Genus, Feminism, No Poo, Dahmer!

Jannike

RÄTT!!!

Liv

Du är så jävla bra!

Kajsa

Undrar hur många gånger jag försökte slå ihjäl dom elaka pojkarna på mellanstadiet. Och varje gång fick dom ett "you had it comming" Underbar skola, Nybohov.

dodo

Nej, min dotter ska inte heller möta kränkningar och våld med ett demokratiskt leende - men inte heller med mer våld; utan med ord - ett tydligt "du rör inte mig! och ett vältajmat "dra åt helvete", och sen vända sig om och lämna situationen. Om personen försöker våldföra sig på henne, och det inte räcker att skrika - så, självklart - på honom bara. Man måste få försvara sig.

Men sen håller jag med dig, och det är egentligen det viktiga här - situationen för tjejer i skolan är under all kritik. Jag tror faktiskt inte att du kan hitta en tjej i 20-ålders som någongång under sin uppväxt inte blivit kränkt: dessvärre har den känslan inte accepterats (istället ska man vara glad/stolt över att den sötaste killen i klassen försökte knäppa upp behån på skoljympan).

Sen får man vara på pojkarna. Jag är stenhård mot min pojke (2 år), tar han en leksak av ngn som inte vill/säger nej, ja då är det NEJ som gäller - inte dela, inte leka fint, nej är nej. Säger någon nej, så respekterar vi det. Så hoppas jag att när han, som tonåring, vill hångla upp en tjej, backar han direkt om hon inte är pigg på detsamma (och inte säger som jag fått höra, "om man avbryter när man har stånd så är det skadligt", vilket många i min generation fått slängt i ansiktet när vi inte vill gå längre).

esteterier

Helt jävla rätt. http://3.bp.blogspot.com/-EHjJ4V1FdKA/Td-jwd3mrWI/AAAAAAAAB7w/Tbp5eXZRXvM/s400/2piaskotdig.jpg

Sara-Louise

Detta ämne brinner jag för. År ut och år fick jag genomlida en massa shit pga mina stora tuttar. Det petades, drogs i bhband och klämdes. Mina tuttar var allmän egendom. Jag gick o sa till typ alla 100 ggr lärare sa just de där sakerna varje gångerna. Sen började jag igen. Sparkades i skrevet, vred om deras vårtgårdar och var ful i mun tillbaka. De skickade mig ganska omgående till kuratorn och kontaktade min mamma och tyckte jag borde utredas. Jag var ingen "normal flicka, alldeles för arg"

Åsa

På min dotters fritids så delade de upp grupperna i pojkar/flickor, och killarna fick sitta i ett rum och spela tv-spel osv, medans tjejerna fick stå i köket och baka mm. De är några år sedan, men aldrig att hon får gå till det fritidset igen!

LADY DAHMER

DOD jag har varit den där flickan. Som mellan 8årsålder och ända upp till vuxen ålder dagligen kränkts och trakasserats av pojkar och män. Ett "rör mig inte!" funkar inte alltid. Det möts av ett skratt tillbaka. En knuff funkar inte heller för då håller de i dina armar. Jag blev ofta nerslängd på marken eller indragen i rum av flera killar (ja i så låga åldrar som tio) och där hjälpte inga ord.

Sara-Louise

Började GE igen ska det vara...:) tappar ord i dag. Skyller på barnet som hänger på mig. Skönt att ha nån att skylla på lol

Sara

Jag. Älskar. Din. Blogg.

Blev kränkt dagligen i skolan i 10 år, alltid bara mitt eget fel enligt lärarna - om de ens låtsades om min existens. Jag var ju bara något jobbigt och obehagligt när jag kom dragande med sanningar de inte vågade se och ta tag i.

Carro

Så. Jävla. Bra.

Caroline

Att vuxna ignorerar vissa flickors utsatthet fungerar på samma sätt. Jag minns i sjuan hur en kille dagligen knuffade och försökte förlöjliga mig. En dag fick jag nog och nöp till den jäveln efter att ha fått mig ännu en av de där knuffarna. Då tappade han besinningen helt och vräkte ner mig mot golvet med en jäklar kraft. Det mest förnedrande var hur läraren och hela klassen tittade på, men sa inte ett knyst. Där lärde jag mig att försvara sig slår bara tillbaks på en själv.

Rebecca

Gud, det här får mig att tänka på hur det är nästintill varenda gång jag går ut med mina vänner(fåtal undantag) på krogen... det är alltid någon som ska tafsa, trycka skrevet in i mig, eller mina tjej kompisar, killar som inte fattar ett nej och ska fortsätta tafsa även fast man säger nej och går därifrån.

Jag trodde det var normalt framtills ett litet tag sedan. Då insåg jag att det är ju inte rätt på något vis! Jag ska ju inte behöva ta att någon gör så mot mig. Och det värsta är när man nämner det för någon annan, då beter de sig som om man är löjlig och gapar över lite. Vi är ju uppfostrade att tro det är ok, och killarna med.

H som i Hanna

Alltså, du är fantastisk och du gör helt rätt. Jag önskar att jag hade fått samma stöd av vuxna att säga ifrån och slå tillbaka, att värna min integritet och rätt till min egen kropp.

Istället fick jag skit och fick höra allt från att jag var för provokativ till att killarna gillade mig och inte visste hur de skulle visa det. Och så tycker folk att det är konstigt att kvinnor inte går ifrån sina misshandlande män...

LADY DAHMER

esteterier håll utkik här senare! Jag har nämligen redan tidsinställt ett inlägg med samma bild i! :thumbup:

Tildaf

Usch, jag får lust att åka till hemstaden och spöa upp min mellanstadielärare i efterskott när jag läser detta. Det bringar upp många jobbiga minnen. Synd att kärringen inte har en mailadress man kan hitta annars hade jag länkat henne hit... med denna kommentar intakt. Moahahha
Jag har alltid tänkt att mina eventuella framtida barn ska få lära sig kampsport eller iallafall självförsvar på ett tidigt stadium för att kunna freda sig mot idioter. Även barn har rätt att ta till nödvärn, de måste inte hålla sig till ord bara för att vuxna tycker att det är gulligast så.

Mella

Jag gav alltid igen när killarna var dumma mot mig när jag var liten, och precis som du säger fick jag alltid skulden. Det spelade tydligen ingen roll att han började, för "du fortsatte ju" brukade de vuxna säga. Och så fick jag skäll och killen kom undan. Gång på gång.
Jag blir så jävla ledsen varje gång jag tänker tillbaka på det. Hur kan vuxna människor som jobbar med barn vara så jävla blinda? Varför får det vara så orättvist?

Camilla

I gymnasiet fick vi gå och se på en film som hette "Tusen gånger starkare" som tog just upp detta ämne. Rent filmmässigt så var den väl inte så jävla bra, men budskapet är viktigt! Tycker dock att de skulle ha visat filmen även för yngre klasser också.

s

Men det är ju inte så att det automatiskt blir bra bara för att man slår tillbaka. Många gånger - eftersom offret bara är en och förövarna ofta många - är det enda som händer att våldet eskalerar. Slår tjejen tillbaka en dag, så har killen med sig fyra kompisar som kan hålla fast henne nästa dag. Been there, done that.
Samma sak för killar (som ju generellt sett är mer våldsutsatta än tjejer). Ger man igen eskalerar det - fler förövare, vapen...
Å ena sidan håller jag med dig. Självklart ska man freda sig. Och skolan reagerar ofta alldeles för sent & för lite, vilket lämnar den utsatta ensam. Å andra sidan är jag livrädd för att uppmana mina ungar att "slå tillbaka" och därmed riskera att en dålig situation blir ännu värre. Folk som förordar "slå tillbaka" utgår också alltid från att det kommer imponera på förövaren om man gör det. Men ofta är ju ett offer utvalt just för att hon/han är mindre och svagare, & ens möjligheter att skrämma förövaren med våld är rätt små.

Shaw - Holy mother of Cow

Åh, det påminner mig om en speciell lärare jag hade. På skolan fanns det en kille som dagligen trakasserade tjejerna, speciellt en. Men så en dag fick hon nog och gav honom en karatespark mellan benen. Och läraren som stod bredvid - han sa ingenting.

Det var första och sista gången jag fick uppleva en lärare som inte skällde ut en tjej som försvarade sig. Sorgligt nog...

Du har helt rätt för övrigt. Ibland (ofta) hjälper det inte att försöka prata med idioterna. En rak höger eller en spark mellan benen markerar tydligt att man inte är OK med deras beteende. Må så vara att våld inte är ok - men ibland har man fan inget annat val.

Nea

Påminner när jag nyligen var ute på krogen med kompisar. Vi dansade sen kom nån kille och började juck-dansa på min kompis. Hon dansade iväg lite sen blev han skitsur och bah "men skit i det då!". Det är ett allvarligt problem att vissa killar inte har lärt sig grundläggande sociala regler. Det är jättebra att ta upp ämnen som att det accepteras att killar inte respekterar tjejer.

Hanna

Gah! Jag trycker typ alltid på "rekommendera" här uppe, men inget syns på min facebook! Jag kan ju förstås länka i min status, men det vore ju så smidigt om rekommendera-knappen funkade. :/

Anna

Fan heller att hon ska. Det är så fruktansvärt äcklande hur vidriga små BARN kan vara mot varandra utan att det händer ett skit. Brorsonen (då 8 år) kom hem och sa till sina föräldrar en dag att hans vän hade "knullat" med hans lillasyster. Vad i helvete liksom? Pojken hade då tryckt snoppen mot min brorsdotters rygg (hon var 6 år). Bror min tog upp alltsammans med pojkens mamma som försvarade sitt barn och det blev inte mycket mer av det hela. Ska det behöva vara så?? Inga fler offer. Jag säger inget till min brorsdotter när hon knuffas tillbaka längre.

Johanna

Word!

Laks

Känner igen det där att killarna "har rätt till" tjejernas kroppar från min egen högstadietid... så ska det inte få vara!

Ewa

Du har så rätt.

När jag gav igen på en av mina plågoandar, jag var väl kanske 8 då, satte min fröken ner mig för att ge tillrättavisning: Ewa, du vet väl att man inte får sparka pojkar i grenen?

Skit samma då att det var han som började, som alltid, att jag bara gav igen. Men hennes formulering var skitrolig.

Denise

SÅ JÄVLA RÄTT!

Tack för att du är så jävla bra!

Hanna

Samma sak som innan, jag tycker fortfarande inte att våld är okej annat än självförsvar. Vad blir det bättre av att slå tillbaka? Det förvärrar bara situationen! Sen beror det på vad som hänt också.

Tess

Vilken härlig värld det vore om ingen vore tvungen att slå tillbaka, på grund av att det inte finns någon idiot som tafsar, trakasserar, mobbar o.s.v. Jag ska göra mitt bästa med att uppfostra min son till vettigt beteende!

LADY DAHMER

HANNA vad tycker du man ska göra då? Vad hade DU gjort om männen på din arbetsplats varje dag tryckte in dig i ett hörn och körde upp fingrarna mellan dina ben? Och chefen vägrade göra nåt åt saken?

Jag blev kallad punkaräckel, blev tafsad på och förföljd på väg hem från skolan från fyran till sjuan. I sjuan fick jag nog och kastade in den värsta av killarna i ett hav taggbuskar på skolgården.
Jag blev förflyttad till en annan skola.

Herr Banan - Ingen metod, ingen guru, ingen lärare, ingen förälder.

Du har tidigare skrivit om barns impulskontroll och bristen av impulskontroll.

Om barn har mindre sådan än vuxna, hur vet du att din dotter vet när det är okej att sparka någon annan? Var går gränsen? Vet barn sådant? Är det ok att börja slåss om någon tar hennes krita på dagis? Hur resonerar barn?

Om föräldrar subjektivt skall börja instruera sina barn när det är okej att ta till våld och inte. Får vi inte då ett väldigt vitt spektra av vad som är okej i vilka situationer och inte då?

Om din dotter kommer hem och har blivit skadad av, för argumentationens skull, en annan flicka. Därför att din dotter tog hennes leksaksbil. Och du får som svar av dennes förälder att din dotter kränkte deras genom att "stjäla". Hur reagerar du då?

"Och så försvarar hon sig. En fet spark i pungen, klyver säcken och skickar upp kulorna till struphuvudet där de hör hemma." Trevligt det låter! Om ni som föräldrar och vi som vuxna har sådant inflytande på "våra" barn som påstås här, är det där riktigt bra då? Brukar det gå att släcka eld med eld?

Våld föder våld. Hat föder hat. Intolerans föder intolerans.

Provokatör, förälder, MacBook-vinnare i all ära. Men ovanstående inlägg gränsar i min välrd till något slags "troll" i genus/uppfostringsdebatten. (som jag inte aktivt följer skall påpekas)

Jag förstår att man som förälder vill skydda sina barn, mot andras ungar, men till vilket pris?

"Kids will be kids"?

epost

LD: Om någon på mitt jobb körde upp fingrarna mellan mina ben så hade jag polisanmält, och det tror jag Hanna också hade gjort. Sen är det skillnad på att ge igen, och självförsvar. Självklart så gör man allt i sin makt för att ta sig ur situationen om man blir överfallen på väg hem från korgen, men om en man på mitt jobb skulle smiska mig på röven så skulle jag inte sparka honom i skrevet, utan snarare ta ton, och skämma ut honom ordentligt, MED ORD.

Herr Banan

Ps. med "Kids will be kids" menade jag självklart inte att mobbing etc. är okej.

Bara att det kan vara skillnad på "självförsvar" och "självförsvar".

LADY DAHMER

epost som jag sa tidigare: jag har varit den där flickan. Som mellan 8årsålder och ända upp till vuxen ålder dagligen kränkts och trakasserats av pojkar och män. Ett "rör mig inte!" funkar inte alltid. Det möts av ett skratt tillbaka. En knuff funkar inte heller för då håller de i dina armar. Jag blev ofta nerslängd på marken eller indragen i rum av flera killar (ja i så låga åldrar som tio) och där hjälpte inga ord.

Lilltussa

Håller på att skola in minstingen på förskolan nu och blev positivt överraskad när ett barn höll på att leka och ett annat trängde sig förbi, snodde leksaken och puttade iväg den förste. Då tog barnet tillbaka leksaken, och när den andre då började mucka rent fysiskt så sa barnet ifrån samtidigt som den puttade ifrån sig den som muckade. Då hörde jag från fröken "- Ja, det är rätt. Man ska inte låta någon sno och puttas. Försvara dig du." Tyckte jag var rätt schysst faktiskt. Inte bara det här diplomatiska "meeen lååt nu X leka". Det finns faktiskt hundra andra grejor på förskolan som barnen kan leka med, och annars får de lära sig att vänta.

LADY DAHMER

HERR BANAN jag har skrivit om just det här:
http://ladydahmer.se/2010/june/sla-tillbaka-da-for-fan.html

jag förordar inte att man slåss för att lösa problem. Tvärtom. Men jag förespråkar att barn får rätt att försvara sig och med fysiskt våld värja sig utan tillrättavisningar.

Situationen här ovan handlar om äldre barn. en tioåring förstår när det är ok att bruka våld och inte. En femåring har svårare att förstå skillnader.

Men det du gör nu är precis det som vuxna oftast gör; förfasar dig över pungsparken istället för flickan som fått utstå dagliga kränkningar och som inte fått hjälp av vuxenvärlden. Det måste upphöra NU!

Linnéa

Mobbning och kränkningar (framförallt i grundskolan) är något jag känner starkt för. Jag har själv aldrig vart så värst utsatt, inte mer än "vanligt" liksom. Men jag har sett det hela tiden och lärare har många gånger bara gått förbi.

Tack för det här inlägget LD! Jag har länge funderat på att plugga till lärare (lågstadium) så fort mitt andra barn är fött, och du har just fått mig att bestämma mig. Fan, jag ska ändra på det här.

LADY DAHMER

epost (tillägg) och just i den stunden som det sker... vad gör du då. Låter karlarna ta för sig tills de är färdiga och SEN polisanmäler du? Eller?

Jag skulle definitvt köra upp ett knä HÅRT mellan benen på den som tar för sig utan att fråga. SEN skulle jag polisanmäla.

epost

LD: Men om ett "rör mig inte" fungerar, varför polisanmäldes inte händelserna? Vart fanns dina föräldrar? I Sverige har vi ett polissamhälle av en anledning, för att vi inte SKA sköta svåra saker själva, vi SKA inte slåss, det är till och med olagligt. SÅLÄNGE det inte är självförsvar, och då för du använda så mycket våld som nöden kräver. "En fet spark i pungen, klyver säcken och skickar upp kulorna till struphuvudet där de hör hemma" är alltså way för mycket övertramp. Barn ska ALDRIG behöva ta hand om sina "mobbare" på egen hand, och inte heller lära sig att slåss.

Malin aka MissParkas

Mina döttrars skola (mina döttrar är 10 år) jobbar stenhårt mot kränkning och fick till och med pris tidigare i år.
Min ena tjej ger sig ingen på, hon är stenhård.
Min andra hamnar däremot i kläm emellanåt, och det är speciellt en kille som ger sig på henne (men vi föräldrar och skola samarbetar och en extra pedagog har satts in etc) och hon bortförklarade det och sa att han är minsann oftast snäll!
Men då, precis som du skrev, sa jag just att hon ALDRIG förtjänar att behandlas illa av någon! ALDRIG! Det är HANS fel, ingen annans. Och det är hon med på nu. HAN behöver jobba med sitt problem(han har någon diagnos).

Och om man som förälder bortförklarar sådana situationer med "kids will be kids" så har dom troligtvis inte fått samtal hem om att deras barn har oprovocerat blivit sparkad på ben och armar. Eller för all del, att deras egna barn t ex tagit stryptag på någon. Det var ju bara på skoj?

epost

LD: Som sagt, blir jag överfallen så gör jag såklart motstånd, inte står jag och tar det bara. Men är det i en hanterbar situation exempelvis på jobbet, eller om en kille på skolan "bara" knuffas, så hanterar man det utifrån det.

LADY DAHMER

epost för att det inte tas på allvar. Boys will be boys. Det är ju det här jag skriver om; flickor utsätts DAGLIGEN för sexuella trakasserier i skolorna och INGEN tar det på allvar för barn är barn och pojkar är pojkar. Vad FAN ska man som barn göra när ingen hjälper?

Och nej, vi får slåss i nödvärn. Det är helt ok enligt lagen.

epost

Klart det tas på allvar om man ser till att det tas på allvar? Min lillebror blev mobbad i skolan, till en början mötte vi precis det du pratar om - lärare sa att "dom leker", men vi gav oss inte. Vi la oss i, blandade oss, åkte hem till pojken, vi pratade med polis och rektor. När pojkens föräldrar insåg allvaret, så såg dem till att lära sin pojke att det var allvarligt. UTAN att min lillebror själv behövde ta striden och "göra upp" på skolgården. Och som jag sa tidigare, det finns lagar mot att slåss. Du får BARA slåss så mycket som nöden kräver, det vill säga håller du på att bli våldtagen så får du slå tills du tagit dig loss. Men jag tror inte polisen hade accepterat om jag sa "Olle på mitt jobb kallade mig tuttfia, så jag gjorde honom steril genom att sparka honom mellan benen allt vad jag hade".

Jag var också "agressiv" "sjuk i huvudet" som försvarade mig mot dom taffsanden svinen, som inte slutade eftersom dom aldrig fick nån skit för vad dom gjorde, det var ju jag som var konstig enligt lärarna. Taffsandet pågick från 12års ålder o slutade inte förän jag var 16 och fick min första pojkvän..."Man kan ju inte röra en annan killes egendom" FYFAAAAAAAAAAAAAAAAN

LADY DAHMER

epost nej, det togs inte på allvar för mig. Inte för tusentals flickor runtom i sverige heller. Förminska inte problemet genom att göra DIN upplevelse till standard. Jag vet att det finns fantastiska skolor runom i landet och fantastiska vuxna som inte tar lätt på kränkningar, men jag vet också att många inte gör det. Och att många flickor inte vågar säga till eftersom att de hört "han tycker om dig" till leda och "vet" att ingen kommer lyssna.

Jag tror nog polisen hade tyckt det var helt i sin ordning om jag sparkat tillbaka på en man som systematiskt trakasserat och utsatt mig för övergrepp en längre tid. jo.

epost

Jag varken förminskar eller gör min upplevelse till standard, jag gav ett alternativ till att slåss. Jag vet att det finns problem, men jag vet också att dessa problem går att lösa på andra sätt än att lära små barn att slåss. För små barn SKA inte slåss, inte stora heller för den delen. Dessa skolor och lärare som tar lätt på kränkningar, är det inte bättre att lära av dem som då inte gör det, istället för att låta barn bli vildar som slåss och har sig?

Tildaf

Folk som inte vet hur nödvärnsrätten fungerar kan läsa en liten förklaring för missförstående här: http://tildaf.wordpress.com/2011/07/09/ah-chill-ta-det-som-en-komplimang/

LADY DAHMER

epost men uppenbarligen så försvinner inte problemen från skolorna trots ditt "det går att lösa". Ibland gör det faktiskt inte det. För mig gjorde det inte det. Jag blev utsatt för övergrepp i flera års tid och inget blev bra. JAG skuldbelas för att JAG var utmanande. JAG var uppkäftig. JAG hade stora pattar och killarna visste ju inte hur de skulle hantera det. JAG. MITT FEL.

Vad skulle JAG, tio bast, ha gjort istället tycker du?

Men det är inte poängen dock. Poängen är att barn MÅSTE få rätt att värja sig. Oavsett om det går att lösa eller inte.

Rebecca

LD har SÅ RÄTT! De som säger emot är nog lite för naiva tror jag. Självklart ska man inte klubba ner en kille som tafsar en på röven men det räcker inte med ett "sluta" för då härmar de en med ett "aaaammeeen slyyyyttaaaa hahah" så sätt ner foten bara. NEJ DET ÄR INTE OKEJ, SE SJÄLV HUR TYCKER DU DET KÄNNS?!

epost

Det försvinner inte över en natt. Och en del av varför det inte försvinner kan ha att göra med att barn slår tillbaka, och om en lärare ser hur ett barn knuffar ett annat, och det andra barnet då ger första barnet en smäll på käften ser händelsen ut som så att DOM slåss, inte att ena barnet är värre än det andra, för BÅDA gör lika fel. Alltså arbetar man i fel ände. Jag frågar samma sak igen, när lärare och andra påstod att det var ditt fel, vart fanns DIN trygghet? Dina föräldrar? Du som tio år borde ha förlitat dig på att dina föräldrar tar hand om situationen PÅ RIKTIGT åt dig, sett allvaret när du pratat, ingenting annat.

Lilltussa

@ Epost: Men små barn som inte alltid kan tala för sig ska ju kunna få freda sig genom att knuffa bort den som trackar. Så gör mina barn hemma, den mindre bufflar på den större, hen säger ifrån, och den andre fortsätter. Då blir inte jag sur eller arg eller tillrättavisar om hen får en lagom putt så denne ger sig.
Va fan, man gör ju så när man uppfostrar hundar, varför gäller det inte barn? Säger man ifrån och denne inte lyssnar och fortsätter ser jag inget fel i att freda sig fysiskt.
(och puttar som syskon kan ge varandra bara för "att" är inte ok, då går jag in. Men för att freda sig..)

epost

Lilltussa: Jag använder inte våld på hundar heller, jag höjer rösten och visar mig högre rang. Och sen så ÄR det skillnad mellan djur och människor, vi KAN tala, vi HAR ett intellekt, just därför behöver vi inte slåss. Fast hemma hos dig kanske din man och din pappa slåss på Julen om vem som är störst och starkast? För så gör ju djuren, varför gör inte ni så då? Hemma hos mig TALAR vi med varandra om någonting känns fel. Små som stora. Och om barnen är för små för att tala, så talar vi åt dem.

Katarina

Fruktansvärt att det ska vara så! En kille i min klass i grundskolan var på mig väldigt ofta. Tafsade, var allmänt otrevlig osv (konstigt nog fick jag veta senare att han faktiskt gillade mig). Jag sa ifrån direkt o slog tillbaka. Har bland annat tryckt in honom i krokarna som man hängde sina kläder på i kapprummet o sparkat honom i ryggen. Han blev skitarg, började skrika, hotade med att sparka in mig i väggen o jag sa bara "sparka då". Han sparkade inte såklart. Efter det räckte det med att jag gav honom en blick så gjorde han ingenting. Istället gav han sig på andra tjejer som bara fnissade bort allt. Jag älskar att jag är stark o vägrar att ta skit från någon. Vet inte riktigt vem jag ska tacka för det, kanske är jag född sån. Pappa har alltid talat om hur viktigt det är att stå upp för sig själv, säga vad man tycker osv. Kanske kommer lite därifrån, älskade pappsen. Upplevde dock aldrig att läraren skällde på mig för att jag gav igen. Hon skällde iofs aldrig på ngn, jäkla mähä.

LADY DAHMER

epost på vilket sätt är det relevant vart mina föräldrar var? jag berättad aldrig för henne hur jobbigt det här var.

Det finns barn vars föräldrar försöker men INGENTING händer. Jisses, tror du att mammor och pappor skiter i sina mobbade eller trakasserade ungar? Det finns föräldrar som kämpar i flera ÅR för att få nån slags förämndring.

Nej det sker inte över en dag som du säger; vad ska JAG göra tills det förändras då? Ta emot? Vara ett passivt offer? Du säger ju själv att du skulle värja dig - varför är det inte ok för barn att göra detsamma?

Dea

Mina barn får inte slå tillbaka, de har inte kapaciteten att avgöra när det är befogat och inte.

Och det fast jag också blev mobbad och kränkt i skolan, också var ett offer som skolan låtsades var en part i en konflikt.

(Händer samma kränkningar mina barn polisanmäler jag. Rätt ärende till rätt instans.)

Lilltussa

Nej, jag använder inte våld på mina hundar. Skulle aldrig falla mig in, lika lite som jag skulle lägga en hand på mina barn. Men ibland tillrättavisar jag dem genom att peta i sidan, som t ex tikar gör med sina valpar. Som liksom "hörru". Och ibland när barnen laschar ut, så tar man dem i armen (för tydlighetens skull: inte hårt), sätter sig ned och förklarar. Fysisk kontakt är inte alltid våld. Använd rätt benämning på rätt sak.
Vi TALAR också här hemma. Och min sambo och karl kommer bra överens på julen. :-d

Stina

Nej, du har helt rätt. Saker och ting går inte rätt till på skolorna runt om i landet när det gäller det här. Ganska ofta är det dock inte för att de vuxna inte bryr sig, utan för att de inte har tid helt enkelt. En lärares vardag blir mer och mer fylld med sysslor som gör att undervisningen och tiden med eleverna blir allt mindre. Idag tror jag att det finns fler "medvetna" lärare än vad det fanns för bara 10 år sedan, men de har desto mindre tid att ta itu med problemen på riktigt. Jag arbetar på frisörprogrammet på gymnasiet och har i princip bara tjejer. Dessa tjejer utsätts hur ofta som helst för kränkningar från killar på skolan, men sällan har jag tid eller möjlighet att ta tag i det. Ser jag det säger jag ifrån, men det är ju inte nog. Pojkarnas beteende är ju en produkt av många år av felinlärning, så ett enkelt "Lägg av!" räcker inte. Hör jag av mig till deras mentor försöker de också, men de har ju heller inte tid att sätta in de resurser som krävs.

Det är klart att vi har en likabehandlingsgrupp på skolan, men det är bara en bisyssla med några lärare + kuratorn som bara kan ingripa om de själva inte har lektion/elever hos sig. Skolan sitter i en rävsax på det viset, för vi blir mer och mer medvetna om de problem som finns, men får mindre och mindre tid att göra något åt det.

Jag vet inte om jag tycker att mina elever ska ta till våld, men väl defintivt lära sig att kränkningarna inte är av välvilja och att säga ifrån ordentligt. Just nu blir de ledsna, men flinar bara lite förläget åt förövarna. De berättar först efteråt hur jobbigt de tyckte att det var :/ Jag tycker också att de måste lära sig att försvara varandra. Just nu arbetar de oftare emot varandra än för varandra...

epost

LD: Det är väl jätterelevant vart dina föräldrar var? Det finns en anledning till varför man blir myndig och inte ska sköta saker själv fören man blir vuxen, det ska andra vuxna gör åt än - i detta fall en förälder eller en trygghet åt barnet. Och nej jag tror ingen skiter i sina mobbade barn, men jag tror inte på att ge upp. Får man ingen respons, så ser man till att få det. På ett eller annat sätt, genom att gå till polis, eller rektor, eller media, eller vad man nu kan tänka sig. Och som jag sagt hela tiden, DET ÄR SKILLNAD PÅ SJÄLVFÖRSVAR OCH ATT GE IGEN. Skulle någon försöka våldta mig så självklart använder jag så mycket våld som behövs, och detta får även mina framtida barn göra. Dom får slåss så mycket som behövs om någon våldför sig på dom. MEN! Det är aldrig okej för ett barn att slåss för att hävda sig, för att säga "nu är det nog", jag kommer lära mina barn att i skolan slåss man inte, utan man visar att man är smartare genom att tala och genom att tillkalla vuxna. Sedan så är det upp till föräldrarna att se till att sina barn tas på allvar, för det GÅR att se till att barnen tas på allvar, och man bara inte ger upp.

LADY DAHMER

dea så om din unge slår tillbaka på nån som trakasserat henne/honom så blir hen tillrättavisad av dig?

LADY DAHMER

epost fast nu har jag inte skrivit nåt om att barn ska hävda sig eller ge igen. Jag talar om försvar och om att värja sig.

epost

LD: Fast jag har svårt att se att grov misshandel är självförsvar när någon unge knuffar till en annan unge. Jag hade tillrättavisat mitt barn om den slagit tillbaka, jag hade förklarat att du nu gjorde precis samma sak som gjorde dig ledsen.

LADY DAHMER

och jag skulle heller aldrig ge upp när det gäller mina barn. Blir nån av dem utsatt så polisanmälet jag på studs. Men tills det blir ändring då? vad ska jag säga till mina barn? "bit ihop och ta emot, snart blir det KANSKE förändring"?

Jag vet av egen erfarenhet, både genom min roll som pedagog och min egna barndom, att det är JÄVLIGT svårt att få till insatser när barn beter sig illa. En förskola jag jobbade på fick kämpa häcken av sig för att få en resurs till en pojke som slogs mycket. osv.

LADY DAHMER

epost det här inlägget handlar inte om oskyldiga knuffar. Det handlar om övergrepp och trakasserier. Läs det igen.

epost

"år av konstanta kränkningar, tafs och glåpord" Ger inte rätt till en grov misshandel vilket fall. För det kan stoppas innan det leder till ÅR av kränkningar. Synd för dem som det gick så långt för, som i flera år fick höra kränkningar. Men två fel gör inte ett rätt.

LADY DAHMER

epost jag håller inte med. Den man som tror det är ok att ta för sig av min kropp får veta att han lever. Hårt OCH våldsamt. Det ÄR min lagliga rätt.

Tildaf

Epost, enligt vilken lag eller vilket rättsfall menar du att en pungspark är grov misshandel?

Marie Plosjö

Jag har skrivit en artikel om ämnet "Rätten till min kropp" här:
http://www.newsmill.se/artikel/2009/06/23/dagens-sommarskribent-marie-plosjo-ratten-till-min-kropp

Du vet ju att jag var med om att bli trakasserad på träslöjden men fick höra att "det är så killar är!" "Du borde ta det som en komplimang". Jag vet att problemet är återkommande och fortfarande existerar. Det är verkligen på tiden att det bekämpas.

Kramar till dig fina!
Marie

Mini

Det får mig att tänka på krogen.. det hände i år (jag är 22). En kille hade dansat mycket och han va svettig, det liksom rann om honom. Jag räckte fram min vattenflaska för att va lite snäll. Vad får jag tillbaka? Jo han häller vattnet på mig! Det slog slint i huvudet. Så jag hällde ut resten på honom och började slå och skrika saker.

Nej, jag blev faktiskt inte utslängd. Det jag däremot inte kan förstå är att folk frågar "men varför blev du så arg?" VA? Var inte det uppenbart?

epost

Tildaf: Jag kan garantera att om någon ger en person "En fet spark i pungen, klyver säcken och skickar upp kulorna till struphuvudet", vilket leder till att personen inte kan få barn i framtiden och förmodligen behöver en lång tids sjukvård, klassas som grov misshandel. Men sedan handlar ju mycket om vad åklagaren väljer att trycka på, det är olika från fall till fall. En åklagare hade sagt misshandel medan en annan hade sagt grov, men det är väl inte det viktiga här? Det viktiga är att jag kommer lära mina barn att inte slåss, oavsett om det är grovt eller ej.

Frida

Känner igen mig så jävla mkt, hade en outbildad engelska och svenska lärarinna i högstadiet som dessutom var min handledare. Under 3 år så var det en kille i klassen som gjorde allt för att jävlas med mig, retade mig, kallade mig namn, snömulade mig etc etc. Vi hade en liten hatkärlek sa hon och killar vet inte hur dom ska bete sig när dom gillar nån. Samma lärare tystade ner mig på lektionerna när jag hade åsikter, gav mig g i båda ämnena. Hade aldrig under VG på ett enda prov i engelska och svenska. FUCK jag blir så jävla arg, att jag dessutom hade stora bröst och fick betalt i urringningen när jag stog i fiket på skolan och fritidsgården gör mig jävligt pissed off. Aldrig ska det hända med min framtida dotter. Ord hjälper faktiskt oftast inte, jag sa ifrån, jag vädjade till läraren, mamma mfl...

Linn. T

Alla barn ska ha rätten att försvara sig och ingen har rätten att kränka deras rättigheter eller kroppar.
Och de finns nog ingen vuxen kvinna som inte blivit utsatt för nått slags övergrepp, de jävliga i de hela är att de sällan ses som ett övergrepp av just den anledningen att "ja men de var ju bara på lek eller men de är ju pojkar, du vet hur de är".
När barn eller vuxen tillräckligt många gånger fått höra just sånt skit till svar när man berättar vad som hänt, vad ska man göra dåra? Bara tacka och ta emot?
Nej fy fan heller, jag har utdelat några pungsparkar i mina dagar eftersom ingen verkade fatta hur jävla less man faktiskt var.
Jag säger inte att våld är en lösning, men man måste faktiskt få chansen att värja sig och säga ifrån när de gäller ens kropp!

Jag kommer lära mina barn precis som Lady Dahmer skriver här, inte fan ska de bara stå och tacka och ta emot när någon är stygg med dom.
De gör dom bara till offer och de tar dom med sig upp i vuxen ålder!
Jag vill att mina barn ska känna att det är okej att försvara sin kropp, när någon gör nått som inte är okej!

Än en gång, sätter du pricken över i;t Lady Dahmer! :-)

/ l.

Seriiko

Åh nu kommer jag ihåg en sak som hände mig när jag gick typ i trean.
Ett gäng killar i klassen hade i någon vecka följt efter mig och min kompis överallt. Jag minns inte vad de gjorde men jag minns att det var obehagligt. Vi gick snabbt över skolgården med dom hack i häl och så går vi runt ett hörn. Där kommer läraren gående. Killarna är nu en bit bakom om, tillräckligt för att vi ska hinna be läraren om hjälp. Idag kan jag inte fatta hur hon kunde ge oss ett sådant "tips" och sen bara gå.
Hon ville att vi skulle pussa efter killarna. För då skulle de lämna oss ifred, (killar är ju såååå rädda för pussar, trams). Jag och min kompis stod där handfallna när killarna kom ikapp oss. Jag och min kompis gjorde igenting, men det gjorde inte killarna heller, de sa något jag inte minns och gick sin väg.

Inte allt för långt efteråt hände en annan sak. Jag minns inte om det var samma killar.
Min mamma hade virkat mig och min kompis ett par hattar. Killarna tyckte om att ta min kompis hatt. En av gångerna de tog den började hon gråta. Jag visste inte vad jag skulle göra och jag skrek åt killarna att ge tillbaks den. Men de skrattade bara. Då knäppte något i mitt huvud och jag slog till en av killarna i ansiktet. De släppte mössan och stack sin väg.Dagen efter på samlingen råkade jag få sitta brevid just den killen. Mitt i samlingen lutade han sig närmare och sa "Det var ingen dålig smäll igår" , eller något sånt. Sen dess lämnade de oss ifred. Just de killarna gick i min klass ända upp i nian, den jag smällde till har jag nu ett grupprum med på gymnasiet. Det är inga problem, vi är som vilka klasskamrater som helst.

Men när jag läser sånna där historier som alla här delar med sig, känner jag mig riktigt lyckligt lottat. Killarna i min omgivning är väldigt trevliga jämnfört med de i historierna ni skriver om. Iförsig kan jag ju inte veta säkert. Men så vitt jag vet att har inget sånt hänt på min skola.:thumbup:

Hanna

LD då hade jag först tagit en diskussion med chefen och arbetskamraterna om att det inte är okej det de håller på med. Det hjälper ju inte att jag slår tillbaka. Om de ändå fortsätter så tar jag en till diskussion och om de inte ändrar sig så byter jag tillslut jobb. Aldrig att jag skulle bruka våld. Det hjälper inte för fem öre!

"Klart det tas på allvar om man ser till att det tas på allvar?" Jaså? Är det så enkelt alltså?

Jag var precis som LD en av dom där flickorna. Det var mobbning och trakasserier mer eller mindre från 5an och uppåt. Jag tog så jävla mycket skit, jag vände andra kinden till.. men alla har en gräns. Att säga ifrån hjälpte inte.

Kommer ihåg en gång när en kille som gillade att göra livet surt för mig i allmänhet kom fram bakom mig när jag satt och städade bänken. Kallade mig diverse saker och hällde ut innehållet från en pennvässare i bänken. Jag var så trött att jag bara började rengöra den igen. När jag var klar så kom han tillbaka med en större och hällde ut den, då var det något som brast inom mig och jag tog tag i honom, slängde han i golvet och drog han i håret över klassrummet. Sen släppte jag och gick ut och grät. Då var jag 11.

Det resulterade i att hans mamma kom och framför hela klassen så stod hon och skällde ut mig medans jag satt i soffan och grät. Läraren varken sa eller gjorde någonting, jag fick inte förklara mig. Han kränkte och mobbade mig dagligen innan, ingen gjorde något, när jag väl fick nog för att jag var så jävla ledsen och arg så fick JAG en utskällning.

I högstadiet var det värre och just den här gången så var det en annan kille som hånade mig.. jag hade stått ut med honom i månader. Den dagen så brast det igen, jag tog tag i håret på honom och knäade honom i huvudet.. sen flög han på mig och vi slogs, han fick in några träffar i mina njurar. Tillslut så kom en lärare och bröt upp det, det var första gången någon lärare reagerat.. men han tog bara iväg honom och pratade med honom, inget mer.

Efter det så lämnade just han iaf mig ifred.

Jag förespråkar inte våld, jag är inte alls en våldsam person men jag kommer aldrig ångra det jag gjorde. Jag önskar däremot att jag aldrig hade behövt göra det från första början, att jag hade fått något hjälp.

Epost, du har uppenbarligen ingen aning om hur det känns att varje dag få höra skit från större delen av en skola, bli hotad och trakasserad, både psykiskt, fysiskt och sexuellt. Bra att någon fanns där för din bror men ingen fanns där för mig. Inte i skolan, inte hemma eller någon annanstans.

Det är lätt att peka finger och säga "såhär ska man göra" när man inte är i situationen. Den 11-15 åringa tjejen i mig som mådde så dåligt av sina plågoandar att hon bara ville dö (och försökte 2 gånger) blir ytterst stött av dig "men det är ju bara".. NEJ det är inte att "bara" alla gånger i verkligheten.

epost

Anonym: Tråkigt att höra hur du har haft det. Men som jag sa innan, två fel gör inte ett rätt. Och jag vet att det inte är så "bara", men man får inte ge upp! Och tro mig, jag har inte varit helt benådad från tråkigheter jag heller, men de vuxna i min närhet har varit delaktiga i min skolgång, och har något varit fel har man gjort allt i sin makt för att få det rätt. När den pojken hällde ut skitet i din bänk, hade jag gått till en lärare och berättat vad som hänt, och hade inte min lärare tvingat pojken att städa upp kan jag garanterat lova att min mamma hade sett till så att pojken städat upp det han ställt till med.

Lilltussa

Hanna: Jag bara undrar: Byter DU jobb? Då har ju de vunnit, offret får åter ge med sig och förövarna kan fortsätta i vanlig ordning.

Aldrig!

(jag personligen kanske inte skulle pungsparkas men aldrig att jag skulle byta jobb. Nej, fy fan, håller på man sådär ska man straffas! Inte få någon att byta jobb och komma undan..)

Linn. T

Men gud va förbannad jag blir!
De låter så himla enkelt allting, de är inte så enkelt och framför allt inte om man inte blir tagen på allvar!
Hur många som flickor kommer inte till fröken och berättar hur pojkarna är stygga och till svar får det nått i stil med "ja men pojkar du vet, han kanske är kär i dig".
Minns själv att jag fick höra de.. Och då undrar jag, vilken sne jävla syn får inte barnen då på vad kärlek är?!
Om det är okej att knuffas, nypas, småtaffsa osv. När man är kär?!
Nej, har man bett om hjälp tillräckligt många gånger tar man tillslut saken i egen hand!

Sen undrar jag, vad ger de pojkarna för jävla syn om de redan som små får lära sig att det är okej att knuffa, klämma, nypa osv?

Jag har flera gånger fått använda våld för att värja mig och de är absolut inget jag skäms över.
För de är min kropp och jag är lärd sen liten, att ingen någonsin ska få göra nått mot min vilja om jag säger nej så ska de betyda nej.

!

epost

I en situationen där någon slänger skit i min bänk behöver man ALDRIG slåss. Och jag hade ALDRIG städat bort skiten heller. Liknade sak hände mig, fast det var sidoremsa från massor av papper (såna man drar ut från kollegieblock) som slängdes i mitt skåp, och när läraren vägrade hjälp mig slängde jag det på golvet och sa "Tänker inte du se till att pojken städar upp efter sig, får du själv städa. För jag tänker minsann inte städa upp detta." Och sen gick jag. Inget mer med det. Jag behövde varken slåss, och jag kände mig betydligt mycket smartare än pojken som ville få mig arg och VILLE att vi skulle "tjivas".

epost

kan lägga till att om man inte fortsätter stå upp för sig själv, och om man inte visar lärare att ibland MÅSTE dom rycka in, så kommer dom aldrig göra det. Lär sig barn att slåss för sig själva, och att ingen vuxen behöver hjälpa till, så kommer man varken be någon vuxen, och någon vuxen kommer inte veta hur situationen ska hanteras. Man måste kämpa för sin rätt ibland, och kämpar man tillräckligt så ger det resultat tillslut. Och att säga att alla barn inte är lika modiga eller starka, nej det vet jag. Därför har jag också sagt att mycket är FÖRÄLDRARNAS ansvar.

Jaowl

Känner igen mig själv när jag var liten trakasserade den där pojken mig i skolan och läraren såg, men sa ingenting. Jag frågade pojken varför han retade och sånt där, men han fortsatte så skrek jag SLUTA RETAS(!) inför lärarna och eleverna. Pojken stod stel som en stolpe och stirrade så där med hatblickar. Jag visste att han var inte kär i mig! Han stötte på mig då och då, jag ignonerade honom totalt utan att han rörde mig.

Och nu så är det att min styvson har samma problem i skolan. Han kan vara stor i käften ibland och hämnas tillbaka på vissa elever som var på honom först, istället fick han världens utskälld av en vikarie i måndags och inte brydde sig om vem som började.

En torsdag var en elev som var väldigt elak mot honom och kallade honom för fula saker, drog hans hår m.m så gjorde han det tillbaka medan läraren såg och skällde på min styvson och ville att han ska be henne om ursäkt. Ja, det är vanligare att pojkarna som börjar. Stackars min styvson... :mad:

Linn. T

Epost, hur kan du ens jämföra de med att bli fysiskt kränkt?
Jag bara undrar?

Jag fick min bänk full med löv och barr, visade sig att det var en annan tjej som gjort de och henne konfronterade jag med ord.
Men jag förstår faktiskt inte ens hur du kan jämföra det med att bli fysiskt kränkt.

Att några killar klämmer en på röven när man går förbi, skrattar och ropar efter en dag ut och dag in.
DET ÄR ATT BLI FYSISKT KRÄNKT!
Och när ingen vuxen hjälper, så gör man tillslut någonting åt de!

Nått jävla dravel i bänken, har jag inte ens sagt att jag skulle använda mig av våld för att lösa!
Du verkar faktiskt inte riktigt förstå vad det här handlar om.

Tildaf

Epost, man skulle fan kunna tro att du ÄR min gamla klassföreståndare! Jag har ALDRIG hört talas om att en pungspark kan få de följder du talar om. Och att garantera följder av brott på en flytande skala kan nog inte ens Sveriges mest skickliga åklagare.

epost

Linn T: Det var inte till dig jag svarade, så det är nog snarare så att du inte riktigt förstått. Jag svarade till Anonym som berättade om sin historia där hon/han fått skit i sin bänk. Går du upp och läser lite mer i kommentarerna så ser du vad jag tycker om barn som slår tillbaka när andra barn FYSISKT slår dem. Inget av dem är okej.

Epost: De måhända att "två fel inte gör ett rätt" men det var det som fick mig att överleva mellan och högstadiet. Jag använde våld 3 gånger och då var det verkligen det sista jag gjorde. De rörde mig inte igen.

Det är lätt att säga att man inte ska ge upp men alla har en gräns. Jag var 11 år när jag gav upp första gången och försökte ta livet av mig.

Det är ju bra för dig men alla har det inte så.

Min lärare satt mitt i klassrummet när han gjorde det, hon såg allt, hon gjorde inget. Jag hade inte någon sån trygghet hos mamma eller pappa, mamma var deprimerad och psykiskt nedbruten och pappa alkoholist.. och de gångerna innan jag sagt till och mamma kommit till skolan så blev allt bara värre efteråt. Så du kan ju förstå att jag inte vände mig hemåt för hjälp när det bara resulterade i mer smärta.

Mina mobbare var rätt duktiga på att få mig att skämmas nog mycket för att få mig att inte be om hjälp och lärarna hade visat att jag ingen hjälp fick så jag lärde mig att jag var ensam.

epost

Tildaf: Jag upprepar mig: En fet spark i pungen, klyver säcken och skickar upp kulorna till struphuvudet. (Skadorna är alltså redan beskrivna. Jag behöver inte säga något mer än att om du läser igen, inte en vanlig pungspark där personen lägger sig och kvider lite, utan med rätt så grova följder)

Linn. T

Epost, okej nu såg jag.

Men fortfarande tycker du alltså att om någon slår din unge ska ditt barn bara tacka och ta emot?

..och nej, det handlade inte om att någon bara "hällde lite skit i bänken" för mig. Det var månader vs år av mobbning som ledde fram till situationerna.

Skulle någon hälla något i min bänk en gång så skulle jag knappast slänga ner dom på golvet.

epost

Anonym: Återigen så tycker jag det är sorgligt att du haft det som du haft det. Men det spelar ingen roll, för lärare och vuxna SKA hjälpa till. Och jag må vara stor i käften, men jag fick alltid mina lärare att lyssna, på ett eller annat sätt. Om någon lärare blundade för saker som hände, då fick dom veta detta och fick det uppkört i ansiktet. Och även fast det är synd att detta skedde dig, så tycker jag fortfarande att det är lika fel att slå någon, trots att den andra började. Man gör ju något som är lika dumt som man själv blev utsatt för. Men det känns som jag upprepar mig, är det någon som undrar något NYTT så skriv gärna. Men jag tänker inte svara mer om jag bara får upprepa mig.

Linn. T

De handlar ju om att man måste få försvara sig.

Om en vuxen man idag skulle tafsa på mig, skulle jag utan att tveka utdela en rak höger OCH inte heller skulle jag skämmas för det.
Så länge jag försvarar min kropp, kommer jag aldrig att skämmas.
Det är bara att hoppas, att den som tafsade SKÄMS!

Så när jag som vuxen 20-årig kvinna, känner att jag har den fulla rätten att försvara min kropp.
Varför skulle inte en 5-åring ha den rätten? (oavsett ålder har man den rätten).

Vad ska unga flickor för syn på sin kropp och sina rättigheter, när folk ständigt runt omkring dem rättfärdigar med ett leende det som görs mot deras vilja med deras kroppar.

Jag bara undrar.

epost

Linn. T: Som jag sa innan, JA min barn ska INTE slå tillbaka. Mitt barn ska gå därifrån och prata med lärare och med mig. Och då kan jag lova att saker och ting kommer att ske, utan att mitt barn lär sig att våld är okej. För mig är det dubbelmoral att trösta mitt barn som fått en smäll, när jag sedan säger att det är okej att ge en smäll då och då. Aldrig okej att slåss, inte ens om någon annan börjar. Då går man därifrån och låter dem som SKA ta hand om saken göra det (mamma,pappa,lärare,polis,rektor osv).

dodo

Hej igen, jag tycker ff att det är skillnad på att agera i självförsvar och att "slå tillbaka" Du skriver "Jag blev ofta nerslängd på marken eller indragen i rum av flera killar (ja i så låga åldrar som tio) och där hjälpte inga ord." Ja - då är det såklart OK att försvara sig! Ingen är emot att kvinnor/män försvarar sig eller agerar i nödvärn.

Usch vad tråkigt det är om den kunskap vi har om genus och ojämlika maktrelationer (i bl.a. skolan), ska utmynna i att flickor ska slå tillbaka. Det är pojkarna vi ska jobba med, det är de som ska ändra på sig. Annars lägger vi återigen allt krut på att flickor ska "ändra sig", fast det inte är de som gör fel (som vanligt...)

Linn. T

Anonym, förlåt jag kunde inte se dina tidigare kommentarer förens jag själv hade kommenterar och uppdaterat sidan.
Men de var inte dig jag riktade mig emot, du verkar fått stå ut med en massa skit.
Och jag förstår att du valt att värja dig!

epost

Dodo: Håller helt med dig! Vi lär tjejer att det är OKEJ att pojkar/barn är såhär, "men är man så får man räkna med en smäll", istället för att lära ALLA att det är fel att slåss, inte okej för NÅGON.

"Det spelar ingen roll" Bah!
Vad dom SKA och vad som händer ibland i verkligheten är två helt skilda saker. Du får tycka att det är precis lika illa om du vill. Men jag anser inte att gjorde något lika dumt som det jag blev utsatt för.. inte på långa vägar. Jag var ett lätt mobboffer just för att jag hade så lång stubin, jag var snäll och använde aldrig våld innan detta.

Det är ju bra att du var en så stark människa och lyckades få dig själv hörd. Men för mig så var det inte så lätt när man var 11 år och enbart hade en vän i hela världen. Ord, sparkar och sexuella övergrepp kan döda de flestas kämparglöd. Du får tycka att jag borde ha gjort på det ena eller andra viset men det var inte det som hände i vilket fall som helst.

Men som sagt, även om jag inte ångrar det så önskar jag att sånt aldrig skulle behöva hända. Nåja, nu går jag och gör något annat.. sitta och återleva gamla hemska minnen i huvudet var ingen bra idé.

Tildaf

Epost, ok, så du tror på fullaste allvar att en pungspark kan skicka upp testiklarna i halsen på män? Bra, då vet vi nivån på det hela.

epost

Tildaf: Så du tror på fullaste allvar att en pungspark inte kan ge men för livet på en man? En pungspark kan resultera i en jävla kastrering. Och det var väl förmodligen detta Lady Dahmer ville visualisera med meningen, att det skulle vara pungsparken från helvetet.

LADY DAHMER

epost jag har gett ett antal karlar pungsparkar från helvetet i mina dar och ingen av dem är så vitt jag vett steril eller har på annat sätt men.

Jag däremot är skadad för livet av mina erfarenheter.

LADY DAHMER

Men det illustrerar ju min poäng om vart fokus ligger; stackars kille. Stackars förövare. :thumbdown:

Herr Banan

Lady Dahmer;

Hade ej läst inlägget du länkade till. Lite mer sansat och lite fler saker jag kan skriva under på.

Jag kanske inte var tydlig nog med min "Våld föder våld. Hat föder hat. Intolerans föder intolerans." Det omfattade även händelsen.

Inte på något sätt är det okej att bli trakasserad. Men mitt svar behandlade ditt agerande (det hade varit exakt samma svar om det varit en son istället för en dotter), inte det som genererade det. Det förutsätter jag att de allra flesta människor skriver under på, att det INTE är okej. Ja, fokus låg inte på vad som genererade den helt tydligt.

Jag tror bara att om man ska bekämpa eld med eld, så får man vara beredd att hälla på all bensin, att gå så långt att det inte längre är okej.

Visste inte hur gammal din dotter är, därav minafunderingar kring impuls/impulskontroll och bedömningsförmåga.

Att ta sej ur en enstaka situation om nöden kräver det - visst! Men att göra det till ett beteendemönster - aldrig. Dåliga mönster bryts inte med dåliga beteenden. Det bryts med bra beteenden.

epost

LD: Har jag sagt stackars kille? Stackars förövare? Visa mig gärna vart i så fall. Sluta dra egna slutsatser, argumentera med det som finns istället. Det handlade om att Tildaf inte trodde att en pungspark från helvetet kunde rubiceras som grov misshandel, och jag talade om att det kan det visste, och upplyste Tildaf om vilka skador en pungspark kan ge. Ingenting om att det är synd om någon. Tänk innan ni talar för i helvete!

Elin

Jag hatade att slåss men i mellanstadiet upptäckte jag att det var det enda sättet att slippa bli trakasserad. Jag mådde verkligen illa över att behöva sjunka så lågt men jag märkte att slog jag bara till idioterna som jävlades med mig så lät de mig vara även om de fortfarande inte var snälla. På högstadiet hade jag mindre problem med sånt men när en kille hade slagit mina böcker ur händerna nog många gånger så sparkade jag honom på smalbenet. Jag gick över till att kalla mig galen och våldsam till alla killar vilket på ett sätt var positivt, ingen av hans kompisar vågade ge sig på mig efter det. Däremot så blev jag väl inte speciellt populär hos killarna som tjejerna som stod ut med vad som helst och tafsande inte heller det accepterade jag och jag minns att jag örfilade en kille som försökte.

Jag gillar verkligen inte våld men mot idioter är det tyvärr ofta det enda som har en chans att funka.

mikaelah.

När jag gick i åttan blev jag och några andra tjejer i min klass dagligen tafsade på.
Det slutade inte förrän jag nöp en kille mellan benen så hårt att han började gråta (han hade fått flera av oss att börja gråta, så jag tyckte att det var payback time). Alla killar jag sagt det till, förutom en, har tyckt att jag gjorde HELT FEL och var världens elakaste.
Så fel kan jag inte ha gjort, för såvitt jag vet har han inte tafsat på en enda tjej sedan dess. Ibland pratar vi om det, och han skäms över sitt beteende. Undrar om det hade fått den effekten om jag inte sagt ifrån på skarpen.

epost

mikaelah.: Så du tror inte det hade känts hårdare för honom att få en polisanmälan för sexuellt ofredande? Eftersom ni var flera och detta hände dagligen så är det ju inte direkt svårt att skaffa fram varken bevis eller vittnen. Jag kan garantera dig att om denna killen suttit med en anmälan om sexuellt ofredande på sig hade han inte rört dig igen, såvida han inte hade en psykisk störning.

dea

Ja. De blir tillrättavisade varje gång de slår på varann, oavsett vem som började, ofta med frågan om vad de kunde ha gjort istället och varje gång den äldre använder den yngre som gorilla mot andra ungar, och varje gång den yngre sparkas eller tar strypgrepp. Han har hittills bara gjort det mot större barn och vuxna så många vuxna tycker det är så sött så. Jag försöker bara förhindra att han skadar eller kränker någon. Det gör väl ont på större ungar också.
Han blir skogstokig, och HAN tycker sig ha goda skäl varje gång. Han är svinkränkt av att fruktstunden på dagis inte är nu utan om fem minuter, eller att tröjan han vill ha inte är hemma. Han måste lära sig prata om saken; eller gå därifrån; Han har inte kapacitet att avgöra när våld är befogat. Och jag tycker inte att han ska behöva ha den förmågan vid sin späda ålder. Dessutom tror jag att om han blir den killen; den som slåss så tror jag det kommer drabba honom hårt i livet. Det är okej om du inte tror samma sak. Jag tänker så att så mycket av känslor, beteende och personlighet är medfött och jag kan inte hindra honom från att känna allt det där men jag kan lära honom strategier, och just nu är det effektivaste att han får två val; prata eller gå. Det kanske är något annat om tio eller femton år, men inte nu. Nu äntligen har han börjat "stå pall"... tex hålla i benen på den som sparkas. Ta plats utan att attackera. Det är ingen gräns som kommer från mig eller B4ckst4b. Där emot tycker min svärfar som du och säger jämt åt barnen att "stå upp för sig" och "slå tillbaka". Nu äntligen efter några år lyckas den lille lyssna fast han är arg, och låta bli att alltid ta till sina värsta elakheter.
Det har varit en kamp och jag är faktiskt riktigt jävla stolt över att han verkar komma ut på andra sidan av det beteendet.
Jag förstår ju att det här beteendet bottnar i när han känner sig maktlös. Det exakt tror jag personligen är vad som driver varenda mobbare på denna jord. Utövandet av och längtan efter makt.

Mika

Tack LD, för att du gång på gång tar upp ämnen som är så otroligt viktiga, och som jag kanske inte skulle tänkt på annars, men som nu sätter tusen tankar i rullning. Är så otroligt glad att jag hittat din berörande och inspirerande blogg.

:love::love::love:

:love::love::love::love::love::love::love::love:

Jean Hunt

Lady, jag håller med dig. Jag orkar inte skriva en lång kommentar just här, men jag sprider ordet vidare om detta enkla budskap i vår blogg.

Smultronet

Word!!

När jag gick i 5an var en kille ofta på mig, en dag gick han för långt och tog mig på baken när jag var böjd för att knyta skorna. Jag vände mig om och gav honom en fetsmäll i ansiktet. I 7an satt samma kille och berättade till en ny kille i klassen att den där tjejen kan man tafsa på (och pekade på en 14is i min klass) och sa sedan men henne, pekandes på mig, rör du inte för då kommer antingen hon slå dig eller så hämtar hon sin pappa. Så jävla rätt kändes det då, jag hade lyckats säga ifrån och han förstod att min kropp inte var hans rätt att ta på. Tragiskt nog hittade de ju en annan att tafsa på :( men hon fnittrade bara när det hände...

Gk

Bra skrivet, även om jag inte gillar övervåld så måste man få försvara sig.

Jag blev också trakasserad som liten. Jag försökte prata med mina fröknar, att jag tyckte det var väldigt jobbigt men fick hela tiden höra att det ju hände för att dom tyckte om mig. Jag skulle bli glad istället och försöka ha lite förståelse över att pojkar är dåliga på att uttrycka känslor.

Jag har alltid varit någon som avskytt att ställa till problem och när jag hela tiden får höra att det på något sätt är mitt fel att pojkarna beter sig illa mot mig så vågade jag verkligen inte gå till mina föräldrar. Jag trodde verkligen att det var mig det var fel på och jag ville inte att mina föräldrar skulle upptäcka mina fel och bli besvikna. Ja, ett barns logik är ju inte alltid särskilt logisk och jag vet ju nu i vuxenålder att mina föräldrar hade backat upp mig och krävt hjälp, men nu är det ju för sent.

Jag blir ledsen när jag stöter på "det är bara att stå upp för sig själv", det är en mening som ytterligare skuldbelägger mig och jag har fortfarande inte lyckats skaka av mig de sår jag fick i barndomen i skolan.

men epost, det finns ju hur många historier som helst om tjejer som blir utnyttjade och våldtagna i skolan och sedan börjar horryktena och tjejen måste till sist flytta pga trakasserierna som kommer efter en anmälan. när en våldtäktsanmälan görs kommer dom flesta att ta förövarens parti, det är lättae att se någon man känner som lögnare (offret) än att någon man känner skulle vara våldtäktsman. många har fått erfara att sexuella brott inte alls tas på allvar. optimalt vore ju förstås att anmäla också, samtidigt som man fredar sig själv.

Azze

epost du verkar lite naiv. Hade det varit så jävla lätt som att gå till läraren så hade väl LD inte ens skrivit om det öht. Har du levt under en sten? UPPENBARLIGEN fungerar det inte eftersom folk SKITER I, för de tycker inte det är ett problem att man blir torrjuckad på. Ingen tar en på allvar, man är ENSAM epost. Man är alldeles helt ensam i den situationen. Och du menar att man ska tacka och ta emot? När ord inte räcker? Om du blivit överfallen av en våldtäktsman, hade du slagit tillbaka då? Klart som fan. Samma princip här, bara att brottet inte är lika grovt.

Jag hade sparkat honom så hårt att kulorna ersatt ögonen. Med all rätt. Sedan hade jag anmält. Det ena utesluter inte det andra. Du får ta till med alla medel för att värja dig, säger jag.

epost

Anonym: Så du menar alltså att de tjejer som blir våldtagna ska slå killen sen skita i att anmäla? För om man anmäler så får man horrykten? Det är ju bara sjukt att du ens säger så. Om din dotter/son kommer hem och berättar att denne blivit våldtagen så säger du "Hoppas du gav jäveln på käften, men vi anmäler inte"?

Azze: Nej jag har inte levt under en sten, men jag tycker inte om våld. Är det så konstigt att förstå år 2011 att personer varken praktiserar eller accepterar våld? Om du läst mina kommentarer så ser du också att jag med har sagt att om någon försöker våldta mig så gör jag såklart allt i min makt för att ta mig därifrån, även om det innebär våld. "Samma princip här, bara att brottet inte är lika grovt." Det är ju PRECIS det som det handlar om, att är något en fara för ens liv så MÅSTE man skydda sig, men att någon säger kränkande saker eller puttas på skolgården kräver INTE våld, just för att det INTE är lika grovt. MINA barn kommer aldrig få slåss, så länge det inte är rent och hållet självförsvar. Men det har jag också förklarar i kommentarer ovan.

epost

Och som jag också sagt tidigare, MAN ÄR INTE ENSAM. DET FINNS LÄRARE, FÖRÄLDRAR, POLISEN, MEDIA, REKTOR, STOREBROR, STORESYSTER, MOSTER, VÅRDNADSHAVARE OSV. Ett barn är ALDRIG ensam. Och ni fokuserar helt jävla fel. En tjej ska ALDRIG behöva lära sig slåss för att klara sig, utan det är dom som slåss som ska lära sig att låta bli, under en sten eller på en skolgård skiter jag i. Men jag tänker aldrig strunta i att försöka göra saker till det bättre, för att det känns jobbigt ett tag. Och UPPENBARLIGEN funkar mitt sätt också, eftersom jag och många många andra klarat sig genom att använda det allra smartaste - sin rätt att tala! Självklart finns det folk som inte lyckats genom att själva säga ifrån, och jag upprepar mig - DÄRFÖR HAR VI ETT POLISSAMHÄLLE DÄR POLISEN MÅSTE TA ANMÄLNINGAR PÅ ALLVAR.

LADY DAHMER

epost nu blir jag faktiskt arg. Det är HELT OK att du inte håller med om att barn ska få värja sig fysiskt. Alla har rätt till en åsikt även om jag tycker det är galen.

Men när du säger att inget barn är ensam så ger du hundratusentals barn en fet smäll i ansiktet. JO, MÅNGA BARN ÄR HELT ENSAMMA. Jag var det. JAG VAR DET! Jag var helt utelämnad till en vuxenvärld som inte bara okejade kränkningarna utan även deltog i dem. Lärare som inte anmälde övergrepp. Lärare som inte ens anmälde när jag på en klassresa blev utsatt för övergrepp av en VUXEN. Lärare som såg åt andra hållet och som gav mig skulden. Föräldrar till pojkar som ursäktade sina söner "men du har ju stora bröst och det ser man genom din tröja" och en mamma som var konflikträdd och trasig.

Så våga inte påstå att jag inte var ensam för det är fan en kränkning i sig.

FAN.

Viola

När jag slog tillbaka mot mina förövare i femte klass blev jag kallad till rektorn och sedan fick jag byta skola. Minst sagt sjukt men att slippa det stället var inte alltför sorgligt direkt.

LADY DAHMER

sen är det väldigt många barn som inte vågar säga till en vuxen. Som inte vågar berätta. Ska de skylla sig själv då? Eller de barn som har föräldrar som inte bryr sig?

GIVETVIS så ska vi arbeta för en annan miljö och jag uppmanar inte våld. Men man måste låta människor, barn som vuxna, behålla rätten till att försvara sig. Även om det innebär fysiskt.

epost

Jag kan upprepa mig själv igen om du vill Lady Dahmer, i Sverige behöver INGET barn vara ensam. INGET. Sen att det finns vuxna som väljer att blunda, det vet jag också. Men det finns ALLTID någon att gå till. När dina lärare blundade, och om din mamma var så trasig, varför såg inte din mamma till att fosterhems placera dig om hon inte kunde ta hand om dig? Eller åtminstone skaffa en kontaktperson till dig? Det är ju en fråga i en helt egen kategori, för i Sverige SKA alla barn ha ett hem och trygghet hos vuxna, sen är det fel om en vuxen är medveten om detta men skiter i det ändå. Men TROTS detta, så finns det fler lärare, det finns kuratorer på skolan, sjuksköterska och det kryllar av kompetent folk att söka hjälp hos, och tar dom inte än på allvar så går man dit igen och igen och igen och tillslut så förstår dom att man menar allvar när man säger att man blir illa behandlad. Om inte annat går man till någon annan, för tillslut lyssnar någon. Och jag har en fråga till Lady Dahmer och alla andra som förespråkar våld, Om ert barn blir grinig och exempelvis slår er på benet eller liknande, tjoffar ni till ert barn i ansiktet då eller? För om ni inte gör detta, alltså slår ert barn, så har ni ju dubbelmoral och lär era barn att man INTE ska skydda sin kropp, för genom att låta bli så visar ni ju ert barn att det är okej att ta emot en smäll? För om man lyssnar på er, så funkar det ju inte att kommunicera med sitt eller andras barn, att berätta för den att det är fel att slåss, så jag antar att ni inte gör detta heller för det enda sättet är att lära genom våld. Så när Ninja sa "jag hatar dig mamma", som du så fint skrev ut på bloggen, så lappade du till henne i ansiktet? För hon kränkte ju dig? Eller försvarade du inte dig?

LADY DAHMER

epost fosterhem hade ju knappast varit bättre. Övergrepp och våld tillhör vardagen för många fosterbarn. Såvida inte föräldern misssköter barnet så mår barnet faktiskt bäst hos föräldern, även när denne inte är perfekt.

Varför gjorde inte min mamma ditt eller datt? JAG VET INTE? Varför far så många barn illa idag? Du verkar tro att vi lever i en utopi. I sverige ska ingen kvinna behöva bli våldtagen heller, men likförbannat sker det. OAVSETT hur det "ska vara" så sker det.

Och du skriver att man inte ska ge upp. Nej, fin tanke. Härligt att du lägger det på små barn. De ska vara starka och inte ge upp trots att de om och om igen blir svikna av vuxenvärlden.

Skulle jag slå mitt eget barn? Nej varför skulle jag det? Jag kan värja mig från hennes slag utan att ta till våld.

Du verkar inte ha förstått ett ord av det jag säger, för jag har INTE NÅNSTANS sagt nåt om att man ska slåss. Självförsvar är inte detsamma som att slåss. Jag har heller inte sagt att mina barn tillåts slå när de blir arga eller när nån kompis säger nåt dumt. Jag skrev KNUFFA och VÄRJA SIG.

Berck

Bland mina vänner och bekanta(med två x-kromosomer) gick det där med att "pojkar gör så för att visa uppskattning" under högstadiet så långt att när en kille tafsade på en, ja då var det något att vara 'stolt' över. Inofficiella 'tävlingar' om vem som blev mest tafsad på var inte ovanliga. Helt jävla åt helvete att när man som litet barn faktiskt gjorde motstånd när någon/en själv blev behandlat orättvist fick en tillsägning och tillslut faktiskt trodde att tafseriet var välmenande.

Alla har rätt till att få försvara sig, det är inget annat än regelrätt självförsvar att knuffa bort/annat en man som ex greppar tag i röven på en. Likaså ska yngre barn inte lära sig att bara hantera sådana situationer demokratiskt, ibland ska man fan få ryta till. Önskar att någon sa att det var ok till mig när jag var ung, lider något helt ofantligt av att inte våga stå upp för mig själv för att istället bara le tillbaka när någon är jävlig.

epost

Precis, du vet inte varför din mamma inte gjorde ditt eller datt, men HADE hon gjort rätt från början hade det inte behövt ske. Som sagt, det är en helt egen fråga det här med att många föräldrar inte tar sitt jävla ansvar och lämnar över ansvaret på sitt barn. "Och du skriver att man inte ska ge upp. Nej, fin tanke. Härligt att du lägger det på små barn. De ska vara starka och inte ge upp trots att de om och om igen blir svikna av vuxenvärlden." Är det inte mer elakt att tvinga sina barn att själva axlas med så jobbiga problem som mobbning? Det är ju värre att lägga DET ansvaret på små barn än att lära barn att söka sig till vuxna?

Och jag tror ingenting, men bara för att problemen existerar så accepterar jag dem inte. Det är en jävla skillnad. Bara för att våld FINNS, så tänker jag inte lära mina barn att det är okej. Kvinnor våldtas, barn blir mobbade och slagna, MEN det är inte okej. Aldrig någonsin. Oavsett vad som borde sker och vad som sker, så tänker jag aldrig vika mig för förövarna och börja lära mina barn saker jag tycker är fel, endast för att det existerar. Jag tänker lära mina barn vad som är rätt och vad som är fel, som om någon annan beter sig fel (slåss, knuffas eller kränker) så tar man tag i situationen då, utan att jag behöver pracka på mina ungar att det är okej att slåss. Precis lika illa som jag tycker om unga vuxna som slåss och kastar sten på politiska möten, tycker jag om föräldrar som kollar bort när ens barn knuffas för att någon tog ens leksak i sandlådan.

Okej, men om knuffas inte är våld enligt dig omformulerar jag mig, Knuffade du Ninja när hon sa att hon hatade dig? För enligt er funkar det inte i "riktigt världen" att prata med sina eller andras barn om att vissa saker är fel.

Mallory

Jag skrek, svor och försökte lämna situationerna gång på gång, jag pratade med fritidsledare om och om igen, lärare, ingen kunde göra något.

Det krävdes att jag BET det hårdaste jag kunde i en av killarna, då spred det sig att jag var en surfitta, att jag bet stackars killar och ingen ville längre ta i mig!

LADY DAHMER

epost varför skulle jag knuffa ninja för att hon sa nåt dumt?

Och när har jag sagt att det inte funkar att prata? Eller att man BARA ska ta till våld vid konflikter? Eller att man inte ska försöka få hjälp av vuxenvärlden?

LADY DAHMER

.. och varför tror du att jag tycker det är ok att barn knuffas för att en annan tog en leksak? Förstår du var "värja sig" och "självförsvar" betyder?

epost

LD: Det går inte att säga till ett barn att den endast får slåss här, här och här, men inte här och inte här. Antingen tillåter man det eller inte, för barn förstår inte bättre. Det är därför vuxna ska finnas där för barnen. Så genom att låta Ninja knuffas med andra barn, så säger du i tystnad att det är okej och att det är så man beter sig. När du själv inte gör så sänder du ut dubbla signaler till ditt barn, vilket kan vara väldigt förvirrande och tungt att bära för ett barn. Genom att tillåta våld istället för att prata, är ju att säga att prata inte fungerar. Varför skulle man annars över huvud taget tillåta våld? Jag menar om du förstår att det faktiskt funkar att prata med barn, att få barn att sluta upp med ett beteende (mobbning exempelvis) är det ju bara dumt att ta till våld om prata funkar? Eller?

epost

Och ja jag vet vad "värja sig" och "självförsvar" betyder, och att ge någon som kränkt än en pungspark som heter duga är inte något av dem.

LADY DAHMER

epost att jag inte gör det är för att det inte finns nån anledning. Jag klarar av att värja mig utan att knuffas.

Och min unge verkar förstå skillnaden. Jag tror på barns kompetens. Att knuffa bort någon som sitter på dig eller tränger in dig i ett hörn är inte detsamma som att oprovocerat knuffa nån.

Men jag är nyfiken; hur gör du i en sån situation? Låt oss säga att en man håller fast dig. Vad gör du?

LADY DAHMER

epost nu har inte jag uppmanat till pungsparkar, jag talar om förståelse. Om att inte tillrättavisa eller skuldbelägga flickor och kvinnor när de äntligen slår tillbaka. Det är ett annat ämne än att jag låter Ninja knuffas. Och en helt annan ålder på barn.

epost

Om du läst mina kommentarer så vet du vad jag hade gjort. Om en okänd man kommer fram till mig på gatan och ger sig på mig, självklart använder jag så mycket våld som nöden kräver. Men om en arbetskollega kränker mig, smiskar mig på röven, torrjuckar eller what so fucking ever som inte fysiskt gör illa mig, så tar jag till min röst. Och om en arbetskollega puttar mig så kan jag garantera att jag inte puttar tillbaka, jag säger ifrån. Och om det inte funkar går jag till chefen. Samma med barn, funkar inte att säga ifrån går man till lärare/förälder/vuxen. Jag har även varit tydligt med att det är skillnad på att tillåta våld för att någon är "elak" och självförsvar. Stor skillnad. Bara för att man försvarar sig i en överfallssituation betyder det inte att det är okej att boxa Kalle i ansiktet för att han höll fast mig på skolgården.

LADY DAHMER

epost så om en kollega står och torrjuckar och det inte hjälper att säga ifrån... vad gör du då? Står kvar tills han är klar?

epost

Nej jag står inte kvar, utan jag GÅR. Lämnar. Skriker. Och så länge personen inte lider av någon störning eller sjukdom så slutar personen när den får en uppmaning om att slutar du inte polisanmäler jag dig, går till chefen, skriker ut att han är en våldtäktsman och liknande. MEN! återigen, försöker en kollega våldta mig, så är det okej att ta till med så mycket våld nöden kräver. Men mina barn behöver inte ta till våld i skolan eller bland vänner, så länge man inte fuktar för sitt liv.

LADY DAHMER

epost och om han håller fast dig och det inte funkar att skrika?

epost

Om han håller fast mig? Jag skulle försöka ta mig ur greppet om jag kände mig hotat och rädd, såklart? Det har jag förklarat x antal gånger nu, att jag tycker det är okej, om man fruktar för sitt liv. Men om någon knuffar mig på skolgården fruktar jag inte för mitt liv, alltså är det inte okej att knuffas tillbaka bara för att "härja mig", för det kan jag göra på andra sätt. Det är skillnad på att försvara sig och på att försvara sig.

LADY DAHMER

epost

Jag har inte sagt att man ska knuffas tillbaka bara för att nån annan knuffas. Försök att argumentera emot det jag verkligen skrivit.

när jag blev nerslängd på marken och tafsad på så fruktade jag inte för mitt liv. Inte det minsta. Jag sparkade killen i skrevet och bet honom i fingret som satt på handen han använde för att knåda mitt ena bröst med.

Men du tycker då att jag inte skulle gjort så pass moststånd?

epost

värja mig*

epost

LD: Jag tycker att det hade räckt med att putta bort honom. Funkar inte det, nej då kanske du får bita honom eller liknande för att få reaktion. Och jag argumenterar mot/med allt som sägs, och har sagts i kommentarsfältet, så nog allt håller jag mig till det som sagts. Och jag vet inte om du är dum eller blind, men blir man överfallen, rädd för att bli våldtagen eller skadad, eller fruktar för sitt liv - är det okej att göra självförsvar. S J Ä L V F Ö R S V A R. Det är återigen tydlig skillnad på självförsvar och på att besvara kränkningar och mobbning med våld, vilket står klart och tydligt i din text att du accepterar.

Linn. T

Epost, jag vet inte riktigt i vilken värld du lever i där du tror att mobbning med våld inte existerar.
För som du skriver "Det är återigen tydlig skillnad på självförsvar och på att besvara kränkningar och mobbning med våld."
Låter det precis som om du faktiskt tror att just ett sånt exempt som LD drog, inte händer.

Och egentligen vad är skillnaden att någon kastar sig över dig när du är 20år och sätter sig på dig, än när du är 5 år?
Upplevelsen är precis lika obehaglig! Man behöver inte frukta för sitt liv, för att finna en situation väldigt obehaglig!
Och när det inte är okej och ett nej eller ett skrik inte hjälper, då värjer man sig och det är faktiskt en ren och skär natur!

Precis som LD skriver, är de inte okej att knuffas bara för att någon annan gör de, men när de handlar om att försvara sin kropp måste barnen ha precis samma rätt att göra de som vi vuxna har.
För om någon nu skulle "torrjucka" mot mig, så skulle jag knuffa allt jag kunde och fråga va i helvete de var frågan om.
Varför ska inte ett barn få göra så?

Som de låter på dig, ska vi smyga omkring och be om ursäkt för att vi råkade stå just där personen ifråga bestämt sig för att "torrjucka".
(Jaaa, överdrivet!)

Men jag har faktiskt så pass mycket respekt för mig själv att jag godtar inte inte sånt där, jag vill markera hur fel jag tycker att det är och då är faktiskt en knuff på sin plats.
Sen säger jag inte att jag inte kommer att ta ett rejält snack med personen i fråga OCKSÅ!

Gardeeva

Men epost, alla barn har inte vuxna omkring sig. Och många barn har bara vuxna som inte bryr sig.

Ett barn kommer aldrig att orka gå från vuxen till vuxen för att söka hjälp, särskilt inte om han/hon blir avvisad av vuxenvärlden gång på gång. Är inte det ett stort ansvar att lägga på ett barn om ngt? Att förbjuda barnet att försvara sig själv utan istället tvinga barnet att förnedra sig själv genom att gå från person till person och tigga om hjälp och inte bli tagen på allvar?

Det finns så många barn som inte har föräldrar och ja jag tycker åxå att föräldrarna ska ta ansvar, men alla är inte som jag. Det finns många som inte bryr sig, som själva tycker att "pojkar will be pojkar" eller liknande.

Det är naivt att tro att vuxenvärlden ska ta hand om det i alla lägen. Vuxenvärlden är inte så "rosenskimrande" som du beskriver. Tyvärr. Visst finns det kompetenta människor, men du, det finns ack så många inkompetenta också.

Ibland är det ok att försvara sig handgripligt. Faktiskt. Och det tänker iaf jag lära mitt barn. Barn är smarta, de kan lära sig se skillnad på situationer.

Haha jag knäckte näsan på killen i mellanstadiet som taffsat och trakasserat mig i månader. Jösses vad arga lärarna blev. Till mitt försvar sa jag bara att jag ju tyckte han var såååå söt, vilket var det dom hade ursäktat hans beteende med hela tiden. Bästa jag gjort någon gång.

Det blev samtal med mig, min pappa, lärare, ett stycke pojke och hans tillhörande föräldrar. Min underbara pappa stod upp för mig och sa att om jag inte fick vara ifred så skulle han lära mig fler tricks och sedan skällde han ut mina lärare så det stod härliga till. Min fina pappa.

epost

Suck... Jag orkar inte besvara samma saker gång på gång. Ska ni skriva till mig, gå upp och läs mina kommentarer. Läs dom, fundera, tänk en stund, och läs den igen om något inte känns klart. Funderar du fortfarande hur jag tycker om vissa saker, och hur jag rättfärdiga mina åsikter, läs en gång till. Har du nu när du gjort dessa steg, fortfarande en fundering eller något att säga, var vänlig att skriv den.

Linn. T: Jag har aldrig sagt att det är mer okej för en som är 20 att försvara sig som det är för en som är 5. Precis som 20åringen får ta till självförsvar får 5åringen göra detta, men dock inte mer än nöden kräver. Ofta så krävs det bara att man går därifrån, inte ger någon respons. Funkar inte detta, och någon fysiskt ger sig på dig, får du försvara dig. Jag citerar mig själv "men blir man överfallen, rädd för att bli våldtagen eller skadad, eller fruktar för sitt liv - är det okej att göra självförsvar." Alltså, om någon ger sig på dig fysiskt, får du lov att försvara dig, i den mån det krävs, och ofta krävs ingen jävla pungspark, utan ett tydligt nej räcker många gånger gott och väl. Skulle någon torrjucka på mig skulle jag också undra vad i helvete det var frågan om, och jag hade även frågat personen exakt samma sak. Hade inte personen slutat, hade jag höjt rösten och gått där i från och sedan polisanmält och pratat med chefen. Mer krävs ofta inte. Och krävs mer är det en fråga om antastning vilket är olagligt, alltså hade jag även haft tillåtelse att göra det som krävs för att jag ska ta mig därifrån - även om det betyder att jag ska "puttas". Men det får komma naturligt, jag tänker inte lära mina barn det. För jag lovar att mina barn kommer känna när dem är i en så pass pressad situation att de måste använda fysiskt kontakt för att ta sig där ifrån. Jag tänker sträva efter att komma åt personerna som slåss, där problemet ligger alltså. Jag tänker inte sträva efter att göra mina barn till fighters som ska möta dessa personer på samma sätt. Jag tänker börja i den ände jag tycker är rätt, så får ni göra hur ni vill.

Det är inte heller naivt att tro att vuxenvärlden ska ta hand om det, för alla som skaffar barn har ett ansvar. Och om personen i frågan inte kan ta detta ansvaret, så är det upp till lärare, rektorer, kuratorer och andra vuxna i barnens närhet att ta hand om svåra situationer. Och i de flesta fallen så gör dom det.

Att du tycker det är okej att slåss ibland, får stå för dig. Men jag tycker inte så.

Men nu lägger jag ned den här diskussionen för den verkar inte ta sig vidare, utan vi trampar på samma ställe hela tiden. Jag tycker på mitt sätt, och ni på ert, inget mer med det. Men den dagen jag ser ett barn slåss, oavsett anledning, så kommer jag PRATA med barnet. Tack för mig!

Tessan - KREATiV text I foto I design

Amen till den. Lärde mig tidigt att slår man tillbaka blir det värst för en själv. Rektor och föräldramöten och klassråd och prick i protokollet för en flicka som inte vet sin plats. Mobbare och allmänt illasinnade personer däremot verkar på något magiskt vis alltid komma undan repressalier och annat. De har det ju svårt hemma förstår ni. Duktiga flickor däremot ska faktiskt veta bättre.

elin

måste verkligen kommentera.. :/
hade en kille i klassen för ett år sen som höll på och tafsa och skit på mig. visst lärarna hjälpta mig men fick inte en riktig ursäkt. ångrar stort att jag inte anmälde det. hade ju folk som vet exakt vad som hände. :/

Foofie

När jag läser det här inlägget så börjar jag tänka på scenen i hipp hipp hora när en kille nyper huvudpersonen på snippan som försvarar sig och sedan blir intagen till ett klassrum för samtal där hon för förklarat för sig att hon ska inte ta det så hårt för att han förmodligen tycker att hon är söt och vet inte hur han ska visa det. Och när huvudpersonen i filmen börjar taffsa lärare på brösten för att påvisa hur det känns när någon taffsar på en mot ens vilja så får hon skäll när hon kommer hem. Det är förkastligt när man vet att sånt händer på riktigt också.

Jag förstår inte hur man kan missta sexuella trakasserier för att någon är kär i en men vet hur man ska visa det. Normala människor trakasserar inte andra sexuellt för att visa uppskattning. Det är ren och skär mobbning. Hur kan man vara så trångsynt att man avfärdar sånt med typ boys will be boys argument.

Jag läste en artikel på aftonbladet också där det stod att i många skolor i landet så rättfärdigar man mobbning för att offret "ber om det" genom att medvetet vara annorlunda. Till och med min bästa väninna tycker att det är fel att om man som förälder uppmuntrar sitt barn att vara annorlunda för att det kan trigga mobbing. MOBBING ÄR ALDRIG OKEY, EJ HELLER SEXUELLA TRAKASSERIER!

Gardeeva

Epost: "Det är inte heller naivt att tro att vuxenvärlden ska ta hand om det, för alla som skaffar barn har ett ansvar. Och om personen i frågan inte kan ta detta ansvaret, så är det upp till lärare, rektorer, kuratorer och andra vuxna i barnens närhet att ta hand om svåra situationer. Och i de flesta fallen så gör dom det."

Nej epost, så är det inte. Uppenbarligen så failar vuxenvärlden ganska hårt i att ta hand om situationer. Och ett barn som då saknar ett bra föräldrastöd, faller rätt hårt. Du målar upp ngn slags "drömvärld", så som det BORDE vara, men det ÄR inte så. Tyvärr.

Det ÄR naivt att tro att alla har samma möjligheter till hjälp och stöd. Ja man kan tycka att "skaffar man barn ska man ta sitt ansvar", det tycker jag åxå, och förespråkar ngn form av föräldralicens, men så länge det är fritt fram för var och en att föröka sig kan man heller inte bara ANTA att alla föräldrar kommer att ta hand om sina barn på ett bra sätt.

Jag har läst alla dina inlägg i den här debatten, och jag tycker du har en väldigt märklig syn på verkligheten, eller så vägrar du bara att se utanför din egen sfär, som så många har problem med här ibland...

Det är klart att du gör som du vill med dina barn, det gör ju alla, även de som som skiter i sina barn, dessa som du inte tror existerar.

emelie

Du har helt rätt! Stå på dig! Det är din dotters kropp, inte den här killens. Hon bestämmer vem som ska tafsa på den, ingen ska göra nåt hon inte vill! Det är bara bra att hon försvarar sig, det är lärarna som inte fattar eller bara inte vill se det. Dem kollar genom fingrarna. Jag har också haft en sån lärare som bara skällde på den som slogs fastän den andra gjorde andra saker.

Roxie

Jag fällde en tår... det var det finaste denna veckan! :'D

dea

Men det är kanske så... att man som förälder får ett ytterligare ansvar att lösa de situationer som annars skulle lett till våld om man förbjudit våld.

Jag hör nog till dem som missuppfattat inlägget och stirrat mig blind på pungsparken, för menar man värja sig med knuffar för att ta sig därifrån så väntar inga straff. Jag tänkte mer att vi pratade om att straffa, ge tillbaka eller försöka skrämma bort, vilket enligt min egen begränsade erfarenhet inte hjälper. Och jag tycker det är en förlust de gånger jag tagit till våld. För mig. För dem. För alla.

Och så tänker jag att barnen ska leva ett liv som vuxna där ungefär de lagarna gäller, att man får värja sig, men inte straffa, och då är det väl rimligt att det är den hållningen vi håller.

SaffronSugar

Jag är pacifist. Jag tycker inte om våld. Men det finns en jävla gräns för hur mycket man ska tåla. Sexuella trakasserier ska man ALDRIG tåla. Killar har så mycket internaliserade hemskheter att det är skrämmande, de fattar ju inte ens själva att det är oacceptabelt. Det är ju därför det är så jävla viktigt att lära barn om genus och internaliserat förtryck redan i lågstadiet! Men det skiter ju skolverket i, som hellre blundar för problemen (som är så jävla lätta att lösa bara man vill).

Minns ju själv hur jag hade det som liten - jag var mobbad av både lärare och elever. När jag sa ifrån på diverse vis fick jag minsann redigt med skäll, men jag minns inte att mina mobbare ens fick en tillsägelse. Till och mina egna föräldrar sa ju att "men han är nog kär i dig och vet inte hur han ska visa det", som om det fick mig att känna mig bättre.

Foofie

Det vore intressant att läsa ett inlägg om dina tankar kring den här videon... http://www.youtube.com/watch?v=gImPB1jzvSY

CryEmoCry - Lite ärligare, lite bättre

Det påminner mig om en gång när jag var cirka elva år och hade en kille på mig, hela tiden. Jag gillade att busa med honom, vi hade kul på rasterna för det mesta, men när alla hans kompisar kom och band fast vid vid en lykstolpe med hopprep var det inte så jävla kul längre. Och så kom en av de där killarna, som var som "ledaren" i det där killgänget och började dra i mitt hår och klämma på mina bröst (jag var den enda i klassen som hade börjat få det på den tiden) och jag blev jävligt förbannad. Så jag tog hans keps och en tuschpenna, och klottrade på insidan av den. Observera att ingenting syntes på utsidan.
Gissa vem som blev utskälld av läraren för att fjanten började lipa över att kepsen var "förstörd"?
Och han gjorde ju sådär för att han gillade mig. Det är så killar gör när de är kära. Och de tyckte jag var dum som inte fattade varför man är elak mot de man tycker om.

moa

När jag gick i lågstadiet fanns det en kille i min klass som jagade mig och knuffa om kull mig på rasterna,jag kommer ihåg att jag fick springa för livet under min lågstadetid. Så när min mamma tog kontakt med lärarna sa dom bara,`han är ju kär i dig det måste du förstå, så vi kan inte göra så mycket det är bara att acceptera.´ Vadå bara för att han var kille var hans beteende okej, men om jag som tjej hade gjort samma sak, hade jag fått gått till rektorn och varit tvungen att säga förlåt! jag fick aldrig höra ett förlåt.

Petra L

Jag är ju lite seg och verkar ge mig in i debatten efter att den slutat.. men skitsamma!

Bra skrivet om ett ämne som är så viktigt att det knappt finns ord för det. Jag var också mobbad och utsatt för sexuella trakasserier under min skoltid. Min pappa misshandlade mig så där fanns ju inget stöd att hämta, mina lärare (jag hade två klassföreståndare eftersom min klass var en "problemklass") såg mellan fingrarna och tyckte att det var jag som var problemet eftersom jag var så avvikande. De andra tjejerna fnissade ju bara när killarna jagade oss varje rast i tre års tid och slet av oss kläderna och tävlade i att vara först i att ta oss på brösten, så de fattade ju uppenbarligen skämtet - varför gjorde inte jag det liksom? Trök-Petra.

Så blev jag sexuellt ofredad på krogen för ett par år sedan. Tyvärr tog jag inte till övervåld. Jag försökte knuffa bort människan med all min kraft men det hjälpte föga eftersom han var mycket starkare än vad jag är och väldigt målmedveten. Hade jag drämt en flaska i skallen på honom eller steriliserat honom med en rejäl pungspark hade jag sluppit genomleva de följande minutrarna av skräck och maktlöshet, så FRAM FÖR ÖVERVÅLD I SJÄLVFÖRSVARSSITUATIONER!!! Jag polisanmälde såklart. De jag var ute med hade sett det hela, kände till killen och han hade erkänt inför både mig (och bad om ursäkt) och andra vad han hade gjort. Ändå ledde anmälan inte till åtal.

Så, Epost, ser verkligheten ut år 2011. Min farmor hade just dött, jag var nygravid och nygift, min mamma svårt sjuk i cancer, en vän till mig hade förlorat vårdnaden om sitt barn, min kusin hade fått ett återfall i sitt drogmissbruk och släkten var i uppror över vem som skulle ta hand om hennes två barn. Så jag orkade inte gå vidare med det hela och jag orkade inte vända mig till media.

När Isabella Löwengrip blev sexuellt misshandlad i utlandet och berättade om det i sin blogg och i media så var halva landet på henne och tyckte att hon fick skylla sig själv. Det talar om hur verkligheten verkligen ser ut.

Som många redan konstaterat så har Epost en orealistisk verklighetsuppfattning. Epost har haft turen att växa upp med en typ av människor i sin omgivning som är en minoritet i landet. Epost borde läsa "Flickan och skulden" av Katarina Wennerstam.

Det finns många situationer där barn inte klarar av att förstå att det som händer inte är deras fel och därmed söka stöd hos de vuxna.

Att diskutera hur man doserar våld är dessutom inte konstruktivt eftersom det är omöjligt för alla som är ovana vid att slåss att avgöra hur mycket våld en situation kräver. Bara dom som är tränade i t ex kampsport vet på riktigt hur hårt de behöver ta i eller vilket grepp de ska använda för att komma loss utan att skada.

Jag tycker mycket synd om Eposts barn som kommer att få lära sig att våld inte är okej. Jag önskar att jag hade tränats i att slåss. Och nej, inte bara självförsvar utan i offensivt våld. Ibland räcker det nämligen inte med att bara lyckas komma loss, ibland är man inte snabb nog att springa iväg från någon och ibland är man inlåst. Då måste man kunna slå folk medvetslösa eller tillfoga dem sådan smärta att de inte kan ge sig på en mer. Alternativet är ett maktlöst lidande med minnen som är omöjliga att fly från.

Rannva

Måste bara lägga mig i angående "stackars han som kan bli steril"-pungsparkarna...

Nej. En normal spark (det som en människa är kapabel till) är sällan så pass allvarlig att den kan göra en man steril, hur överdrivet LD än beskriver det (För ja, hon överdriver beskrivningen för att visa på att man inte ska hålla igen när man försvarar sig). http://www.folkhalsan.fi/startsida/Fragor/Sex-och-samlevnad/Kon-kropp-och-utveckling/Testiklar/ Enda gången jag hört om någon som blivit steril av en pungspark var en bekant som var stupfull med en kompis och bad om att bli sparkad så hårt som möjligt i skrevet. Med foten. (där det är störst momentum, inte lika mycket kraft i knäet som när man försöker få undan ett övergrepp) Foten var klädd i en stålhättekänga. Han var så full att han inte märkte hur ont det gjorde, och gick och lade sig för att sova när han kom hem. På morgonen hade hans pung blivit stor som ett bowlingklot på grund utav blodansamlingar och varbildande. Hade han gått till sjukhuset direkt hade han inte blivit steril.

Att män skulle få men för livet för en pungspark är väl lika troligt som ifall tjejer skulle bli sterila av att få ett knytnävslag över äggstockarna.

Det är människor vi pratar om, med kroppar som är skapta för att tåla lite (inte som i att få stryk till vardags, men för att faktiskt leva på den här planeten) INTE porslinsdockor

epost

Petra L: Suck, jag tycker att det börjar bli rätt tröttsamt att varannan kommentar riktat till MIG är ett "buhu min farmor dog" "min mamma är alkolist" "jag blev minsann slagen fast jag sa ifrån" "jag hade aboslut IIIINGEN lärare som lyssande", vad har det med mina åsikter att göra? Jag har aldrig sagt att det inte finns något barn som far illa, jag säger bara att det finns hjälp att få. Jag har aldrig sagt att verkligheten är ett fluffigt moln, men jag vet att den inte är så jävla hemsk som ni målar upp den just nu. Enligt era kommentarer finns det inte en enda jävla vuxen i Sverige som bryr sig, typ. Jag säger bara att det finns vuxna att tillgå, säger man annat nekar man för sanningen. Man har antingen släkt, vänner, massor med vuxna på skolan och så har vi det underbara - myndigheter. Man kan höra av sig till polis, socialen, BUP osv osv. Det finns alltså vägar att gå om man blir utsatt för mobbning/våld.

Och du säger att det finns situationer där barn inte förstår att det som händer är deras fel, vilket är rätt, men enligt dig ska vi lära barn att slåss hela tiden då eller? För du säger ju att man ska ta till våld när man känner att det inte är rätt, men om ett barn inte vet att det som sker är fel, då kan den ju varken veta att den ska höra av sig till vuxen, eller att den "behöver" slåss? Det var alltså en helt irrelevant sak att ta upp.

Hur man doserar våld är inga svårigheter. Blir jag överfallen är det viktiga att ta sig därifrån oskadd, inte att den andre får så ont som möjligt, och voila du vet hur mycket våld du behöver använda. Du slår/knuffar alltså tills du kan ta dig där ifrån, även om det är en örfil eller om du behöver brottas ett tag. Det som krävs helt enkelt. Och att det inte räcker att ta sig loss? Om du springer och personen springer efter, upprepa proceduren samtidigt som du skriker efter hjälp.

Jag tycker också synd om mina framtida barn, som kommer få växa upp bland barn som slåss och som även lever i tron om att det är okej. Men annars vet jag att mina barn kommer få det bra, för att mina barn kommer vara smarta nog att använda munnen istället för nävarna. Våld föder våld. Hat föder hat. Två fel gör inte ett rätt.

P.s, om du läser vad jag skrivit en gång till, så lär du upptäcka det du beskriver, håller jag dels med dig om! SJÄLVFÖRSVAR ÄR OKEJ! Bara så att du vet! ;) D.s!

Maja

Det verkar vara väldigt fel på signaturen "epost", eller så är det ett troll. Tror knappast det är värt att diskutera något mer med denne. Bara en parentes från min sida innan jag går och knyter mig.

VÄLDIGT bra inlägg för övrigt. Och väldigt viktigt.

Viktoria

Jag erkänner att jag inte orkat läsa igenom alla kommentarer och kanske har någon tagit upp detta tidigare. Det är en viktig fråga och en så tillika knepig fråga, för hur kommer man egentligen till bukt med problemet? Ett stort steg i rätt riktning tror jag är att skola och hem får en bättre och mer öppen dialog samt att vi vuxna faktiskt öppnar våra ögon och observerar det som faktiskt sker mellan barn och unga. Det är som skolpersonal lätt att dra förhastade slutsatser. Man ser en knuff och gör ett antagande om att den som knuffar är den som ska tillrättavisas. Många gånger är vi för dåliga på att samtala om händelsen och ta reda på vad som verkligen pågick. Många gånger vågar barn inte erkänna allt och det är ännu en problematik som försvårar frågan. Jag anser att det krävs ett krafttag, från ALLA vuxna. Ni vet, sådär gemensamt.

epost

Maja: Det inte fel på mig och jag är inget "troll". Jag råkar bara tycka olika. Men såvitt jag vet är Lady Dahmer, och många av hennes anhängare vänsterpartister/röd-gröna av något slag, och då gillar man olika. Så varför skulle det vara något som helst fel på mig för?

sanna

Bra inlägg!Jag tycker att man ska använda sunt förnuft. Vi äldre känner nog oftast av vad som behövs i de situationer som vi möts av. Räcker det med ord eller måste jag använda våld. Ibland föder våld mer våld och ibland inte. Det är en jävla svår balansgång där.

Med barn har jag lite tankesätt som LD. Var inget jävla offer utan säg ifrån och slå ifrån om det behövs. Men självklart kan och bör man kanske alltid prata med vuxna som man litar på först.

Sen håller jag med om att det är så tröttsamt att säga att mobbare mår dåligt de också. Att de kanske inte har det lätt hemma osv. Och? Bara för att man själv mår skit har man ingen rätt att göra av med sin ilska på någon annan. Den som blir mobbad bryr sig väl inte om att hans/hennes mobbare kanske mår dåligt. Det har absolut ingenting med saken att göra.

Jag tänkte också det där med krogen.
Blir så trött på att vissa killar på vissa ställen tror att de äger mig och min kropp för att jag är tjej som är ute på en klubb.
Att de dansar tätt in till, tycker sig emot en och tar tag i en. Som en kille sa förut " Du är för söt för ditt egna bästa" när han närmade sig mig när jag stod mot en vägg med en drink i varje hand. Öh okej idiot.
Och jo jag säger ifrån. Ordentligt. Det är inte okej bara för att jag är tjej och han är lite full.
Och jag blir inte glad eller tycker det är chamrigt att bli "bekräftad".

Sorry för en lång kommentar men ibland blir man bara arg. Och besviken.

Elin

Vu vuxna ska lösa grundproblemet. Tills dess har flickorna rätt att försvara sig. Självklart vore det bra om de kunde be vuxna om hjälp istället för att själva använda våld. Men de kan inte det. Första gången jag blev sexuellt trakasserad var jag tio år. Och hotades med obsklass för att jag försvarade mig.Jag skulle ha legat på det där bordet och sagt till fyra killar att min kropp var min? Med andra ord, jag skulle ha låtit det ske?

Epost, du skriver: "Jag har aldrig sagt att det inte finns något barn som far illa, jag säger bara att det finns hjälp att få." och det är exakt det påståendet som provocerar oss som varit utsatta för våld och kränkningar och INTE FÅTT HJÄLP. Du har fel, det finns inte alltid hjälp att få och det är det jag vill peka på genom att berätta om det sorgliga jag varit med om. För mig fanns ingen hjälp att få och inte för många andra som skrivit här heller, vilket bevisar att du har fel.

"Jag säger bara att det finns vuxna att tillgå, säger man annat nekar man för sanningen. Man har antingen släkt, vänner, massor med vuxna på skolan och så har vi det underbara - myndigheter. Man kan höra av sig till polis, socialen, BUP osv osv. Det finns alltså vägar att gå om man blir utsatt för mobbning/våld." Nej, du har fel. Det finns inte vuxna att tillgå för alla. Det finns det för vissa, men inte för alla och det är i alla fall det jag ville visa dig med min kommentar. Inte att hela världen är en skräckfilm men att den är det i vissa områden.

"För du säger ju att man ska ta till våld när man känner att det inte är rätt" - nej, det gör jag inte. Jag tycker att man ska följa sin egen moral och personligen anser jag inte att det är fel att använda våld och jag vet många andra som inte heller tycker det.

"Du slår/knuffar alltså tills du kan ta dig där ifrån, även om det är en örfil eller om du behöver brottas ett tag. Det som krävs helt enkelt. Och att det inte räcker att ta sig loss? Om du springer och personen springer efter, upprepa proceduren samtidigt som du skriker efter hjälp. " Men herregud, du har verkligen aldrig blivit misshandlad eller ens sett någon bli det? Du verkar inte kunna fatta att det som vi alla beskrivit här ovan kan hända alla, på riktigt och hur fruktansvärt det är när det gör det. Kolla på misshandelsvideos på Youtube och fundera sen över om offren skulle ha kunnat knuffa sig loss...

Håller med om självförsvar, visst, men du verkar inte fatta att en del självförsvarssituationer kräver mer än knuffar och örfilar och det är så hemskt att du inte vill tillåta dina barn att fatta det och att göra det som krävs för att försvara sig själva i svåra situationer.

Petra L

Det var jag som skrev ovan

LADY DAHMER

sen måste man även ta hänsyn till att många barn inte VÅGAR säga till en vuxen och inte VÅGAR be om hjälp

speciellt INTE när man blivit ignorerad innan. Det är jättevanligt att våld mellan barn slätas över; det var inte så farligt, han menar inget illa, han är kär i dig och det påverkar ju ungarna i fortsatta situationer!

Och vissa av oss har som sagt blivit så svikna av vuxenvärlden. Jag blev utsatt för övergrepp av en förälder till en klasskamrat på en skolresa. ALLA visste om vad som hände och INGET gjordes. Han skickades hem med ursäkten att "han var bara full". Ingen anmälan. Ingen uppföljning. Ingen koll på hans egna barn. Ingenting.

Vad sänder det för budskap till mig och den andra flickan han utsatte?

Nu i efterhand så har jag fått veta att han hotade min mamma till tystnad. Hon var svag.

Jag har blivit utsatt för övergepp av jämåriga i flera års tid och antingen fått höra att det är mitt fel eller att jag ljuger. AV VUXNA. Nej, alla får inte hjälp.

Sara

Jag som förskollärare brukar vara extra noga med att uppmuntra barnen att säga ifrån, NEJ och STOPP (skrik högt, tills vederbörande lyssnar!), om någon gör nåt dumt, säger nåt elakt eller uppför sig allmänt idiotiskt mot dem. Genrellt är det i större utsträckning flickor som behöver den uppmuntran än pojkar.

Mobbad kille

Allt som ofta lyckas feminster missa poängen barn är hemska varelser och den värsta av dom är den starkaste som ofta råkar vara den största och starkaste killen i skolan. Du lyckas lägga märke till tjejer som har det jobbigt i skolan men missar alla killar som utsätts för långt mer våld och förnedring än tjejerna gör, det är inte okej att slå tjejer men killar är ju killar som det sägs och då ska de kunna slås men är man den killen jag var den nördiga, töntiga, fulla och svaga killen ja då ska du få se på förnedring och våld. jag fick stryck varje dag, sparkar knuffar, örfilar knutnävar och så det värsta av allt glåporden framför allt från TJEJER ja juste tjejer kan vara hemska barn också inget sved mer än det, jag ville aldrig ta livet av mig efter att killarna hållit hårt i min nacke och tryckt ner mitt ansikte i sopkorgen Dock så ville jag ta livet av mig när tjejerna kallade mig för ett äckligt as, fjola, bög, patetisk och det värsta av allt skratten ja då framför allt från tjejer efter att de bevittnat killarns vardgliga behandling. Var det någon som ingrep nej, som kille i grundskolan så kan man inte springa och klaga till mamma, man kan inte vissa sina känslor och gråta inför sina kompisar man är en man liksom. och det här var min vardag under en lång period och det här är många killars vardag idag, fler killar utsätts för våld i skolan än tjejer undrar om du märkte detta i din granskning som du nämnde tidigare om du överhuvudtaget märkte killen som jag var allas.
Ärlig ska jag vara och säga att feminism för är lustig, förstår inte hur man kan välja det över humanisim och att endast se individen istället för kategorier.
Hoppas att under din nästa granskning av svenska skolar du kanske uppmäksamar killen som jag var.

LADY DAHMER

MOBBAD KILLE nej vi feminister glömmer inte alls bort er killar som mobbas! Tvärtom! Genus handlar ju till stor del att pojkar också ska slippa den här rollen där det är ok att slåss och att det förväntas av män att vara våldsamma. Det är ju en samhällsnorm som är orsaken, inte feministerna som bekämpar samhällsnormen.

Men det är lätt att skylla på oss antar jag eftersom att samhället inte är en egentlig person du kan peka på.

om du läser igenom min kategori feminism, genus och normer, så kommer du stöta på många inlägg där jag talar om manliga normer och skadan den gör!

När det gälller feminism vs. humanism så är man feminism om man anser att kvinnor är i underläge. Det gör jag. Humanism har inte ens med rättigheter och jämställdhet på det viset att göra så det är lite lustigt att en del väljer sig att kalla sig det.

emma

Jag och mina fina vänner diskuterade just detta för några veckor sen. Vi alla har varit i förhållande med män som misshandlat oss antingen psykiskt eller fysiskt. Vi har alltid också sett oss som jävligt starka brudar som aldrig låter någon trampa på oss. Frågan då, hur fan kunde vi hamna i såna förhållanden?
Kanske inte så konstigt när man tänker efter egentligen...
Som liten när en kille retades eller slog en fick man höra - Åh men Emma han är kär i dig, han vet bara inte hur han ska bete sig. Såna är pojkar!

Hur fan kan man trycka i barn det? Våld (psykisk och fysisk) är aldrig kärlek. Och aldrig kommer jag tillåta min son slå någon och sen rättfärda det med att han är kär? Och om jag får en dotter nån gång ska jag då aldrig sabba henne genom att säga att man slår den man är kär i!

Chrille

Och while Im at it; lär inte era barn att man "slår inte tjejer" får då lär du dem samtidigt att det är ok att slå pojkar. Man slåss inte. Punkt.

Tobias

Tycker det var ett välskrivet inlägg. Även om jag inte är något jättestort fan av våld kan jag tycka att skrevsparken i den här situationen fyller ytterligare en funktion lika viktig som att freda sig. Den ger utdelaren en känsla av självförtroende, att denne kan ta vara på sig själv. Bara av den anledningen tycker jag det är värt.