Genus, Feminism, No Poo, Dahmer!

Jag tror också starkt på att positiva upplevelser lämnar positiva spår, det är nästan vårt mantra här i hemmet. Härligt att få se en lite känsligare sida av dig. :)

Jag fick inte kalas som barn jag heller. Min mamma sa att hon inte orkade. Vet inte vem jag hade bjudit ändå, jag fick inte ha vänner för mamma.

Jag älskar att planera och baka till kalas (som du kanske vet) och jag tror också att det lämnar positiva spår.

Vi hade stora 1-års kalas för barnen istället för dop, sen har vi trappat ner lite på antalet gäster men dagen är alltid speciell :)

P.S. Kom hem snart så att vi kan fika/jogga/promenera/parkhänga/whatever.

Precis som en födelsedag bör vara :) och jag som faktiskt fick väldigt många fina födelsedagar som barn kan lova dig att Tanlin och Ninja kommer uppskatta detta enormt mycket. De kommer tänka tillbaka på sina födelsedagar med värme.

Jag tror också att positiva upplevelser lämnar spår! Även om barnen är för små för att minnas så finns (förhoppningsvis) foton kvar som man kan prata om senare. Tårtan såg fö väldigt festlig ut. :)

Okej, jag kanske är 21 år. Men jag hade gärna velat bli adopterad av dig.

Jag håller med dig Barbie, va sägeru Natashja, låter det bra? ;)

Jag tror barn tar in mer än vad vi tror. Därför tycker jag det är fint av dig som mor att verkligen anstränga dig för Tamlins skull! Det är väldigt fint att läsa om. Gesten mot ditt barn, du önskar verkligen honom en fin dag att minnas och det skiner igenom.

Ett av mina tidigaste minnen, oj jag kan inte ha varit gammal då var när pappa lekte med mig, jag låg på mage på hans fotsulor, han höll mig i händerna och sedan flög jag. Det var magiskt. Jag flög sista gången när jag var typ elva. sedan blev jag för tung för pappa :P Barn minns fina minnen, barn minns kärlek. Jag tror det du gör nu kommer att ge positiva minnen, som du säger. Associationer etc. etc.

min mamma gjorde typ allt det där som man skulle göra, fixa värsta kalasen men ingen uppskattade dem när de kom. de va trist och tråkigt och bara så jävla pinsamt. ingen av som blev bjudna brydde sig om mig egentligen. de va hemskt.

sen när jag var 15 år så slutade man fira mina födelsedagar helt enkelt. även mina närmaste sket i det och de resterade födelsedagarna har jag fått spenderat ensam. inget hipp. medan jag lägger tusenlappar på mina kompisar, och vill att de ska få världens bästa födelsedagar. ja vet inte, men ja tycker ja borde få något spännande tillbaka, någon gång. mina föräldrar säger inte ens grattis längre och en del kommer inte ens ihåg min födelsedag.

så, jag har slutat firat min födelsedag. 20 år var min sista. för folk bryr sig inte om mig, egentligen. så varför ska ja bry mig.

Åh! Vad tårtan såg himmelskt god ut! Du vill inte möjligtvis skänka receptet?

Flot kage...dejligt med børnekalas :D Her varer det ikke længe før vi skal ha børnedisco...he he - det glæder jeg mig helt vildt til

Tycker också att kalas är viktiga! I alla fall att det är mer än "något extra gott till fikat". Något personligt.

Vill ju också ordna en massa kalas, men oftast blir det bara släkten. Känner inte så värst många med barn tyvärr.

Hej!

Jag tror det är viktigt för barn att få uppleva både bra och dåliga saker. Helst vill man väl att det bara ska vara positivt men jag vet själv att det är de negativa sakerna jag lärt mig av. Inte för att jag önskar någon annan att uppleva det hemska jag fått erfara men det finns olika nivåer på sämre saker att uppleva.

Jag kan ibland tycka att det var värre att inte ha en tjej-middag när jag fyllde 13, 14 och 15 än att jag ej hade något kalas som liten. Jag minns att 10år var något stort för mig själv men mina föräldrar höll nog inte med.

Gillar din råa brutalitet! Mer sånt, Kram Sara

Minns själv dom kalas jag fick när jag var liten. Underbart mysigt. Fiskdamm älskade jag mest! Håller med om det du skrev! Fina bilder förresten. Särskilt den från bb med nyfödd tamlin!

Absolut, det är jag övertygad om!Jag har aldrig fått haft barnkalas, bjuda över några vänner på fest.KNappt bjudit hem några alls för den delen. Det ska banne mig min unge få! Kalas så det står härliga till och hennes vänner ska känna sig hemma hos oss.

om jag va liten så hade jag önskat en mamma som dig!

Lo hade ettårskalas för ALLA typ, och samma med dopet. Blir ett tvåårskalas nu med, skitsamma att det bara kommer vuxna.
Plus att jag älskar att fixa sådant, baka, planera, dona och greja!

Trevligt det låter! Framförallt ger det väl positiva spår om ens föräldrar vill ge en positiva erfarenheter.

"(- kanske lite baileys eller nån annan god alkohol?)"

Alkohol i tårtan? xD

Var inte så säker på att tvååringar inte fattar! Jag fick min första Barbie när jag fyllde två år och kommer fortfarande ihåg när jag öppnade paketet i min gröna spjälsäng och tänkte att det var på tiden att jag fick en egen docka eftersom jag velat ha en så länge.

Har inga bra minnen direkt med mina födelsedagar, förutom en eller två. När jag fyllde 11 och hade bjudit några ur klassen så vägrade alla komma förutom några nära kompisar, men ingen sade något, de bara kom inte och mamma tjatade om att veta hur många som skulle komma och jag sade att jag inte visste. Året innan var bra dock, då kom de som jag bjöd... fast då var jag inte lika mobbad. Ungar alltså :( Minns fortfarande ångesten.

Jag har fina födelsedagsminnen. Favoritfrukost på sängen och presenter. I min familj har vi en särskilt fin födelsedagskopp som bara används när någon fyller år. Det är en fin tradition som jag ska föra vidare en vacker dag. :-)

Jag hade heller aldrig kalas. Dels för att min mamma inte var en mamma som fixade sådant & dels för att jag hel krasst inte skulle haft några kompisar att bjuda. Men när jag tänker på det så finns ingen uppdämd bitterhet över just det där med kalasen....det finns värre sorger.
Hos oss regerar dessutom det sociala arvet när det gäller kalas - mina barn har heller aldrig haft barnkalas (av tusen olika skäl, men i grund & botten mest för att det är ett för svårt projekt för mig som har social fobi). Däremot uppmärksammar vi förstås födelsedagar! Med sång, presenter & tårta. Och födelsedagsbarnet får önska sig en utflykt eller något annat som hen vill göra på sin speciella dag.


Håller med dig om det där att även om ett litet barn inte kommer ihåg själva händelsen, så stannar känslan av kärlek & omsorg kvar - sånt som stärker självkänslan på djupet. Har ofta tänkt på det i mitt eget liv. Jag tillbringade mina första år som fosterbarn hos ett äldre par (släktingar) & även om jag inte har så många konkreta minnen av det, så tror jag att all kärlek jag fick av dem har gett mig styrka senare i livet. Lite som en superkraft som jag bär med mig ;)och som räddat mig från de värsta konsekvenserna av negativa saker under min uppväxt.

Jag fick aldrig fira min födelsedag på min födelsedag. Har alltid fyllt år mitt i skolstarten, så alla har haft annat för sig. Och när det väl blev firande, (ungefär en vecka senare) då fick jag bjuda mellan en och tre kompisar (men jag var en udda unge och bjöd aldrig någon, för ingen ville vara med mig) och så var det fika och tårta med släkten. DÅ fick jag mina presenter.
Jag ser det som ett form av trauma att datumet jag fyller år på aldrig spelat någon roll, jag firades när det var lägligt, liksom. Mina två syskon fick ALLTID ha kalas med flera kompisar på datumet de faktiskt fyllde år. Varför jag aldrig var speciell nog för att inte firas på min födelsedag vet jag inte.
Usch vilka dåliga minnen jag fick nu... :(

Jag hade nog bara ett riktigt kalas för kompisar och det var när jag fyllde 6 år efter det var jag så jävla mobbad så ingen hade kommit så jag ville inte ha mer kalas än för familjen. Har alltid blivit firad ordentligt på min födelsedag fast jag är född i december. En av tjejerna jag bjöd på mitt 6årskalas fick inte komma för sin mamma för att vi "var för fattiga". Några år senare gick de i personlig konkurs och fick skuldsanera i flera år. Det var nästan så jag började tro på Gud igen. :D

Tårtan såg verkligen jättegod ut! Jag är så less på den vanliga gräddtårtan. Vill ta textur i min mat, det som man köper på konditorier är oftast bara en hög grädde!

Även om Tamlin inte riktigt fattar konceptet av kalas så verkar han veta vad en tårta är. På en av bilderna fokuserar han verkligen på den! ;)

Tårtan ser himmelsk god ut! Kommer tänka på Pippi när hon hade tårtkalas när jag ser den. Mums!

MUMS!

Jag tycker det är jättefint att du tänker så. Jag tror absolut att dina barn kommer se tillbaka på sina födelsedagar som något roligt och spännande.
Jag kan själv se tillbaka på mina egna födelsedagar med värme och det har jag min mamma att tacka för. Det var alltid hon som fixade godispåsar med lika mycket godis till alla och en liten present i varje påse. Hon planerade lekar, bakade och dekorerade i huset. Min pappa var aldrig med och gjorde i ordning, även om de var gifta då. Jag fick alltid två kalas, ett för släkten och ett för mina kompisar några dagar senare. Det behöver inte kosta så mycket. Jag tror absolut att det är viktigt att barn får känna att dem är i centrum ibland, särskilt barn med syskon. Ibland kan det kännas som om man hamnar i bakgrunden och är utanför när ett annat syskon tar mycket plats. Så jag vill verkligen att du ska veta hur mycket fina minnen det ger. :)

Min mamma tyckte att jag skulle planera min födelsedagskalas själv när jag fyllde 9år. Det slutade i katastrof och plågsamma minnen. Jag har inte firat mig själv med vänner sen dess.

Å vilken härlig tårta! En sån måste jag göra, och sen bjuda in vänner, alltid borde vara någon som fyller år eller fyllt år.