Tjejliv: KRÖNIKAN (som jag postat tidigare men tog bort)

Jag får ofta frågan hur jag vågar. Hur vågar jag höras? Hur vågar jag ta plats? Hur vågar jag göra min grej  utan att låta mig begränsas eller kvävas av det jag tror att andra kanske tycker?

Precis som många andra så var min tonårstid full av ångest och oro kring det egna jaget. Andra människors uppfattning om mig var nämligen väldigt viktig. Hur jag såg ut, hur jag uttryckte mig, hur jag betedde mig. Så jag anpassade mig. Jag skapade en person utanför mitt riktiga jag som gick ut på att passa in och vara perfekt. Ha de coolaste kläderna, det rätta sminket, den snyggaste frisyren.

Men hur jag än gjorde så passade jag aldrig riktigt in. Jag fick aldrig hänga med de populära tjejerna eller följa med på de häftiga festerna. Jag fick aldrig hålla handen med de snygga killarna eller bli kysst. Jag befann mig utanför. Ståendes vid dörröppningen betraktade jag de lyckade människorna. Jag var så förbannat ensam men tänkte att om jag bara försöker lite till, ändrar på det där och blir lite mer så och lite mindre Natashja… då. Då händer det.

Men så blev det ju aldrig. Istället så tappade jag bort mig själv nånstans där i jakten på gemenskap och det gav mig bara större ångest för innerst inne så ville jag vara sann mot mig själv. 

Det tog flera år innan jag hittade tillbaka och när jag väl gjorde det så gjorde jag det med råge. Blev Natashja med stora bokstäver, tog för mig, tog plats men fortfarande med osäkerheten gnagandes; Se mig! Älska mig!

Men ingen orkar med en uppmärksamhetsjunkie. Allra minst jag själv så jag fick öva på att finna balans. Att ta plats utan att det går ut över andra.

Och nånstans på den här resan så kom jag till insikt att man inte kan göra alla nöjda. Hur jag än beter mig så kommer det alltid finnas nån som tycker si och nån annan som tycker så. Jag vill ju fortfarande vara omtyckt men inte på bekostnad av mitt jag.  Så jag skiter i det. Jag kör på. Jag gör min grej för att vara modig är att våga fast man är rädd.

Och jag har slutat jämföra mig själv med andra och anpassa mig till det jag tror att omgivningen tycker om mig. Jag försöker inte gissa mig till vad  människor tänker och jag har insett att jag aldrig kan blir älskad av alla. Och det vill jag inte längre om jag tänker efter.


Jag tar tacksamt emot all konstruktiv feedback på de krönikor jag skriver. Just den här krönikan riktar sig till ungdomar, främst unga tonårstjejer.


Kommentarer
Postat av: anka

Jag är verkligen en periodare; en sån som ena dan kör min grej och skiter blanka fan i andra, men så nästa anpassar mig och fokuserar på hur omgivningen uppfattar och tänker om mig. Why is that? Det är så sjukt frustrerande och jobbigt. Jag vill verkligen göra alla nöjda och få alla att uppleva mitt sanna jag och därmed älska den personen, men så frågar jag mig själv varför i helvete jag vill det? och jag vet ju att det inte heller är möjligt för varenda kotte jag stöder på att gilla mig.. Människor jag själv inte ens faller mig i smaken, det gäller dom med, känner mig minst sagt urusel och dålig när det visar sig att någon kanske inte visar intresset jag förväntar mig.

Jag har nog lite höga tankar om mig själv. Jag tycker ju personligen att jag är en awsome person och det är väl inget fel, men nånstans måste jag ju inse att precis alla inte tycker detsamma.



Klurigt detta, minst sagt. Att vara helt oberoende utav andras bekräftelse som jag somsagt kan vara from time to time, där vill jag liksom stanna föralltid.

2011-11-20 @ 17:58:07
Postat av: Laks - den djurrättande feministen

Det var oerhört bra skriver, och väldigt intressant att läsa. Jag har aldrig haft de här problemen ärligt talat, har aldrig känt mig rädd för att vara mig själv (någon enstaka gång möjligen). Men jag ser verkligen andra människor som jag känner i texten när jag läser. Det handlar nog om nästan alla, det sättet att tänka och vara på. Tyvärr.

2011-11-20 @ 18:13:57
URL: http://laks.webblogg.se/
Postat av: Ann

Du skriver nederst att krönikan riktar sig till ungdomar främst tonårstjejer. Men tyvärr finns det också många äldre vuxna som fortfarande inte vågar vara sig själva. Och man kan också hitta sig själv i yngre år, men sedan tappa bort sig igen längre fram. Så krönikan får nog rikta sig till alla som gått vilse i sig själva.

2011-11-20 @ 18:46:07
Postat av: oscar

Tack för krönikan! Nu är ju jag tonårskille man jag kan ändå känna igen mig, göra allt för att vara den man "borde vara" istället för att vara sig själv. Det försöker jag väl egentligen fortfarande med, vara någon som passar in men du är en stor inspiration! Jag ska också våga vara mig själv!

2011-11-20 @ 18:55:01
Postat av: pissed

Hamnade i ett inslag i sporten idag (tv4?) där man berättade om underklädes fotball som spelas i usa sedan 2009. Nu hittar jag inte klippet men wikipedia skriver lite om den http://en.wikipedia.org/wiki/Lingerie_Football_League#Critical_reaction . Hamnade i en diskussion om detta där motparten (en man) tyckte att det inte var något fel med det och att det var deras fria val att ställa upp i sporten. Själv var jag så upprörd att jag bara kokade (och då är det svårt att hitta argument mot det) så snälla skulle du inte kunna skriva ett inlägg om detta? :)

2011-11-20 @ 20:17:54
Postat av: Karin - tjofftjoff

Bra skrivet! Hoppas att unga tjejer och alla som behöver, tar åt sig.. :)

2011-11-20 @ 20:26:02
URL: http://tjofftjoff.blogg.se/
Postat av: Mari-Louis

Viktigt ämne och krönikan är välskriven. Jag skulle dock tro att den kanske inte riktigt är optimalt anpassad språkligt för att träffa din målgrupp helt rätt.

2011-11-20 @ 21:08:02
Postat av: Sara - Pillrigt

Åh jag tycker den var väldigt tänkvärd, känner igen mig i den helt då jag kände precis likadant när jag gick på högstadiet, kunde vara mina ord och mina erfarenheter!



Hög igenkänningsfaktor = bra! Tydlig röd tråd, starkt och målande med adjektiv, jag tycker verkligen att det är skrivet på ett bra och träffande språk om din målgrupp är yngre människor, inga svåra ord eller krångligheter! Det jag saknar är att du kopplar ihop början med slutet, du slutar lite lamt (om jag får uttrycka mig så)svara på någon av de inledande frågorna, då tror jag att det hade blivit ännu mer slagkraftigt!



Åh, jag vill också skriva en krönika, tack för inspirationen!



2011-11-20 @ 21:43:14
URL: http://pillrigt.blogspot.com/
Postat av: vomicorn

När jag läste det här inlägget kom jag och tänka på något som Jonas Gardell sjöng i en av hans äldre shower som berört mig väldigt mycket och speglar de känslor du beskriver.



"Att få va' som alla andra, en nåd att bedja om. En liten stund få låtsas att man liknar dem.



Jag är fyra år och står utanför ett hus. Inne i huset har min kompis Anna kalas, och jag är bjuden. Inne i huset pågår det - kalaset. Jag ser ljusen i fönstret. Jag hör barn som skriker och skrattar. Det är vintereftermiddag. Det har redan blivit mörkt. Jag kramar min present i handen, men vågar inte gå in. Allt jag måste göra, är att ringa på. Jag vågar bara inte, utan blir kvar där jag står. Kan nån säga hur man gör, för att inte hamna utanför?



Inte alltid tveka om var man har sitt hem. Inte alltid vända om och gå sin väg igen.



Man lämnar ut sig. Man gör sig löjlig. Man gör sig älskad. Man gör sig till. Jag vill så gärna komma in. Jag ska ändra på mig så mycket ni vill. Jag ska stympa mig själv. Jag ska följa era vägar. Jag ska inte vika av. Jag ska lyda era bud. Låt mig vara me', jag ska dölja vem jag é.



Och när jag blivit allas älskling, när jag vunnit alla pris, ska jag sitta med en spegel i min framgångs paradis och undra mens jag ser mig själv, en folkhemsfavorit: Vad förlora' jag på vägen, för att få komma dit?"

2011-11-20 @ 22:01:31
Postat av: victoria, 14

Bra skrivet LD! :D

Det är ingen ide att jag ens försöker passa in. Jag och mina kompisar är för konstiga. But that's fine with me!

2011-11-20 @ 23:10:45
Postat av: Jolene

Det är en ynnest att ha hittat dig på nätet Lady Dahmer.



Sluta aldrigaldrig skriva! Du är så behövd!



OT: Jag har fått ett svar från Kristina Colliander. "Hej,

tack för ditt mail. Jag vidarebefodrar ditt mail till projektledaren för En stund med...så att du kan få en utförligare bild av arbetet med programmet.

Vänligen

Kristina Colliander

Programchef Barn / Head of Children"



Jag bah: Va?

2011-11-20 @ 23:12:49
URL: http://fridgepoetry.blogg.se/
Postat av: Vallmo

Detta är ot men jag blev så upprörd att jag måste skriva av mig. Det har tydligen blivit populärt USA med det så kallade lingerie football vilket är amerikansk fotboll som spelas av tjejer i underkläder. String och upptryckta tuttar. Det har tydligen växt jättemycket det senaste och lockar en stor publik (män då såklart). De intervjuade några av dessa tjejer och de sa att detta var det enda sättet för dem att få spela överhuvudtaget, de får ingen publik annars. Det verkade verkligen vilja spela och detta var deras enda chans. Jag blir så upprörd över det här, det är så jävla tragiskt. Känns som ett slag i ansiktet när man kämpar mot jämstäldhet och så går utvecklingen bakåt. Skulle införas i europa med och kanske komma till sverige... Usch vad ledsen jag blir :thumbdown:

2011-11-20 @ 23:34:14
Postat av: Bec

Jag brukar vara mig själv, tror jag. Men jag är rädd att andra ska tycka att jag är dum. Att mina åsikter är fel på grund av min ålder, eftersom man alltid "kommer förstå när man blir äldre". Men iallafall, du är min förebild, du har visat mig att jag är bra oavsett, och att jag ska höras. Så snälla du, sluta aldrig höras. // osäker 17-om-8-dagar-åring

2011-11-21 @ 02:31:55
Postat av: HannA

Har inte med inlägget att göra... men det är lite kul att det är reklam för en Barbie på sidan om; Prinsessakademin prinsessan Blair. Höhö :-)

annars, klokt skrivet. Tack.

2011-11-21 @ 05:24:19
Postat av: Lullis

tack för en välskriven och träffande krönika som jag önskar att jag fått läsa när jag var i 14-årsåldern. och tack för din coola och välbehövliga blogg (som jag önskar att jag hittat tidigare än för nån månad sedan).

jag blir dessutom väldigt inspirerad av kommentarerna på detta inlägg. vet inte hur dina kommentarsfält brukar se ut eller om du tagit bort massa skit härifrån (orkar sällan läsa kommentarsfält för dom får en ju oftast att bara vilja lägga sig under sängen o aldrig komma fram igen), men jag blir så glad av de konstruktiva och peppande inläggen!

2011-11-21 @ 07:10:28
URL: http://bitapalapparna.blogspot.com
Postat av: Trixie



God morgon LD!



Care to comment? http://mummyfied.blogg.se/2011/november/utkast-nov-20-2011.html



2011-11-21 @ 08:05:41
URL: http://mypieceofmind.spotlife.se
Postat av: Liljan

Tack för detta inlägg!



Är rädd för att uttrycka "fel" åsikter, för att de människor som uppmärksammat mig för just vad jag tycker skulle sluta tycka om mig. Jag är också rädd för att inte prestera bra, att t.ex. lärare ska tycka att jag är dålig. Min dröm är att bli författare men min mardröm är att skriva en dålig bok. Det är svårt att få till någon text när självkritiken hela tiden hämmar en.



Det är svårt att tänka att "jag är den jag är, sedan får folk tycka om mig eller inte". Jag vill inte att någon ska tycka illa om mig. Jag vill bara bli bekräftad, bli omtyckt.



/17 åring

2011-11-21 @ 09:25:24
Postat av: Lisa

Jag önskar att jag hade haft dig vid min sida i början av tonåren. Du verkar vara så himla fantastisk.

Önskar att alla hade föräldrar som du. Dina barn har oerhört tur!

2011-11-21 @ 19:28:35
Postat av: Yenny

Det är en mycket bra krönika, fint skrivet! Kan du inte försöka få en egen spalt i KP, eller så? :-)

2011-11-25 @ 08:53:42
URL: http://colouringmyself.blogspot.com
Postat av: Linda

Måste bara säga att jag tyckte denna krönika var väldigt bra, och lämpade sig jättebra till den målgruppen du skrev den för!

2011-11-26 @ 10:01:43
URL: http://lindapatriciasord.blogg.se/
Postat av: RaspberrySodaPop

Verkligen mitt i prick :-O !Kändes som jag läste om mitt egna liv eller något :O :P Kunde bokstavligen gå sönder för minsta lilla någon gjorde/sa till mig men sen kom jag också till en punkt att man kan inte bli älskad av allt och alla och man kan inte tillfredställa,vara lags till allt och alla som jag försökte när jag var yngre.Men som du säger så någonstans tappar man ju bort sig själv :-| och speciellt jag som fick höra både det ena och det andra om vilken "förfärlig" musik jag lyssnade på osv. Nu får de tycka vad det vill om det cause I don`t give a *****k about it som Sabbi skulle sagt. Och kan de inte respektera och acceptera det jao då är de inte värda mig eller min tid;-)

2011-12-02 @ 04:47:26
URL: http://raspberrysodapop.blogg.se/
Postat av: Tessan

Du har ett fantastiskt sätt att uttrycka dig på och du berör mig, har inte läst din blogg tidigare bara hört talas om den MEN nu ska jag troget följa den!:-) Känner i gen det du skriver o har själv upplevt det!! Djupt, ärligt, mänskligt o intellektuellt. I like!

2011-12-15 @ 15:48:44
Postat av: Nanna

Fan vad denna text rörde mig rakt i hjärtat. Jag fick en lättnad i bröstet när jag läste detta. Jag är inte ensam.

Tack!

2012-05-20 @ 01:27:38
Postat av: Linnéa

Så rätt!! Tror tjejer behöver mer av detta!

2012-11-21 @ 14:10:41

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0