Lite koll har hon
Ninja: Jag ska bli en konstig man när jag blir en vuxen!
Jag: Jaha, ska du bli en konstig man? Hur då?
Ninja: Jag blir en pojke!
Jag: Hur blir man en pojke?
Ninja: Jag ska trolla så jag får en snopp och en pung!
Hon har nämnt flickor och pojkar vid några tillfällen, men det har liksom inte blivit nån grej. Jag svarar bara på det hon säger utan att ge det energi på nåt sätt. (negativt eller positivt). Jag fortsätter att benämna barn som "kompisar" och "barn" och pratar aldrig kön. Det verkar funka bra. Oftast säger hon också barn och kompis.
Tweet
Du och jag tycker så totalt olika men ändå så tycker jag att det är så intressant att kika in här :) lämnar aldrig en kommentar men tänkte säga att jag läser iaf!
Det bästa är nog att göra som du gör, dvs. inte lägga några särskilda värderingar i det hon säger. Reagerar man negativt så förstärker man ju på något sätt att det där är någonting viktigt "något som mamma blir upprörd över".
Hur förklarar du förresten för din omgivning att du inte säger "gumman/gubben" "min lilla tjej/min lilla kille" osv. till dina barn? Eller benämner andra barn efter kön? Jag har blivit ifrågasätt för det här nämligen och fått höra att "Ehhh, du kanske ska lära dina barn att de är tjejer och killar? De kommer ju få veta det tillslut ändå, och undra varför du inte sagt något."
.. Jag har alltså inga barn, utan vi snackade bara utifrån hur jag skulle göra om jag hade barn. ;-P
ODDPIXIE det är aldrig nån som ifrågasatt eller reagerat över just det.
Just det du skriver om att inte energifylla tycker jag är jätteviktigt. I just sådana här sammanhang alltså. Jag brukar fråga mina barn "hur tänker du då?" med en vänlig röst och det kommer så mycket ur de dialogerna, så mycket goda tankar och diskussioner.
Oddpixie
Va go hon är lilla ninja :)
Oddpixie,
När jag får liknande frågor, typ "varför har din son klänning? Samhället kommer ju ändå lära honom att det är fel" och sådant så svarar jag "att då är det ju extra viktigt att jag väger upp dumheterna". Samma sak med att benämna köntillhörighet, samhället kommer lära våra barn men eftersom jag anser att det är en dålig lärdom som gör att vi människor utvecklas åt fel håll så vill jag väga upp så mycket jag kan.
Skrev jag förståeligt?
Hej!
Satt och ströläste lite bloggar precis och hamnade på två inlägg som fångade min uppmärksamhet när de hamnade sådär bredvid varandra. Har egentligen inga fasta tankar eller åsikter om dem men lite hur olika saker kan vara! Hade varit skoj att höra om du fick några tankar om det :)
http://gingerbreadhouse.blogg.se/2011/october/i-want-candy.html
http://emmyt.blogg.se/2011/october/att-fa-vara-precis-som-man-vill.html
Kram!
gilla:-P
Åh det hör inlägget, och ett som du skrev för jättelänge sedan där Ninja ritat av Tamlin får mig att reagera på en grej: Att hon är så medveten om att pojkar har en pung! Jag har ingen aning om ifall jag bara hittat på det här, men det känns som en del man typ... inte pratar om, i vanliga fall. Det är liksom snopp och snippa. Och det känns som det följer efter hela vägen upp i åren. Har hört flera killar beklaga sig över att kvinnor glömmer bort pungen när man har sex. Haha. Vet inte om det hänger ihop på något sätt eller ens är ett faktum, men kom att tänka på det nu bara!
Tänkte på en sak förut. Om någon kommenterar Ninja på ett förminskande sätt, utan att egentligen mena något illa med det, exempelvis tillrättavisar sitt eget barn som har gjort något mot Ninja med "Men hon är ju bara en liten tjej", vad gör du då? Kommenterar du det?
Min systerdotter skulle köpa en snopp i en snoppaffär för hon ville också ha en då hennes pappa har det.
Det här med hur fruktansvärt mycket & helt slentrianmässigt man "könar" små barn har jag inte riktigt tänkt på förrän jag började läsa din blogg. Alltså jag har alltid försökt undvika uppenbara grejer som att prata på olika sätt, kalla tjejer för fina & killar för tuffa osv. Men just det här att man helt maniskt berättar för barn vad de har för kön har jag börjat tänka på först på senare tid.
Som när jag träffade min systerdotter (6 månader)igår & spontant säger "Hej, tjejen!". Eller när jag ropar in mina söner från trädgården med "Kom nu killar!" Eller vinkar av dottern utanför aktiviteten med "Ha det så bra gumman!".
Det är ju så himla onödigt. Men det är verkligen svårt att bli av med.
Jag vill tacka dig för en mycket bra och klok blogg. Jag har alltid ansett mig vara genusmedveten, men när "den stora genusdebatten" skedde i bloggvärlden insåg jag att jag inte alls har varit särskilt genusmedveten alls. Nu har jag läst på massor och märkt ändringar i mitt beteende och mitt sätt att bekräfta barn i min närhet, något jag är väldigt tacksam över. Så, tack för att du gav mig en spark i arslet! :love:
Vilde säger ofta att när han blir stor SKA han ha en snippa. Och inte bara det, han ska banimej ha mens också. Dock förklarar han att han tänker inte byta namn som idolen (och min bästa vän) Martin Aka Miss INga. Utan han ska heta Vilde både som flicka och som pojke.
Det tycker hans förvirrade mamma är skönt. >Då slipper hennes gröthjärna komma ihåg två namn :)



Sök i bloggen