SOCIALISERING; Barn är världens bästa härmapor
Tweet
OddPixie Du och Cissi hade ju ett radioprogram tillsammans för en tid sedan, där ni pratade om genus och barnkläder.
Då nämnde Cissi något om att forskning visar att barnkläder påverkar hur barn bemöts, medan du sa att färgglada barn får fler leenden enligt undersökningar.
Jag håller på att på att krydda en "gammal" uppsats om genus och skulle hemskt hemskt gärna vilja få fram vilka dessa undersökningar och forskningar är.
Det skulle verkligen vara en grymt bra grej att få med i uppsatsen, eftersom att jag verkligen skulle behöva mer vetenskapliga källor.
Du har inte möjligtvis någon aning om vilka de är mer exakt?
/Tjatmoster
GN När jag diskuterar genusfrågor så får jag ofta svar: "Men vad är problemet? Köp könsneutrala kläder på PoP eller någon affär på nätet. Köp en rosa leksaksstrykbräda till din son, ingen hindrar ju dig. Kalla inte din dotter för prinsessa, whats is the big deal".
Och det är ju det som är problemet. Jag kan vara hur rabiat som helst när det kommer till dessa frågor men mina barn socialiseras in i samhället, alltså utsätts de för andra människor och deras normer. Jag bor inte på en öde ö som i "Blue Lagoon", mina barn bemöts av andra, mina barn kommenteras av andra och de går in i sammanhang som inte defineras endast av mig.
Lena Andersson skrev så klokt i lördagen DN : "det går att kliva av teaterscenen, men det kostar, och både kvinnor och män måste förhålla sig till pjäsen även när de klivit av."
Noni Odd Pixie - Fanny Ambjörnsson har precis kommit ut med boken Rosa den farliga färgen (nåt i den stilen heter den). Hon är genusforskare och boken bygger på en massa intervjuer som hon utfört, så den borde verkligen godkännas som källa och det borde stå i den vad du eftersöker.
Jag vill så gärna lära min son att bli stark i sig själv och köra sitt eget race och jag klär honom i färgglada kläder och mycket rosa. Men jag ser ju hur han redan apar efter de fräna grabbarna på förskolan. De som bråkar och knuffas och ligger i en hög på golvet i sina spindemannenkläder under samlingen (medan tjejerna sitter som små tända ljus - usch!). Vi har ingen utpräglad genusförskola i vår stad, så jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Det är så ångestfyllt att han redan ska behöva vara en tuff och frän och bråkig grabb, trots att han just fyllt två år. Problemet är ju att föräldrarna på min sons förskola inte har koll på genus, så även om förskolan försöker väva in det i pedagogiken, så motarbetas barnen hemifrån. Jag blir helt matt av att tänka på det...
esteterier Började skriva en lång kommentar, men nu kom jag igång så pass att det blir ett eget inlägg på ämnet! :) Länkar hit sen, jättebra inlägg!
Sophie Idag så dog jag lite grann när min dotter 2,5 år gammal sa att hon skulle visa kompisarna sina kläder o att de skulle tycka att hon var fin (ja nåt sånt). Jag som kämpat här hemma från dag 1 med att inte kommentera kläder, som klätt barnet i färglada, lekvänliga kläder. Tro fan att vi påverkas av vår omgivning!
LD: Vad ska jag nu göra? Vad har du för tips? Det var svårt att bemöta hennes kommentar imorse, hon är ju inte så gammal. Dock ska jag ta ett snack med personalen nu när jag hämtar. Det får bli ett slut på användandet av ordet fin i tid o otid.
esteterier Inspirerat av inlägget: http://esteterier.blogspot.com/2011/12/om-en-sorts-klicktraning.html
Emma Vilket fantastiskt bra inlägg! Gud vad jag håller med dig! Så fort jag säger eller skriver att jag är orolig för att mit´t barn kommer bli mobbat eller må dåligt av någon anledning så säger alla att om man "ger barnet en bra självkänsla" så kommer allt bli bra. Så om man har en bra självkänsla så är man så duktig att man skiter i om man blir slagen och sparkad varje dag? Och ärt det bra att skita om man blir slagen? Nä! Alla kan må dåligt och alla kan bli mobbade hur jävla bra självkänsla man än lyckas ge sitt.
Och det retar mig så när någon med tonårsbarn ber om råd och så kommer en person vars barn är i blöjorna och snacklar om att självbkänsla löser allt. Jo, tjena.
Agnetha Ja, socialisering är intressant. Historiskt sett var det hemmet och kyrkan som stod för socialiseringen, idag säger man att det är hemmet och skolan. Jag funderar jättemycket på vad som händer när det är för stora skillnader mellan de båda. Te.x när normen i samhället genomsyrar skolans attityder och agenter, och när hemmet är väldigt avvikande, till exempel genom att man har väldigt starka åsikter i en viss riktning.
Spännande!
Agnetha Ja, socialisering är intressant. Historiskt sett var det hemmet och kyrkan som stod för socialiseringen, idag säger man att det är hemmet och skolan. Jag funderar jättemycket på vad som händer när det är för stora skillnader mellan de båda. Te.x när normen i samhället genomsyrar skolans attityder och agenter, och när hemmet är väldigt avvikande, till exempel genom att man har väldigt starka åsikter i en viss riktning.
Spännande!
Agnetha Men varför blir det dubbelposter??
Jag måste bara förtydliga: jag tror att det var kyrkan som hade "ljudligaste" rösten "förr", och att det inte var så stor skillnad mellan olika socialisationsagenter som det är idag.
Anna Usch ja. Jag ser på mitt äldsta syskonbarn hur han blivit påvärkad av de andra barnen i skolan. När han precis kommit därifrån så är han hopplös att försöka umgås med, han lägger på en dryg attityd. Jag testade idag att lura honom att glömma detta. Jag ställde massor med frågor om vad de gör för övningar på fotbollen och om det är svårt och roligt, han talade då som vilket barn som helst under konversationen. Tyckte det var kul att se att dina förslag på hur man ska tala med barn och bemöta dem fungerar! Han öppnade upp om så bara en stund :)
Jag ser framför mig hur jag en dag kommer försöka uppfostra ett småbarn med samma metoder som på en hund. leverpastej på tub att berömma med när de gör "rätt".. Prövade detta på systerns minsting när han var runt 2 år gammal (inte med leverpastej då) och det fungerade otäckt bra...
Lisa-svenska på vift i Norge "Ge dem bara en bra självkänsla så blir det bra! Då bryr de sig inte när klasskompisarna säger bu eller bä!" Ett vanligt argument på barnehagarna här i Norge. Som svensk förskollärare håller jag på att gå i taket emellanåt...
Linnea Barn känner lättare av signaler och ser världen mycket mer svart och vit än vuxna.
Linnea Barn känner lättare av signaler och ser världen mycket mer svart och vit än vuxna.
Hanna Widerstedt Hallå Dahmer!
Har kollat din blogg lite titt som tätt och har märkt att du gillar asiatisk inredning. Håller på att rensa lägenheten och säljer några väldigt vackra föremål på tradera. Tänkte att de kanske skulle passa din stil du har hemma!
Här är ett exempel på vad jag säljer:
http://www.tradera.com/kinesisk-urna-kanna-auktion_2021_145888167
Tänkte bara tipsa! ;D
Mats Jag förstår inte parallellen till klickerträning (eller behaviorismsom kanske är en neutralare benämning)?
Om vi ser på barn som dresserbara djur innebär det också en förminskning av det som till exempel Lars H.Gustafsson beskriver som ett barnperspektiv.
Jag ser ett etiskt dilemma i att ersätta en form av programmering med en annan. Även om den fria viljan är en skör illusion blir det fort normativt när vi moraliserar över vissa val som "omedvetna" eller "traditionella" - medan våra egna då skulle ha någon form av högre kvalitet.
Åsa-Mamma på gott och ont Men VARFÖR är det så fel med komplimanger?????
Skönheten ligger ju i betraktarens ögon, inte i dina egna. Det spelar ju ingen roll om en person har på sig trasiga gamla paltor så finns det alltid någon som tycker den personen är fin för det.
Anna Mats: LD syftar på träning av hund genom så kallad "shaping". Klicker är det man då oftast använder för att belöna och på så sätt forma fram ett beteende. Många kallar detta för klickerträning rakt av, men det LD tänker på tror jag är just shaping.
Det är inte förminskning, vi människor liknar djuren mycket mer än vad de flesta vill erkänna. Det är förminskning av djuren att påstå att människoungar inte kan uppmuntras och lära på samma vis som djurungar av arter som liknar oss. Hundar har utvecklas i tusentals år och anpassats till oss, hundar och människor har många lika beteenden. Läs lite om etologi fördjupat på just hund så är detta väldigt lätt att förstå, och mycket intressant! :)
Åsa: För att du genom den positiva uppmärksamheten som komplimanger om utseende är lär individen att utseendet är viktigt och att vara fin är bra. Varför skulle man vilja bidra till att forma fram utseendefixering? Uppmuntra en persons fina insida istället för en fin utsida. Hoppa över komplimangerna som gör att individen kommer vilja vara fin på utsidan. :)
Anna Jag är kommentaren innan!
Mats Jag är väl bekant med teorier om att människan är en social varelse och att det vi kalkar egenskaper skrivs in på det tomma bladet.
Men idag finns det andra rivaliserande teorier som ger större förståelse för barns utveckling. Det går att kombinera tankar om barns aktörskap med biologiska teorier. Att hitta sig själv kanske låter patetiskt, ända är det en illlusion som många av oss inte gärna vill leva utan.
limpalinn Även om dom har svårt att förstå själva socialiseringen så borde dom kunna förstå att det som är fakta faktiskt är fakta och det går inte att ändra på hur mycket man än vill. Idioter.
Mamma-På gott & ont Anna: Nej, jag kan inte hålla med om det.
Att ge komplimanger är inte fel, vare sig det handlar om utseendet eller inte.
Då handlar det nog om dåligt föräldraskap istället, om man inte kan lära barnen att bara för att de får en komplmang så är utseendet det viktigaste. Jag fick många komplimanger när jag var liten, men inte tror jag att det är utsidan som är viktigast för det. Sen får det ju finnas nån måtta, men man får inte gå för långt åt nåt håll.
Mamma-På gott & ont Anna: Nej, jag kan inte hålla med om det.
Att ge komplimanger är inte fel, vare sig det handlar om utseendet eller inte.
Då handlar det nog om dåligt föräldraskap istället, om man inte kan lära barnen att bara för att de får en komplmang så är utseendet det viktigaste. Jag fick många komplimanger när jag var liten, men inte tror jag att det är utsidan som är viktigast för det. Sen får det ju finnas nån måtta, men man får inte gå för långt åt nåt håll.
Ann Detta inlägg får mig att tänka på en grupp förskolebarn på utflykt som passerade förbi en gång för över 10 år sedan. Men jag minns det än ...
I gruppen fanns ett par tvillingflickor. Ganska lika men en hade ljuvligt lockigt hår och den andra rakt. Den lockiga hade ett utåtagerande sätt, som en som är van att få uppmäksamhet. Och lärarna var så mjuka och intresserade mot henne. Systern däremot satt osynlig i sin egen värld bredvid...
Anna Åsa: Det är ingen åsikt, det var fakta. Komplimanger om utseendet uppmuntrar människor att tänka på sitt utseende, det kan du inte förklara bort. Varför är det så svårt att uppmuntra andra saker hos barn än att ständigt påpeka hur fina och söta de är? Jag fick komplimanger som de flesta andra barn, jag var dock inte särskilt fåfäng eftersom annat uppmuntrades också, det är inte bara svart och vitt. Men jag minns hur det påverkade mig, jag ville gärna leka med smink och höra av andra hur fin jag var. Ville gärna ha fina kläder till skolan för att de andra skulle se det och säga att det var snyggt. Varför ska barn tänka på hur de ser ut ALLS? Jag kan inte förstå varför någon ens argumenterar emot detta, hur svårt är det att förstå? Och varför vill du uppmuntra barnen att tänka på hur de ser ut alls?? Fortsätt läs här på LDs blogg i fortsättningen också bara, så kommer det gå in. Jag behöver inte ödlsa mer energi nu :)
Mamma-På gott & ont Anna:F.Y.I.
Jag läser LD:s blogg nästan dagligen, men, och detta kanske kommer som en chock för vissa, hon är ingen Gudinna.
Alltså, missförstå mig inte, jag tycker LD är bra, i många anseenden, men i just detta fall så håller jag inte med.
Och nej, jag kommer inte att ändra uppfattning bara för att jag fortsätter läsa här.
Lotte Hej!
Jag skulle så väldigt gärna vilja ha lite råd angående min dotter som blir 5 år i mars...
Hon har sen hon började 15 timmar i förskolan blivit besatt av rosa, klänningar och prinsessor... Hon vill sätta upp håret, sminka sig och pekar på allt i affären som har hellokitty, disneyprinsessorna eller massa rosa på...
Hur ska jag bemöta detta? Hon pratar om att hon vill vara prinsessa VARJE DAG! I julklapp önskade hon sig hela kittet (rosa plyschig prinsessklänning, prinsesskrona, trollspö, klackskor (!!) o smink) Jag o maken kom fram till att vi skulle ge henne bara prinsesskronan o så blev det (fast hon undrar varför tomten inte kom med nån klänning)
Hon älskar även Pippi Långstrump (tack o lov!) så när hon pratat prinsessor o nu när hon klär ut sig med prinsesskronan så refererar jag till Pippi o undrar om hon klätt ut sig till Kurredutt-prinsessa eller piratprinsessa osv... Det verkar hon nappa på...
Jag vill ju låta henne tycka om rosa o klänningar såklart! Men just den här besattheten hon är inne i just nu o där det inte bara är färgen i sig utan att hon vill hela kittet (klackskor, rosa, smink, klänning) gör mig illa till mods o jag vet inte hur jag ska bemöta detta... :/
/Lotte
