Genus, Feminism, No Poo, Dahmer!

Men snacka om verklighetsfrånvänd om man påstår att det inte finns någon norm om benrakning. Herre gud!

Jag höjde även på ögonbrynen om tweeten ifrån samma person som ovan om att det minsann inte var en uppmaning till unga flickor att raka sig, utan bara lite tips om hur man ska göra före och efter och blahablaha.



Nej det var inte bara lite tips i största välmening och av omtanke. På bilden var det en flicka på max tio år. I den åldern behöver man varken tips eller råd. Det behöver man inte i nån ålder om hur man rakar sig, för det ska vara ett eget val, utan yttre påverkan ifrån något håll. Varken ifrån familjen, där de bara ser mamma i slätrakade ben, filmer eller reklam.

"Det är ingen norm som kräver att man ska raka benen. Var har du fått det ifrån?"



Är hon på riktigt eller? Bland det dummaste jag har läst på länge. Nää det är ingen norm, det är en gen som kvinnor föds med... eh

Var har men levt någonstans om man missat att det är norm för kvinnor att raka benen? Under en sten? Vet hon ens vad norm betyder?



Hur man vet om något är norm: Tänk på ett vanligt fenomen (exempelvis rakning, köttätande, att vara smal, att vara intresserad av någon av motsatt kön etc), se sen på filmer, reklam och tv. Har/gör majoriteten av alla kvinnor, män eller/och barn i filmerna och på tv fenomenet? Se dig runt omkring, blir personer som inte gör fenomenet ifrågasatta mer än de som gör det? Är svaren på båda frågorna ja så är det antagligen norm.

Är detta vad feminism handlar om? Att glatt kasta sig över tangenterna och spy ur sig spydigheter? Säga att någon som inte håller med en verkar verklighetsfrånvänd och dum? Jag kan tycka att frågan om orakade ben bleknar lite om man tycker sånt beteende är okej(och nu menar jag de som kommenterar här och inte Lady Dahmer). Att kritisera folk får man gärna göra men varför känns det plötsligt som jag gjort en tidsresa tillbaka till högstadiet?

Om personen i fråga är så fantastiskt unik att h*n lyckats undvika alla de ideal som i princip körs ner i halsen på oss (alt. upp i arslet) från det att vi föds är det väl bara att gratulera. Vi andra har ofrånkomligt matats utifrån och därmed gått från att kanske, nån gång, tycka vi va fina som vi va, att vi dög, utan vidare reflektion över utseende, till att bli osäkra och obehagligt medvetna om att just VI kanske inte passar in i den rådande normen.

Jag vill inte att mina barn ska växa upp och känna att de inte duger som de är, utan känns en press utifrån att tex raka benen, noppa ogonbryen, gå omkring i stela push-upBHar och vara till lags för att bli omtyckta, passa in, duga....

Susanne - Så bra sagt! Jag kan absolut hålla med dig!



:thumbup:

Jag reagerade igår när jag såg "Veckans mord" och Leif GW bevakade derbyt i somras mellan Djurgården och AIK.



Man blir inte förvånad av det våldsamma beteendet unga killar och män uppvisar och att det just råkar vara unga killar och män.

Hahahhahaha.... Det är ju jobbigt när folk är så obotligt dumma och ignoranta utan att förstå det! Men samtidigt väldigt skrattretande.

Spot on inlägg! :thumbup: Vissa kan inte se längre än deras näsor räcker. Det är ju lätt att säga för dom som följer strömmen och passar in i samhällets normer att det inte finns någon diskriminering eftersom de själva inte blir drabbade.

Nej ingen är en ö, men inte heller delar av fastlandet, däremot så är varje människa en halvö tror jag, man tänker både utifrån vad man vill som individ och vad som är bra för en utifrån egna erfarenheter och sen så tänker man kollektivt på samhället.

Som vanligt var det ett mycket intressant inlägg. Din blogg är den enda av dom jag följer där jag tycker att långa inlägg utan bild är de allra bästa. Du har så mycket att ge och du fortsätter att leverera inlägg som får mig att börja tänka mer och mer.



Men till något helt annat, du har skrivit några inlägg om barnböcker och nu är det dags att börja göra julklappsinköpen och några bra boktips till barn och vuxna skulle jag uppskatta!

Lin: vilken tur att du är så klok då. Din kommentar dryper av olikheter och mognad. Eller inte...

Tänkte att detta skulle vara av intresse :)

http://www.youtube.com/watch?v=18uDutylDa4

http://www.youtube.com/watch?v=td1PbsV6B80&feature=relmfu

Kom över detta precis http://dennism.se/dubbelmoral/

Lite dålig stil att påpeka någons vikt sådär om du själv inte vill att folk ska påpeka ditt utseende

"Men valde du att ta åt dig av det?" Vilken utstuderat illvillig kommentar - som om utsatta barn och tonåringar har den sortens medvetenhet. Jag blev mobbad i nio år, men jag var för upptagen med att ta mig igenom nästa timme, nästa dag, nästa vecka (längre fram orkade jag inte se) för att fundera på om det var nåt slags val. Jag upplevde det inte som ett val. Vem fan väljer nåt sånt?



Valde du att ta åt dig! Så om nån trycker upp en trettonåring mot väggen och säger "fy fan vad ful du är" med förundrat äckel i rösten så är det den "fula" som är dum, eftersom hon "väljer" att ta åt sig? Den som skriver så tänker exakt likadant som sociopaterna som mobbar - de brukade t.o.m. säga "tog du åt dig?" i nöjd ton, eftersom de visste att jag gjorde det. Hade jag inte gjort det så hade de fortsatt tills jag gjorde det. De var många och hade all tid i världen.



Snacka om att skuldbelägga. Jag tycker att den som skriver så har empati i nivå med en kall jävla ödla och förtjänar lika mycket empati tillbaka. Och det är inte en komplimang.

Jaha ja, då är väl jag också dum i huvudet för i min omgivning har rakning av kvinnokroppar inte varit någon norm. Kan hända att det är annorlunda bland de som är något yngre (jag är 70-talist)? Ingen av mina kompisar rakar sig regelmässigt, en del av dem aldrig, men ingen låter bli för att bryta någon norm utan för att de inte ser poängen med att raka benen.

Håller med Hanna, det första ordet jag tänkte på var också verklighetsfrånvänd! KOM IGEN liksom. Visst har man en fri vilja - men den yttre påverkan är ofta mycket kraftigare!

REBECCA nej, självklart ska man inte hacka på människors vikt. Det har du helt rätt i. Att vara smal är helt ok. Att vara tjock också. Människor kommer i alla former och vi är alla vackra. Att kritisera normer och skönhetsideal ska ALDRIG handla om att skapa nya normer eller att nedvärdera de som passar in i de gamla idealen. Ingen har egentligen rätt att kommentera eller kritisera andras utseenden oavsett.



Och jag ber om ursäkt för den kommentaren, den var helt onödig och dum. Det var mer en reaktion på att han hängde ut mig som äcklig än en egentlig åsikt om hans vikt.

En kultur fungerar inte utan normer så att kritisera normer utan att skapa nya existerar inte.

Kom och tänka på när jag var 11år och tjatade på mamma att jag ville ha en Venus rakhyvel, tills jag fick en. Var hade jag fått det ifrån? Jag vet inte.. Troligen från en TVreklam om just en Venus rakhyvel? Min kusin hakade direkt på såklart. Fyfan, sedan dess har jag känt en sådan press på mig att raka mig. Och jag har fortfarande svårt, 11 år senare att släppa de där tankarna om att jag måste raka mina ben!

Att raka eller inte raka är inte det feminismen handlar om. Feminism är att tänka efter -"gör jag det här för min egen skull eller för någon annans?". Jag slutade raka benen när jag tänkt efter, delvis armhålorna också. Jag gjorde det aldrig för min egen skull, utan för att jag visste att alla andra gjorde det och det var roligt att känna sig vuxen.



Idag på historia lektionen fick vi olika artiklar som vi skulle läsa. Jag var den första (och typ enda) att räcka upp handen när hon kom till "kvinnornas situation på medeltiden" och då hörde jag en kille framför mig säga att feminism var så töntigt. "Jag är maskulinist!" - hm.



Folk verkar inte förstå att feminism handlar om att synliggöra könsrollerna och minska dem eller ta bort dem helt (jag tycker det sistnämnda). Det är nästan som att det råder någon sorts rädsla för feminismen som jag aldrig märkt förut. Kanske för att vissa människor tänker på det som att vi vill att kvinnorna ska styra världen och männen istället ska vara undertryckta. Jag säger hellre att jag är genusmedveten än att jag är feminist. Tyvärr så finns den där negativa klangen i ordet som inte så lätt går att få bort...

Det finns en enda anledning till att jag rakar mig under armarna och på musen: Jag känner mig fräschare. Det finns en enda anledning till att jag gillar när min fru rakar sin mus; jag slipper hår i munnen. Några andra anledningar finns inte, och jag skulle aldrig bry mig om några normer eller ideal beträffande denna behåring

Nu rakar jag mig eftersom jag verkligen har enormt mycket hår och mörkt dessutom (pg a att jag har PCOS) och mår dåligt över det. Hade även "skägg" förr som jag var tvungen att raka bort varje dag. Fick genom sjukhuset gå på laserbehandlingar för att ta bort det. Det var inte mitt val att få all denna manliga behåring som jag blivit mobbad för men jag väljer också att ta bort det eftersom jag mår bäst så. Fast ibland som nu på vintern då brukar jag inte bry mig så mycket. Tar bort det på benen när jag börjar känna mig ofräsch...

hej!

jag kan inte förstå att jag lärt mig så mycket av din blogg. allting jag känner skriver du ner. din kamp mot alla trångsynta människor är så jävla imponerande. för ett tag sedan fick jag chansen att bli krönikör för lokaltidningen i min stad, och jag är så glad för att jag också kan sprida dessa budskap vidare och hoppas att folk börjar tänka till. du inspirerar mig så sjukt mycket.

Klart att rakning handlar om normer, inklusive för Milo och frugan. Argument som "hår i munnen" fanns inte för ca 20 år sedan och folk hade oralsex då med. (Dessutom är det på de yttre blygdläpparna, venusberg m.m. som hår växer, inte de inre blygdläpparna, klitoris m.m.)



Modet förändras och har alltid gjort. Just i denna tid är det mode att vara hårlös, därav en rakningshysteri och den absurda attack som följer gentemot de som inte tar bort kroppsbehåringen (inkl. mig).



Att säga "jag står utanför normen men rakar mig av egen vilja" är att blunda för verkligheten. Det ÄR svårt att förlika sig med tanken att just jag, denna individ, är en del av ett kollektiv och att just mitt beteende hänförs till kollektivets normer. Så länge det anses fint och rätt att raka sig så känns det givetvis bra för individen att göra det, därav sker det "av fri vilja".



När komplimangen ligger i kvinnans yttre, inte hennes person och kunnande, så kommer vi fortsätta ha ett kvinnokollektiv som lägger tid, energi och pengar på sitt yttre istället för utveckling av sitt kunnande, sitt intellekt, sin prestation m.m.

Laks! Killen ifråga låter ju inte speciellt mogen, men kanske han helt enkelt inte gillar kvinnor?



Jag tycker folk folk allmänt, speciellt killar verkar oupplysta om vad ordet feminism betyder, att de tror att man med feminism avser livmoderfeminism, dvs strävande mot ett matriarkat. Går att läsa om detta i "under det rosa täcket"-boken.

Jag har bestämt att nästa gång jag får ett negativt bemötande pga att jag är feminist (vilket tack o lov är sällan) så ska jag svara "är du mansgris du då?" alternativt "är du sexist?" (vilket ännu färre vet vad betyder, kunskap är makt :-) )

@ Ninna

"Jag har bestämt att nästa gång jag får ett negativt bemötande pga att jag är feminist (vilket tack o lov är sällan) så ska jag svara "är du mansgris du då?" alternativt "är du sexist?" (vilket ännu färre vet vad betyder, kunskap är makt)"

Hur vet man att det dåliga bemötande man får är för att man är feminist då? Även feminister kan vara dumma i huvudet. Personligen skulle jag aldrig kalla någon för mansgris. Det är ett nedsättande och tråkigt ord i stil med gubbslem. Är det förresten vanligt att folk inte vet vad sexist betyder? Hjälp, undrar vilka kretsar du rör dig i. :-d

Jag använder inte rakhyvel någonstans och för mig har det på inget sätt varit ett svårt val att göra. Jag ids helt enkelt inte och jag förstår inte vitsen med att se ut på ett visst sätt bara för att alla andra gör det, men jag tror att den inställningen beror på att jag bryter mot normen vare sig jag vill eller inte. Jag har ett funktionshinder och ser inte riktigt ut som alla andra och just därför har det varit lite lättare för mig att göra som jag vill. Jag bryter ju redan mot normen så vad är problemet med att göra det lite till, har jag tänkt. Så jag har alltid haft på mig precis vilka kläder jag vill, haft vilken hårfärg jag vill, haft inget hår alls på huvudet bara för att jag ville prova och så vidare och så vidare. Det är oerhört befriande!

Nu har jag följt din blogg någon månad i alla fall och måste skriva en rad.

Till en början tyckte jag faktiskt att du verkade smått galen, jag eldade upp mig över att jag minsann kan vara för jämställdhet trots att jag både rakar mig här och där och sminkar mig.

Nu har jag förstått att det inte är så du menar (tror jag iaf?) utan jag kan fortfarande få raka mig . Börjar se din blogg med andra ögon och vet någonstans inom mig att du faktiskt har rätt i väldigt mycket av det du skriver. Det räckte med att se alla "äckel-reaktioner" på DennisM´s blogg för att förstå att sådana som du verkligen behövs. Innan har jag nog inte förstått att folk är Sååå inskränkta att de faktiskt tycker att det naturliga är äckligt.

Så, tack för att du öppnat mina ögon en aning!

//En numer trogen läsare

Om man diskuterar personliga värderingar med någon och plötsligt får kommentarer i hånfull ton "är du feminist?","du röstar säkert på f.i. då och har Gudrun Schyman som idol" vet man ju rätt säkert att det är därför iaf.

Ordet mansgris är inte det trevligaste nej, men man kan ju säga manschauvinist också förstås.

Och om precis alla i dina kretsar vet vad är en sexist är, ja då är det bara att gratulera :-)

* Att raka eller inte raka är inte det feminismen handlar om. Feminism är att tänka efter - "gör jag det här för min egen skull eller för någon annans?" *



Bra sagt, tack! :thumbup:

Har funderat mycket på det här med rakning. Själv rakar jag varken benen, armhålorna eller muttan. När jag var mindre rakade jag hela kroppen, t.o.m. något så dumt som tårna. Det har tagit mig många år att bli bekväm med mitt kroppshår och än idag finns det situationer där jag har svårt att inte känna mig lite skabbig :(

Tänker på kvinnlig rakning i väst som sjal i arabländer. Många kvinnor "väljer själva" att ha sjal, men jag tror att det är samma sak där som här, att man känner sig skabbig och ful eller vad det nu är man känner när man inte rakar sig..

Åh, jag visste inte att man kunde välja om man ville ta åt sig eller inte! Varför var det ingen som berättade det för mig när jag var liten och blev retad. Om jag bara hade VALT att inte ta åt mig så hade jag ju sluppit bli ledsen! Fantastiskt vilka genin det finns.

Hej LD! Jag måste bara berätta om min dag på lärarprogrammet. Jag läser historia o idag redovisade jag o min grupp om Grupp 8 o kvinnorörelsen i Sverige. Som avslutning hade vi diskussionsfrågor, bl a om feminism behövs idag o om 3e vågens feminism. Vi kom in på genus så klart o barn o kläder. 40 st blivande lärare satt framför mig o sa klichéer som "könsneutrala kläder...beige då eller?", "men vi ÄR ju män o kvinnor!", "min flicka VILL ha rosa kläder" o så vidare... Där stod jag o tänkte: "what would Lady Dahmer do?". :) Vi kommer att ha seminarium om makt o genus om några veckor. Ska bli såååå galet intressant!

Tack LD! You rock!

Jag måste bara slänga in en kommentar. Jag är 15 år och jag började raka benen för runt ett år sedan för att jag blev smutsig ganska snabbt pga håret och jag hade inte tid att tvätta mig så ofta. Om det inte hade varit så hade jag inte ens börjat med att raka mig. Medan alla tjejer babblade om att "de måste raka benen, det är så äckligt med hår" tyckte jag redan som trettonåring att de inte förstod att man inte MÅSTE göra allt vad som sägs i tidningar och på TV. Och jag säger bara, håller med dig om nästan precis allt du skriver! Önskar att flera förstod att bl.a. om kvinnor ska ha samma rätt som män så ska dem fanimig ha samma rätt att inte raka sig!

Hahaha, jag tycker du e rätt gullig som inbillar dig att jag tycker på ett speciellt sätt och anser att jag inte ser normer eller strukturer.



Du kanske borde lära dig att hålla dig till diskursen och försöka förstå den du diskuterar med lilla vän.



Men men, jag är inte speciellt imponerad av dina argument och har nog inget att lära av dig. Så keep up your shitty job.



Rätt så tråkigt att snacka med en som vrider på ens inlägg så att det ser ut som att man skrivit om helt andra grejer. Men jag står fast vid mn åsikt; Jag tycker det är OK att raka benen. Du kan inte ändra på det hur mycket du än försöker.

Ville bara inflika att min mor aldrig i hela sitt liv rakat benen o aldrig känt behovet av att göra det heller. Hon är brunett så det har uppendarligen synts. Ingen tycks ha påpekat det under hennes 69 år o vid detta laget finns nästan inget kvar heller. Hon uppmanade mig att INTE göra det av praktiska skäl, men jag rakade till slut av håret på benen vid 17 års ålder för jag ville inte vara annorlunda mot mina väninnor (o det var varmt att gå med jeans hela sommaren..). Hade de inte rakat sig hade jag troligen heller inte gjort det. Idag gör jag det ibland när jag känner för det men min kille bryr sig inte om jag inte gör det på flera veckor. Jag rakar mig för jag gillar den lena känslan men sen orkar jag inte bry mig under ngn månad eller två.. utom på sommaren =)



Jag avskyr vad samhället har påverkat min uppfattning om min kropp o önskar jag kunde ta bort dessa absurda "normer" jag anser att jag har inpräntat som uppkom i samband med dessa väninnor i sena tonåren. Innan det hade jag inte brytt mig särskilt..

Apropå rakning och normer. I somras satt jag på en väns balkong med hennes 3 åriga dotter som stirrade på mina håriga ben och utbrast: "Du har hår på benen, du måste raka dem!" Jag blev mycket förvånad att höra detta från ett så litet barn och insåg åter igen att för även små grytor har öron och att det är sjukt lätt att överföra sina värderingar på den yngre generationen. :bigeyes:

blasfeministen gulligt? lilla vän? du, kör upp härskarteknikerna där de hör hemma.

Jag tycker det är strongt gjort.



Jag skulle aldrig klara av att sluta raka mig för jag känner mig så ofräsch MEN hade jag inte gjort det hade jag garanterat slutat, har alltid gått min egna väg.



Det jag vill fråga dig är - hur gör man när barnen ifrågasätter (om dom nu gör det) varför man inte har hår här eller där när andra har det?

Alltså, LD nu verkar diskussionen handla om något annat än så som jag tänker, men eftersom du använder så grova ordalag som "fruktansvärt frustrerad" så känner jag att jag vill svara med hur jag tänker kring detta med normer och strukturer.



De kan aldrig förändras om vi inte erkänner dem på individnivå först, och för att göra det krävs det en spegel.. Med egna erfarenheter. Det börjar så för de flesta, innan det går att se hur normer och strukturer påverkar. Och vi måste förstå och värdesätta den individuella känslan hos folk också. Att förringa dem och mena att "Men jag har aaaldrig..." -kommentarerna är är "fruktanstvärt frustrerande" är faktiskt lite okänsligt, enligt mig, men visst, det är så du skriver, så du provocerar. Jag förstår det!



Och sedan finns faktist vi som ser normer och strukturerna i samhället, men ändå menar att utvecklingen sker nedifrån och upp, dvs micro till makro nivå- individen till samhället.

Jag har tack och lov kommit till den åldern, den "psykiska", som struntar i håriga ben. Dock har det med den fysiska åldern och en krånglande sköldkörtel plats på med ansiktsbehåring på t ex haka, mungipor, läs mustasch, mm. Det känns jätteviktigt att ta bort för mig, hur skulle ni känna?

Det verkar som om den där personen flyttar över exakt ALLT ansvar till individen. Visst har alla ansvar över sitt eget liv och välmående, visst måste självkänsla också komma inifrån en själv (d.v.s., den kan inte bara hänga på huruvida andra bekräftar en) men det är inte alltid så enkelt som att bara "välja att inte ta åt sig" av spydigheter, speciellt inte när vi snackar mobbning som faktiskt är ett systematiskt förtryck som sker i grupp. Det är dessutom ganska osmakligt att skriva på det där sättet till någon som blivit mobbad/retad. Det spelar liksom ingen roll hur självsäker någon är eller inte är, för mobbning är aldrig okej. Genom att undra: "Valde du att ta åt dig av det?" flyttar man ju över en del av skulden från förövare till offer. Så himla dumt, för det kommer liksom alltid att finnas folk som beter sig illa. Även om alla världens mobboffer visade sig ha bra självkänsla (till att börja med, alltså- efter år av mobbning är det tyvärr få som har den kvar) skulle det fortfarande finnas mobbare. Ett beteende blir inte mindre fel för att någon kan anses vara ett "tacksamt offer".



Sedan är det självklart en norm att som tjej raka benen. Förstår inte hur man inte kan se det, bara för att man själv aldrig upplevt någon press. Det håller inte att utgå från att alla andra fungerar likadant som en själv. Jag har t.ex. aldrig upplevt någon press på att jag måste dricka alkohol vid fest, men jag är fullt medveten om att många andra har gjort det. Att många andra har vänner som tjatar på dem om att de borde dricka, att de inte ska vara så TRÅKIGA. Jag är även fullt medveten om att det är en norm att dricka alkohol vid fest. Bara för att jag själv inte drabbats av den på samma sätt som de som berättar om tjatande vänner, betyder det inte att den inte finns. Mina upplevelser representerar liksom inte alla andra människors upplevelser.



Jag tycker inte att det nödvändigtvis behöver vara feminism att vara orakad. Det är tråkigt att så mycket av diskussionerna kring feminism kommit att handla om kroppsbehåring. Däremot skulle jag vilja säga att om man avstår rakning p.g.a. att man vill förändra en norm som man anser vara orättvis mot kvinnor, kan det vara en del i feministiskt arbete. Men feminist kan man vara så väl som rakad och orakad.



Mellan april och juni detta år avstod jag att raka mina armhålor. Dels var det en utmaning för mig själv som alltid känt obehag och rent äckel då jag rört vid de flesta håriga delar av min kropp, dels var det en nyfikenhet inför hur långt det kunde bli. Det var också ett sätt för mig att visa för andra att det är okej att ha orakade armhålor. För, även om jag föredrar rakat på mig själv, finns det inget som säger att andra måste vara slätrakade. Och jag är medveten om att det finns tjejer som inte vågar avstå rakning p.g.a. rädsla för att dömas eller stötas bort. Med min håriga armhåla hoppades jag ge andra tjejer styrkan att våga vara orakade om de känner för det. På ett sätt kan det kännas lite hemskt att vara rakad nu, eftersom jag känner mig falsk som försökte inspirera andra tjejer då, men inte nu. Men samtidigt trivs jag för tillfället bäst med släta armhålor och jag vore inte sann mot mig själv om jag ändå rakade dem. Just nu alltså. Dessutom handlar väl ändå feminism lika mycket om att vara sann mot sig själv och att göra som man själv vill, oavsett det passar in i en norm eller ej, som det handlar om att bryta dessa normer.

Trino; 

Att man inte rakade sig på musen för 20 år sedan är oviktigt när det gäller att få hår i munnen eller inte. Jag skiter i om andra tycker det beror på normer eller inte, ni får kalla det vad ni vill. Mitt faktum kvarstår dock att det är för att slippa hår i munnen när det gäller frugan, och för att jag känner mig fräschare när det gäller mig själv. Det är tusen ggr godare att dyka ner mellan benen på någon som är rakad, eftersom man kan göra så mycket mer där nere än enbart ägna sig åt klitoris, som redan är obehårad. 



Jag rakar benen när jag orkar, ungefär tre ggr per år, för att jag tycker att det är snyggt, och det är troligen för att det har blivit ett mode i det. Hade alla haft håriga ben så hade troligen ingen brytt sig eller ens börjat fundera på hur man skulle se ut utan hår. Men det är inte viktigt för mig, jag kan även gå med hår på benen för att jag är för lat för att raka dem. Men jag tycker det är finare med orakade ben, även på andra. 



Jag har i hela mitt liv klippt mig själv, jag färgar håret svart för det är den färgen jag trivs bäst i och tycker att jag passar bäst i. Det började jag med när jag var 16 år, för att jag gillade den lite mer mörka stilen.  Jag har alltid tyckt om att experimentera med allt, och göra saker som kanske inte alltid förväntas. Men jag bryr mig föga om vad andra tycker. Det är ointressant. Så länge jag själv trivs och mår bra. Sen är det säkert mycket av det jag gör som kan räknas in som normer, men om det inte hade passat mitt tycke så hade jag inte heller brytt mig. Eftersom jag har min egen fria vilja. 



Jag skulle aldrig kalla mig feminism eller räkna in mig till den gruppen människor. Jag tycker att kvinnan ska ha lika rätt i samhället som män, för mig är det en självklarhet och inget jag vill sätta ett namn på. Sen att det TYVÄRR inte är så, det hänger kvar i gamla normer och tankesätt. Beklagligt nog. Jag sätter mig emot orättvisa och påtalar mina åsikter men jag vill för den sakens skull inte placera mig själv i ett fack. 



Jag slutade dricka alkohol när jag var 17 år, och jag kan inte räkna alla ggr folk har undrat, tjatat, försökt påverka och tyckt att jag varit konstig. Men jag skiter i vad folk tycker, har alltid gått min egen väg. Nu har jag dock börjat dricka så smått igen för något år sedan, Baileys är ju så förbenat gott. 



Jag är människa. Jag tror på mig själv och bildar mig uppfattningar som känns bra och rätt för mig. Jag har mina egna åsikter som jag definitivt står för, men kan absolut ändra på dem om jag hör en annan vinkling som jag själv inte tänkte på innan. Om det känns rätt för mig. Man måste tänka. Ofta och även lyssna in andra. 



Det är inte alltid min verklighet som är den rätta, men om den känns bra för mig, så är den rätt, för mig. 

Min bror sa en bra sak här om dagen på familjemiddagen. "Vi är faktiskt också offer för kvinnoidealen, det är svårt att som ung kille få in i huvudet att tjejer faktiskt har hår lite överallt när det alltid rakas bort" (Han är 29) Nu känner jag honom väl då det är min bror så det kanske bara är jag som förstår vad han menade men det går ju in i huvudet på grabbar precis som på oss tjejer att vi kvinnor ska se ut på ett visst sätt. har aldrig tänkt på det förut, och fick en riktig aha-upplevelse av det. det var inget försvarstal utan en mening som kom efter en stunds funderande. Han tyckte att klart ska tjejer raka sig och jag frågade varför och det var svaret jag fick.

"samt tala om annan problematik: "amen DE där då, de stackars .... då?". "

- åh, den klassiska! Man pratar om problematiken kring att det finns normer som får tjejer att känna sig tvungna att raka sig ÖVERALLT utom på huvudskålen, och så kommer det en (oftast en defensiv man)och säger att "amen MÄNNEN då, de stackars MÄN som faktiskt måste raka sig på hakan nästan varje dag!!?? dem är det ingen som tycker synd om! Ni jävla feminister bara bryr er om kvinnorna hela tiden"

Det blir en tröttsam rutin när man hört det där argumentet (som om det var ett argument?) för tjugoelfte gången från någon som egentligen inte är ute efter att snacka mansfrågor, eller kvinnofrågor alls, utan bara (oftast) är ute efter att dissa kvinnofrågor och feminism överlag genom att ta upp en annan norm som verkar på ungefär samma sätt fast mot männen.

Jag tycker att dina inlägg om detta är så himla viktiga för du uttrycker dig så självklart, så att man fattar! Världen är svältfödd på sådant! Det kan inte påminnas om för lite. Normer är jävelskap!

Blasfeministen:

Du håller dig tydligt till diskursen ja, skulle det vara någonting bra? Vet du vad en diskurs är?



Vänliga hälsningar

du får det att låta som att kroppshår gör dig till den du är.. :P



en feminist kan vara hel-vaxad enligt mig, det har väl knappas med det att göra.. ?



du skriver om kroppshår i var och vartannat inlägg, har jag missat hur stor den frågan är eller är det bara du och dina polare som snackar om det väldigt mkt så frågan är stor i ditt liv.. det är ju för fan bara lite hår! ;P

De som inte tror sig vara påverkade av samhällsnormen har inte känt eller tänkt efter tillräckligt noga.

Tycker att den där <strong>Blasfeministen</strong> känns som någon slags Kissie (fast åt WT-dödsmetal-hållet) som bara är ute efter att provocera. För att locka läsare till bloggen, kanske? <strong>Pathetic.</strong>

Du är verkligen, på riktigt, en inspiration och förebild för mig. Dagligen stöter jag på fnys, och skratt som underförstått betyder "lilla tjejen, du ska inte vara så arg!" och jag möts sällan av någon som förstår och delar mina åsikter vad gäller genus och annat. Det är verkligen på grund av dig som jag orkar fortsätta.



Tro mig, så många gånger jag har tänkt "jaha, är det jag som tänker fel trots allt?", gått under jorden med mina åsikter men sedan läst din blogg och där blivit ännu mer inspirerad och ännu mer sugen att möta mina motsåndare!



verkligen: tacktacktack!

Tack för att du finns!

Visst finns det normer inom ALLT! Ser man inte det är man fan blind.



Själv tycker jag bara det är roligt när folk går emot normerna, så länge det inte skadar någon annan dvs och då menar jag mord eller något liknande.



Så jag hejar på dig! :D

Det är väl upp till var och en om man vill raka eller inte. Jag rakar, men det är inte för att samhällets normer säger till mig att göra det. Jag trivs bättre om jag rakar mig- är det fel?

Stå på dig! Det är så trist med påhopp och personangrepp. Varför kan inte människor se strukturerna. Läser du den här bloggen? Den är nästan lika bra som din och har skrivit ett inlägg om rakning.



http://smaskigtfakta.blogspot.com/2011/11/angaende-rakning.html

Du skall självfallet kunna strunta i att raka benen och armhålorna utan att behöva kritiseras för det, eller ses som äcklig! Dock tycker jag att hela grejen med att välja att inte raka sig som någon form av feministiskt "statement", ett uppbrott mot någon form av osunt kvinnoideal, börjar kännas allt mer förlegat. I alla fall för mig som är en kille uppvuxen under 90-talet där det alltid varit självklarhet att raka bort könshåret, så har det även varit för många andra killar från min generation. Det böjar även bli vanligare att heterosexuella killar i storstadsregioner bär smink. Både det att allt fler män rakar bort könshåret och att allt fler heterosexuella män använder smink kan ses som indikationer att de ideal bundna "kraven" som tidigare enbart ställs på kvinnor när det skötsel av utseendet även börjar ställas på män. Måhända är inte detta den utvecklingen många feminister tänkte sig när slutade raka armhålor och ben, men det är ju ändå en utvecklingen i jämställdhetens tecken. Jag hävdar inte att dessa normer och ideal är lika självklara för båda könen, dock hävdar jag utvecklingen går emot det hållet. Vad man sen tycker om det är en annan femma.

Min faster läste en reklam som var:"När skall tjejer börja raka benen?" Svar: "Det är olika men många börjar redan som 12-12 åringar"

Både hon och jag kände samma sak: VADÅ NÄR! OM skall det stå OM.

Hm.

Bra inlägg. Jag själv har typ slutat raka benen, är alldeles för jobbigt tycker jag. Inte värt besväret.

Ha det bra :)