Jag ger aldrig komplimanger för utseendet
Jag blir alltid lika förvånad när folk tar sig rättigheten att kommentera andras utseenden. Inte så där hemma i sin vrå bakom ryggen när man sitter och ältar andra, men på det där direkta; "hej, den där frisyren passar inte dig alls!" eller "din kjol är inte smickrande alls"-sättet som väldigt många tar sig friheten att spy ur sig. Med argumentet att det är nån slags missriktad välmening fast i själva verket handlar det bara om att göra ner någon; "hon ska fan inte tro att hon är nåt". Ibland är man inte ens medveten om det själv men genuin välvilja handlar det inte om.
Det intressanta (och mindre förvånande) är att detta oftast gäller kvinnor. Oavsett om det är kvinnor vi känner eller kvinnor som är offentliga så är det här behovet av att fokusera på det yttre så pass stort att det tar fokus från allt det som är viktigt, på det kvinnan har att förmedla eller står för eller gör. Det spelar ingen roll om hon så är Hillary Clinton eller vår egen kronprinsessa eller bara en vanlig bloggare, hennes yttre granskas, recenseras och får ta väldigt stor plats.
De går ner i vikt, upp i vikt, tränar, visar upp sina kroppar i TV; "Titta på mig, jag gjorde det, jag lyckades! Jag är lyckad" Oavsett tidigare prestationer så är det viktminskningen som får stå i fokus. Oavsett vad de åstadkommit så är vikten och utseendet det som är viktigt. "Jag är mer stolt över min viktnedgång än min Oscar" som Jennifer Hudson så träffande sa.
Om man konstant värderas för det yttre så är det lätt att tro att det är viktigast av allt.
Och om vi skulle få för oss att hoppa av den här karusellen och skita i smink och kläder så påpekas det också. Då ser vi slitna ut. Trötta. Gamla. "Vad har hänt? Mår hon bra? Varför ska hon göra sig ful?" Dubbelbestraffning. Damned if I do, damned if I don't.
Jag vill inte vara med på det här längre. Jag vill inte ta del av fokusen som hela tiden läggs på kvinnors yttre så jag har helt enkelt slutat prata om det. Jag ger inga komplimanger som handlar om mottagarens kläder eller yttre. Jag säger inte "vad snygg du är idag" eller "Åh vilken snygg klänning" eller "har du gått ner i vikt?". Jag vill inte sända budskapet till mina medmänniskor att deras yttre spelar någon roll eller att det är något jag ens registrerar.
Tweet
MalinÖ Jag är väldigt snabb att kommentera utseende hos mina vänner.
Kläder och assecoarer också. Tyvärr.
(jag säger att de är fina, söta, kommenterar på nya kläder osv)
Men jag försöker mer berätta för dem att de är bra, snälla och att jag älskar dem.
Men det är väldigt lätt att bara kommentera utseende, man tror att man är snäll (det är man väl på ett sätt)
Men jag hör ju hellre själv om de faktiskt anser att jag är en vettig person!
Jag tycker det är sjukt att folk tror att man har rätten att slänga ur sig sådana kommentarer som den du fick om läppstiftet!
Tror inte heller den människan skulle våga säga något irl till dig.
Satans idioter..
Luxxie Håller verkligen med dig om det där, men det är väldigt svårt att inte kommentera andras utseenden. Svårt att inte säga till kompisen att nya frisyren är snygg eller uppmärksamma en ny jacka. Men man borde verkligen jobba med att uppmärksamma viktiga saker. Tack för dina superbra inlägg som får en att tänka efter :)
Folk brukar fråga om jag är sjuk eller trött när jag inte har lika mycket smink som vanligt.
Känns sådär, va...!!
Vanligt är också att folk säger till mig att jag är för smal "gud vad mager du är" med typ äcklat ansiktsuttryck, fast jag är totalt normalviktig. Det är alltid överviktiga tjejer som säger det. Tänk om jag hade sagt "men gud vad fet du är"... skulle aldrig göra det :(
Caroline Och du har blivit min förebild just angående detta. Jag har de senaste månaderna slutat kommenterat folks utseenden och stilar. Jag är 100% bra på det än, ibland slinker det igenom en kommentar av ren automatik som jag sen desperat försöker ta tillbaka. Jag har även börjat smyga in små uppläxningar till mina vänner och min syster så fort de också kommenterar något utseendemässigt. Jag har mest ifrågasatt varför... bett dem tänka... ibland ser man att det går upp ett ljus för dem, ibland inte.
Malin Jag försöker att undvika att kommentera utseende, och om jag väl gör det så vill jag att det ska vara genuint menat, och inte slentrianmässigt åhvadfindinnyatröjaär. Men visst, även genuint menade kommentarer är utseendefixerande.
Men jag fick en kommentar av en killkompis en gång, då jag hade en oversizekofta, han undrade vad det var för tält jag hade på mig. Mitt svar var i stil med skit samma, den är skön ;)
En annan sak som jag har funderat på, är hur tar man emot komplimanger som handlar om ens utseende? Jag finner det så oerhört lätt att falla in i "fnittrig flicka med som tittar under lugg" när någon säger att jag är söt, och jag stör mig så på det.
Men hur katten ska man göra/säga för att visa att man tycker det är trevligt att de säger så, man uppskattar vänligheten, men att det samtidigt är oviktigt för mig?
Rebecca - den egensinniga Det är sällan jag kommenterar utseendet hos andra, men är det vänner som jag vet är väldigt måna om sitt utseende och vill veta om de ser ut som spya, då säger jag till, men det tar mycket för mig att säga till. Och vill de ha råd på ett klädesplagg de tänkt köpa, säger jag ärligt om det passar eller inte, i form och mönster. Och är det en klädesplagg jag tycker är fint säger jag det: för klädesplagg kan vara som konst, på något sätt, och jag tycker kläder kan vara jävligt fina och då säger jag det.
Men jag säger inget menlöst "ååh vad fin du är i den där skjortan" om jag inte menar det, eller "men du, Anna... den där klänningen sitter nog inte så bra" om klädesplagget redan är köpt. Men ser det verkligen hemskt ut, liksom bara en nättröja inget annat... då fan säger jag till ;)
Jag gillar kläder och kommer fortsätta att ge komplimanger för kläder och klädstil, likaså som att folk ger beröm för målningar :)
jawna Jag försöker själv dra ner på komplimangerna angående mina vänners nya kläder och utseendet i allmänt. Har märkt att jag själv tänker mindre på hur andra ser ut ju mindre jag uppmärksammar det!
Candy Jag tycker det är fullt okej att komplimera andra människors utseende och tror inte att det behöver vara någonting negativt så länge man hittar en balans och inte ger enbart ytliga komplimanger. Många bryr sig faktiskt om sitt utseende, en del kan även känna sig osäkra på om deras yttre verkligen kan uppskattas av andra (det vore skitfint om det inte var så, men det kommer nog aldrig ändras eftersom det ligger i vår natur att vilja "duga" för andra även ytligt sett). Samtidigt fascineras vi människor av skönhet.
Om man då faktiskt tycker att någon har en snygg klänning eller är riktigt sexig/snygg/söt idag, tycker jag inte det är något negativt alls med att påpeka det. Vem vill inte få en komplimang för god smak, må det gälla inredning, klädval eller någonting annat? Människor är ju överlag estetiskt lagda varelser med intresse för det som är/kan anses vackert. Både på oss själva och andra.
Däremot tycker jag det är viktigare att ge komplimanger för en persons egenskaper och talanger, eftersom dessa är viktigare än ytan. Så jag ger komplimanger för både och, men försöker att fokusera mer på det inre/vad personen gör (utöver ansträngningar kring sitt utseende). Det är ändå det som räknas i slutänden: om en person är snäll, pålitlig, rolig att umgås med etc.. Dessutom imponeras jag mer av talanger (typ folk som sjunger bra, kan måla riktigt snyggt o.s.v.) än någon som har bra klädsmal eller ser bra ut.
Sen tror jag det är viktigt att försöka snacka mer om att människor ser bra ut, inte att de ÄR snygga. Jag faller själv in i den fällan ibland, men egentligen befäster det bara ännu mer den tanke vissa har om sig själv: jag är mitt utseende. Om jag inte ser bra ut är jag en usel människa. Vi kopplar samman ytan med insidan alldeles för mycket, på gott och ont. I slutänden mest ont, tror jag. Ärligt talat, vem är egentligen snygg? Är snygg en egenskap? År ens yttre en del av ens personlighet? Nej, det tycker jag inte. Däremot kan någon ha ett gott utseende.
Kajsa Så jävla rätt! Jag tycker mest det känns fånigt om någon säger något om mina kläder, kanske mest eftersom svaret "tack" aldrig fallit mig i smaken (även om det är standard, i brist på annat). Varför tacka för ett godkännande jag inte bett om? Speciellt som jag sällan klär mig med det primära målet att vara "snygg" eller "fin".
Kritik är ju bara än värre. Varför i hela världen bryr sig någon om att säga att jag är ful(are än jag "egentligen" är)? Det svåraste tycker jag ändå att reagera mot de står en nära, för min del främst syskon eftersom jag själv precis kommit fram till det här och som äldst knappast är oskyldig.
MalinÖ Malin: jag har börjat sträcka på mig och säga "tack" eller "ja eller hur/ jag vet?!" när någon kommenterar ngt. detta för att jag börjat tröttna på hur jag och de flesta jag känner inte vågar ta åt oss.
Säger något att jag har snygga jeans tex säger jag numer "jag vet, och de är sjukt bekväma!" då jag helt slutat med obekväma tighta jeans.
Även om vi ska låta bli att ge komplimanger tycker jag det är viktigt att vi vågar ta åt oss om vi får. Inte nedvärdera oss själva med ngt "näää jag är ful/ tjock/ den här gamla trasan/ nej maten blev lnte alls bra"
Rebecca - den egensinniga Måste bara inflika att jag håller med Candy till 100%. Riktigt bra förklarat/sagt.
Ruina - tre barn under två år En enda gång i vuxna år har jag gått till skolan osminkad. Då frågade en av mina klasskompisar vad som hade hänt, haha! Det tyckte jag var lite roligt :-d
Fast det där med att inte uppmärksamma att någon har gått ner i vikt. Om jag har kämpat med att bli av med stor övervikt, så hade nog jag blivit lite fundersam på om ingen kommenterade det. Det är ju ändå en ganska stor prestation man gör om man lyckas bli av med en 20, 30, 40 kilos övervikt! Visst, det handlar om det yttre, men det är ju ändå något man gör för att förbättra sin hälsa. Man behöver ju kanske inte säga "Men åh vad fiiiiin du har BLIVIT!" utan bara påpeka att det faktiskt har hänt något. Äh, jag vet inte vart jag vill komma med detta, men alla kommentarer om det yttre behöver inte vara negativa kan jag känna.
LADY DAHMER RUINA men du går inte ner för andras skull. <Jag förstår hur du menar, men jag tycker att kärnan till problemet ligger just där: att vi blir glada åt att andra uppmärksammar hur vi ser ut. Vi har lärt oss det.
Jag har en kompis som alltid vill trycka ner mig. För allt jag gör. Hon har extremt dålig självkänsla och det vet jag men det tar på en i längden.
Hon stannar dock inte vid utseende. Jag sa på IKEA glatt: Åh! Det är gratis påfyllning på dricka!
Hon svarade: Ja just det det är du som dricker så äckligt mycket.
Så såg hon äcklad ut och tittade på mig typ "Stackars dig som dricker mycket vatten".
WTF? Haha. Kan lägga till utan större betydelse att jag inte dricker särskilt mycket mer än en vanlig person.
OddPixie Jag håller med dig, men usch vad usel jag är på att faktiskt hålla inne med utseende-grodorna. När det gäller barn så är det inga problem, men just med äldre tonåringar och vuxna så kan jag inte lägga band på mig - och det är så irriterande. Jag stör mig på mig själv, men ändå så sker det av reflex liksom.
"Åh snygg tröja. Snygga skor. Snygga byxor. Snyggt halsband. Snyggt hår. Vad fiiiin, ååååh! Fin, fin, fin"
Nä, skämmes på mig. Men fan vad svårt det är.
Förresten berättade min syster häromdagen, att hennes klasskamrater hade sagt "Mår du bra?/Är du sjuk?" flera gånger under en dag när hon inte hade orkat sminka sig lika mycket som hon brukar. Sorgligt.
Sara Jag hade vänner på gymnasiet som då (och nu vad jag vet) blev sur över att man aldrig kommenterade deras kläder eller om de hade klippt sig. Brydde man sig inte var man sur och ingen riktig vän. För de var ju minsann jättebra på att kommentera. De sa aldrig dumma eller nedvärderande saker.
-Åh har du klippt dig?? Va fiint!
Då har man lust att svara, - ja jag vet jag var hos frissan igår.
Sen var de ju sånna här som OM jag tvingade mig att säga nått då dög det minsann inte alltid. För det kunde ju betyda att jag tyckte att deras kläder var fula när jag inte sa nått.
Tro att man blev galen :bigeyes:
H Det här är verkligen någonting jag (och många med mig) måste tänka lite extra på. Jag har iof ingen nollvision när det kommer till utseendekomplimanger, men jag har åtminstone en ambition att reducera antalet "Vad fin du är!".
Men nog är det svårt ibland. Som igår när jag såg en så fantastiskt söt flicka på ICA, ungefär två år gammal. Jag fick kväsa impulsen att säga till hennes pappa vilken otroligt vacker dotter han hade, min första tanke var att det vore en jättesnäll sak att säga...
Lina Jag har en sladdislillasyster som är 5år. Har många gånger råkat säga att hon är fin, hon har fin klänning osv eftersom alla andra gör det och förväntar sig det av mig. Det senaste har jag dock verkligen försökt fokusera på annat. När hon får höra att hon är fin brukar hon fnissa lite och klappa sig över kläderna, men nu senast jag träffade henne sa jag "Åh vad glad jag är över att få se dig!" på ett genuint sätt och OJ vad hon sken upp och sa ett innerligt tack samtidigt som hon tittade mig i ögonen. Hädanefter är det endast sånt som kommer komma ur min mun.
snigelpicka Jag tycker inte det är fel att ge komplimanger för utseendet då och då, men de komplimanger man ger ska ju inte BARA handla om utseendet. Viktigt också att de är genuina, att man verkligen menar det. Man hör oftast nästan uteslutande utseendetkommentarer.Det är väl det som är mest invant på något sätt, men det är trist. Tänk om vi lika ofta som vi sa "vad snygg tröja du har" kunde berömma någon för dennes fina egenskaper. :thumbup:
Teskedsmamman Svartlok Fast jag tycker man kan kommentera stora förändringar ändå. Tex så uppskattar jag att någon säger "du har klippt håret", det är bekräftelsenörden i mig som vill ha uppmärksamhet. Det behöver definitivt inte värderas som att jag är snygg/ser yngre ut eller så, bara ett konstaterande att jag har klippt mig.
Om någon faktiskt har gått ner massor i vikt så kan man ju uppmärksamma det. Samma sak igen, man måste inte värdera det, bara konstatera, det är ju också ett sätt att uppmärksamma människor men ändå inte värdera deras utseende.
Eller är jag fel ute? Självklart håller jag mer att man måste leda bort hysterin runt utseendet men någonstans måste det ändå finnas utrymme för att kunna uppmärksamma att någon faktiskt har gjort en förändring...
LADY DAHMER teskedsmamman jag tycker man borde fråga sig vad syftet är med att kommentera vikten eller utseendet. Göra mottagaren glad? ok. Till vilket pris? Och vet du att mottagaren verkligen blir glad? Finns det andra saker jag kan säga eller göra för att göra mina medmänniskor glada?
Vad har det för konsekvenser in the long run? osv.
LILITH - Borderline & mamma Jag blir alltid så mycket gladare om nån gillar maten jag har gjort, eller uppmärksammar om jag gjort hemma, istället för att kommentera att jag klippt mig, eller köpt ny tröja.
Jag vill ju bli uppmärksammad för den jag är, och det jag gör, och inte för hur jag ser ut.
Åsa Du träffar mitt i prick, som vanligt!
Jag kan inte heller förstå hur man kan våga klaga på någon annans kläder eller utseende, alla har ju inte samma smak, så då ska ju inte någon annan ta sig den friheten...däremot kan jag säga att någon är fin om jag tycker det, men det kommer liksom naturligt...
Caroline Men om utseende nu är så pass oviktigt, Lady Dahmer, varför läser man då både nu och då hos dig, och andra genuskämpar, om era orakade armhålor och diverse andra kroppsdelar? Det är väl en utseendefixering i sig? Varför är det viktigt för dig att påpeka i din info att du har orakade armhålor? Det plockar ju bara fram att ditt kroppshår är en del av din personlighet.
J Min pojkvän sa i början av vårt förhållande jämt att jag var snygg. Varje dag. Och så slutade han, nu säger han det en gång i månaden, på sin höjd.
Jag blev så osäker. Frågade mig själv om det beror på att jag bytt frisyr eller gått ner i vikt. Kände mig så ful och otillräcklig. Sedan jag började läsa din blogg är jag så tacksam över att han slutat göra det och blir nästan irriterad när han kommenterar mitt utseende. Jag fattar inte hur det kan spela roll? Jag har också slutat kommentera andras vikt och kläder och jag känner mig mycket mer till freds så.
Innan blev jag så kränkt och ledsen när min pojkvän inte sa att jag var snygg när jag piffat till mig och helt förtvivlad när jag mötte upp en kompis och hon/han inte berömde mitt yttre direkt. Är jag ful? Jag har ju stylat mig som fan här, SÄG NÅT!!
Jag älskar din blogg. Sånt ska man inte lägga energi på och det får bara negativa följder.
OddPixie Fast om någon haft en ordentlig övervikt och gått ner, så tycker jag gott att man kan uppmärksamma det. Det behöver inte vara kopplat till utseendet, utan till hälsan. Typ: "Wow, vad du har gått ner! Hur var det? Vad var det jobbigaste/roligaste? Känner du någon skillnad i kroppen?" osv." Det är väl ändå inget fel? Sedan är det väl skillnad om man skulle säga "Åh vad du har gått ner! Vad fin du har blivit!" som om det vore det viktigaste, och som om man vore ful som stryk innan.
LADY DAHMER CAROLINE för att man måste synliggöra och tala om problemet för att kunna förändra attityder. Att ignorera och sopa under mattan funkar inte.
Jag talar om mina armhålor för att andra tjejer ska kunna känna igen sig och känna att det är ok. För att normalisera. Det är viktigt.
Sandra - Den deporterade Dalkullan Väl talat, som alltid. Och det är precis likadant när man spekulerar, vänner emellan och den man pratar med har träffat nån gammal bekant från förr och det första som måste nämnas är vikten, oavsett om den gått upp eller ner. Hur kan det vara det mest relevanta att nämna om en människa man inte sett på länge?! Så jävla nedslående.
Jag hakar på ditt tåg! Jag ska sluta kommentera utseenden. Eller försöka iallafall. Ibland är det svårt att komma ur gamla hjulspår..
carolina Helt rätt. Jag har jättesvårt att inte kommentera andras utseende ( passar mig dock för negativa saker eller "konstruktiv kritik"), men jag har verkligen börjat jobba med mig själv, och det är en början. Att inte springa till spegeln, att inte väga mig, att inte raka mig under armarna, att våga gå på stan fast jag inte känner mig fin.
Tycker det funkar över förväntan!
Bäst var ju att slopa rakning, det har egentligen inte stört mig att raka mig, men det stör ju mig inte heller att ha hårunder armarna, så varför inte skippa då? Eftersom det inte spelar MIG någon roll.
Skönt!
Caroline Fast nyss, var det inte en provdocka som hade fel utseende?
Hannah - Id est Sen jag var ca 11-12 så har jag haft problem med acne och det har jag fortfarande än idag som 24-åring.
Även fast själva omfattning av det har varierat mellan "vanliga tonårsfinnar" till riktigt rejäla problem så har kommentarerna om det aldrig avtagit.
Nästan alla jag känner, träffat osv har någon gång kommenterat det eller föreslagit vad jag kan göra för att få bort det. Jag har visserligen tagit emot råden men inte för att bli snyggare utan för att det gör så förbannat ont!
Men tankarna om vad som är så "intressant" med min acne eller hur det påverkar min relation till personen ifråga har dykt upp ett flertal gånger. Jag fattar det verkligen inte.
eine Glömmer aldrig den gången jag gick till skolan utan smink och direkt möttes av en manlig klasskamrat som utbrast "vad är det med dig? är du sjuk?". Jag skrattade förvånat och svarade att vad fan är det här för sätt, tack som fan för den liksom?
Jag tog inte åt mig sådär hysteriskt mycket direkt, men det sådde ändå ett litet frö av funderingar.
Signe Jag håller med dig helt och hållet på den här frågan, det gör jag verkligen. Men jag går designprogrammet med textil inriktning, alltså har jag ett stort intresse för kläder och umgås med många som delar det intresset. Hur kan jag på ett oskadligt sätt uppmuntra kreativitet och designförmåga om jag inte får säga "vilken fantastisk tröja, jag älskar snittet på den!" och liknade kommentarer? Jag vill ju visa att jag uppskattar deras smak men lägga bort fokus från utseendet.
Ragnhild Jag håller med dig. Delvis iallafall. Det är för stort fokus på utseende. Och jag kommenterar sällan hur folk ser ut. MEN jag kan säga saker som "Jag gillar dina jeans" eller "Du passar bra i den där frisyren" Däremot vägrar jag kommentera folks utseenden när de "gjort sig fina" som till bröllop och sånt. Jag är en sån där som tycker jeans och tshirt är det snyggaste folk kan ha på sig (Ja, beroende på modell på jeans osv. Men typ) och jag avskyr att ha klänning och tunikor och varje gång jag har det (Jag orkar inte stå emot normerna till 100% när det gäller bröllop så jag har finbyxor och klänning eller tunika, men jag sminkar mig inte och jag har converse som vanligt =) så får jag massa kommentarer om att jag är fin. Jag känner mig inte fin. Jag avskyr varenda minut av dessa kläder. Och jag känner mig skitsnygg när jag går till ica i mina vanliga kläder. Men då är det ingen som kommenterar. Frågan är om det är för att jag är så mycket snyggare i klänning (tveksamt. Jag har samma frisyr och så vidare som vanligt och jag känner mig inte snygg) eller om folk bara säger så. Är det ett sånt där tillfälle där man liksom ska säga åt alla att de är snygga?
Jag kanske är tvärtom. För om jag skulle kommentera att nån var snygg så skulle det vara när de faktiskt är det. Och då har de jeans på sig. Men jag undviker såna kommentarer. Man kan ge bekräftelse på annat sätt. Och jag tror på att ge folk bekräftelse. Men jag vill inte göra det för folks utseende. För det är inte där jag vill ha mitt fokus. =)
Limpalinn Min syster sa häromdagen att det syns att jag gått upp i vikt, pang poff, bara sådär rätt ut, jag tog så jäkla illa upp, det är kanske 2 kg jag gått upp och det var så jäkla irriterande att hon har sån koll och bryr sig så pass om mitt utseende att hon ser att jag gått upp 2 kg.. herregud, jag bryr mig liksom inte om hur mina nära och kära ser ut, det är inget jag reflekterar över så länge dom mår bra och fungerar .. så nu går jag runt och stör mig på att folk bryr sig om i fall jag gått upp i vikt eller inte, tycker rimligtvis att jag borde ha viktigare saker än så som folk kan fokusera på, typ min personlighet kanske, för aldrig någonsin är det någon som säger " gud vad du växt som människa, fan vad bra du är, "gud vad det syns att du gått upp i vikt, det däremot, det är det inga problem med.
Svårast att inte hela tiden bekräfta utseende är det med alla (kvinnor) som hela tiden fiskar efter komplimanger. Som säger: "Usch, vad tjock jag har blivit" eller "Jag ser inte klok ut i håret idag." och som förväntar sig att den andra personen snabbt ska intyga hur smal hon är & hur fin hon är i håret. Har försökt ett tag att inte ge den typen av svar, men det är svårt. Folk blir sura/sårade och man känner sig taskig.
Jag hatar att få komplimanger för mitt yttre (ett klädesplagg eller så är okej, men inte något om min kropp, hår eller ansikte) eftersom det gör mig medveten om mitt utseende på ett sätt jag inte vill vara. Jag börjar tänka på att andra ser på mig & har åsikter om hur jag ser ut, ett sätt att tänka som jag jobbat hårt med att bli av med.
LADY DAHMER limpalinn vid sådana tillfällen tycker jag att man ska ställa personen till svars. uppmärksamma det de verkligen säger: "hur menar du nu?" - "varför säger du så?"
victoria Jag HATAR när personer kommenterar mitt utseende. Dom har INGEN rätt att göra det. Jag kommer ihåg när jag och mina två tjejkompisar pratade om vem av oss som såg bäst ut. Bara rent faktamässigt typ. Då sa en av dom vill du veta vad jag tycker om ditt yttre?
victoria ...jag sa nej, men hon sa det iallafall! Jag tycker att du inte är snygg, utan vacker.
MEN JAG SA JU NEEJ! JAG VILL INTE VETA! Och såklart hakade jag upp mig att hon sa du är INTE snygg...
Anna RUINA: När jag gick ner 17 kilo så var alla bara "ÅÅh har du gått ner i vikt, vad fiiin du är!!"
Då blev jag alltid lite stött. "Jaha så jag var inte fin innan allså?"
Och nu är min tjock igen och inte f*n får man höra att man är fin längre heller haha :D Nää lika bra att hålla käften tycker jag...
Moa Jag och mina närmaste vänner kommenterar ofta om den andre har köpt nya skor, en ny klänning eller klippt sig. Man har ju lärt sig att uppmärksamma på det sättet! Därför är det väldigt svårt att efter typ tjugofem år inte ge sådana typer av komplimanger. Jag tänker ofta på det... Kan nog hålla med Candy en hel del i det hon skrev. Även om man själv kanske är lite förlorad på det viset, om jag klipper mig eller färgar håret, så känns det bra att någon säger att jag är fin eller att min nya frisyr är himla tjusig. Känns bara som att man är ett lost case liksom, komplimangerna får ju mig att må bra trots allt. Sen värdesätter jag självklart en komplimang om mitt inre mer!
Däremot så har jag försökt vara väldigt noga med att inte kommentera barns utseende! Min sambos systerdotter får hela tiden höra hur fin hon är, vilka fina kläder hon har osv. Hon gör en liten piruett när hon visar upp sig och tittar menande på en och inväntar komplimanger. Då har jag inte sagt att hon är fin, utan frågat henne vem som köpte de nya skorna (t ex). Jag frågar om skorna är sköna och om hon kan springa snabbt i dem. Hon glömmer genast bort uppvisandet och berättar istället att mamma köpte dem och att hon visst kan springa jättesnabbt och så visar hon mig genom att ta en jättesprång genom vardagsrummet.
Annika Jag håller med, men...jag måste ju naturligtvis ifrågasätta lite iaf då :cool:;-P Vad gäller att kommentera andras utseende med saker som "den frisyren passade du inte i" eller "den där kjolen är kanske inte din stil" är kommentarer jag hatar. Okej om folk tycker jag borde ha annan frisyr men det kan de behålla för sig själva..inget jag varken behöver eller vill veta.
Däremot ser jag inget fel i att säga "oh, nytt läppstift? den klädde dig" Det är ju bara snällt. Dessutom kan jag iaf säga att jag aldrig ger komplimanger för att vara snäll eller för att medverka till utseendefixering som du kallar det. Kan man inte bara tycka något är snyggt? Fint? Passande?
O vad gäller vikt så tycker jag att det är SJÄLVKLART att man själv ska avgöra om det är viktigt att gå ned i vikt eller ej. Dock kan jag tycka att många människor blandar ihop begreppen lite, för det är ändå ett faktum att ingen mår bra av att väga för mycket. Man löper risk för hjärt-kärlsjukdomar, diabetes m.m. Jag har nyss börjat träna och försöker tänka på vad jag stoppar i mig. Det är INTE för att jag vill kunna glida runt i sommar och vara "ögongodis" som du själv uttryckt en gång, utan för att jag vill ha en sund, pigg och frisk kropp. Jag är inte ute efter att bli smal som en sticka eller räkna hur mkt kalorier som är ok.
Märta Fast jag blir ju glad när någon säger att jag är snygg eller söt!
Så jag tycker att det är helt ok att kommentera andras utseende på ett positivt sätt(man ska såklart aldrig säga något elakt), för då blir de ju bara på bättre humör?
Jag säger ofta till mina kompisar att jag tycker att deras kläder, frisyrer, etc. är fina(men jag kommenterar aldrig småbarns utseende för de ska inte bry sig om sådant tycker jag).
Signe Märta
Varför tycker du att vuxna ska bry sig om sitt utseende men inte barn? Vuxna har väl ändå lika många egenskaper och framgångar som är värda att kommentera positivt som barn om inte fler? Däremot kan man ju alltid vinkla kommentarer om utseendet så att de blir mer givande som tex. "Vilken frän frisyr, den speglar verkligen din passionerade och färgstarka personlighet!"
Linda Svårt att förhindra att man blir glad av komplimanger om utseendet och känner sig pigg och fräsch. Jag går väl åt fel håll då, jag ger männen på jobbet samma typ av komplimanger (både gällande kläder, utseende, prestationer, egenskaper) som kvinnorna och de blir lika glada.
Linda Svårt att förhindra att man blir glad av komplimanger om utseendet och känner sig pigg och fräsch. Jag går väl åt fel håll då, jag ger männen på jobbet samma typ av komplimanger (både gällande kläder, utseende, prestationer, egenskaper) som kvinnorna och de blir lika glada.
linnea Jag absolut hatar när folk kommenterar vikten. Om man går ner i vikt och folk uppmärksammar det (spelar ingen roll hur mkt vikt) med "åh vad fin du har blivit" - wtf liksom, var jag ful förrut eller?! Jag blir väl inte finare för att jag går ner i vikt och vadå, har du granskat mig innan eftersom du kan se om jag gått ned 4 kg?! Läskigt...
När folk har klippt sig brukar jag säga något i stil med "Åh, du har klippt dig! Blev du nöjd?" Visserligen brukar jag lägga till att det blev skitsnyggt - om jag tycker det.
Maria Jag håller med om att det är totalt onödigt att pracka på andra ens åsikter om någons utseende... men! Vad menar du med: "Inte så där hemma i sin vrå bakom ryggen när man sitter och ältar andra"? Anser du det ok att sitta och tycka, tänka och prata om människors utseende, så länge man inte berättar det ansikte mot ansikte? :-S
Seriiko Sånt här blir ofta väldigt snurrat för mig. Jag är nämeligen väldigt estetisk av mig. Jag vill gärna säga när jag tycker något/någon är fin. Men eftersom det är sån utseende fixering i dagens värld känns det fel att säga sånt, precis som du säger här i inlägget.
Om vår värld inte hade varit så utseende fixerat kanske man skulle kunna ge varandra komplimanger även för utseendet ? Fast bara om personen det handlar om tar upp det själv, tycker jag iallafall.
Finns det något sätt att uppskatta estik utan att späda på utseende hetsen ? :-s
LADY DAHMER maria nej jag anser inte att det är ok. Men det är mänskligt. Och det är ok att vara mänsklig emellanåt även när man är ful. Bara man inte låter det gå ut över andra. Och det gör det inte om man sitter och spyr för sig själv.
LADY DAHMER MÄRTA! klart du blir glad av komplimanger. Du har lärt dig att bli det. Och det är ju en del av problematiken.
det finns säkert andra saker som gör dig minst lika glad dock. Vore det inte skönt att avgifta sig från det här komplimangbehovet?
Märta Att tycka att utseendet är viktigt tror jag också är ett inlärt beteende, men nu när jag har lärt mig det kan jag ju inte "olära" mig det igen.
Klart det finns andra saker som gör mig glad, om än inte gladare än komplimanger för utseendet.
Om någon t ex kommenterar på bloggen att jag har skrivit en fin dikt så blir jag mycket gladare än om någon säger att jag har en fin frisyr. Dock så blir jag glad över båda och komplimanger över utseendet är inget som sänker mig.
Barn tycker jag inte man ska kommentera utseendet på just för att de inte har hunnit lära sig att det är viktigt, och då behöver man ju inte medverka till att de lär sig det.
Visselpaj Jag tycker det är irriterande när folk anser sig ha rätt att kommentera min vikt bara för att jag är smal. T ex om jag skulle tacka nej till något sött och så säger någon "Men sånt där kan ju du äta, du som är smal!"
Ehh, varför anmärka på någons vikt överhuvudtaget? Dessutom kan alla må bra av att vara lite hälsosamma ibland. Hälsa handlar ju om så mycket mer än vikt.
"Pretty on the inside" Jaa, varför ska det va så viktigt? Jag minns vad ledsen jag blev när min egen mamma(!) sa åt mig att jag hade ölmage första året efter att jag fått barn, alltså wtf?! Så onödig kommentar. Då är hon inte direkt smal själv, tvärtom ganska tjock.
Men vad beror detta på, brist på systerskap, konkurrens om vem som är vackrast i världen (spegel, spegel..)?
Eller är kvinnor generellt mer utseendefixerade än män? Jag är skeptisk till det sistnämnda iaf, eller ja, det verkar iaf va precis lika itutat i mäns hjärnor att speciellt kvinnors utseende är viktigt.:thumbdown:
Antonia Det är skillnad på om någon kommenterar á la "Är det en ny klänning?" eller om någon säger "Åh, vilken snygg klänning! Ny?". Kommenterar man på mitt utseende med en värdering blir jag ruggigt irriterad, för inte fasen har någon annan rätt att kommentera mitt useende, men uppmärksammar man någon förändring blir jag bara glad för det känns som om att personen lägger märke till mig.
ReeBec Jag håller med dig LD. men en fråga bara.. tycker du (och ni andra som skriver att ingen har rätt att kommentera hur man ser ut) att det är rätt att kommentera värderande om något man uträttat eller presterat? Eller någon egenskap man har.. ? Jag förstår skillnaden.. i att man inte ska spä på bekräftelsehetsen och behovet att få beröm för hur man ser ut eftersom det inte ska spela någon roll.. men bekräftelse gällande prestationer.. är den bättre? Den föder ju bekräftelsebehovet även den och spär på prestationsångest mm. Är bara intresserad av din/er syn på den saken..
Susanne Har läst din blogg någon månad nu och har börjat tänka efter. Bestämde mig för ca två månader sedan att jag skulle sluta säga till folk att de är fina. Har gått över förväntan.... Så en dag när jag skulle lämna äldsta barnet på skolan pratade jag med en pappa till ett annat barn och han berättade att hans barn (som stod bredvid) fått nya gymnastikskor. Jag öppnar munnen och ska säga vilka fina skor men tänkte till och sa wow de ser riktigt snabba ut. Pappan och barnet tittar på mig som om jag var helt galen. Kändes lite jobbigt för de förväntade sig ju att jag skulle säga att de var fina men jag är ändå glad att jag inte sa det.
Tess Kläder är en gränszon för mig. Personen ifråga har kanske valt en outfit som "säger nåt" och visar personlighet. Jag brukar ofta kommentera om någon har t.ex. snygga tatueringar eller kanske en härlig bandtröja som jag gärna skulle vilja ha. Sedan så har jag en del vänner som inte kan visa sig ute utan smink så där försöker jag köra lite omvänt och kommenterar bara när de är osminkade. Det kanske egentligen är fel metod... men jag vill verkligen få dem att bli säkra nog att klara att gå utanför sitt hem utan smink. Hur ska man göra?
Emschen :question:
Jag måste ärligt säga att jag vet inte vad jag tycker. Jag vet inte om jag håller med dig eller ej.
Jag håller med dig så långt att man inte ska uppmuntra till utseende hets men jag vet inte om jag håller med längre än så. Jag tycker det är skoj med kläder, frisyrer, naglar, smink vilket gör att jag uppmärksammar sådant på andra. Inte sagt att jag nödvändigtvis slänger iväg komplimanger om det hela tiden men visst ger jag komplimanger för utseendet.
Ja jag vet inte var jag står i denna frågan.
Ruina - tre barn under två år Anna: Nej, det är ju just det där ordet "blivit" som är så fel. Jag kommenterar sällan hur folk ser ut (är jättedåligt på att se om någon har klippt sig eller gått ner 30 kg i vikt - nej, jag ljuger inte), men att säga att någon "har blivit" snygg innebär ju att samtidigt säga att de inte var snygga innan. Riktigt taskigt.
Ruina - tre barn under två år LD: Jag har under hela min uppväxt varit lite småfet, oftast fetast i klassen osv, och varje sommar hade jag som dröm att komma tillbaka efter sommarlovet och höra att jag hade blivit så smaaaal. Det hände ju aldrig eftersom jag alltid var lika fet - tills jag fyllde 18 år. Gick väl ner typ 20 kg utan att ens reflektera över det själv. Då fick jag höra från folk att jag hade blivit så smaaaal och jag sög verkligen i mig det. Men så är jag ju lite skadad också.
Försöker för tillfället bli av med gravidkilona från sist gång, mest för att komma i mina gamla jeans för att slippa köpa nya, haha!
linnea Har även en vän som gick ned väldigt mycket i vikt för något år sedan (ca 30 kg). En annan vän resonerade så att det är självklart att man ska kommentera detta (hon brukar även kommentera min vikt om man så bara gått ned 2 kg). Jag hade oerhört svårt för det här, jag ville ju ge min nedbantade vän bekräftelse på att hon varit duktig OM hon nu ville höra det, men det känns fel att säga något eftersom jag då helt uppenbart har spanat in hennes kropp innan viktnedgången. Det känns fel. Jag själv hade inte velat att någon kommenterade om jag gått ned 30 kg. Det har inget med någon annan att göra.
Anna G Tack för att du tar upp detta, tänk om alla som jobbar med barn skulle kunna tänka på detta! Jag blir galen på alla kommentarer till barnen på förskolan om hur söta klänningar de har eller hur fina de är i håret när de har gulliga flätor! Hur är det med sådana kommentarer på Ninjas förskola, är de medvetna där?
Nina Jag är orolig för min halvsyster som är 13 år och hennes generation. På Facebook, så brukar hon och andra i hennes ålder skriva saker på statusraden typ "Gilla den här kommentaren så betygsätter jag ditt utseende" och sen finns det olika skalor typ IG-MVG, brons-guld, 1-10 osv, och så håller de på att betygsätta varandras utseende fram och tillbaka, som om allt är ett slags skönhetstävling! Vad ska man göra???
Radhusrevoltör Hej Underbara Lady Dahmer!
Jag skickade ett mejl till dig för ett par veckor sedan - det var extremt långt och relativt osammanhängande pga amningsavbrott. I vilket fall, jag vill så gärna ha svar på en fråga:
Hur gamla är dina kids? Försöker föreställa mig min unge när hen är så gammal som Ninja, skulle vara lättare om man visste! Undrar även när de började på förskola och hur du hanterar ev brist på genuskompetens på förskolan.
Och så en fråga relaterad till detta inlägg:
Vad anser du om SKOLUNIFORMER? (om vi låtsas att de skulle vara könsneutrala)
MVH RR
Greta, 18 Jag har läst din blogg ganska länge nu men idag var första gången jag tog tillflykt till den. Efter att ha surfat runt lite och kommit in på forum där annorektiker klagar på att dem är tjocka har jag fått nog. Jag är så trött på att utseendet alltid ska vara i fokus och jag är trött på att inte vara nöjd med mig själv. Men hur ska jag kunna avskärma mig ifrån det? Det är bara så sjukt. Keep on going Lady Dahmer, det borde finnas fler som du. Jag ska bli som du.
Skrotmamman skrotar vidare - 14 månader mellan barnen Jag har som livsregel att jag aldrig, aldrig, aldrig kommenterar folks viktförändringar. Jag beerömmer aldrig en viktnedgång (man vet ju aldrig exakt vad den beror på, om personen tex gör det osunt eller mår dåligt)
Komiskt, för jag bloggade om detta. Nyss. Att media tex skriker hur Demie Moore RASAT i vikt efter otrohetsskandalen och därför "bevisar" (?) att hon mår dåligt.
De som mår dåligt och INTE rasar i vikt, mår de inte tillräckligt dåligt då?
Laks Jag stör mig något fruktansvärt på att varje gång man inte gillar någon för något som hen gjort så ska man alltid också kommentera utseendet. Det räcker inte med "jag hatar den här och den politikern för att det och det..." Man måste också givetvis tillägga att hen är fruktansvärt ful. Eller egentligen - inte hen, det handlar alltid om en HON när det kommer till utseende-kommentering....
Anna RUINA: Eller hur? Det tog jättehårt på mig när jag hade gått ner i vikt för det var verkligen komplimanger åt alla håll då och då ba "WTF,var jag verkligen SÅÅ ful innan?" så jag blev typ tvärsöver och gick upp igen :P För på ngt sätt kände jag mig mer bekväm som tjockis haha xD
En tjej"kompis" sa t.e.x "men DAMN Anna nu har du ju faktiskt blivit SNYGG! Sen vände hon sig till min pojkvän och sa "Shit är du inte glad nu när din flickvän blivit snygg? Och han ba: Hon har alltid varit snygg. Hon ba: Jamen du vet hur jag menar va...
Man ba: Ehm...nej.
Hon och jag har inte kontakt längre haha!
sofie hur ska jag säga utan att låta dryg.. jo för några inlägg sedan skrev du att cissi wallin var "så snygg så man blir förbannad". så att du aldrig ger komplimanger för utseendet stämmer inte riktigt. för övrigt håller jag absolut med om det du skriver.
LADY DAHMER SOFIE självklart hoppar det ur grodor då och då, men jag gör mitt bästa för att låta bli.
För övrigt så var det skrivet i ett inlägg. Inte sagt direkt till Cissi. Alltså har jag inte gett henne en komplimang.
sofie varför tog du bort min kommentar? jag tyckte inte att den var otrevlig. eller? jag ville bara göra dig medveten att du för ett tag sen skrev att cissi wallin var "så snygg så du blir förbannad". även den bästa glömmer bort sig ibland:-)
sofie äsch nu så jag att den kom tillbaks, kanske kommentarer försvinner medan du svarar på dem.. ok jag fattar att det var ett inlägg men du vet ju iofs att hon läser din blogg.
Nina Jag har på egen hand, utan soppor, dieter eller operation klarat att gå ned 45 kg i vikt. Jag har jobbat enormt hårt för det och jag har kämpat. Viktnedgången handlade inte om att bli smal och snygg, det handlade om hälsa. Jag drogs med en rent farlig övervikt och jag vill öka mina odds till ett långt och friskt liv.
Men vet du vad, jag uppskattar komplimanger. Jag har jobbat så jäkla hårt för detta och när folk faktiskt säger något om det blir det en bekräftelse för allt mitt hårda jobb. Jag har två bekanta som aldrig nämnt min viktnedgång med ett ord och jag ska ärligt säga att jag ibland undrat om de är blinda eller bara dumma. Men de kanske resonerar som du gör.
Men att ge komplimang kan faktiskt få en människa att må väldigt bra. För en person med dåligt självförtroende kan det betyda massor att få höra att nya frisyren är fin eller vad det nu är.
Visst ska vi inte enbart fokusera på folks yttre, men att sätta som mål att inte ge andra komplimanger som rör deras yttre är att ta det löjligt långt!
Jolie Det som irriterar mig är att jag faktiskt bryr mig, jag menar jag sminkar mig inte alltid orkar helt enkelt inte, men då kan jag ändå bry mig om hur andra ser mig.. Jag jobbar som sjuksköterska och i bland önskar jag att jag orkade sminka mig oftare?! ;-)
Sen vill jag bara passa på att berätta om komentarerna på en blogg från min stad, där alla skriver hur braaa det känns att läsa om en mamma som inte låter sig förfalla, så som många mammor gör(?!) citat, "de verkar inte bry sig mer".. Bloggen är ROSA och fluffig och sööt och pluttinuttig, så klart..
Etikett Emelie Jag tycker det här är ett svårt ämne (ja annars skulle det ju inte tas upp här i bloggen). Jag är ju själv insatt i mönster, men försöker steg efter steg tänka på nya sätt. Jag har genom barndomen blivit ifrågasatt av mina klasskompisar om vad jag hade för kläder, de "var fel och inte moderna". Min mamma vägrade köpa vissa kläder vilket jag är väldigt glad för idag, jag tror det har fått mig att verkligen ha de kläder jag tycker om. Samtidigt har många i min närhet väldigt svårt för att inte kommentera utseende. Min mamma behöver ofta höra att hennes kläder är snygga, och min pappa behöver ofta höra att han har gått ner i vikt. Det är väldigt frustrerande, men på olika sätt. Jag tycker inte det är fel att uppmuntra någon att ta hand om sin hälsa, om man försöker lära sig någonting vill man ju ha någon som stöttar. Men däremot blir jag frustrerad över att min mamma agerar som hon gör nu för tiden, det går inte ihop i mitt huvud att hon stöttade mig som liten och agerar tvärtom nu. Jag har i tonåren fått höra fler kommentarer angående mitt utseende (kosmetika, vikt). Jag har barnvaktat lite barn också de senaste åren, och då har, framför allt tjejerna, påpekat mina kläder och mitt hår i princip varje gång. "Det är fult, bara killar kan ha kort hår" har jag exempelvis fått höra. Jag brukar alltid ifrågasätta varför de tycker som de gör, få dem att analysera. Jag försöker tänka genus, men det är svårt att få dem att tänka annorlunda när man träffar dem kanske en gång i veckan och resten av omgivningen sätter sitt mönster. Som sagt försöker jag lära mig mer hela tiden, och jag ser mer och mer alla dessa mönster och blir förskräckt. Jag försöker i alla fall vara en förebild för dem när jag får tillfälle. Men det är så uppenbart att det här är ett problem i samhället. Vad bra att du tog upp det!
Caranlachiel Mina föräldrar bodde tidigare ca 5 minuters gångavstånd från ett IKEA-varuhus. Mamma behandlade därför IKEA som vilken närbutik som helst, och gjorde sig aldrig iordning för att gå dit och handla ljus (varför man nu nånsin skulle behöva göra sig iordning för att handla...). En måndag kom hon till jobbet och fick kommentaren "Ja jag såg dig på IKEA i helgen, men du såg så sliten ut så jag tänkte det var bäst att inte hälsa". Helt sjukt verkligen. Mamma hade alltså gått dit osminkad och kanske med håret på ända och några bekväma hemmakläder på sig. Och då vill folk inte hälsa?!
Maj - en bra träningsblogg Min "pojkvän" säger hela tiden "du är världen sötaste" "du är väldigt söt" "du är skit sexig" oavsett vad jag säger "Jag mår inte bra idag, jag har varit med om något jobbigt" säger han "ja, men du är söt i alla fall söt/snygg" då brukar jag säga "ååh jaa, det löser ju ALLA problem"
det biter inte längre, jag blir inte sådär fnittrig eller glad om någon kille börjar objektifierar mig. Blir lite smått sur. "Jag har en personlighet/hjärna" också. men som sagt, jag har börjat ge komplimanger för hur smarta, kreativa folk är.
och ger all "åååh så söt" komplimanger till min hund ^^, hehe!
Yael Hur tänker folk egentligen att man ska reagera när någon, som man inte är speciellt nära, kläcker ur sig: "vad du ser trött ut" eller "du ser lite sliten ut". Vad tänker denna människa att jag ska svara? Jo, tack, nu känns det utmärkt! Eller ska man svara "tack detsamma"? Då kanske de fattar?
Jag tycker bara det är ok om det är ngn nära vän som frågar och undrar hur man mår. För det kan ju faktiskt synas på ens utseende om det hänt något.
Cissi Wallin Jag ser på det såhär:
Yta är ETT av alla mina intressen, jag älskar mode, att inspireras av olika stilar, smink, hårfärger, nagelpynt och allt det där. Men det är aldrig i första rummet i mitt liv. Det är vad jag KAN. Vad min kropp och hjärna utför. På så sätt har jag lyckats att inte fastna i det där träsket där man hela tiden känner ett behov efter bekräftelse kring sitt yttre. För det skapar uppenbarligen mest press, stress och ångest på sikt, att "leva på att vara snygg".
Däremot ger jag gärna komplimanger för folks yttre, MEN allra som enda komplimang och aldrig det första jag gör, längre. Tycker jag att någon har förbannat fin hårfärg så säger jag det. Varför skulle jag inte? För mig är det viktiga att inte just dränka enbart andra kvinnor i "ytliga" komplimanger, för det är ju att fortsätta elda på det här med att det viktigaste för oss kvinnor är att vara vackra, snygga, sexiga, heta... Ögongodis! Det vill jag inte bidra till.
Träffar jag småtjejer (barn alltså) säger jag aldrig typ "Men Gud vad fiiin du är", istället säger jag något i stil med "Vilken cool leksak du har!". Ett enkelt men oerhört viktigt sätt att börja göra skillnad.
Men det Är svårt. Det är ständiga avvägningar. Jag vill kunna blogga om min syn på min kropp, hur den numera mår betydligt bättre (och ja, ser bättre ut, enligt min syn på en sund vältränad kropp) utan att bli kallad hycklare eller liknande. Bara för att jag skriver om den, utifrån mitt perspektiv säger jag inte till andra kvinnor, med andra kroppar, att deras är FEL. Det måste man komma ihåg.
Tack för mig, pusshej.
:cool:
Anna Att uppmärksamma ngns vikt kan man göra på olika sätt :) att man gått ner 45 kilo är en j*vla bedrift som man ska va stolt över - som du säger ur hälso-synpunkt.
Jag förstår att vissa kanske blir glad när ngn säger säger "Vad fin du är nu", eller "vad fin du blivit" men samtidigt är det ju inte det som är det viktiga.
Jag skulle definitivt hellre säga "Vad hårt du kämpat/vad duktig du varit/det märks att du är gladare/starkare/det skiner om dig o.s.v. för det blir man. Man blir gladare när man gått ner i vikt p.g.a hälsan då, och skiner dessutom, lite mer så man kanske också får mer karisma?
Frida Jag ger inte sådana kommentarer så ofta. De enda gångerna jag gör det är när jag verkligen tycker att en persons nya klädesplagg eller frisyr är snygg, då är det klart att jag säger det. Men det spelar ingen roll om det är en man eller kvinna som har skaffat sig ny frisyr eller nytt klädesplagg.
