Lunch à la Småbarnsmorsa
Tweet
Helt off topic glider jag nu in här, men jag har en fråga gällande amning! Hamnade i diskussion med en svåger till mig som är tvåbarnsfar och sjuksköterska, gällande långtidsamning. Han sa att BVC råder att sluta amma barnet vid 9 månaders ålder, av orsaken att bröstmjölken innehåller för lite näring då, och bör därför ersättas med näringsrik mat istället.
Man ska inte ens deltidsamma för att då fylls barnet på med näringsfattig bröstmjölk, känner sig mätt och vill därmed inte äta mera. Vilket resulterar i att barnet i längden får för lite näring. Har du någon aning om hur väl detta stämmer?
Men dina ungar ser ju för goa ut!
Till Granbarr:
Fortsätt amma! Mjölken är INTE för näringsfattig för barnen. Läste precis (att över hela världen ammas barn 3-5 år. Vet inte varför det är något sorts tabu här.
http://ammavidare.blogspot.com/2012/04/det-ar-ingen-naring-kvar-i-mjolken.html
Alltså, det ser ju underbart mysigt ut... Men jag får nog när min ENDA unge klänger på mig när jag äter. Som längst kan jag sträcka mig till att han får sitta i mitt knä om han sitter *stilla*.
Annars får han klänga bäst han vill, även vid toalettbesök.
Det ser så där irriterande och mysigt ut på samma gång! Man kan ju inte bli arg :D. Ungefär som när min katt (!) väcker mig för att hon vill gosa (har inga barn ännu så har inget annat att jämföra med än så länge).
Ja, typisk mjäkmorsa ;) Äh, alla sätter väl de gränser de vill ha.... Men själv har jag inte varit en sån där härlig mysmamma som låtit ungarna klättra & klänga hur som helst när som helst. För mig har det varit viktigt att visa ungarna att även mammor har kroppslig integritet.
Nej du är inte ensam. Min dotter på 1½ villklänga, sitta i knäet och gärna äta ur min mun när jag tuggar. o.o
Min unge älskar att klänga runt på mig alltid, så även vid matbordet. Ibland är jag okej med det och ibland inte :-)
Min tvååring klänger också mycket. Jag blir tokig på det ibland och ddt är svårt att få henne att sluta. Trots att jag har tydliga gränser kring ddt mesta. Men var sätter man gränsen mellan sitta i knä och klänga? Hon, liksom många barn har knappt förmågan att sitta still.
Inte är du ensam inte! Jag gör så enkelt att när det känns okej för mig så får de klättra och de gånger jag inte vill så säger jag ifrån. Mycket lättare sagt än gjort ;-)
Mjäkig! Sätt gränser. Lär dom att när man äter ska man sitta på stolen. Så har vi lärt våra kids i alla fall och det klängs inte när vi äter :)
Når vi spiser hænger vi ikke. Så sidder man pænt, og sidder til alle er færdige. Der er jo hele tiden nye ting at lære. Mine mindste er 6 og 7. Når maden er for varm vil 6-åringen stadig ha pustet sin mad. Det er slut. 6 år, så kan man selv puste...værsgo....og som en skriver; forældre integritet er vigtigt at lære dem, ellers slipper man jo aldrig :D Hver ting til sin tid...
inte mjäkig men vill du absolut inte att de ska klättra på dig får du ju tydligt visa det. men visst är det mysigt ändå :)
Åh Lionel är likadan, det känns som att han kryper innanför skinnet på en. Speciellt då han ska sova. Han somnar alltid i egen säng men kommer in på natten och då ska han ligga tätt, tätt. Man får knappt röra på sig för då flyttar han sig ännu närmare.
Jättegosigt men ibland får jag nippran. Men vill ändå inte tänka "du är till salu" tankar. Tänk om vi hade förlorat honom iom med sin cancerdiagnos? Även om nu vi hade tur och aldrig märkte att han var sjuk på det sättet som svag, illamående osv.
Det slår aldrig fel! Jag är sjukt beroende av att få äta i lugn och ro också,men lik förbannat ska Totte kinka JUST då så man får sitta med honom på armen och bröstet inkört i munnen på honom så att han är TYST.
Amning är bäst, ammar trotsiga tvååringen också, bättre barnvakt än ett bröst finns inte TV:n är inte så intressant här, hehe).! Synd bara att mannen inte har samma typ av bröst.
Jag har samma "problem" fast än så länge bara ett barn. Hon vill gärna sitta i mitt knä och äta och det är ju väldigt mysigt även om det stundvis gör det väldigt svårt att äta själv. Än så länge är hon bara två år så jag tänker att det nog är något som hon själv väljer att sluta med tids nog...
Samma hemma hos oss... Ibland funkar det att sitta hos pappa, ibland kan vi flytta hans stol så den är bredvid vår utan att han sitter på oss, men ibland är det bara klängobert som gäller. Försöker bita ihop och tänka att han inte kommer göra så när han är 15, men det är lättare sagt än gjort ibland!!!
Haha gud vad jag kände igen mig där! Jag har det likadant, fast jag har bara en klätterapa. Och jag är den där morsan som tror att jag sätter skitbra gränser när jag flippar och säger "mongo! Sitt!" och ungen glor surt på mig och säger "du är ett mongo..jag ska klättra". Då garvar man ju bara så det är inte så himla funktionellt alltså :P
Okej, jag är officiellt en trist och klyshig gammal tant, men jag måste säga det ändå..... tag vara på den tiden, för snart sitter du där med ilskna tonåringar och undrar var dina rundkindade, kramgoa små troll har tagit vägen.
Vilken underbar bild!
En härligt frisk fläkt, har du hört om bronies? http://www.dn.se/kultur-noje/deras-passion-pastellfargade-ponnyhastar
En härligt frisk fläkt, har du hört om bronies? http://www.dn.se/kultur-noje/deras-passion-pastellfargade-ponnyhastar
Ser mysigt ut och jag gillar att se dig bara vanlig, utan att du grimaserar, bara avslappnad och go :-)
Just klänga på mig när jag/vi äter är inte ok. Annars får de klänga, men de är inte så klängiga av sig...
Jag tillhörde de där som gick bärsärkagång om jag inte fick mat innan jag började med lchf, nu har jag fått ordning på blodsockret och har inte några aggressionstendenser kvar om jag blir hungrig...
Däremot så sitter jag jämte 2-åringen när vi äter och han brukar tycka det är kul att sitta och kela mig på armen med gaffeln eller en väldigt kletig hand, så jag är alltid smutsig på vänster sida av kroppen....
Aww fina ni!
Man väljer sina strider. Du verkar låta barnen styra vid läggdags (somna i soffan) och klädval. Alla vi morsor är ju så, mjäkiga och bekväma med vissa saker, men samtidigt gäller det att vara tydlig och ha regler och rutiner och välja strid. Men när man väljer strid, är nog väldigt individuellt.
Granbarr:
Nej, det stämmer inte att mjölken blir näringsfattig!
När min dotter blev jätte sjuk i vintras (då 1 1/2år) så vägrade hon att äta eller dricka något. Däremot klängde hon sig fast vid tutten och sög i sig mjölk. När vi träffade en barnläkare tyckte han att hon var ovanligt pigg för att ha varit så sjuk så länge. Jag förklarade att hon fortfarande ammar och passade då på att fråga om just detta med näringen i bröstmjölken (en vännina hade länge påpekat att mitt barn MÅSTE börja dricka välling på kvällen för bröstmjölken jag hade va lika mättande och näringsrik som vatten).
Läkaren blev då förvånad och sa att det va jätte bra att hon ammade och inte va den mjölken näringsfattig alls, tvärtom!! Det är bevisat att barn upp till två års ålder får i sig massor med fetter, vitaminer, proteiner, m.m. på bara bröstmjölk OCH att de skulle kunna överleva på bara det. Så jag skulle vara jätte nöjd med att hon ammar eftersom det går ingen nöd alls på henne rent näringsmassigt.
Natashja, antingen är du väldigt fotogenisk, eller så är du helt enkelt vrålsnygg! Förlåt.
Vilken otroligt mysig bild!!!!
Sök i bloggen