Så länge min kropp kommenteras och diskuteras så kommer jag fortsätta att använda den som ett verktyg.
När jag var i tjugoårsåldern så var jag en av de där tjejerna som aldrig gick ut utan smink. Inte så att jag inte klarade av det, men sminket var en rutin. Varje morgon. En timme i badrummet. Snyggt blev det och snygg blev jag men min egen självbild blev så beroende av det att när jag vid vissa tillfällen inte orkade så kände jag mig inte bara ful utan även fel. Idag känner jag tvärtom. Jag sminkar mig sällan och när jag gör det så ser jag konstig ut. Fel.
Att sluta raka sig kan vara en lärorik upplevelse just ur det perspektivet och därför uppmuntrar jag mina läsare att prova på. Inte för att jag vill skapa en ny norm, även om jag anser att en norm som baseras på den naturliga oomgjorda kroppen är en sundare sådan, utan för att jag vill vidga den norm som finns idag.
Mina armhålor får ju som bekant ganska mycket respons. Den typiska kommentaren brukar vara ett grinigt "orakade armhålor är inte speciellt provocerande" från personer som uppfattar min kropp som ett aktivt ställningstagande och nåt som ändå måste kommenteras. Underförstått: Det är inte provocerande så jag kan lika gärna sluta med fjanterierna liksom. Ja. Precis.
Det är tydligt att man uppenbarligen bryr sig. Tillräckligt för att faktiskt bli provocerad nog att ifrågasätta det och det är ju där problematiken tar form. Varför uppfattas det som provokativt? Varför uppfattas det alls? Varför uppfattas en sån passiv handling som nåt så aktivt och aggressivt? "Du kör upp dina armhålor i andras ansikten!"
Så länge min kropp kommenteras och diskuteras så kommer jag fortsätta att använda den som ett verktyg.
1. för att normalisera
2. för att provocera (tankar och diskussion)
Men också för att vänja mig, utvecklas och komma bort från min egen kroppsfixering. För det är det normbrytande handlar om för mig. Att utmana mig själv.
Tweet
Malin Jag körde på orakade armhålor i november och när jag väl rakade kändes det väldigt konstigt, så nu får det växa ut igen.
Jannike Jag rakar inte benen alls längre (övrigt rakas ibland när jag känner för det), tack vare dig, känner mig starkare i mig själv! FRIHET. Tack!
erica Oj så jag gillar att kika in på din sköna blogg för trots att jag inte håller med dig i allt så älskar jag ditt sätt att skriva och argumentera! Och är egentligen inte det lite skönt, när man kan tycka om någon trots olika meningar? Trots att jag använder smink för att ta fram mina drag, trots att jag rakar ben och armar varenda gång jag dushar och trots att jag har rosa som favoritfärg. För egentligen är det ju itne det de handlar om, utan något djupare och viktigare som håller på att ske i samhället och som kommer påverka min flicka när hon fötts och genom hennes liv. tack för att du får mig att tänka om och reflektera över min egen roll som förebild!
Katja Ett bra tips för att få lite perspektiv är att gå till ett badhus en valfri dag för lite friskhetssimning. Och så in i omklädningsrummet/duscharna efteråt. Så många nakna kvinnokroppar, så olika, och så FÅ som faktiskt har rakade ben/Venusberg! (Armhålor är det värre med. Kan dock även bero på att dessa är mycket smidigare och snabbare att raka än ben och annat...) Man kanske borde införa bastu- och varmkällobadkultur i Sverige för att ge tjejtidningsmatade flickor lite nya perspektiv.
Sofia Hej!
Jag har läst din blogg nu ett tag men aldrig kommenterat. Jag har glömt bort min egen grundregel: Att alltid stöda och uppmuntra kvinnor som gör bra saker. Jag tycker att du är så otroligt fantastisk. Du hjälper mig och tillrättavisar mig när jag fastnat i egna tankemönster. Du fångar mig och förklarar varför det som verkar rätt kan bli så himla fel. När jag läser din blogg känner jag mig vägledd och upplyst. Det du behandlar är så fundamentalt viktigt. Dessutom gör du det tillgängligt för mig, jag förstår vad du menar. Jag har läst genusvetenskap på universitetsnivå, men jag anser att du ger mig mycket mer. Jag hoppas att du fortfarande skriver när jag får egna barn, jag kommer att behöva dig ännu mer då. Kanske du kan skriva en bok? Kärlek och kraft!
Tack för att du bloggar!
Sofie Jag är helt på din linje där, att det är en utmaning gentemot mig själv. Vågar jag? Har inte rakat benen sedan i sommras, då min behåring växer väldigt långsamt blev det aldrig någon utmaning i somras och sedan åkte ju långbyxorna på. Men nu, för två veckor sedan skickade hästen av mig lite lagom brutalt vilket ledde till ett besök på akuten. Det var benen som var skadade så där låg jag medan läkare, sköterskor och en vän studerade mina håriga ben. Det var, trots att mesta fokus låg på smärtan, en utmaning som jag ändå tycker att min självkänsla klarade relativt bra. Så det jag egentligen vill säga är - tack för att du ger min, och många andras, självskänsla ett enormt stöd!
sabina jag har tänkt mycket på det där, särskilt sedan jag hade en diskussion med en vän som aldrig skulle låta bli att raka ben, armhålor, underliv, av de anledningar att det är fult och ÄCKLIGT. jag själv rakar gärna benen upp till knät då och då, för jag gillar känslan av lena ben(har väldigt torr hy, förutom på just benen), men skippar resten. självklart förstår jag att vissa inte vill ha världens buskage, men det är ju inte antingen eller; herregud det går ju att trimma lite hursomhelst, utan att för den delen ta bort mer än ett par hårstrån.
det jag undrar är hur jag kan försöka få min vän, och alla som hon, att förstå att det inte behöver vara äckligt med hår på kvinnor? hon tycker exempelvis inte jag är äcklig, som inte har särskilt mycket hårväxt naturligt, det känns mer som att hennes kvinnosyn är helt vriden; kvinnor ska vara kala helt enkelt. fruktansvärt frustrerande.
natalie Jag vill tacka dig! Du har fått mig att i små steg börja älska mig själv och då var att välja bort rakning (inte alltid, men den där rakningen som var "skamfull" att inte göra) ett steg på vägen. Du är min första riktiga förebild. Tacktacktack <3
Lena Var orakad heeela november månad. Och jag led faktiskt. Tyckta jag luktade mer och stack mig själv med benens utväxt. Var jättehärligt att raka mig igen :rolleyes:
Men, tycker det var intressant och jag tänkte ändå inte på det så mycket som jag kanske först befarade. Det är alltså inget måste men jag föredrar att göra det. Och vilket man än föredrar är det helt ok. Och det är väl det som är grejen :thumbup:
Agnetha :thumbup:
Det är spännande attt låta kroppen vara som den är. Och starkt. Jag rakar benen på sommaren, jag orkar inte med att bli glodd på. (för det blir man).
Under armarna är en hygienfråga för mig (tyvärr!).. jag gifte mig utan smink. Men jag sminkar mig ibland nu. Då känns det som att ha en mask på. När jag sminkade mig varje dag kände jag mig naken utan. Det är märkligt hur det kan vara!
mickis som e-type med sin hårprincip :)
Laks - den djurrättande feministen Jag känner mig "fel" om jag sminkar mig. Det är bara inte jag (kanske också för att jag inte vet hur man gör xD haha). Jag prövade att använda lite foundation i högstadiet men mycket mer blev det inte. Idag är jag så jävla glad att jag aldrig började med det där. Mest av praktiska skäl - jag orkar inte lägga tid på att måla mitt ansikte.
Fantasidjur Jag bloggade om det där för några dagar sedan. Tack vare dig har jag faktiskt börjat TÄNKA. Vad kommer allt ifrån, idéerna om att jag, att jag som kvinna ska se ut på ett särskilt sätt. Det tar så mycket tid som jag hellre vill lägga på annat. Jag har lagt SÅ mycket tid på att leta och hitta fel och brister hos mitt utseende under hela mitt liv. Fel och brister? Hm...När man tänker efter. Min kropp fungerar och jag ska vara så glad över det, sluta leta ytliga (enligt normen) "fel". Det är verkligen fantastiskt av dig att ta upp så här viktiga saker, skapa medvetenhet så att vi kan förändra världen!
Här är mitt inlägg: http://fantasidjur.blogspot.com/2011/12/jag-ar-ful-men-ibland-lyckas-jag-lura.html#links
GeishaQ - en jävla massa skitsnack Inspirerad av dig körde jag en No Shave November. Här är resultatet av den upplevelsen: http://geishaq.blogspot.com/2011/11/no-shave-november.html
emma (: Jag rakade mig inte när jag var i mocambique i januari i år, vi var en grupp på 10 pers och vi tjejer hade kommit överens om att inte raka oss, har för mig att det var jag och en till som "klarade av" att inte raka oss, kan ha varit en till, men ändå. Annars kan jag strunta i att raka mig, men det kan bli lite irriterande att på kvällarna höra ett fnissande från min pojkvän när vi ska sova. Han tycker att håret på mina ben kittlas när jag låter det växa ut, men det är skitsamma. Det viktigaste är att han låter mig göra som han vill och det enda han stör sig på när jag inte rakar mig, är att benhåret kittlas. Men det får han leva med!
sugarhearted Jag har inte rakat mina ben på en månad, typ. Kommer från en släkt som är ganska hårig, så mina ben har blivit hyfsat håriga nu. Jag gillar verkligen att ha lena ben, men just nu känner jag att fy fan vad jag inte pallar raka benen. Det är SÅ. JÄVLA. TRÅKIGT. Kan göra nåt bättre med den tiden. Dessutom föredrar jag mjuka, långa hår framför korta stubb och röda prickar. Visst kan jag raka benen varje dag för att slippa stubben (det är så jag måste göra p.g.a. min hårighet) men fy fan vilket slöseri med tid. Så, eh, jag VILL raka mig för att jag tycker det är fint, men jag orkar inte. Så jag får helt enkelt försöka vänja mig vid mina ludna ben. :) Kan tänka mig att många skulle bli väldigt provocerade- när jag i somras inte rakade armhålorna fick jag ju många tveksamma blickar. Kanske borde lägga upp en bild på mina håriga ben? För att delta i det där med att normalisera. Jag menar, jag vet ju att det finns de som inte vill eller orkar raka sig, men gör det för att det är norm med lena ben och de vågar inte avstå normen.
sugarhearted Notera att det är så jag "måste" göra p.g.a, min hårighet. Jag måste ju ingenting, men om jag vill ha lena ben varje dag är det rakning varje dag som gäller. Kände att jag ville förtydliga lite.
Hannah Har inte rakat mig på några månader nu och i onsdags var jag på badhuset. Tänkte faktiskt inte alls på mina håriga ben och armåhålor, medan jag traskade runt i barnbassängen. TACK VARE DIG!
Så himla konstigt. I min åldersgrupp har såvitt jag vet de flesta mödrar med orakade armhålor. Varför gör man då en stor grej av att en jämnårig tjej är orakad? Galet!
Josefin Va kul att sån många hoppade över rakningen i november! :-d
Maria - gravid och BF 13e dec Jag tittar in lite då och då i din blogg, och varje gång hittar jag något inlägg jag fastnar för. Du skriver verkligen mycket klokt och vettigt, tänk om det ändå fanns fler som tänkte som du! :)
/Maria
Amandaea Vet du, jag har varken rakat armar eller ben, eller något annat heller för den delen, de senaste två månaderna. Det tackar jag dig för! Hoppas jag klarar att hålla mig, gärna till sommaren, så jag får visa mina svenska håriga ben, som är 100 gånger hårigare än dina grekiska. Och inte ska jag skämmas heller!
Olivia Det tar lång tid att komma bort från idealen som vi blir matade med så länge man kan minnas. För mig tog det säkert 5 år att verkligen trivas med att inte raka mig alls. Nu tycker jag att det känns konstigt när jag någon gång för skoj skull har rakat mig under armarna eller benen. Det är som att ha på sig något plagg som inte sitter bra. Och så befriande det är att ha hittat känslan av att så som jag är skapt det är så jag trivs att vara.
Sen så tänkte jag på en grej angående en av kommentarerna, så tycker jag att detta prata om att man behöver ju inte ha en buske mellan benen (underförstått för det vill ju ingen) är ganska tröttsamt. Jag gillar min buske och jag tycker det är vackert med könshår gärna vildvuxet och mycket. Och det är ett ideal som jag verkligen skulle vilja förespråka eftersom det på många sätt är dåligt för fittan att raka den.
Åsa Du är min största förebild. Du är så fantastiskt jävla inspirerande. Tack.
Line Jag förstår verkligen inte hur en naturlig kropp, manlig som kvinnlig, kan uppfattas som provocerande. Det är så sjukt att det nästan är roligt. Är grundtanken i det hela att vi alla föds med något vi behöver ändra, som ofunktionella missfoster, eller? Jamen vafan, om vi bara får ha hår på huvudet så borde väl inte hundar få ha hår på kroppen heller, sätt på'na en tröja bara.
Emma Du är så SJUUKT cool, jag ÄLSKAR din blogg!!! =)
christina Du har faktiskt gett mig en rejäl s.k. tankeställare. För jag trodde faktiskt på allvar att jag rakade armhålorna och benen FRIVILLIGT! Jag trodde att jag TYCKTE OM det! men egentligen gör jag det bara för att det är vad jag tror förväntas av mig. herregud. HERREGUD. "förväntas" av mig?? vem fan är jag? ett cirkusdjur? en utställning? jag är fan CHRISTINA. och jag tänker inte raka mig bara för att det är vad samhället ser som "kvinnligt"! jag tänker testa att inte raka någonting. se hur JAG SJÄLV känner. fan vad jobbigt, riktigt riktigt jobbigt, det var att just inse att jag faktiskt inte ens gav mig själv ett "say" på den här så personliga punkten i mitt eget liv.....
Siobhan Jag rakar mig inte under armarna. Däremot har jag problem med benen. Har mycket psoriasis på benen och det kliar som tusan när benen är håriga. Störigt värre. Någon mer som har samma problem?
EmmaMartina - onödighetsbloggande kulturarbetare Jag rakar nästan aldrig armhålorna eller benen, orkar helt enkelt inte. Det är inget feministiskt ställningstagande från min sida, iaf tänker jag inte på min icke-rakning på det sättet. Fast det kanske blir ett ställningstagande ändå?
Har tänkt på det du också skrev om, det lustiga i att ett passivt agerande kan ses som något provokativt.
sofie underutvecklade töntar är dom som blir provocerade av att nån väljer att låta bli att raka sig och inte skämmas för det.
kolla förresten hur calle och anitha tror att dom är roliga ang detta (på hennes blogg) där hon har hittat på att han har två ekorrar under armarna för han inte har klippt sig där på ett tag. (ny norm på gång? killar ska klippa sig där och tjejer ska raka eller lasra eller vad man gör?) så jävla pinsamt.
kram
Jennie > Jennialiskt.se Hej!
För några veckor sedan la jag ned rakhyveln. Inte för att ta ställning, inte för att bevisa något, utan bara för att testa. Jag minns inte hur jag ser ut med håriga armhålor! Benen har jag brytt mig mindre och mindre om, men armhålorna har verkligen varit tabu i min hjärna att ha som de är = håriga. Men nu, nu är de tillbaka i sitt naturliga utseende, dofterna har stabiliserats (märkte en förändring i svett första tiden) och jag tycker till och med att det är FINT (haha, det där jävla ordet..)! Ludet och mysigt. Och oavsett, så har det avdramatiserats sjukt mycket för mig. Hur kunde jag se det som en så enormt stor grej innan? Ångesten på gympalektionen när jag insåg att jag glömt raka mig innan. Varför har jag låtit mig lägga så mycker energi på det? Ögonöppnande!
Visar idag upp min glada armhåla på min blogg. Är nyfiken på eventuella reaktioner, men hoppas mest bara på nya tankar hemma i stugorna. Grymt intressant.
Inspireras väldigt mycket av dig och din blogg!
Ha en toppenfin dag :)
Jenny Du är så bra du!
Jag tänker på alla de människor som behöver någon som ger dem den där lilla knuffen och får dem att våga göra vad de egentligen vill. Du är verkligen den där personen. Så härligt!
Sen är jag glad för min egen skull också att det finns någon som håller med mig! Jag som alltid fått höra av både bror och mamma att du får nog ta och raka dig nu... Men näe! Det tänker jag inte alls det :)
Sandra Skitbra text!
Har länge stört mig på att folk tycker att man "in your face:ar" med sitt armhålshår så fort man gör kroppsrörelser som flashar det, tex sträcker på sig. Men när dom själva gör liknande moves, med sina rakade, är det inte med ett syfte att visa armhålorna, då är det fullt normalt att röra kroppen.
Amy Jag har faktiskt inte rakat mina ben sedan september nu. Funderade på att raka dem häromdagen men så tänkte jag "what the hell, spela roll, det är ju bara hår". Och hittills har jag faktiskt sluppit klia sönder mina ben som jag annars gör varje höst/vinter, så det är ju liksom mer att man "förstör" sin kropp genom att raka än att inte raka.
Har dessutom inte använt schampo sedan jag hittade din blogg för ett par månader sen, och mitt hår ser bättre ut (och mår förmodligen bättre) än på flera år.
Försökte först med balsammetoden, men den fungerade inte alls på mitt hår, jag såg ut som ett paket smör ungefär.
Men sen började jag med bikarbonat+vatten med citronsyra + vatten som efterskölj (pallar inte lukten av äppelcidervinäger efter en kylskåpsinvolverad olycka...)
Så tack för en inspirerande blogg, var väl egentligen vad jag ville ha sagt med allt detta.
Lena Så jävla rätt! Jag har aldrig varit den tjejen som inte kan visa sig utan smink, men de gångner jag varit osminkad så har jag oxå precis som du säjer kännt mej fel/ful. Så jag bestämde mej för några månader sen för att helt sluta med smink och rakning. Planen var att jag inte skulle sminka mej igen förrens jag kännde mej helt bekväm osminkad. Nu gör jag det, men det är sällan jag orkar haha
Petra Men om jag trivs med att raka mig under armarna och benen, är jag en förstörd människa då? Jag kan låta bli i veckor av lathet men jag går hela tiden och stör mig på det då. Inte för jag är rädd vad andra ska tycka, särskilt den här årstiden, utan för hur jag själv känner bara.
Borde jag tvinga mig själv att låta bli det eller får det helt enkelt vara okej att göra som man själv vill? Det är då ingen som tvingar mig att göra det och ingen som märker om jag låter bli.
Sofia Ekström när jag slutade raka benen i våras så upplevde jag mina ben på ett helt annat sätt. Jag insåg att mitt "neutrala" tillstånd var så otroligt väldoftande och onaturligt slätt att jag slutade raka benen. Inte för att jag inte gillar släta ben (jag älskar släta ben) men för att jag inte vill ha den bilden av mig själv.
Linda - hårig och härlig Jag måste mest skriva att jag också är orakad- på hela kroppen.
vill du fortfarande ha bilder på dina håriga läsares armhålor och ben? Det verkar som att du har en rätt imponerande skara nu :-)
christina Siobhan - jag har också psoriasis, fast fick det relativt nyligen så jag har det bara på ett ställe än så länge. Eller det är flera partier på en "kroppsdel" - i hårbottnen. Det kliar ju något så fruktansvärt! "Skönt" att ha på benen i alla fall, då kan du ju som sagt bara raka av håret. Ok, det KAN man väl med huvudhåret också, men jag tror nog att jag (i egenskap av kvinna...? hmm..) identifierar mig själv alldeles för mycket genom mitt hår för att kunna bara raka av det pga psoriasisen... Haha alltså, menar ju verkligen inte att det är "bättre" att ha det på benen btw, jag är faktiskt ganska glad över att ha det i hårbottnen då det inte märks så väl. Är 21 och har ganska mycket kris över att ha fått en sådan sjukdom som kommer att ändra mitt utseende vare sig jag vill det eller inte. Hur gammal var du när du fick det? Har du haft det länge nu? Hur var det för dig när då fick det? Vore kul att höra från någon som också har det! :-)
LADY DAHMER A nej, men har man ett nick så är det trovärdigast att man håller sig till det och inte hittar på ett nytt för att låtsas om att man är nån annan. Bara oärligt.
Julia Hej!
Jag har slutat raka musen tack vare dig. Och jag trivs asbra med det!
Tack!

