, varför är det så fel att säga det? :-s
Jag kan förstå hur du känner och jag håller med om att man inte alltid måste säga allt man tänker, men det rimmar ändå lite illa med det du skriver om att "våga tycka". Ja, nu råkar det handla om ditt utseende (som för mig är så mycket mer än bara ytan) men det är ju egentligen bara en åsikt bland alla andra. Eller?
Josefin Jag är också beroende av bekräftelse men inte vad gäller utseendet. Jag blir lite småhög när folk tycker att jag är snäll och smart vilket leder till att jag ofta gör en massa saker för att folk jag möter ska bekräfta mig. Helt galet, men sant. Mest pinsamt är det när jag fått en beröm från någon, som när en lärare skrev att min tenta var välskriven, och jag lägger ut det på Facebook för att alla mina vänner ska se och förstå hur smart jag är. Lite småäckligt sådär.
Fråga är då om botemedlet är att folk ska sluta säga att säga att jag är snäll och smart eller om det är jag som borde göra något åt mina issuse? En hård panna, hur skaffar man sig det?:rolleyes:
