Genus, Feminism, No Poo, Dahmer!

Ja precis, sa du det till fröken då? Många tänker inte på detta sätt.

Ja, här missbrukas också ordet Duktig! Men vi försöker ändra på oss! :)

Men är det inte bara sååå jääävla tröööttsamt med detta jävla tjat om duktig hit och dit heeela tiden? Fan,ibland känns det som jag är den enda i hela min bekantskapskrets inkl. familj som tänker på sånt här!(förutom då min vän som är förskollärare med särskild koll på sånt)

När Tuva lärde sig cykla va det inte "Åh va roligt att du lärt dig cykla,känns det bra att äntligen kunna cykla?" utan ÅH VA DUUUKTIG DU ÄR SOM KAN CYKLA. Duktig,duktig,duktig. Fan va jag vill uppfostra barn som INTE är duktiga...>_<

Jag & min syster diskuterade det här igår & imorse, känns som att "duktig" är inget man gör för sig själv, utan enbart för att få beröm. Man pressar sig till det yttersta, titta på mig, se mig, vad duktig jag är! Men hur känns det sen då? Man gjorde ju inte det för sig själv.



Har länkat din blogg, hennes dotter börjar på dagis nästa vecka & hon är jätteorolig. Hon förstår & tänker & fattar hur "fin & duktig" körs med hit & dit men har väldigt svårt att få fram ord i hur hon ska förklara det för andra. Så din blogg får bli hennes dagis-pepp.

Jag minns faktiskt när jag var liten och störde mig på att folk sa att jag var duktig i samband med att gjorde något jag var tvungen att göra. Typ som om mamma hade tjatat i en timme om att jag skulle borsta tänderna när jag vägrat, och så gjorde jag det till slut och fick höra "vad duktig du var nu som borstade tänderna!" och jag bara: vadå duktig? du tvingade mig ju.

På mina barns dagis är jag ju med hela dagarna eftersom 5 åringen har svårigheter & jag brukar avbryta dem & överrösta dem med bättre ordval när jag hör att de kommer med fint & duktigt åt mina ungar.



"Åh, vad du kan gunga själv, vad duktig du är!" Så avbryter jag med tex, jag ser vad högt du gungar är det kul? Innan fröken pratat klart.

I en sån situation med Ninja & grinden så brukar jag tacka för hjälpen. (om jag bett ungen göra det) Men jag vet inte, hur tänker du kring det?

Att det ska vara så jävla svårt att få bort det där "duktig" ur vokabulären! Jag säger det jämt här hemma till mina barn, och ändrar mig alltid direkt efteråt, typ "Nej, inte duktig - vad BRA att du gjorde så för att.." Någon gång ska det väl gå in även hos mig. Har även pratat med min sambo och mina föräldrar om det här med hur och vad man säger, men när man själv har svårt för att lära sig det så är det ännu svårare att förmedla det till andra. Men det kommer väl :-)

Jag önskar att du vore min mamma!

Haha!Kommer osökt att tänka på när min pojkvän hela tiden säger "Vad duktig du är!" när jag typ.. diskar?

Eller hur! Bra, snäll, kanon. Whatever, bara inte duktig! I det stora hela o rent generellt behöver vi öka på vårt vokabulär.

Om du är konflikträdd, så kanske du hade kunnat fylla i med det också (som en diskret markering till pedagogen vad du tyckte)?



Typ.. "Ja, det var bra att du stängde Ninja. Nu kan inte småbarnen smita ut!"



Fast det mest effektiva är väl att säga som det är!

Om du är konflikträdd, så kanske du hade kunnat fylla i med det också (som en diskret markering till pedagogen vad du tyckte)?



Typ.. "Ja, det var bra att du stängde Ninja. Nu kan inte småbarnen smita ut!"



Fast det mest effektiva är väl att säga som det är!

Vad häftigt det hade varit om du SA det du tänkte då, till pedagogen! Känns liksom som att du inte kan nå ut särskilt långt genom att bara skriva inlägg efter inlägg om detta i din blogg, om du och alla andra är så jävla fega för att säga det *TILL DE SOM ANVÄNDER "DUKTIG" OCH LIKNANDE ORD!*

Alla människor vill väl känna sig duktiga, och får då inte andra människor säga det?

:thumbup:

Vad är det för skillnad på att säga bra mot duktig i detta fall? För Ninja fick ju en bekräftelse på att det hon gjorde var bra, dvs hon var duktig. Då hade varit bättre om förskoleläraren sagt "tack, för att du stängde grinden" till Ninja istället.

Ameera: Barn vill inte vara duktiga förrän man börjar tala om för dem att de är duktiga hela tiden. Man skapar bara ett behov av att höra det, precis som när man säger att folk är snygga/söta/whatever. Man blir beroende av att höra det, och när man inte hör det så känner man sig dålig.

Barn vill bli sedda, inte höra "oj vad duktig du är".



FS:

Man är inte duktig om man diskar, man är inte duktig för att man städar osv osv. Det är saker som är bra att göra, för annars blir det skitigt (eller så smiter barnen ut, som i exemplet med grinden). Bra och duktig är inte alls samma sak.

Äh, hon var ju duktig som stängde grinden, o det var ju bra att hon gjorde det.Inte alla vuxna som är duktiga på att komma ihåg att stänga grinden efter sig!

Alltså.. Säger/tänker du aldrig säga till dina barn att dom är bra på nånting heller?

Jag funderar mkt på det, jag berömmer nog mitt barn väldigt mycket, men inte bara "duktig" utan att hen är bra på det och det också..

Någongång när du har bloggtorka kan du väl skriva om din syn på religion ?

Just det här med bra och duktig har jag gått och retat mig på nu ett tag eftersom folk envisas med att tala om hur DUKTIG min dotter är som kan ställa sig upp osv.. Och jag bara tänker, vad sjutton är det som är så duktigt med det? Alla barn ska lära sig det. Men nej hon överöses med duktig hit och duktig dit och så vägrar det att lyssna och förstå när jag ifrågasätter.

En del av allt det du skriver håller jag med dig om och annat håller jag inte alls med dig om.

Redan när Tonåringen som idag är 16 var liten försökte jag använda ordet "duktig" och i just det tänket blir jag otroligt peppad av dig.

Jag tror tame sjutton aldrig att jag säger till min treåring att han är duktig, däremot att det är bra att han håller i sig när han går nedför stentrappan, att han har tränat på att göra det ena och det andra och så vidare.

ODPIXIE jag sa det jag önskar att hon sagt. HÖGT.

Håller med dig. Om fler skulle låta bli att missbruka 'duktig' skulle det kännas som en frigörelse.

Btw, så går jag runt med Korvas theme song på hjärnan 24/7. korvikorvikorv ftw!

Felicia



Ur en barns synvínkel så kan orden "bra" och "duktig" betyda samma sak. Detta för att de beröms muntligt efter gjort något bra. Om man däremot anser att man inte ska berömma barn för att de gör saker de klarar av, så bör man inte göra så stort väsen av det. Utan det som i exemplet ovan bara tacka barnet för att den stängde grinden.

Folk älskar att missbruka det ordet, jag kan bli galen när en killkompis till mig säger, "vad duktig du är/du är så duktig" När man nämner att man lagat middag/städat/pluggat/hjälpt till på något sätt. Är man 21 ska man väll ändå kunna allt sånt... Känner mig som en hund som blir klappad på huvudet, eller som att folk inte väntar sig något av en.. Riktigt nedvärderande på ett sätt.

Helt sant!!

Felcia



Ur ett barn synvinkel kan det vara svårt att skilja på begreppen "duktig" och "bra". T o m som vuxen kan man känna sig duktig när man städar undar en måltid direk efter man ätit den, även fast man vet om att det är bra att duka undan. Dvs,även om man vet om syftet med sysslan, att det underlättar att duka undan snabbt efter varje måltid, så innebär inte detta att motivationen till att göra sysslan alltid finns där. Samma sak med att städa, även om det ser fint ut när man gjort det finns det personer som hellre har det stökigt än att städar.



Om man som förälder inte vill belöna sitt barn för självklara saker, vilket jag ser en orsak till, så varför göra något större väsen av när barn gör självklara saker. I exemplet ovan kan man tex säga tack till barnet som stänger grinden.

Om Ninja gör en frivolt - skulle du säga att hon var duktig då? ;)

Förlåt om det här är en irrelevant fråga, men eftersom ordet duktig bara sprutar ur mig när jag lär familjens hund nya tricks, så hur ser ni på att använda ordet till djur? Just nu finns inga barn i närheten, men när det finns det, bör man låta bli att säga duktig till hunden, eftersom man inte säger det till sina barn? Och vad säger man istället? Räcker det med ordet bra?

Jag håller med om det du säger men samtidigt får det inte gå slentrian i att "Det är BRA att du kan..." heller. Jag jobbar själv på förskola. Vi bestämde oss för att inte använda "fin teckning" eller "duktig..." En dag kom ett barn och visade mig en teckning och sa: "Titta vilken (...Paus...)SPÄNNANDE teckning jag gjort!" Jag såg det inte som ett lyckande utan jag såg det som att barnet hittat ett annat ord att tillfredsställa fröken med. Man får passa sig. Alla ord kan bli slentrianmässiga. JÄTTEBRA blogg måste jag säga!:-d

airam nej det skulle jag inte. Jag skulle snarare säga; oj jävlar, hur har du lärt dig det där?

FRIDALUSEN asså hundar är hundar och barn barn. Men jag använde personligen aldrig ordet duktig till min hund heller! haha. "BRRRRRAAAAA!" sa jag när han gjorde nåt rätt.

ANN det håller jag med om. svaret där kunde ju bli; "har du? Får se! Vad är det som händer, breätta!"

Precis så går mina tankebanor numera. Förut sa jag att sonen var "duktig" när han åt upp, spolade på toa eller stängde bildörren. Nu är det ordet utbytt mot "bra". Det tar lite tid att komma förbi det invanda.



Jag är glad att jag hittade din blogg, tack till Underbara Clara för det. I början fick jag stänga ner sidan för att inte reta upp mig eller skämmas för vad du eller någon ibland kommentarerna skrivit. Nu läser jag och utmanar mig själv att ta det för vad det är - era åsikter. :)

En liten tanke slog mig, efter att ha läst ditt inlägg och kommentarerna till det - När är det okey att säga till sitt barn att han/hon är duktig? :-)

Hej snäckan! Måste bara ge dig cred oerhört coola blogg, diggar den, fortsätt så! Samtidigt vill jag påminna dig om att jag har en tävling på bloggen där du kan vinna ett valfritt iphone skal/tillbehör eller till någon annan mobil på min blogg för max 500:- så varför inte? Jag tycker att alla mobiler ska vara personliga och snygga och det ska självklart din också! ;) ha en lovely dag! <3

Har, precis som Emma Ve, en pojkvän som älskar ordet "duktig", han säger det vad jag än gör! Va fan, vilket spånhuvud som helst kan ju torka kattkräks liksom. Det är inte så duktigt. Jag säger bara "tack för att du torkade upp" eller är helt ärlig och säger "bra att du torkade upp, för då slapp jag och för jag tycker det är skittråkigt att torka kräks". Men han tar inte hinten, trots att jag alltid svarar i stil med "kul att du uppskattar det jag gör, men det är inte duktigt att klara av det". Jag försöker ju jobba bort mitt berömberoende. Ett beroende och ett behov jag kämpat med länge och definitivt inte vill föra vidare till eventuella barn.



Herr "vad duktig du är" är dock en beröm-dealer av rang, jag kommer behöva ta upp det här förr eller senare.

Sandra - har du försökt med att berätta för honom hur du känner angående det här med att bli kallad duktig och att få beröm? Kanske han förstår dig bättre om du förklarar varför.:-d

Jag vill bara passa på att säga att jag gillar din blogg skarpt! Jag ramlade in här genom en länk från underbaraclara och insåg då att jag sett dig på familjeliv tidigare (vet inte om du fortfarande figurerar där). Läser med stort intresse dina inlägg här om föräldraskap och genus som verkligen får en att tänka ytterligare ett steg. Jag har själv en tvååring och ser det som en stor utmaning att hjälpa henne att bli en trygg och självständig individ. Tack för en bra blogg! Kram



PS Jag ska gå in och rösta på dig :love:

Kajsa, bara en gång, och för länge sen. Men då var jag nykär och svamlade väl nåt i stil med "men det spelar väl egentligen ingen roll" efteråt. Dumt gjort.



Men spelar roll gör det ju. Och jag vet ju att man måste säga vad man vill och känner och inte förutsätta att ens partner är tankeläsare, men det är fan så svårt att komma ihåg det ibland :-)



Och han kommer bli ledsen, han tycker ju att han är snäll... Det är väl därför jag skjutit på att ta upp det igen. Men å andra sidan, han får ansvara för sina känslor så ansvarar jag för mina.

Verkligen. Snacka om att lägga fokus på fel sak.

vad tycker du om sånna här? http://www.barntrygghet.se/bara-sitta-ga/barnsele-gasele/2-in-1-gasele-basta-tips-till-present/



Jag var först skeptisk, men om man bara använder det när man kanske inte har tillgång till vagn, kanske inte orkar bära tungt (gravid med foglossning tex) och har ett litet barn som kan springa iväg snabbt. tex på en flygplats. Då kanske man kan hålla i svansen på en sele?

Förstår din tankegång.. Men här hemma är vi frikostiga med att teckana och säga ordet duktig.. Men så har vi också en liten son med DS, vi blir väl extra stolta och då slinker ordet "duktig" igenom lätt.

men gud, jag skulle knappt våga prata i närheten av dig. IFALL jag skulle uttrycka mig på fel sätt. orka.

Läskigast är väl ändå alla de mammor och pappor som köper de där "sexiga" kläderna på barnavdelningen. Hur tänker de?

J jag tror inte det finns nån risk för att vi ska snacka så oroa dig inte.

Men hon menade ju bara väl, jag hade också gjort samma sak. Det hade väl varit värre ifall hon sa "Vad snygg du ser ut där borta vid grinden Ninja, skitsnygga kläder har du med" :S



Btw, lite OT men du tycker ju inte om när man berömmer utseende men du måste ju ändå erkänna att vissa delar/saker/kroppsdelar med Oskar tycker du är snyggt/attraktivt? Och nu snackar jag rent kroppsligt inte hans peroslighet. Men ger du och Oskar varandra komplimanger för utseende eller kroppsdelar eller ni undviker det precis som ni gör med barnen? :) Eller tycker du inte att det känns okej om din partner ger dig en komplimang för att han tycker du ser snygg/söt/sexig/fantastisk ut?



Hade varit kul att veta :D :-d

Tack och lov har jag börjat per automatik att säga, "vad bra...." istället för vad fint/vad duktig...."



Och "vad glad jag blir...." när ungarna t ex har ritat en teckning....

Noterar att ni oroar er för att det ska gå inflation i ordet duktig? Det jag inte förstår är att om ni själva är så skickliga på att urskilja detta repressiva ordmönster borde väl era barn också kunna reflektera över det när de växer upp? Eller vet ni med er att era barn är förståndshandikappade?



Själv har jag utsatts för både "duktig", "vacker" och "intelligent". Inte har jag blivit skadad av det.



Om man inte räknar skada som snart avklarad läkarutbildning och en ekonomie kandidat...

Johanna Ström (som kommenterade i min blogg): Bra och duktig är synonymer, ja. Men jag tycker i alla fall att det inte alls är samma sak att säga "vad du var duktig nu som stängde grinden" som att säga "vad bra att du stängde grinden, nu smiter inte de mindre barnen ut".

Här använder jag heller aldrig ordet "duktig" men jag har sagt "vad fint" och det trodde jag var ok,men ska försöka hitta på nåt annat att säga istället.

Förslag LD?

Ex om han visar mig en leksak,eller när jag tycker att jag har satt på han fina kläder,är det inte ok ens då att säga att man tycker han ser fin ut?

För visst tycker du det själv,om du satt på Tamlin färgglada kläder som du köpt för att du tyckte att de var fina? eller tänker du inte så?



Sen har jag en annan fråga som är lite ot.

Men tänker på det här med att du tycker att barn ska få leka fritt utan nån bakom som "hindrar" de i utvecklingen.

Men vad gör du om du ser att T är på väg att klättra upp på nåt som han kan ramla ifrån,eller om han ska klättra ner från nåt ställe där han kan skada sig för att han inte förstår att det kan göra ont att ramla från,sängen ex.

Jag tycker att det är jätte svårt. Nu när han precis lärt sig gå så ramlar han på baken ett antal gånger och där säger jag bara "ja upp med dig"

men om han försöker krypa fritt på soffan så kan jag inte låta han göra det..



Det var min roman till dig;-)

Är ert val av förskola aktivt eller tog ni "det där ni fick en plats"?

johanna det var ett aktivt val. Ninjas kusin Vincent går på det här dagiset och vi ville att de skulle gå tillsammans. SEn var miljön bäst av de i vårt område.

Jag kan förstå vad du menar, men det är ju skillnad på duktig och duktig. Javisst, det var klantigt att säga "Vad duktig du var som stängde grinden!" som om det vore duktigt i sig att vid tre års ålder kunna stänga en grind, men samtidigt så hade ju den meningen kunnat fortsätta: "Vad duktig du var som stängde grinden, nu kan ju inte de små barnen smita ut!" och det hade haft samma innebörd som det du önskar att hon hade sagt :-) Att alltid berömma ett barn och använda ordet "duktig" är fel, men i det här fallet förstår jag bara själva principen att inte berömma någon för att vara duktig, och inte felet i just det här specifika tillfället. Pedagogen var väl ironiskt nog lite klantig med hur meningen borde framföras.