Att vara genusmedveten är ett förhållningssätt, inte en metod med fasta regler
Tweet
Mariel Jag tror att många föräldrar känner sig anklagade på något vis... för att de har format sina barn. Det är ju säkert så att många HAR det... men.. a jag vet inte hur jag ska förklara det.
Men om jag utgår från mig själv så är jag väldigt genusmedveten. Jag tänker aldrig ursäkta mina pojkars beteenden med att de är pojkar. Jag tänker också vara aktiv i att se hur omgivningen bemöter dem också. Jag köper klänningar, dockor och bilar och kök och bollar till mina barn (bland mkt annat såklart). Jag e jättemedveten med andra ord... tänker även på hur jag pratar med barnen, stärker hellre självkänsla än utseende osv.
MEN. Och här är ett stort men.
Om mina söner sen växer upp, och de ändå på något vis (kanske biologiskt, testosteron vad vet jag) blir brölande djur som tar "för mycket" plats osv. då vill jag inte att någon ska tänka "suck.. det är bara för att deras mamma uppfostrade dom enligt "boys will be boys".
Och det är den KÄNSLAN som jag tror att många genusmotståndare har. Att de tänker "men de ÄR så! jag har inte GJORT dem så!" och ja.. helt enkelt känner sig orättvist anklagade vilket såklart är ett missförstånd egentligen. Eller inte? Jag tror du anklagar många för att uppfostra sina barn enligt könsrollerna?
Mandy Det du skriver är så klokt och får mig att tänka ännu mer. Du är en frisk vind. Nej det blir inte fel. Jag tror också på att ge barn alla möjligheter. Värme!
OddPixie Du är så klok..
På tal om genus. Har du tips på hur jag kan förklara genusmedvetenhet kortfattat men tydligt i ett personligt brev? Ska söka jobb på olika förskolor och vill skriva med att jag brinner för genus och jämställdhet, samt kanske ev. ta med någon kort förklaring på varför jag tycker det är viktigt.
Men det är klart som fan att det blir tomt i huvudet, och jag vet inte alls hur jag ska skriva. Du brukar vara så bra på att formulera dig, så tips mottages gärna! ;-)
Sara Fy fasen vad bra inlägg.:thumbup:
Mikaela Jag jobbar som vikarie på en rad olika förskolor och läste en väldigt bra bok vid vilan häromdagen. Den hette något med kritprinsessan. En flicka ritar en prinsessa, men sedan börjar prinsessan prata med henne och säger att hon inte vill åka häst och vagn, för det är roligare att cykla. Då ritar hon en cykel till henne. Men då kan hon inte cykla i sin långa klänning, hon vill ha byxor och tröja. Sedan kommer håret i vägen, då vill hon ha kort hår istället. Jag tyckte att den var väldigt bra upplagd. Inte alls polariserande. Inte "Egentligen är det ju pojkar som brukar ha kort hår, men flickor kan ha det också" utan istället "Den här flickan vill ha kort hår, för då kan hon leka mer och det är roligare". Genusbarnbokstips :)
Mirre Du borde kolla på denhäääär tjejen ----> http://www.youtube.com/watch?v=2rT28Z0xM88&feature=relmfu
hon pratar om disney på ett sätt som fick mig att tänka på dig.
Hanna - ny i bloggvärlden Det är ju så klockrent och känns verkligen självklart!
@Mariel: Jag tror du har rätt i det, att flera motståndare känner sig utpekade. Synd.
Sofia Fast är det verkligen så vi vill ha det tänker jag när jag läser om barnboken här ovan. Måste man ha kort hår för att kunna leka fritt? Jag förstår poängen och vad som är bra med boken, men jag ogillar tanken att det är flickorna som alltid ska behöva anpassa sig för att duga. Får de inte se ut som flickor? Måste de vara kortklippta? Jag vet att det låter som jag inte förstår, men tro mig jag förstår. Jag vill bara inte att allt fokus alltid ska ligga på flickorna. Att de måste förvandlas till pojkflickor för att duga. Föreställ er en bok med en pojke som huvudperson.. Hur han måste skala av sig de svarta star wars-kläderna och krigsleksakerna för att kunna leka empatiskt och bra med de andra barnen...
Emanuel Almroth Aldrig förstått meningen med detta! ;-)
Mikaela Sofia: Det handlar ju inte om att "flickor anpassar sig", det handlar om att du inte sätter på ditt barn högklackade skor och smink heller, för barn borde få ha slitstarka, tåliga och lekvänliga kläder. Alltför ofta som det ser ut nu (på de förskolor jag jobbar på) så måste dock flickorna anpassa sig efter kläderna de har på sig.
Min poäng var dessutom att boken inte var dramatisk och polariserande. Den pratade inte om pojkar och flickor, utan om prinsessor och vanliga tjejer.
Det finns dessutom böcker som ifrågasätter pojkrollen också. "Är du feg, Alfons Åberg?" och "Kenta och barbisarna" t.ex.
Angelica Jag väljer att inte bara länka till dig nu LD, utan jag kopierar hela ditt inlägg. Jag hoppas innerligt att det är okej! Annars så får du meddela mig.
KRAM OCH TACK FÖR ATT DU ALLTID LYCKAS SKRIVA NER VAD JAG KÄNNER! :thumbup::love:

