Är man en dålig mamma för att man bara klär sin flicka i rosa?
Nej, man är inte en dålig mamma för att man gör saker som är mindre bra ibland eller för att man saknar kunskap om exempelvis genus. Föräldraskap står och faller inte med just det. Om man däremot vet att det man gör och väljer har väldigt negativa konsekvenser för barnets välmående och utveckling och ändå gör samma val, ja då kan man börja fundera på föräldrarollen. Jag utgår från att de flesta gör det de tror är bäst för sitt barn. Jag utgår från att folk gör så gott du kan. Jo faktiskt, även om jag kan bli otroligt frustrerad på att många inte riktigt verkar tänka efter.
Men jag insisterar på att man faktiskt tar och rannsakar varför man gör som man gör och vad det faktiskt har för konsekvenser. Vad är det man tror att man ger sin dotter genom att säga att hon är fin? Vad tror man att man ger henne genom att klä henne si eller så? Varför ska barn vara fina egentligen? Och vad för effekter har det på deras personligheter?
Som föräldrer så väljer man självklart åt sina barn. Barn saknar konsekvenstänkande och den kritiska förmågan, erfarenheten och kunskapen att ta vissa beslut. Därför väljer jag t.ex BORT tydligt tjejjiga kläder åt min dotter eftersom att jag vill att hon ska bemötas utanför sitt yttre och istället utifrån sin person. Som ett barn, inte ett kön.
Tweet
Cloudberry Och om din dotter en dag när hon är 6-7 år vill klä sig i rosa prinsessklänningar och supertjejiga kläder... Kommer du låta henne välja det då eller ska du förbjuda det?
Caranlachiel Du! Jag läste en tidningsartikel hos min mamma för ett tag sedan där kontentan var "Barn vill att man bråkar tillbaka när de är trotsiga. Då vet de att man bryr sig och ser dem." Vad tror du om det?
Queen Tiara Jag klär min dotter i både rosa och blått, både klänningar (dock väldigt sällan) och skjortor.
Nu menar jag inte att kritisera dig, men utav det man ser i din blogg i klädväg är det väldigt lite rosa och blått och väldigt mycket könsneutralt, och visst, jag fattar, men samtidigt ser man rosa hello kitty på din son, men har din dotter också hello kitty? För det är väl det det handlar om, att vidga möjligheterna, att både flickor och pojkar ska få ha möjligheten att ha både kjol och skjorta, hello kitty och cars, leka med både bilar och dockor, osv osv.. ?
Frida Cloudberry- Vet du hur mycket grejer barn vill ha hela tiden? Barn skulle vilja äta godis till frukost och ta med sig hela leksaksaffären hem. För det låter man dom ju inte göra det? Ibland får man säga nej till en prinsessklänning men ett ja till en rosa mössa eller något annat. En rosa prinsessklänning är ju dessutom ett lyxplagg som kanske inte är prio ett, dessutom svårt att leka i. Utan barnet kanske behöver en overall, mössa, strumpor etc mer. Man kan ju inte låta barn få som dom vill jämnt.
Caranlachiel, jag skulle tro att det är bättre att bekräfta barnets känslor, genom att säga något i stil med "Jag förstår att du tycker det är tråkigt och jobbigt att ta på gummistövlarna, men du blir blöt om fötterna om du går ut utan dem eftersom det regnar".
Att bråka tillbaka känns inte det minsta konstruktivt.
Ladydahmer cloudberry jag kommer ta hänsyn till hennes personliga smak men hon kommer inte få göra eller klär sig precis som hon vill.
Frida Queen Tiara - Lady Dahmer har ju färgglada kläder på sina barn, rosa till båda två för den delen. Och hello kitty även till Ninja vad jag har sett på bloggen iaf.
Ladydahmer queen tiara först och främst: mina barn har kläder i ALLA färger, varken mer eller mindre av nån. De har båda hello kitty.
Genus handlar absolut om att tillföra men det handlar även om att vara medveten om hur kläder och färger påverkar barnets bemötande. Och utifrån det ta beslut kring klädsel. Genus handlar även om att sluta köna barnen.
Kristinmandarin Kom precis ihåg en artikel jag läste i typ Vi Föräldrar för flera år sedan; det va 3-4 olika mammor som blev intervjuade ang klädstilar. Ett par av mammorna tyckte att det ÄR JU VIKTIGAST HUR MAN KLÄR SITT BARN. Viktigare än hur man själv ser ut, eller minst lika viktigt!
Att man genom att klä barnen visar vem man är, sin status lixom.
Och så va det en annan mamma som tyckte "men vadå, vad spelar det för roll hur UNGARNA ser ut?? JAG är ju vuuxen och klär mig på ett visst sätt för att kanske uppfattas på ett annat sätt, men ungarna är ju bara ungar, huvudsaken är väl att dom är hela, rena,varma och bekväma?
Och jag tyckte då och tycker nu, att jävlar vad hon slog huvudet på spiken!
Tycker de flesta använder sina ungar på samma sätt som Östermalmsbrudarna använder(eller, det kanske var en övergående trend?) sina chihuahuaor, som accesoarer. Att lä upp, klä ut.
Hårdrockarna väljer barn-tishor från Sweden Rock, innestadssnobbarna väljer dyra fina märken (såna jag typ inte kan så många av), södermorsorna kör retro och 70-tal och förortsmorsorna handlar på HM. Typ.
Jag är medveten om att jag generaliserar utav bara helvete nu, men lite så är det(jag e ju uppväxt i Sthlm gubevars, har väl ögon att se med). Ibland tippar det över till genussnobberi också, mestadels tror jag för att de märken som säljer de flesta fina, icke könsstereotypa barnkläderna är rätt dyra, som MOLO, Villervalla etc.
Men jag vill betona vikten av att ändå klä "könlöst", klä barnet som ett barn, inte typisk flicka eller pojke. Nu svamlar jag lite märker jag, ska fixa en kopp kaffe....;-P
Men du .... du skriver:
"Barn saknar konsekvenstänkande och den kritiska förmågan, erfarenheten och kunskapen att ta vissa beslut"
Och du låter din dotter själv välja om hon ska ha mössa på sig eller inte när det är kallt ute ...? :-|
Rebecca - den egensinniga Jag är själv långt ifrån att vara förälder, men jag har ändå tankar om hur jag skulle kunna vara som förälder genom att kolla på mina syskon och min mamma, samt att läsa den här bloggen. Jag tror inte jag skulle tänka så mycket på genus, när det kommer till kläder, och mer tänka praktiskt. För mig låter genus väldigt fint, men jag tror det är något som måste komma efter generationer, och inte går att sätta ansvaret på ett barn. Och jag vill inte sätta det ansvaret på mina tidigare barn.
Men jag håller med dig om det där om att säga att ett barn är fint, osv. Jag försöker "öva" på min systerdotter, och hoppas att jag har någon inverkan på henne genom att prata om vad hon har på sig istället för att berömma det (när hon visar upp det), och allt det där. Men hon får ju höra "du är så fiin i det där" överallt, för hon är ett väldigt sött flickigt barn. Det kan ju även vara hennes personlighet, men det kan ju också vara inflytande från oss.
Jag tror att om man tror på genus, och ändå väljer att klä barnen könsstereotypt, då är man en "dålig" förälder. Men tror man inte på det, ja då gör man det man anses bäst för barnen, och det tycker jag är en bra förälder. Sedan gör man väl missar ändå, men är motivet gott...
Lina Många tar diskussionen om genus och barnkläder väldigt fel. De tror att man attackerar enskilda föräldrar som väljer stereotypt för sina barn. Man ifrågasätter ju själva grejen som gör att man vill dela in barnen i olika mallar. Många tar åt sig tyvärr, men jag tycker som du att man kan ta till sig vad det kan få för konsekvenser och sen göra sitt val.
Även de föräldrar som klär sina barn stereotypt kan ju fortsätta med det även om affärerna hade en barnklädesavdelning istället för två. =)
Agnetha Men förlåt. Det var skitdumt skrivet. Hoppas du inte publicerar det. jag skrev först och tänkte sen. Det var verkligen OT och inte speciellt konstruktivt. Sorry... :blush:
Fast jag tror inte rosa är farligt, förresten.
Rebecca - den egensinniga Åh, hjälp. Vad fel det där blev.
"sätta ansvaret på ett fåtal barn"
"sätta ansvaret på mina framtida barn"
så ska det vara.
Ladydahmer rebecca vilket ansvar då? Och vilket ansvar sätter man på barnen när man fostrar och klär dem könsnormativt?
jenny Jag tycker det känns lite dumt att svaret på frågan: "Är jag en dålig mamma om jag klär min dotter i rosa?" blir "Nej, man är inte en dålig mamma för att man göra dåliga val ibland"
Sen när är det dåliga val att klä sin dotter i rosa? Ok, om man klär sin dotter i rosa jämt och sin son i blått och vägrar göra tvärtom, DET är ett dåligt val.
Men att ibland klä sin dotter i rosa är väl inte ett sämre val än att klä sin dotter i andra färger? Att endast klä sina barn i "könsneutrala" färger, eller med flit klä sina pojkar i typiska "flickfärger" och med flit klä sina döttrar i typiska "pojkfärger" är väl inte heller bra?
Meningen är väl att vi ska sluta tänka på rosa som flickfärg, och blå som pojkfärg och börja klä sina barn i ALLA färger. Då tycker jag det är FEL att utesluta rosa helt på flickor, som är en fin färg, bara för att man ska make a point liksom.
Att klä sin dotter i rosa är INGET dåligt val, så länge man även klär henne i alla andra färger, och gör detsamma med pojkar.
Förut la du rubriken "Rosa är ingen tjejfärg, det är en barnfärg" på ett inlägg. Alltså ska rosa värderas precis som alla andra färger och inte uteslutas på flickor.
Daniella Hej!
Först och främst vill jag säga att jag gillar din blogg jättemycket. Du är en inspirationskälla och har väldigt många vettiga tankar som är värda att beaktas.
Men detta med genusfixeringen känns lite väl dramatiskt tycker jag. So what om jag vill klä min dotter i rosa eller på annat vis flickiga kläder. Hon är ju flicka?! För den sakens skull menar jag inte att hon BARA har den typen av kläder, men man måste väl kunna ha söta kläder på sitt barn utan att för den sakens skull vara en "dålig" förälder? Bra föräldraskap handlar väl om väldigt mycket mer än klädsel, eller!? Engagemang, kärlek, förståelse, omvårdnad, trygghet etc. Det är väl mycket mer grundläggande saker som spelar betydligt större roll än vad för färg tyget man valt att klä barnet i har?
Som sagt, lite väl överdrivet tänk där.
Cloudberry LD, så hon kommer inte få ansvara över och välja kläder när hon är 7 år... Okej. När kommer hon helt själv få bestämma vad hon vill ha på sig då?
Julia Jag hade ett tag väldigt motstridiga känslor inför det här med vilka kläder man sätter på barnen. En del av mig tänkte att "hur kan kläderna röra upp så mycket känslor, låt barnen ha vad de vill", och en annan del försökte sätta sig in i och verkligen förstå VARFÖR det är så viktigt. Nu har jag förstått hur viktigt det är, och på vilket sätt.
Det handlar inte, i grunden, om kläderna de har på sig, det handlar om bemötandet och förväntningarna kläderna innebär. Sätt på flickorna hur många söta, gulliga och obekväma kläder ni vill, men förstå då också konsekvenserna av det. För konsekvenser, det finns det. Någon som inte har förstått sambandet mellan kläder-bemötande, kommer förmodligen fortsätta hävda att "barn får väl ha vad de vill, lägg inte så mycket energi på kläder, de är ju inte viktiga".
Så tack, LD, för att du hjälpt mig förstå sammanhanget bättre och gjort mig mer medveten. Ibland tycker jag att du är ute och cyklar, men oftast är du faktiskt riktigt jäkla bra.
Puff Cloudberry: Fast så länge det är föräldern som betalar så är det väl föräldern som till stor del bestämmer vad barnet har på sig? Dvs till tonåren åtminstone. De kan ha önskemål men till syvende och sist är det ändå den som håller i plånboken som bestämmer. Mina barn kommer inte att få köpa tunna vårjackor att ha på sig på vintern, hur mycket de än önskar det. T ex.
Jag ville förtvivlat gärna ha Buffaloskor när jag var 13 år, men fick inte det.
Kristinmandarin Daniella: så du gillar LDs blogg jättemycket? Har du ens LÄST bloggen? För du har inte fattat nånting.
Therese Jag klär min son i typiska pojkkläder. Inte enbart, men det blir mycket sånt då han själv får ta mycket inflytande i vad han har på sig. Släkt och vänner har också allt som oftast handlat typiska pojkkläder till honom, under hela hans uppväxt. I hans fall kan jag faktiskt inte se att det har skadat honom. Men det beror främst på hur han är som person. Han gillar bilar, robotar, och olika slags actiongubbar, som ju tyvärr ses som väldigt pojkigt. Men han har också en sida som är väldigt mjuk och han är väldigt lugn av sig. Han bemöts inte som en "tuff kill" för att han klär sig som han gör eller leker med vissa sorts leksaker. Det är så klart olika men just med min son har hans kläder aldrig varit något problem eller format honom som person.
Ninja får uppenbarligen bestämma nu att hon inte vill ha jacka på sig när hon går ut, men när hon blir äldre så får hon inte bestämma själv om hon vill ha en klänning på sig. DET är väl att begränsa barnet?
Jag anser att man får klä sina barn precis som man själv vill, men man ska ju inte sedan neka barnet något man själv inte tycker om. Alla tycker ju olika och om Ninja nu börjar tycka olika än dig så måste ju du respektera hennes val. Eller?
Jag har en son och en dotter. Jag klär dom i det jag anser är fint, sonen är typiskt pojkiga kläder och dottern ganska typiskt flickiga kläder. Jag kommer alltid ge dom samma förutsättningar. Vill sonen ha en klänning så får han det, vill dottern ha en bil att leka med istället för en dockvagn, så får hon det.
Jag tror verkligen inte att valet av kläder är så viktigt som du anser. Ett barn blir inte mindre barn för att man klär dom utifrån vilket kön det har.
Så länge mina barn mår bra, är lyckliga, så är det det viktigaste för mig! Och nej, jag tror verkligen inte att mina barn skulle bli lyckligare av att jag klädde dom könsneutralt så ingen visste vilket kön dom hade. För mig är det som att säga att dom inte duger som varken pojke eller flicka. Det blir fel!
Nu vet jag att det jag skriver inte ändrar nånting, det får väl snarare dig och alla andra genusmedvetna mammor att bli irriterade och det är inte syftet egentligen. Det jag vill få fram är väl att vi gillar olika och ingen ska behöva skämmas över att vilja klä sitt barn på ett visst sätt.
Kristinmandarin: Måste man tycka att precis allt LD skriver är rätt? Man kan väl gilla vissa delar men ändå inte behöva ha samma åsikter när det gäller allt?
Agnetha Å vad jag skulle vilja att du utvecklade dina tankar lite ... Jag blir så nyfiken på hur du tänker/menar...
Varför är det farligt att vara "fin"?
Att klädvalet för barn påverkar hur de bemöts är ju alldeles sant: men varför klär du då din pojke i en hello kitty mössa ...?
Agnetha Å vad jag skulle vilja att du utvecklade dina tankar lite ... Jag blir så nyfiken på hur du tänker/menar...
Varför är det farligt att vara "fin"?
Att klädvalet för barn påverkar hur de bemöts är ju alldeles sant: men varför klär du då din pojke i en hello kitty mössa ...?
Elin i Malmö Jag skulle behöva handfasta råd, antingen från Lady D själv eller ngn av er andra smarta läsare.
Jag har en dotter på 4½ och jag har sen hon var ett och jag fick upp ögonen för genus klätt henne i alla de möjliga kläder och färger, både hello kitty och spiderman osv. Hon går på simskola och har jätte fina "tuffa" badbyxor på sig där. Sist vi skulle åka och bada säger hon: "Jag vill ha baddräkt, dom säger jag inte är en riktig flicka annars"
Hon vet om att hon är en flicka och har snippa, det blev väldigt intressant när hon blev storasyster. Jag försökte förklara att alla är barn och det spelar ingen roll vad man har på sig osv. Det gör mig inget att hon vill ha baddräkt, det får hon gärna, men jag blir ledsen att det är andra som talar om för henne hur hon ska se ut.
Det jag tycker är jobbigt med denna åldern är: Kompisar blir sååå viktiga! Och i denna hålan där vi bor (bor inte i Malmö längre, nicket till trots) är det inte många som överhuvudtaget tänkt tanken genus. Min dotter är ett känsligt barn och jag märker hur ledsen hon blir när hon för höra att såna kläder får hon inte ha för hon är flicka, eller att hon inte får vara med för att hon är flicka osv. HUR TUSAN GÖR MAN!? Kompisar är ju jätte viktigt! Men inte ska man väl behöva ändra på hela sig?? Vad ska man svara när ens dotter vill göra eller bära saker som ANDRA barn deklarerat för henne att hon ska göra eller ser ut?
Nina Elin i Malmö-
Jag tycker att du ska reda på vilka "dom" är som sa att hon måste ha baddräkt för att vara en "riktig" flicka. Kanske prata med deras föräldrar. Jag tycker att du ska prata med andra föräldrar så att de är medvetna om att din dotter pressas till att ha baddräkt, så att någon kan gå emellan om det händer igen och förklara för alla att det inte spelar någon roll om man har baddräkt eller shorts. Det är ju de vuxna som lär barnen vad de ska tycka om saker, så prata med de vuxna är mitt förslag... DET är dåligt föräldraskap tycker jag, att fostra barnen till att bli intoleranta mot sådant som inte passar in i normen! :mad:
Daniella Kristinmandarin: Har du läst mitt inlägg ordentligt? Jag ifrågasätter hetsen kring genusperspektivet. DET undrar jag över. Jag förstår det till stora delar, men tycker det kan bli väl överdrivet när man drar det så långt som att säga att man är en dålig förälder om ens flicka får ha rosa kläder på sig. Gäller detsamma om en pojke har blå kläder?
Men för att svara på din fråga, så JA. Jag har läst bloggen och det skrivs om väldigt mycket mer än färger på barnkläder. Om du anser att det enda denna blogg handlar om är genus så kanske det är du som inte läst ordentligt? Och vad hände med "vi gillar olika"?
Kan man inte tycka någon är bra utan att nödvändigtvis hålla med om precis ALLT som skrivs? Lugna dig.
Katja Therese: "Jag klär min son i typiska pojkkläder." Inser du inte att det är det det STORA problemet ligger, att vissa saker anses som typiskt pojkiga och andra som typiskt tjejiga? Hade du OMEDVETET klätt din son i plaggen av just denna typ så hade man kunnat gå med på att din son inte bemöts som "typiskt pojkig" för det. Men när t o m du - hans mamma - medvetet klär honom i sånt som bekräftar den förlegade normen om vad som är RÄTT och FEL, ja då är du den första att behandla honom som en just, pojke. Fan, jag tycker själv att småkillar är gulligast i kortbyxor. Men, precis som i allt annat, så kan man tänka både kortsiktigt och långsiktigt. Kortsiktigt - bejaka DIN smak utan att fundera på varför det kommer sig att det tar emot att klä din pojk i annat än det affärerna föreskriver. Långsiktigt - bita ihop, stå ut med andras blickar men jobba för att dina barnbarn kanske slipper leva i en värld där "tjejerna SKA laga maten medan killarna får credden för grillen/jobbet/allt annat". Alla KAN inte bli modiga pionjärer. För det krävs det nästan att man blitt mobbad alt. vart nere på botten pga. nåt annat, så man vet hur man tar sig upp. De flesta i dagens Sverige är rädda för vad andra tycker. Låt va. Men kom för all del och säg inte att JUST ERA val inte gör någon skada. För JUST ERA val tillsammans med JUST ANDRAS val bildar just samhället mina barn ska leva i.
Åsa-Söker roliga barnhistorier Det känns som den här diskussionen har kommit upp många gånger, och jag får väl säga som jag sagt då...min dotter är väldigt flickig, vilket kanske är mitt fel eftersom jag inte tänkte så mycket på genus när hon var liten. Däremot så försöker jag tämka på det med min son.
Men att det däremot skulle vara fel att säga till sina barn att de är fina...jag kan inte se något fel med det?? De ÄR ju fina, hur hemskt vore det inte om man aldrig skulle få höra att man var fin, vart skulle självförtrondet hamna då? Det vill väl alla höra?
Klabbe Tror att det viktigaste är att vara medveten om att man lätt tenderar att berömma flickor för att vara fina etc till skillnad från pojkar där man istället berömmer prestationer och att försöka att behandla båda könen lika i respons, beröm och uppskattning. Att aktivt undvika att säga att någon är fin för att personen är flicka/kvinna känns för mig krystat och onödigt.
Lilldjupa Nej jag är inte en dålig mamma för att Jamie har rosa kläder. Fast jag vet att en rosa tröja ger ett annat intryck än en blå.
Tycker inte jag är en dålig mamma för att min egen favoritfärg är rosa heller.
Det är en FÄRG. Sedan kan man välja bort volanger, tighta kläder och prinsessklänningar men jag vill inte längre skämmas över att hon har några rosa leggings och rosa tröja.
struten Andra föräldrar kanske tänker så om dig också. Vi är alla olika med olika åsikter, och du gör det du tycker är bäst för dina barn medan andra gör på sitt sätt. Du säger ju själv att alla föräldrar gör det bästa för sina barn.
Rebecca - den egensinniga LD ansvaret att stå emot och stå utanför ibland. Tyvärr så är det lätt så att de som inte passar in i normen hamnar utanför. Detta är ju inte motiv för att klä dem könsnormativt, men ibland känner jag att det där med genus är lite för extremt, och att det är något som får ske genom generationer.
En hel del saker är bra att ta med sig. Låta sina barn upptäcka och leka med en stor variation leksaker, uppmuntra deras personligheter istället för deras utseende, att visa kärlek mot dem för vilka de är, itsället för att säga "du är duktig/fin" etc. Men jag tror inte att det är så farligt att klä min framtida dotter i en klänning på julafton, eller klä min framtida son i "killiga" mörka kläder. Sedan tycker inte jag det är farligt att klä min framtida son i en klänning, heller, men inget jag skulle uppmuntra, utan mer lyssna på om viljan fanns.
Däremot finns det lika mycket ansvar på ett "genusbarn" som det finns på ett "könsnormativt" barn. Även om dessa får sina friheter på andra vis. Det är ett enormt sammhällstryck som genusbarnen kommer erfara, och få kämpa emot, och de könsnormativa barnen kämpar med självbild och allt vad det är. Det gäller bara att bestämma vilket man tycker är värst.
Jag tror det finns ett mellanting.
Marie Flera skriver här inne om att barnen får samma förutsättningar och VILL tjejen ha blå kläder/bilar att leka med osv så FÅR hon det.
Jättebra, men det man missar är att vi från början inte gett dem samma förutsättningar att JUST VILJA välja "pojkgrejer" om de är tjejer och vice versa.
I somras hade jag just denna diskussionen med mina halvsyskons mamma och hon frågade då mig om min Lillasyrra skulle bli påtvingad att leka med bilar när hon helst av allt ville ha ett minikök och leka familj.
Nej, självklart inte! Men man måste förstå att grunden läggs i mycket tidig ålder och att samhället sätter upp förväntningar och normer för hur pojkar respektive flickor skall vara/se ut/leka. Här är det jätteviktigt att man faktiskt inser vilket ansvar vi vuxna har.
Någon mer än jag som sett dokumnetären om genusdagiset (ett par år sedan) där man filmade personalen och trots att de var medvetna om att de blev filmade och jobbade även vanligen aktivt med genusfrågor så såg man på filmen att man behandlade pojkar och flickor väldigt olika.
Sofia Du har haft så bra tips på böcker om genusfrågor och barn och så. Kan du inte samla dem i ett inlägg? Jag har letat efter dem men inte hittat. Hade velat läsa!!! Tack för en sjukt bra och lärorok blogg som jag läser varje dag!
Kristinmandarin Daniella: Jag ÄR lugn. Stenlugn. Och ja, jag vet att bloggen rymmer mycket mer än bara genus, men genustänket är något som till hög grad påverkar och präglar LDs syn på mycket annat, och barnuppfostran är en viktigt del i bloggen. Likaså skönhets-hetsen. Allt det bottnar och mynar ut i genustänket.
Att du kallar det "hets" tycker jag är lustigt (eller inte). Vad är det som är så "hetsigt" med det?Med det LD skriver? Du låter ungefär som feminist-motståndarna, de som tycker att "har inte jämlighetstänket gått till överdrift nu?". Nej, det har bara börjat.
Och jag skriver att jag inte tycker du verkat förstå nånting, eftersom du skriver
"So what om jag vill klä min dotter i rosa eller på annat vis flickiga kläder. Hon är ju flicka?!"
DÄR har du ju missat hela poängen. Vaddå "hon är ju flicka?" Upphör hon vara flicka om du väljer att klä henne i mer neutrala kläder, kläder som inte signalerar "jag är en tjejig tjej"?
Och återigen: LD har inte sagt att man är en dålig förälder om man väljer rosa till flickor.Det är inte riktigt så simpelt.
Kristinmandarin Marie: Precis!:thumbup: Gör man sina barn till typiska flickor och pojkar(och det blir dom ju, eftersom de bemöts utifrån sitt kön av hela världen)så kommer dom förmodligen inte välja det icke-typiska. Barn gör kön, de ser hur andra barn av samma kön gör/leker/väljer/beter sig.
Att skilja på pojkar och flickor är att tydligt visa att "ni är inte samma, inte likadana, ni är olika". Och då kommer allt det här "flickor tycker/gör si och pojkar så". Det är INTE att ge sina barn samma förutsättningar.
Kristinmandarin Åsa: varför ska självförtroendet vara beroende av utseende? Är det inte det man borde fokusera bort ifrån? Varför ska det vara viktigt att vara just FIN? Man kan ge sitt barn självförtroende på tusen olika andra sätt; fokus på barnets fantastiska kvaliteer, hur roliga, snälla, bra kompisar de är etc etc. Man kan ge sitt barn självförtroende och styrka. Det handlar INTE om att tala om för barnet att det "ser bra ut", alltså är fin.Det yttre.
KalsongMorsan De flesta som har döttrar skriver "Jag låter minsann min dotter göra/leka/ klä sig si & så!" men knappt ingen skriver att de låter sin son göra 'flickiga' saker.
Hedvig Hej LD!
Jag undrar lite över hur du ser på ordet "fin", ett ord jag tycker är väldigt bra och neutralt och inte alls bara behöver handla om utseende.
När jag säger att någon är fin så menar jag att deras egenskaper gör dem till fina människor, snarare än att de ser perfekta ut. Jämför med t ex "söt" som ju också kan ha en annan betydelse än som beskrivning av utseende, men är ofantligt mycket mer laddat då det kopplas till feminint genus.
Så jag tycker visst att barn kan vara fina, om de t ex är kloka för sin ålder, snälla och hjälpsamma, etc. Ibland finns det inget bra ord för att komplimentera någons helhet, då tycker jag att ordet "fin" sammanfattar allt rätt bra!
carolina - självkänsla, föräldraskap & graviditet Intressant, har precis fört denna diskussion i min blogg eftersom jag fick höra en nedsättande kommentar av en mamman i onsdags, angående just blått och rosa, vilket krossade min självkänsla.
Jättetråkigt att föräldrar är så dömande mot varandra.
http://acarolinas.blogg.se/2011/december/har-jag-missuppfattat-genus.html
http://acarolinas.blogg.se/2011/december/har-jag-missuppfattat-genus-pt-2.html
carolina - självkänsla, föräldraskap & graviditet I mitt fall hade min dotter på sig exakt samma lekvänliga kläder som den mera genusmedvetna mammans dotter, men hon hade ändå mage att viska om mitt val.
Hade hon sett mig och min dotter idag hade jag förmodligen sluppit kommentaren.
Hur kunde mina kläder vara så mycket sämre, bara för att tröjan var rosa?
Jenny Agnetha:Varför är det farligt att vara "fin"? Från mitt eget perspektiv: När jag var liten ansågs jag vara väldigt vacker, stora blåa ögon och blont lockigt hår. Det ENDA jag fick komplimanger för när jag var liten var just mitt usteende och inget annat "åh va fin du är" "du ser ut som en prinsessa" det var det enda jag i princip fick höra. Min kropp utvecklades tidigare än de andra tjejernas och jag växte snabbare än killarna i min klass. Jag började känna mig som ett freak och började banta och vid 10 års ålder hade jag tendenser till anorexia och eftersom ingen trodde att en 10 åring kunde drabbas av ätstörningar och jag visste inte heller varför mat fick min kropp att må så jävla illa, fick jag klara mig själv tills jag blev frisk vid 15 års ålder. När jag sedan blev 20 började min vikt gå uppåt väldigt snabb och det lilla självförtroende jag hade sjönk ner i botten och jag vågnade knappt gå ut för att jag var så rädd för vad andra skulle tycka om mig. Allt detta har varit ett resultat av det att det enda jag fått komplimanger för var mitt vackra utseende. I mina ögon var mitt utseende min identitet och när ingen sa att jag var vacker eller när jag var längre än killarna i klassen visste jag inte vem jag var längre. Jag visste inte särskillt mycket om min egen personlighet eller mina styrkor. Det var en vän som en gång sa till mig att jag var den mest omtänksamma person hon mött och jag blev helt chockad för jag hade alldrig hört det förut eller överhuvudtaget tänkt så. Jag fokuserade bara på mitt yttre. Därför ska man akta sig för att ge flickor komplimanger för sitt utseende och det är just det som alltid händer när en flicka har en prinssklänning på sig " men guuud va fiiiin du ääär!!!".Det är inte själva prinsessklänningen som är farlig, en klänning är bara en klänning, men hur vi reagerar på den är det man ska akta sig för. Ge komplimager för barnens styrkor och personlighet så att det är där deras självförtroende finns och inte i deras utseende.
Therese Katja: Min son börjar komma upp i den åldern när han vill välja kläder själv (han är 7 år). När han var mindre blev det en mer blandad kompott. Även kläder som anses "flickiga". Jag skrev tidigare att han leker med bilar etc. Han har även dockor som han leker med och valde i år en prinsess chokladkalender, han är kär i lika många pojkar som flickor i skolan, och detta är inget han hymlar med inför kompisar.
Vad jag alltså menade med det jag skrev tidigare var att jag inte tycker det spelar nån roll om man har tjej eller killkläder. Han är inte typiskt "pojkig" för att han har de kläderna han har. Det sitter inte i kläderna, och han har aldrig blivit bemött på annat vis än för den person han är.
Jag uppfostrar honom till att kunna välja själv.
Hade han velat ha nåt klädesplagg som anses vara "flickigt" så ser jag heller inga problem i det.
Men för mig sitter inte personen i vilka kläder man har och det är inget jag upplevt av omgivningen heller.
Ellie Man kan aldrig säga att en uppfostringsmetod är bättre eller sämre, alla har vi olika syn på uppfostran. Men att säga att man är en dålig förälder bara för att man väljer att klä sin dotter i rosa tycker jag är lite väl magstarkt.
Min dotter kommer få en fri uppfostran, dvs hon kommer själv få vara med och bestämma hur hennes uppfostran ska se ut. Jag kommer aldrig säga nej till henne utan jag kommer sätta mig ner och förklara och kompromissa för att vi gemensamt ska kunna komma fram till en bra lösning. Jag kommer lyssna och värdera mina dotter och ge henne det hon behöver för att kunna bygga upp en stabil grund att stå på trotts att hon kommer få använda rosa kläder och annat som ses som tjejigt. Jag kommer bekräfta henne genom komplimanger och frågar hon mig om hon är söt , fin eller vacker så kommer jag tala om för henne att hon är det.
Du tycker att du hittat den perfekta metoden att uppfostra dina barn på och som du själv säger, DU vet själv vad som är bäst för dina barn. Och jag vet vad som är bäst för min dotter och ev framtida barn.
Som du ser så har vi en rätt så olik syn på uppfostran och div andra saker.
Så min utmaning till dig är: Vi hörs av igen om 15 år och så ser vi vems barn som är mest förstörda!!
Daniella Ladydahmer ellie vem har sagt att man är en dålig mamma för att man klär sin dotter i rosa?
Daniella Kristinmandarin: Just precis så är det! Huvudet på spiken! Stenhård feministmotståndare är jag, det är därför jag gillar denna bloggen så mycket. Jobbigt det måste vara att alltid behöva sätta etiketter på folk. Allt är inte svart eller vitt. Jag gillar nästan allt som skrivs i denna bloggen, och jag är med på vad du menar också. Jag tycker bara att det kan vara väl drastiskt om man inte FÅR klä sin flicka i rosa. Att det signalerar en himla massa. Rosa kläder behöver väl inte nödvändigtvis vara ryschpysch med volanger, tighta icke-lekvänliga kläder? Nej.
Kristinmandarin men Daniella: VEM har sagt att man inte FÅR klä flickor i rosa? Såvitt jag kan mnnas skrev LD ett inlägg för bara ett par dagar sen om att rosa är en BARNfärg, inte en flickfärg. Antar att det betyder att det är fritt fram att klä sitt barn i rosa... Dessutom: allt handlar ju inte om vad man FÅR och INTE får göra, man måste hela tiden ha möjlighet att värdera, att tänka om, bedömma situationer. Det finns ingen färdig mall för hur man ska vara som genusmedveten förälder. MEN man ska vara medveten om hur barnens kläder påverkar, och om man VISAR med kläder,typ modeller, mönster färger som är "typiska för könet", vilket kön barnet har så bemöts ju barnet utifrån det. Därför kan det vara bra att vara medveten om det, och kanske just därför också välja bort just "könsstereotypa kläder/färger/whatever". MEN därmed inte sagt att man nödvändigtvis direkt är en dålig förälder om man väljer annorlunda. Som du sa, ALLT är inte svart lr vitt! (men en del saker är det iofs...)
Mrs V Ska inte en flicka få klä sig väldigt "flickigt" och få känna sig fin?
Varför är det en skam.. måste flickor efterlikna pojkar för få ett värde?
En tjej i prinsesskläder eller i mjukis eller i spidermäntröjor.. vad spelar det för roll så länge dem trivs i det.
Samma för killar.
Jag har alltid fått välja mina kläder själv som barn och jag va så "flickig" så det inte va sant, medans min syster va väldigt "pojkig"... min bror ville alltid låna våra tjejkläder.. so fine.. värdet sitter inte i kläder.
Och jag anser iaf att det är okej för tjejer att vara väldigt "flickiga" och det är okej att få känns sig fin med sitt utseende.. varför ska man inte få det?
Vi består ju av ett inre och ett yttre.. och jag anser att likväl som inre skönhet ser olika ut så gör det yttre det med.
Att låta en tjej/kille få känna sig fin har inget med att styra in dem i ideal...utan bara att få va nöjda med vad dem har till sitt inre och yttre..
Linnéa Åh, vad många som hakar upp sig på det här med rosa. Det är väl ingen som sagt att rosa på tjejer är något dåligt, eller att det per automatik innebär volanger, tajt, långa och besvärliga klänningar eller liknande?
Det går ju liksom ut på (för mig) att man ska vara medveten om att kläder faktiskt visst spelar roll för hur barnen blir bemötta. Ja, personlighet har självklart också med det att göra, och bara för att man klär sina barn i könsstereotypa kläder betyder inte det att man begränsar barnet i lek osv. Men faktum kvarstår dock att barnet blir då först och främst bemött som en flicka/pojke istället för en individ. Kanske inte bland familj och vänner (som bergis vet vart man står), men andra i omgivningen.
Rebecca Jag tycker din blogg är jätteintressant och det är många gånger som du får mig att verkligen rannsaka mig själv och mina val jag gör. Men har länge tänkt på det där su skriver om att säga till sin dotter om att hon är fin. Jag har en son och jag säger att han är fin hur många gånger som helst, och får jag en dotter någon gång så kommer jag göra detsamma. Jag säger inte att han är fin för hans utseeendes skull (dock är han ju sötast i världen i mina ögon)utan han är berör mitt hjärta så mycket så inga ord skulle egentligen kunna göra honom rättvisa, men fin för mig är en bra beskrivning på hur hans helhet är.
Linnéa Mrs V:
Det är ingen som sagt att en flicka inte får klä sig "flickigt", eller att hon måste klä sig som en pojke för att få ett värde. Det är ju det där man vill arbeta bort, att det ens ska finnas "flickigt" och "pojkigt". Det finns andra sätt att beskriva kläder på.
Jo, man får känna sig fin. Men det ska inte vara så pass nödvändigt att man på något sätt blir osäker på sig själv om man inte är "fin" till det yttre någon gång.
Visst ser allas yttre olika ut, men så länge vi lägger ett värde i det yttre (speciellt våra barns) så ser vi till att vissa känner sig finare=bättre än andra och då har vi inte kommit någonstans alls. Barnen blir beroende av att höra att de är fina. Förstår du?
Så tänker jag, och för mig blir det inte mer självklart än så. Jag säger till min dotter att hon är fin också, men det är inte viktigt.
LyckoLina http://www.ep.liu.se/ecp/015/003/ecp015003.pdf
Länk till Fanny Ambjörnsons text "Den rosa overallen" (kanske är läst av samtliga redan) som tar upp just den rosa färgen som en sorts nyckelsymbol som det ständigt förhandlas kring av föräldrar idag, hur den är en samhällsmarkör som ses som både laddad och problematisk.
Själv tillåter jag min dotter att ha rosa, numera, men hos oss handlar det mer om klänningens vara eller icke vara än om färgval. Och för tillfället kommer ALL min dotters inspiration från de äldre tjejerna på förskolan, hårda konkurrenter de där!
(Kikar ofta in här och för att få lite att tänka på, första kommentaren dock, lite nervigt i dessa eminenta kommentatorers sällskap):-s
jenny Lady Dahmer;
Du frågade Ellie vem som har sagt att man är en dålig mamma om man klär sin dotter i rosa. Det har INGEN sagt.
Men du sa att det är ett dåligt VAL att klä sin dotter i rosa. och det tycker JAG är väldigt FEL AV DIG att säga. Jag vet att du låter din dotter ha rosa på sig, och även din son. Tillsammans med alla andra färger. Men du skrev faktiskt rätt ut att "Man är inte en dålig mamma för att man gör dåliga val ibland" , Och det va mindre bra formulerat av dig.
För att undvika färgen rosa på en flicka bara för att visa vart man står, DET ÄR MINST LIKA ILLA som att överanvända en färg för att visa vilket kön det är.
LADY DAHMER jenny nu syftade jag inte enbart på hur man klär sina barn när jag pratade om dåliga val.
dock så tror jag inte en endaste käft använder sina barn för "att visa vad de står". Undviker man en specifik färg som genusmedveten så handlar det nog om vad man tror är i barnets intresse, inte att bevisa nåt för andra.
det är en ganska tröttsam fördom; att vi gör det vi gör för att bevisa nåt.
Ujuj hela FL har hittat hit märker jag.
Maria Även Magnus Betnér har lite vettigt att säga..
http://www.youtube.com/watch?v=b5Tcn4cpyjs
Kristinmandarin Anonym::thumbup:
HannaA En detalj kanske, men jag tänker - som Hedvig ovan - inte alls som du kring ordet "fin". Vi använder det säkert femtio gånger om dagen. Jag säger det till min man i förbigående när han matar bebisen, till bebisen och femåringen "bara för att", till femåringen när han är omtänksam, när han är busig, när han ska sova... för honom betyder det ungefär det samma som "jag älskar dig". Det betyder "jag ser dig just nu och jag tycker mycket om dig". Vi kallar också varandra för finis. "Hej finisar" är nog makens vanligaste hälsningsfras då han kommer hem.
Du var ju själv inne på det i ett tidigare inlägg där du skriver:
"Nästa gång ska jag lära henne vad fin innebär. Ja, hon är fin. Hon är finast på jorden. Hon är fin för hon är snäll, hon är fin för att hon tar hand om sina kompisar och hon bryr sig om sin bror, hon är fin för att hon hjälper de som behöver hjälp, hon är fin för att hon låter alla vara med och leka och hon är fin för att hon gör mig glad."
Så är det ju - och eftersom vi använder ordet frikostigt på det sättet tror jag inte att min unge kommer påverkas nämnvärt av att andra barn pratar om ifall de är fina eller att vuxna kommenterar hans utseende med det ordet. För det är ett totalt oladdat ord som främst bekräftar honom som person. Det betyder inte en värdering utan snarare "jag gillar dig" för honom.
Ellie LD Du kanske inte sa det rätt ut , men läser man mellan raderna så förstår man att det är det du menar!
Jag klär min dotter i rosa och det gör jag för att jag tycker det är fint och så passar hon i rosa. Alltså ett medvetet val från min sida , och läser man då mellan raderna i det du skriver så menar du att jag är en dålig förälder , eller?
Sen är jag förvånad över att just detta med rosa kläder var det enda du kommentera!
Linda hill Jag har funderat på det ett tag.. Tror du inte att dina ungar kan bli jätte anti feminism (när dom blir äldre) när du är så noggrann? Jag vet ju att du ger dom ett val men för mig har det iaf varit så att man stört går emot mammas och pappas åsikter för att trotsa. Och då blir helt emot istället!
Amandah Blev väldigt, väldigt tveksam när jag såg den första meningen av ditt inlägg.
"Är man en dålig mamma för att man klär sin flicka i rosa? - Nej, man är inte en dålig mamma för att man gör saker som är mindre bra ibland". Ursäkta? Menar du alltså att den norm du vill skapa är en där tjejer inte ska bära rosa? Att rosa är en sämre färg än blått eller grönt?
Det är här jag anser att mångas genusargument brister. När det är FEL att låta flickan leka med dockor och pojkar med bilar, för att överdriva något. Rosa är en färg som alla andra, självklart måste flickan få ha grönt den ena dagen, blått nästa, gult den tredje och rosa den fjärde? Annars skapas inte jämställdhet, bara en ny norm!
LADY DAHMER nej att välja rosa är inte ett dåligt val mina barn har massvis med rosa. Jag syftar på de som nästan BARA klär sina barn i rosa. alltså stereotypt.
visst är målet att alla färger ska bli könslösa, men idag så är det inte så - färg signalerar kön och då får man bli medveten om hur de påverkar omgivningen. Att t.ex inte välja kläder som påverkar att barnet blir bemött efter t.ex kön eller utseendet.
LADY DAHMER linda hur blir man "anti-feminism" och vad innebär det egentligen? Att mina ungar kommer växa upp och tycka att könen ska behandlas olika och ha olika rättigheter?
nej, det tror jag inte det finns den minsta risk för alls.
Sen rebellar alla barn i tonåren, men det är övergående. Jag är övertygad om att mina barn kommer växa upp till kloka vuxna med feministiska och socialistiska värderingar.
LADY DAHMER ellie du ska sluta upp med att tolka in dina egna fantasier och dåliga samvete mellan raderna i min text. Vad jag menar är det jag skriver. Inget annat.
Linnéa Meeeen vad trött jag blir! LD klär ju fan sin dotter i rosa, varför skulle hon då sitta och mena att alla andra som gör det är dåliga föräldrar? INGEN har sagt att det är dåligt att klä sin dotter i rosa ibland, det är en färg precis som alla andra. Men nu är rosa en väldigt laddad färg (onödigt, men sant) och klär man sin dotter i ENBART rosa då får det konsekvenser. Hur kunde det vara så himla svårt att förstå?
Linnéa Äh, nu hann LD kommentera precis samma som jag innan mitt inlägg blev skickat, hehe.
Agnetha (lite diskussionsforum över det här?)
Jenny: Det var väldigt intressant att läsa din kommentar. Utseendefixering och tjejer är såklart ett problem. Jag fick också ofta höra att jag var "fin" - jag blev glad av det. Jag fick också höra MYCKET annat: att jag var smart, stark, duktig med hästarna (som var mitt allt), att jag hade bra musiksmak... mm.
Jag tror inte att man ska sluta säga till BARN (flickor & pojkar) att de är "fina" - däremot kanske man ska komma ihåg att uppmuntra allt det andra - OCKSÅ. :thumbup:
LADY DAHMER agneta jag vill att det ska vara ett diskussionsforum! synd att blogg.se inte stödjer trådade kommentarer eller quote-funktion.
LADY DAHMER agnetHa. förlåt. min mamma stavar utan H.
Nåjo. I ett inlägg av Lady Dahmer hette det: Rosa är inte en barnfärg? Stämmer detta?
Ok. Varför skulle man vara en dålig mamma om man klär sin dotter i rosa men en förträfflig mamma om man, som Lady Dahmer, klär sin son Tamlin i rosa? Diskussionen om färg och genus blir alltmera förvirrad. Lägg ner den, Lady Dahmer.
Lady Dahmer anonym har du problem med läsförståelsen? Vem har sagt att man är en dålig mamma för att man klär sina barn i rosa?
Jag, anonym, kan nog missa en och annan mening. Men är det JAG som har problem med LÄSFÖRSTÅELSEN när dina tankar om t.ex färg på barnens kläder blir så tillsnurrade att det till slut inte går att förstå vad du menar?
Alltså: varför är det fel att klä en flicka i rosa men inte fel att klä en pojke i rosa? För detta är vad du gång på gång har hävdat.
Lady Dahmer anonym jag har ALDRIG påstått att det är fel att klä flickor i rosa. Min dotter har flera rosa plagg.
Men nu skämtar du väl? Du har skrivit mycket om vikten av könsneutrala färger när det gäller barnkläder. Hata-rosa-köret? Känner du inte igen det???:rolleyes:
Lady Dahmer anonym som sagt, jag har aldrig skrivit att rosa är dåligt. Min dotter har flera rosa plagg. Jag skriver däremot ofta om vikten av att tillåta ALLA färger till barnen.
i den här bloggen finns inget "hata-rosa"-kör.
Emeliew Men lägg av! Jag skulle kunna kräkas av det här överdrivna genussnacket. Jag hittade hit av en slump eftersom du har en väldigt populär blogg tydligen, hejja dig! Men jag håller inte med dig på många punkter. Problemet ligger väl inte i vilken färg kläderna och vad kläderna ger för bemötande. Problemet är väl just de som ger det bemötandet. Ska vi istället för att uppmuntra våra tjejer att vara just tjejer, vägra klä dem i prinsessklänning eftersom då kommer de inte få den respekt de förtjänar? För ja, vi är väl överens om att killar får mer respekt än tjejer. Varför i helvete ska jag då klä min pojke i klänning som vissa här inne tycker jag borde göra? Kommer inte alla säga att han är fin och söt då? Och så får han ingen respekt! Precis som en tjej med klänning!
Låter ni hellre era barn bli mobbade och komma hem och gråta efter skola/dagis än att låta dem gå klädd som en pojke/flicka? De kommer hem och gråter och vill har rosa klänning på sig, men nej. Världen är orättvis lilla gumman och nu hänger det på DIG att förändra den, snacka om stort ansvar för ett barn. Och snacka om dåligt föräldraskap. Vill du dra på dig lösskägget och gå till jobbet och bli bemött som en man så fine, ditt val. Men vill din dotter se ut som sina kompisar och du vägrar, men herregud.
Män/Kvinnor pojkar/flickor är olika kön, inse det.
Svartlok - Den där Teskedsmamman Jag som förälder bestämmer vad barnen skall ha på sig, framåt 6-7-8-års ålder kan jag lyssna på deras önskemål och vinkla inköpet så att båda blir nöjda. Ett barn skall möjligtvis få välja mellan två plagg, inte fritt i garderoben.
Denna hysteri att "mina barn väljer själv" tror jag inte på. De barn som "väljer själva" är för små för att välja och om föräldern kategoriskt vidhåller "det är deras eget val", så funderar jag på om personen verkligen har tänkt efter innan de skriver/talar... Givetvis väljer barnen kläder med 100% påverkan! Tv, kompisar, far-/morföräldrar, you name it!
Endast det barn som inte har kontakt med omvärlden väljer kläder utan påverkan. Alla barn och människor gör alltid val utifrån yttre premisser...
Fel är att rosa är en dålig färg, en hel garderob är inte det mest lyckade och extremt begränsande, och vad jag har sett bland ungarnas kompisar så är det inget ovanligt med totalt enhetlig rosa/lila/glitter-garderob.
Rosa är en utmärkt färg om man tycker om den, oavsett vilket barn könet har, precis som ljusblått, lila, grönt osv...
Men varför är det endast godkänt med rosa på flickor? Genus handlar inte om att förbjuda rosa på flickor (om vi nu måste begränsa oss enbart på rosa) utan genus handlar om att göra det normalt med rosa på pojkar. Tanken är i och för sig helt applicerbar oavsett vilket ämne vi talar om; Rakning, förskolepedagoger, lastbilschaffisar, ridlärare, sminkning, klänningar osv...
emma Jag vill på något sätt att min son (eller framtida barn) ska dömas eller betygsättas pga sina kläder eller sitt yttre.
Men jag är samtidigt den typen av mamma som helt och hållet låter min son välja själv. Dock inte när det gäller allt såklart. Nu är det vinter (eller ska vara i alla fall) och då är det overall som gäller. Mössa och vantar lika så.
Men när det gäller kläder får han välja själv. Dock självklart inte prismässigt osv. Men istället för att jag väljer kläder visar jag han olika alternativ. Klänningar som byxor, tröjor med hästar eller spiderman.
Han har alltid älskar rosa och alltid velat ha klänningar. Och kanske är det därför jag vågar låta han bestämma själv. För jag vill att han ska veta att han kan välja själv, helt fritt utan att någon får eller ska tycka på.
Säkerligen hade jag gjort annorlunda om han enbart hade velat ha svarta tröjor med ett superhjälte- eller biltryck på.
Men nu har jag en sån bestämd (och ÖPPEN) son som har en väldigt fin bild av att "man bestämmer själv". Exempelvis så förklarar han för mig att man bestämmer själv om man vill ha en snippa som stor och att flickor bestämmer själv om de ska ha skägg eller ej. Och att pojkar får ha långt hår.
Så som sagt, hade han varit annorlunda hade troligtvis min "fria uppfostran" nog också varit det.
emma Och EmelieW du skriver "Män/Kvinnor pojkar/flickor är olika kön, inse det."
Ja vi har olika könsorgan! Men annars är det ingen skillnad på oss. Ska vi klä oss efter normer som är skapade efter hur vi ser ut mellan benen?
Jag är så glad att det finns föräldrar som Natasha. Det gör livet enklare för barn som t.ex min son som inte vill nått hellre än att gå i sin sammetsklänning till dagis.
Pappa Bra Intressant hur det mer och mer handlar om den livsfarliga färgen rosa, trots att LD själv påpekar att det INTE ÄR FÄRGEN utan symboliken, användandet av rosa som Flick-färg, som hon skriver om.
Det handlar om att konsekvent klä sitt barn i färger och symboler som förstärker det könsstereotypa tänkandet.
Att låta sitt barn bestämma utan att ge barnet hjälp med att reflektera över VARFÖR hen vill ha rosa, blå, glitter, lastbil..,
Så länge man hjälper sin unge att fatta att man kan ha på sig vilken färg som helst och att set inte hör ihop med om man är pojke eller flicka.
Om man själv som förälder konsekvent klär sin pojk (måste bryta lite mot rosa-prinsessa-grejen) i mörka färger, superhjälte, bilar o liknande "killigt" för att han är pojke, då gör man ett dumt val som förälder, då cementerar man klnsrollstänkande hos sitt barn,
Reklam och media är FULLA av skitdåliga exempel och der är bara vi föräldrar som kan vara en motpol.
