Genus, Feminism, No Poo, Dahmer!

Det är du som borde få en kraftig tillrättavisning. Dessutom borde du be om ursäkt för ditt utspel igår ang Carola. Du ska veta att detta uppmärksammats på flera håll.

till anonym angående tillrättavisning/utspel, jag är nyikfen på.. varför ???

Önskar jag också hade en mamma som lyssnade & ville förstå. Min morsa mer fnyser & säger saker som "det är du som är överdrivet känslig" om jag ber henne tänka på något i sitt beteende gentemot mina barn... Så är inte deras relation särskilt bra heller.

Håller med dig om tillrättavisandet, försöker be de som tillrättavisar mitt barn att inte göra det utan att jag gör det när jag tycker det passar. Men det är så känsligt, i synnerhet om personen själv är förälder, eller om det är farmor/mormor ex. Önskar mer respekt från de flesta ang det där faktiskt, tyvärr...

När jag var barn var jag rädd för min mamma, det var hennes uppfostransstrategi, men hon är tack och lov undfallande mot sina vuxna barn. Jag har ju inga barn själv men får istället höra gnällen över syskonbarnen. "Oj vad hon skriker!", "Fy vilket bordsskick!" om barn som inte ens är 1,5 år gamla! Jag påminner henne alltid om att DE ÄR BARN!!! Och att både hon och jag säkerligen hade vrålat om vi inte haft ett språk att uttrycka oss med. Hennes beteende befäster bara vår (hennes barns alltså) teori om att anledningen till att hon har 6 barn är för att hon gillar bebisar men inte har särskilt mycket till övers för ungar över ett år. Samma mönster har upprepats med alla barnen och alla 10 barnbarnen.

Jag är tvärt om, det är okej att folk tillrättavisar mitt barn, det sker ju aldrig obefogat. Varför stänga in ungarna i en bubbla, tänker jag. Barnet tränas i konflikter, då olika människor resonerar olika.

Lexie: håller helt med. Jag uppskattar när någon annan vuxen vågar säga till mitt barn om de gör något som inte är ok. Barn behöver regler.

Jag vill att man säger till mina barn men det beror lite på hur det sägs eller vad som är syftet. När man vet att personen tycker om barnen och man har en bra relation är det helt ok för mig om det gäller mindre saker. Självklart inte några genomgripande tillrättavisningar. Men jag är allergisk mot klank på ungarna som egentligen har med mig att göra. de är sura på mig men visar det genom att klaga på ungens bordskick. typ. det tål jag inte.

Jag tycker att du är fantastisk som står ut med att ha din mamma hos er så länge... jag hade krupit på väggarna för länge sedan.

Vi har en jättebra relation, men jag har svårt när de är hos oss längre än 5 dagar... men det är inte bara mina föräldrar det gäller utan alla våra gäster.



Min mamma tillrättavisar inte mina barn speciellt mycket utan låter dem oftast hållas lite mer än vad jag gör. Men å andra sidan säger hon till när det verkligen behövs och på ett väldigt bra sätt.



Jag tycker att det är bra att du reflekterar över hur din mamma var mot dig och försöker undvika upprepa mönster eller att hon upprepar sig. Det är ju väldigt lätt annars att göra det för det är det enda man känner till.

Jag har vissa saker som jag upplevde som fruktansvärda när jag växte upp och jag jobbar hela tiden med att undvika att göra samma sak mot mina barn. Hittills har det gått hyfsat även om jag märker att jag ibland glider iväg mot hållet jag inte vill.

Jag har inga barn själv men jag håller med om att vuxna inte ska gadda ihop sig mot ett barn. Jag vet själv hur hemskt det är när mamma, pappa, mormor, lärare eller vilken annan vuxen som helst går ihop och skäller ut en, då känner man sig som världens minsta och dummaste människa, man känner sig helt försvarslös mot ett de personer som man ser upp till och vill ska försvara en. Däremot tycker jag inte det alltid är fel att andra vuxna tillrättavisar andras barn, det finns ju olika regler och människor tycker olika. Som i skolan är det läraren som bestämmer, då måste läraren kunna tillrättavisa barnen hen har ansvar för (bara ett exempel). Det är nog bara bra att barn får lära sig regler och att ta konflikter, men just uppfostran av barn ska man överlämna till föräldrarna.

Självklart ska andra vuxna få tillrättavisa mina barn. Mina barn måste ju få lära sig andras personliga gränser också, inte bara mina egna. De måste kunna ta en tillsägelse från andra människor (både vuxna och barn), så länge det är gjort på rätt sätt och förklarar för barnet varför det blev som det blev.



Sen håller jag med om att det inte ska bli något "aktoritet bredvid mig som två giganter som tornar upp över ett litet ensamt barn", då tillrättavisar man på fel sätt, tycker jag. Det ska aldrig göras med attityden "jag är bättre och större än du", utan med förståelse och bekräftelse av barnets och den andra partens känslor.

Ursäkta för OT nu, men kolla in det här avsnittet av "Du är vad du äter":

http://www.tv4play.se/hem_och_fritid/du_ar_vad_du_ater?title=du_ar_vad_du_ater_del_5&videoid=2187590



Det är en småbarnsfamilj med en 5 årig dotter. Varenda gång Anna Skipper tilltalar dottern (vilket blev många gånger) så är det med uppenbara och entusiastiska kommentarer om utseendet. "VAD FIIIIIN DU ÄR!" "ÅHHH MEN SÅ VACKER DU ÄR IDAG!", "NÄMEN VILKEN PRINSESSA!", "ÅHHH FICK DU FINA TJEJSKRIDSKOR, KOLLA MINA FULA KILLSKRIDSKOR!". Alltså fy fan säger jag bara.. det var så pinsamt att kolla på. Jag blev verkligen illa till mods. Snacka om ett övertydligt exempel om vad många småflickor möter dagligen! Och så undrar vi varför tjejer är så osäkra på- och många om sitt utseende? Herregud. T.o.m. min familj, som inte är påläst om genus etc., reagerade.

men asså nej nej nu uttryckte jag mig lite luddigt!! jag utgår från att folk liksom fattar precis vad jag menar fast jag knappt förklarar. Givetvis är det ok att tillrättavisa mina ungar, men jag menade i situationer då JAG är där och tillrättavisar själv. Min mamma har en tendens att "haka på" mig när jag säger till barnen. Så det blir två som står och skäller. Och hon har ganska hård ton. Känns bara obehagligt.

Precis sådär är min mamma också.. Hur tog din mamma det när du bad henne sluta? De gånger jag sagt till min mamma i liknande situationer reagerar hon som värsta offret "jag är väl helt värdelös då", "jag ska aldrig mer säga någonting" typ.. Så himlans svårt, känner igen hennes ton exakt från när jag var liten och den där skamkänslan den framkallar. Men jag vet att hon vill väl..

till anonym angående tillrättavisning/utspel: Herregud, överdriv lagom. Hon ville bara understryka en poäng så det så.

OddPixie: Höll på att kräkas när jag såg Du är vad du äter. Speciellt det där med "fina tjejskridskor" fick mig att vilja skrika rakt ut :bigeyes:



LD: Jag tycker också att det är fel att "haka på" när någon skäller ut ett barn. Jag tycker man ska överlåta "skällandet" till en förälder om hen är där, man behöver ju inte att alla vuxna ska klunga ihop sig, det räcker med en. Har själv upplevt det där när folk har gaddat ihop sig mot mig och jag har lovat mig själv att mina barn aldrig ska behöva uppleva det, i alla fall inte från sin familj.

Får du vara med och styra reklamerna på din blogg? Syftar på prinsess-disneyklubben där uppe i hörnet som jag inte minns fel du har ratat rätt så mkt?

Det är bra att bonda med mormor oavsett ålder.

Jag förstår precis vad du menar. Tänker på samma sätt. Om pappan "grälar på barnet" får mamma hålla tyst eller vara stöd till barnet, utan att för den skull tala emot pappa förstås. Och så tvärtom.