Det som är mest upprörande är ju hur vi flickor lärde oss att #tafs var något positivt och något att sträva efter och pojkarna i sin tur fick tafsande förebilder för bara de som var coola nog att tafsa fick ju tjejerna

Igår startade jag hashtaggen #tafs på twitter där jag bad mina följare att berätta om sina erfarenheter av sexuella kränkningar från skoltiden och tonåren och jävlar vad det rasslade till. Jag har suttit och läst varendaste vittnessmål från kvinnor (och en del förövare som är modiga nog att stå till svars för sin skoltid) som delar med sig av nåt som är vardag och som de flesta faktiskt rycker på axlarna åt. Och jag blir så ledsen och uppgiven och jag minns min egna skoltid med sorg. Det här har påverkat mig ända in i min core. Min självkänsla, kroppsbild, självbild, personlighet, ångest och känslor - har formats av pojkars påträngande händer. Pojkar som ingen vuxenvärld tog ansvar för.

Det är lätt att sätta sig i försvarsposition direkt och säga att "nej det är väl ingen som tycker det är ok med tafs och övergrepp!" men problemet är ju att det är precis så det är. När det handlar om tonåringar så skylls det ofta på hormoner och utveckling. Killar är nyfikna och antas inte kunna ta ansvar för sina handlingar. Så jävla sjukt egentligen.

Och när det handlar om barn tas det ännu mindre på allvar. "kontaktsökande" kallas det. "vet inte bättre", men barn vet visst! Jag har aldrig mött en endaste sjuåring som inte vet att man inte får slå eller tafsa eller kränka. Inte en endaste. Barn har riktigt bra koll på vad man får och inte får. Och hur tror vi egentligen att ungarna ska fatta när de blir vuxna om vi inte sätter gränsen här och nu?

Något som märks tydligt i den här diskussionen är avsaknaden av pappor och pojkmammor. (med undantag givetvis). Var är alla män? Var är alla pojkföräldrar?

Två män som klivit ur skuggorna är Mikael Sol och Magnus Edlund. Läs gärna deras berättelser. Och fortsätt twittra om era erfarenheter eller skriv om dem här!


Kommentarer
Postat av: Mariel

Finns det ngn statistik som visar på vad som faktiskt är vanligast? Att en flicka går genom skolan utan att känna sig kränkt av pojkarna specifikt eller att hon upplever att majoriteten av pojkarna är schyssta men att det finns några få rötägg?

2012-05-24 @ 12:19:53
URL: http://mixifamily.com
Postat av: E

Händer det att ett barn blir tafsad på kan man ställa till med ett helvete i skolan, klaga och se till att de som gjort det får ångra det. Men vad gör man som vuxen? Jag råkade aldrig ut för något sånt i skolan, men har lärt mig att som vuxen är det bäst att ha ryggen mot väggen och koll på alla som går förbi.



Mitt årliga semesternöje Sweden Rock är en höjdpunkt och ett fantastiskt skönt ställe att vara på, om det inte var för de åren nån medelålders full karl gått förbi och skrattande lyft på min kjol eller tagit mig på rumpan. Och efteråt är jag förbannad, maktlös, väntar på nästa som ska komma och ta för sig. Sen kan jag inte bete mig normalt heller utan blir aggressiv mot alla som försöker ta kontakt med mig, för jag vet ju inte om de vill prata eller tafsa. Vad gör man då? Vad ska jag göra nästa gång det händer?



Sorgligt är också att det här händer aldrig då jag går i ett sällskap som ser tillräckligt "macho" ut. Stora rakade killar i läder och nitar vill man inte bråka med, tänker tafsaren och lämnar "deras" kvinnor ifred. Går jag tillsammans med en kvinna eller en man som ser lite småmesig ut är det fritt fram.

2012-05-24 @ 12:23:54
Postat av: L

Hmmm.... jag blev också tafsad ganska mycket på i ~sjuan men jag tyckte inte alls att det var jobbigt....de andra tjejerna sa också till bara lite halvtydligt så jag trodde att de nog egentligen gillade det men "det kan man ju inte erkänna". Jag vet inte. För mig hade det varit mycket jobbigare om jag hade hatat det, hade sagt ifrån på skarpen och det ändå hade fortsatt.

2012-05-24 @ 12:33:23
Postat av: Sofia

"Pojk-förälder" här! Ludvig fyller 3 till sommaren och vet just nu mycket tydligt vad som är rätt och fel, att man lyssnar när någon säger nej, att man inte behöver kramas och pussas om man inte vill (vare sig det är mormor, farfar, mamma eller annan nära som vill ha en kram), att man inte heller får krama och pussa eller röra någon som säger nej eller visar att dom inte vill. Vi kommer aldrig ursäkta eller acceptera ett sådant beteende och göra allt för lära honom vikten av att stå upp för det goda och säga till om han ser sådant beteende.

2012-05-24 @ 12:42:50
URL: http://husetpaon.blogspot.com
Postat av: Peka

L: Det är väl där en del i problemet ligger. Både tjejer och killar tycker det är okej att bli tafsade på. Som tjej vill man ju på ett sätt att killarna ska göra det, för då får man bekräftelse på att man är snygg, att man är "knullbar"..

Alla tjejer gillar inte det såklart, och ingen gillar det alltid.

Men jag minns att jag också blev lite smickrad när någon kille tafsade på mig, men samtidigt kunde jag känna mig lite kränkt.. Näh, jag är inte bra på att förklara sånt här ;)

2012-05-24 @ 13:10:23
URL: http://pekasrosa.blogg.se/
Postat av: AK

Det där minns jag så väl. Låg-mellan och högstadiet. Dock så var jag inte tjejen (inte till och börja med iaf) som tog det, tafsade någon på mig så tog jag ett redigt grepp tillbaka! Drog någon ned brallorna på mig så kunde man ge sig på att dennes brallor eller något annat åkte ner. Smög killarna i vårt omklädningsrum fick de kallt vatten på sig eller så stod jag och blockade deras duschdörr när de bytte om, jag var en sån tjej som bekämpade eld med eld heöt enkelt, jag ville få dem att förstå att det inte var roligt att bli utsatt.



Om det funkade eller ej vet jag inte, det jag minns är att de fick aldrig någon tillsägelse när de gjorde mig eller mina kompisar något, men gudarna ska veta hur mycket tillsägelse jag fick när jag gav tillbaka! Hur sjukt är inte det? Killarnas beteenden sågs som normala och jag fck stämpeln som den stökiga tjejen, "Tomboyen" (som du en gång för mycket länge sedan berättade varför jag inte skulle kalla mig så, tack) :)



En del av mina vänner idag har liknade historier, hur de gav igen, eller värjde sig mot pojkarna och de fick tillsägelsen och ombads att låta pojkarna vara "de är ju kära i dig", "de är nyfikna" osv.



Helt stört!

2012-05-24 @ 13:12:04
Postat av: Mamman till L & L

Jag blev fasthållen och tafsad på av ett gäng femåringar när jag var åtta. Det var jätteobehagligt men i just det fallet handlade det nog en del om barnslig nyfikenhet misstänker jag ändå, för den drivande i frågan undrade om vi skulle göra sådant som "föräldrar gör". det obehagliga var egentligen mest att en annan unge vaktade dörren till rummet vi var i och att ingen personal tycktes reagera på att ett gäng barn stängt dörren om sig utan att ens försöka ta reda på vad de gjorde där inne.

2012-05-24 @ 13:12:22
URL: http://vimorina.blogg.se/
Postat av: Maja

Försvara den offentliga amningen hos nyhetsguiden i p3! Kram

2012-05-24 @ 13:15:52
URL: http://enochenhalvmeter.blogg.se/
Postat av: Em

Som 11 åring blev jag nedtryckt av en förståndshandikappad (Downs syndrom) tonårskille i en mjuk tjock matta i gympasalen när vi var där med fritids. Han var påhejad av ett par klasskamrater till mig (alla killar) och de ropade uppspelt att han skulle kyssa mig. Han hade järngrepp om mina händer som han tryckte ner i mattan och kysste massor av gånger. Tills jag skrikande kom loss. Fritidsledarna sa inte något om händelsen och jag skämdes så mycket att jag inte vågade berätta hemma. Jag hade totalt förträngt det fram till nu. Men fy va jag mådde dåligt. Just förståndshandikappad killar har jag sedan dess varit smårädd för.

2012-05-24 @ 13:17:35
Postat av: Hmm

Alltså, här måste jag bara påpeka att i min 1-9-klass förekom det inget tafsande alls. Jag vet inte om det har något med saken att göra, men vi ingick från årskurs 1 i ett då rätt nyskpande jämställshetsprojekt. Jag minns att jag läste i Kamratposten om tjejer som blev tafsade på och det kändes alltid så avlägset. Aldrig att "våra" killar skulle hålla på sådär. Hade det hänt så hade inte vi tjejer varit rädda att säga till dem på skarpen heller. Jag är glad att jag fick gå i en sådan fantastisk klass och har fått med mig massor med styrka och självkänsla från den tiden istället för tvärtom. Heja genus!

2012-05-24 @ 13:22:51
Postat av: Soso

När jag gick i tvåan så lekte pojkarna en lek där dom skulle jaga flickorna från klassen och klämma rumpan på dom och skrika balla balla!...någon som känner igen leken? det var väldigt vanligt back in the 90's. Jag minns hur flickorna i klassen tyckte det var små irriterande och vissa av dom brukade bli riktigt arga for att vissa brukade klämma riktigt hårt :P

2012-05-24 @ 13:48:29
Postat av: Mia

Jag klarade mig upp i vuxen ålder utan att bli tafsad på, detta trots att jag gick en gymnasielinje där jag var ensam tjej. Lärarna var mer nervösa än mig att killarna skulle hitta på något, men det var respekt hela tiden och det var ju inte de mest väluppfostrade killarna i övrigt.

Var först när jag kom ut på krogen det hände att man fick en hand på arslet eller någon som tafsade på brösten, men den gjorde inte om det!

Jag har två söner och de är väldigt respektfulla mot andra och vi har pratat mkt om sånt sen de var små.

2012-05-24 @ 13:50:30
Postat av: Malin

En gång när jag gick i femman kallade en kille i klassen mig för hora, och jag svarade med att knäa honom i skrevet. Efteråt fick jag sitta i allvarligt samtal med läraren för att jag hade "mobbat" honom. Sen hade jag väl lärt mig att sånt var ok, för på högstadiet kändes det som en bekräftelse att bli tafsad på. Jag blev till och med ihop med den värsta tafsaren, så acceptabelt var det för mig.

2012-05-24 @ 13:51:56
Postat av: Soso

Jag hatade rasterna på den tiden och nu när man har egna barn man vill inte att dom ska gå igenom samma sak

2012-05-24 @ 13:56:52
Postat av: Sofie

I min skola roade killarna sig med att ett par av dem tjuvhöll tjejen och en drog ner byxorna alt upp kjolen. Fick de även med trosorna var deras lycka gjord.

Det hade tom ett namn,det kallades för att näcka.

På ett sjukt jävla vis ville man bli utsatt för då tillhörde man de coola snyggare tjejerna, men samtidigt var det fruktansvärt.Man hade precis börjat få könshår och mens mm och man var livrädd att trosorna skull åka med.

Det var även under den här tiden modernt men addidas byxor med tryck knappar i sidan hela vägen upp på benen och dagligen fick man dessa knappar uppslitna, även framför lärare som knappt höjde på ögonbrynet.

Skulle någon göra så mot min dotter idag skulle jag riva upp både himmel och jord, men på den tiden var det något man bara fann sig i.

2012-05-24 @ 14:08:51
Postat av: Sofie

En grej till kom jag på nu :

Blå tutte..

Killarna nöp oss i bröstet, hårt hårt så man skulle få blåmärken.

2012-05-24 @ 14:13:43
Postat av: Hockeysmurf - Med rätt att vara som sig själv

Var väl förskonad under hela skolgången. I vuxen ålder var det en man som "passade på" i en trång tunnelbanevagn. Hans hand mot min rumpa. Först trodde jag att han kom åt av misstag så jag flyttade mig så långt det gick (typ ett halvt steg) och vände på mig (dumt nog). Andra gången var det ett rejält grepp mellan mina ben. Då gjorde jag nåt jag aldrig trodde jag skulle våga (jag var vansinnigt blyg då) - Jag skrek; "VAD GÖR DU!? Sluta ta på mig!" Det blev ett vääääldigt stort utrymme mellan honom och mig i den trånga vagnen efter det. Folk blängde på honom och han blev fasligt liten där i hörnet. Kände mig smutsig ändå, men skönt att jag vågade då. Nu skulle jag inte ha några problem alls att säga ifrån. Min kropp är min - jag bestämmer när hur och vem!

2012-05-24 @ 14:24:57
URL: http://fibrotankar.wordpress.com
Postat av: Johanna

Så himla rätt! "Problemet är att tafs viftas bort när barn gör det. Sedan förväntar man sig att de helt plötsligt ska veta bättre när de blir vuxna"

Jag önskar att jag polisanmält vartenda en som tafsade på mig, slog mig, trakasserade mig när jag var yngre. Jag önskar verkligen att jag gjort det. För det visar hur tydligt som helst: Det här är inte okej.

Föräldrar: Anmäl de jävlarna! För barnet fattar inte att de kan göra någonting så drastiskt för "så lite" (dom är ju tillvanda med trakasserierna). Både offret och gärningspersonen måste veta att det inte är okej, och att det går att göra någonting åt det.

2012-05-24 @ 14:27:07
URL: http://smokeyjoey.blogg.se/
Postat av: Ingrid

Bra initiativ ld! För mig var det precis som immanuel skriver, jag blev ofta tafsad på i mellanstadiet och tyckte om det för att det fick mig att känna mig populär och jag såg det som positiv uppmärksamhet! Och jag vet att många av tjejerna var avundsjuka för att de inte blev tafsade på lika mycket... Hur sjukt är inte det!? Och ännu sjukare att jag aldrig ens reflekterat över det förrän du skrev om detta. Håller verkligen inte alltid med dig om allt men när du är bra är du bäst!

2012-05-24 @ 14:33:34
Postat av: K

Soso, balla balla kom från serien om Bert på tvn.

Varför det saknas pojkföräldrar här har väl att göra med att Du är väldigt duktig på att skuldbelägga oss. Man gör sitt allra bästa som förälder hela tiden men ibland kan man inte påverka allt. Min son kunde inte många svordomar innan han började skolan men nu är bög, hora, kukhuvud och diverse andra ord vardag. Vi kämpar på hela tiden särskilt som just min son är utåtagerande och troligtvis får en diagnos snart. Det är inte lätt att vara förälder till en pojke heller. Men du är expert på att få det att låta som allt är vårt fel så jag tror inte många vill ta den diskussionen med dig.

2012-05-24 @ 14:36:43
Postat av: Ingrid

Kan tillägga att jag är både flick och pojkförälder och väldigt noga med att lära dem respekt både för sig själva och andra. Min son är väldigt empatisk och lyhörd och jag skulle aldrig acceptera tafsande! Inte heller annat typiskt "pojkbeteende" som att slåss eller bråka heller för den delen. Nu är han fortfarande liten, men detta är något jag alltid kommer jobba på.

2012-05-24 @ 14:37:47
Postat av: Tessa

Vad är det du vill höra av pojkmammor?



Jag lär min son respekt för andra oavsett vad de har mellan benen. Slåss inte, retas inte, uteslut inte. Gå därifrån om någon slår dig, hjälp den som är ledsen...

Men det är väl inte annorlunda mot hur flickmammor gör? Måste det vara annorlunda? Är inte själva grejen att samma "regler" ska gälla för alla?



Nej, jag har inte blivit tafsad på. Har fått höra att jag är för jävla hård och besynnerlig för att någon ska våga försöka. Och även om jag vet att andra tolkade det som att man var "godkänd" av killarna så har jag inte gått och funderat över det och aldrig känt att jag inte duger för att jag inte blir tafsad på.

2012-05-24 @ 14:40:09
Postat av: Lo

Det är så fantastiskt bra att detta diskuteras, av både kvinnor och män!

Tack LD, för att du satte igång denna diskussion.

Människor som du behövs!

2012-05-24 @ 15:02:31
Postat av: Hannah

Kommer ihåg när en kille i trean i lågstadiet drog ner mina byxor och trosor (och jag var väldigt mycket mindre i storlek plus att jag var så blyg och mobbad som liten så jag vågade inte göra motstånd) och när läraren kom fick JAG skäll. För han började gråta och sa att jag hade gjort så på honom först så han hämnades bara. Jag sa aldrig till mina föräldrar heller, för jag vågade inte.

2012-05-24 @ 15:03:30
Postat av: Emelie

Jag börjar fundera på om detta tafs bara sker söderut. Här uppe i norr har jag aldrig sett skymten av det. Tro mig, jag hade vetat om det hade förekommit i mina pararellklasser. (Liten stad)

2012-05-24 @ 15:05:23
Postat av: Matilda

Tafsar nån på mig, ska de bannemig vara beredda på att jag ger tillbaka. HÅRT!

2012-05-24 @ 15:10:49
Postat av: Saz

När jag var kanske 8 år (idag är jag 24) och lekte på en lekplats ensam (ca 30 meter från huset jag spenderade sommaren i) kom det två killar i 14års åldern dit och tvingade med mig till en dunge några meter bort. Dom skulle "leka" porrfilm och jag skulle ha huvudrollen. Dom slog och tafsade och gud vet hur långt det gick.. tillslut sa en av killarna ifrån och dom lämnade mig gråtandes, öm och smutsig kvar.

Jag rättade till kläderna, borstade av mig och klistrade på ett leende innan jag slutligen gick hem och agerade som om ingenting hade hänt, jag vill inte göra någon besviken och jag ville inte att någon skulle veta hur smutsig jag egentligen var. Jag till och med förträngde det totalt fram till vuxen ålder. I låg och mellanstadiet tafsades det nästan dagligen och det var inte alls ovanligt att det var en grupp killar som höll fast en så att en eller flera kunde ta på en eller "pussa" en eller slicka en i örat. När man sen kom upp i högstadiet blev man upptryckt mot väggen i trapphuset när ingen annan kunde se medans någon äcklig kille i någon av klasserna över försökte tvinga ner sin hand innanför byxorna och in i en samtidigt som han viskade saker som "sluta vara så bråkig" och "jag vet att du egentligen vill så sluta kämpa emot nu" och ivärsta fall "skriker du eller talar du om det här för någon så dödar jag dig". Alla dessa händelser påverkade undermedvetet mina val av killar i flera år och jag valde nästan bara killar som på ett eller annat sätt kränkte mig. (Idag lever jag med en fantastisk kille som behandlar mig väl måste jag bara få inflika). Jag är idag mamma till två tjejer och en kille och jag försöker lära dem att nej alltid är nej och att man aldrig behöver göra något man inte vill samt att man alltid måste lyssna när någon säger ifrån! Min största tjej(snart 5 år)vet vart gränsen går och jag hoppas att min mellersta tjej och son också kommer anamma det jag försöker lära dem när de blir lite äldre.

2012-05-24 @ 15:20:43
Postat av: no name

Usch, vill inte ens tänka på allt som hänt. Mår bara dåligt av det. Det skrämmande är som "sofie" skrev ovan, att på något sjukt vis så ville man detta...bekräftelse? men med efterföljande ångest, och idag undrar jag hur f-n jag kunde utsätta mig för något sådant som tafs m.m. Ärrad från barndomen?...och det vill jag inte heller gå in på.

2012-05-24 @ 15:21:09
Postat av: josefin

När jag gick i lekis, alltså var sex år, och klassen var i en park och lekte fick jag byxorna nerdragna av en kille. Killen var alltid stökig osv & känd som lite av ett "problembarn". (detta var även ursäkten till vaför han gjorde som han gjorde). Jag & min kompis (vi var bara 2-3 tjejer i min klass ändra från lekis till trean, så vi tjejer kände oss alltid lite utsatta) stod själva när han kom bakifrån och drog ner dem. Jag började gråta och sa till fröken. Hon sa åt killen, simon, att säga förlåt. Det var det enda. Jag sa heller ingenting till mina föräldrar, efter som detta inte var någon "big deal".. Jag ska se till att mian barn berättar för mig om något sådans skulle hända dem, så jag i min tur kan anmäla det. Tack för din blogg lady dahmer. Du lär mig så mycket.

2012-05-24 @ 15:28:20
Postat av: Linda

Det är ju hemskt när en ful och töntig kille tafsar på en, men himla härligt när en snygg och populär kille gör det.

2012-05-24 @ 15:34:08
Postat av: Hanna

Jag håller verkligen med. Jag tyckte att det var bra, att man var värd någonting mera om man fick en "hand på rumpan". Sjukt egentligen, inser jag nu men i sjuan var det inte samma sak!!



Vår syn på detta är vrickat.. om man uppskattar att bli påtafsad tror jag det handlar om att man endast tycker man är värderad från sin utsida, inget annat. Och den bekräftelsen är därför den bästa.



Näfan, vad dåligt..

2012-05-24 @ 15:36:13
Postat av: Hanna

och bra att du tar upp detta!

2012-05-24 @ 15:36:49
Postat av: L

Så ledsen jag blir av att läsa att så många har upplevt sånt här. Varför pratas det aldrig om det? !

2012-05-24 @ 15:38:54
Postat av: Mamma Illvilja

Jodå, minns tafsandet från min skoltid. Sjukt att det fick pågå. Idag, som pojmamma, lär jag mina söner att respektera sina kroppar och andras. Ett nej är ett nej. I skolan ska de ha nolltolerans. Och det har dem - när det gäller killar! Nu är det istället tjejerna som jagar killarna och pussar på dem, kramar och tafsar. Men då är det "gulligt". WTF har vi inte lärt oss någonting?!

2012-05-24 @ 16:00:48
URL: http://mammaillvilja.blogspot.com/
Postat av: Ninna

Gud så arg jag blir på alla mammor, förskolelärare och pedagog som inte kan lära pojkarna att inte tafsa. Här är det vi tjejer som tar huvudansvar för barnen och så klarar vissa av oss inte ens av att lära våra pojkar att inte tafsa. Vad är det för systerskap?

2012-05-24 @ 16:23:05
Postat av: Siobhan

Det jag hatade mest var när de drog ner byxorna på mig. Det gick så långt att alla tjejerna i klassen hade cykelbyxor under sina vanliga byxor. Jag bönade och bad mina föräldrar att köpa mig ett par cykelbyxor men de sa att de inte hade pengar till sånt.

2012-05-24 @ 16:46:00
Postat av: kakan

jag fattar verkligen inte. Har jag levt i nån alternativ verklighet eller? Jag känner inte ALLS igen mig i allas beskrivningar av skolvärlden eller ungdomstiden! Tafs var inget jag någonsin såg eller upplevde.

2012-05-24 @ 17:00:34
Postat av: Susanne Ö

Värsta tiden var nog mellanstadiet för min del. Speciellt i 6an.. Då var det mer eller mindre tafs varje dag. Jag var en av de tjejer som fick tuttar först.



Majoriteten av killarna i klassen tafsade, de brukade komma upp bakifrån och klämma tjejerna på tuttarna.. knäppa upp bhn när de förbi var också populärt. Sen var det tafs på rumpan och mellan benen också och att bli inträngd på en toalett var inte ovanligt, eller att bli fasthållen på golvet. Om det var vinter så kunde de också brotta ner en i en snödriva tex och sitta på en medans de tryckte snö i ansiktet och körde in snö under kläderna och tafsade samtidigt. Sen så tvingade de ofta sig in i tjejernas omklädningsrum.



Inte en enda av våra lärare reagerade.. det var som att det skulle vara helt normalt och okej.. helt sjukt.

2012-05-24 @ 17:21:14
Postat av: Anna

När jag gick i högstadiet var det en kille i min klass som jag knappt brukade prata med alls som kom fram till mig bakifrån och försökte knäppa upp min BH. Alltså genom kläderna genom att använda det så kallade BH-tricket. Blev jättearg på honom och väldigt ledsen, men han sa att det bara hade varit ett skämt.

2012-05-24 @ 17:23:01
Postat av: Julias pyssligheter

Kakan; Instämmer! Jag måste också a levt i en helt annan (skyddad?) värld. Jag har aldrig blivit utsatt för tafsande under hela min skoltid och det var, vad jag såg och upplevde, heller inget problem för någon annan. Allt det här låter otroligt främmande i mina öron. I vuxen ålder har jag också klarat mig ifrån tafsande. Dock är jag ytterst sällan på krogen, så det kanske beror på det.

2012-05-24 @ 17:40:52
URL: http://juliaspyssligheter.se
Postat av: tiptip

Mellanstadiet och högstadiet i en håla var värst. I hålan gruppvåldtogs en tjej utan att det anmäldes. vilket fick mig att bestämma mig att ALDRIG låta mina barn bo på en liten ort. jag skiter i om de har byförening och hockeylag. mina barn bor i en kulturell stad så länge jag kan bestämma.

kontaktsökande tafs vet barn säkert också är fel men de har inte förstått fullt ut vad de gör när de är små. Barn vet alltid när de gör något som är fel bortsett från riktigt små barn som inte har speciellt stor hjärnkapacitet.

2012-05-24 @ 17:48:55
Postat av: Tessa

Ninna:

Och vad är det för systerskap att skylla på mammorna?

Hur fan ska vi kunna hävda oss mot män när vi är fullt upptagna med att skylla på varandra?

2012-05-24 @ 17:50:22
Postat av: Susanne Ö

Ett annat specifikt minne kom upp.. jag var 14 och åkte tåg till min pojkvän. Blev indragen i ett litet utrymme, ett förråd typ, av en 25 åring.



Han stängde dörren och tryckte in mig mot väggen, tafsade och sa "kom igen nu". Jag sa nej flera gånger och duckade när han försökte kyssa mig men var livrädd och ville inte göra honom arg, han var full och ganska aggressiv, så jag skrek inte.. lyckades iaf ta mig ut tillslut. Sen så kom han tillbaka till min plats senare men då var det faktiskt en gammal man som sa till honom att lämna mig ifred.. Jag blev så glad, för killen lyssnade inte på mig och ingen annan, även fast de såg vad han gjorde, sa något.



Killen som tafsade på mig blev arg men lämnade mig i fred sen.. men istället så gick han på några andra tjejer. Men den gången slutade det faktiskt med att han både blev avslängd från tåget, anmäld och hämtad av polisen. Men det är mer eller mindre enda gången jag sett att ett sådant beteende har tagits på allvar.. och då bara av ett fåtal.



Usch, jag kan inte ens räkna gångerna jag har blivit tafsad på eller blivit utsatt för andra kränkningar och övergrepp.. Jobbiga känslor som kommer upp.

2012-05-24 @ 18:16:34
Postat av: ★ M a n s o n D u s t - barnklädestokig fyrabarnsmamma med genustänk ★

Minns när jag var 11 år & brösten smärtade så fort man rörde dom, pga att de växte. Och så kom killarna springades förbi, hårt greppande på ena bröstet. Kan jämföras med en pungspark. Men ingen vuxen reagerade. Nånsin.

2012-05-24 @ 18:46:46
URL: http://mansondusts.blogg.se/
Postat av: kiwi

Hör inte till ämnet. Men kan inte du skriva om din åsikt angående aga :P

2012-05-24 @ 19:07:32
Postat av: Tessa

Ninna:

Håller på att måla huset så jag springer ut och in, men nu ska jag utveckla mitt kanske lite väl bitska inlägg tidigare.



Det jag vänder mig emot är att du blir förbannad på mammorna, men papporna då? Man är ju två om det (i de flesta fall) och man är ju båda en förebild för sina barn. Var och en på sitt sätt.



Det är ju ingen pojkmamma som med berått mod undviker att lära sin son att inte tafsa, men det är ju som med allt annat. Man försöker lära sina barn hyfs, moral och värderingar. Jag kan ju inte lära honom att "inte" göra allt som man inte får. Listan blir ju oändlig och glömmer jag nåt så vips ska man skuldbeläggas för att man inte lärt sitt barn att ".... vad det nu kan vara".

2012-05-24 @ 19:09:49
Postat av: Nathalie

Under min uppväst tjatade min mamma alltid om att jag skulle akta mig för "snuskgubbar". Kom det en snuskgubbe skulle jag sparkas, slåss, rivas och skrika på hjälp. Tack och lov kom aldrig någon snuskgubbe som försökte förgripa sig på mig.



Alla gånger jag har blivit utsatt för sexuella trakasserier/våld har det varit av SNUSKPOJKAR. Alltså killar i min egen ålder. Jag vet inte hur många gånger under grundskolan som pojkarna tog mig på bröten eller klämde mig på rumpan och sen bara skrattade åt det. Det skedde hela tiden och det gällde nästan alla flickor. Jag var populär och ganska tidigt utvecklad och många såg det som en "sport" att ta mig på brösten. Jag sa ifrån varje gång men visade aldrig hur ledsen och utnyttjad jag faktiskt kände mig. Det var fruktansvärt!



En gång tryckte en kille upp mig mot ett skåp, försökte kyssa mig och tryckte handen mellan benen på mig. En lärare gick förbi, såg alltig och gick vidre. Hon sa ingenting!!



Det är först i vuxen ålder som jag har förstått att detta beteende är sjukt. Då var man så van att man till sist blev avtrubbad. Tänk om min mamma en enda gång under våra samtal om snuskgubbar hade sagt att jag även fick sparka, bita och ANMÄLA när en pojke i min egen ålder försökte förgripa sig på mig!

2012-05-24 @ 19:20:43
Postat av: Kinapuffen

Min första pojkväns polare trängde in mig i ett hörn och tvingade sig till en tungkyss. Jag bet honom, han fräste ett "jävla hora" i ansiktet på mig och försökte sedan sprida rykten om mig. Min pojkvän valde dock att tro på mig.



Det där med gränser. Oavsett kön - alla måste lära sig dessa. Genom sig själv känner man förhoppningsvis andra.



Ikväll var det klassfest. Mina sjätteklassare skulle ha disco. Tjejerna försökte pressa killarna till tryckare. Jag stod utanför och tjuvlyssnade, eftersom de ville dansa ifred, me jag hade redan innan hotat med indragen utflykt om de försökte tvinga nån till något. Lik förbannat blev det ett jävla tjafs och jag avbröt det hela med att påpeka att det inte är så himla kul att trycka på nån som inte vill bli tryckt på. Killarna jublade. Tänkte följa upp detta med en diskussion om gränser, tvång, utpressning, mognad empati, etc i morgon. Önska mig lycka till.

Postat av: faidra

jag är fjorton år gammal och jag blir inte tafsad på av killar i min egen ålder. Dom är mina kompisar och om någon skitunge tafsade på mig skulle jag ändå våga skrika och slåss och göra vad fan som helst för att försvara mig. Nä, jag blir inte tafsad på av fjortonåriga killar. Jag blir tafsad på av vuxna män. Och det är fan det obehagligaste som finns. Det värsta är att det är aldrig uttalat "tafs", utan bara att dom försätter mig i situationer där jag känner mig så jävla obekväm och kränkt. Det är inte så att dom tar mig på brösten, det är bara att dom går väldigt nära eller rör mitt hår, eller "råkar" snudda min rumpa i affärer, men alltid så att jag inte vet om det var en olyckshändelse eller inte. Och det gör det hela ännu värre, jag känner mig fånig som övertolkar och mår dåligt över att nån gubbe bara andats lite för nära mitt ansikte. Men det gör jag och det är inte okej för nån, och särskilt inte vuxna att få mig att känna så.

2012-05-24 @ 20:16:50
Postat av: s

Både i högstadiet hade vi fantastiska lärare som tog tag i de tafsande killarna, men då blev man istället kallad "torr, tråkig och töntig". ALlt för att man inte ville ha killars händer på sina bröst (D-kupa i sjuan, det var inte alls kul).



Man önskar att saker och ting skulle blivit bättre med åren men senast när jag var ute på en klubb så var det likförbannat killar i övre 20-årsåldern (och även en tjej) som inte kunde hålla sina fingrar i styr. Bara för att man är ute är man inte lovlig att ta på!

2012-05-24 @ 21:03:39
URL: http://s-morels.blogspot.com
Postat av: rockpaperscissorlizardspock

Som pojkmamma så kan jag säga att jag tycker det är JÄVLIGT viktigt att lära min son att andras kroppar är just deras, pratade med min man om saken alldeles nyss och enades om att det är himla viktigt att man i diskussionen med barnet är lite försiktig med hur man vinklar det.att man lägger upp det så att det inte handlar om att killar skall låta bli för att vara "snälla" mot tjejen som om man avstår något trots att man kanske hade kunnat göra det om man bara hade velat tillräckligt mycket... Utan istället trycka på att MAN GÖR BARA INTE SÅ

2012-05-24 @ 21:38:05
URL: http://tramsochdumheter.wordpress.com/
Postat av: Emilie

Jag minns lågstadiet och hur killarna gjorde det till en sport att springa in i vårt omklädningsrum och storma det när vi skulle duscha. Vi brukade dock göra samma sak mot dem också, även om det var mer sällan. Vi tyckte nog att det var ganska kul tills det en dag spårade ur totalt. Minnet har bleknat men en dag kom alla killarna i klassen in samtidigt och på något vis hamnade en av tjejerna mitt i gruppen och de slet av henne handduken. Hon satt på golvet helt naken och skrek och skrek och försökte skyla sig med armarna medan de stod i en ring omkring henne och bara vrålade. Vi andra tjejer höll oss på vår kant i omklädningsrummet och gjorde inget för att hjälpa henne. Jag var rädd för att gå för nära killarna. Efter ett tag slängde en av tjejerna en handduk till henne och jag tror att allt avslutades av att gympaläraren hörde oväsendet i vårt omklädningsrum. Vi hade långt samtal med läraren i klassrummet efter detta. Jag minns dock inget av vad hon sa och jag är ytterst tveksam till att killarna slutade att springa in till oss även efter detta. Denna händelse satte spår hos mig då och jag blev mycket mer rädd för killarna än vad jag varit tidigare. Vi var alltså 8-9 år.



Högstadiet var min värsta tid. Jag hatade alla tre åren på grund av klassen jag gick i. Mina vänner, endast tjejer, var underbara men killarna hade total makt i vår klass och det var ett himla stök och röj under tre hela år. Jag vet inte hur många gånger vi blev kallade Fitta och Hora och hur osäker man kände sig när man passerade i korridoren, särskilt om man gjorde det ensam. Lärarna gjorde inte mycket annat än att uppmana oss "ni måste ta mer plats, tjejer! Ta för er!" vilket inte var så lätt då killarna hade 100 procent av utrymmet och man dessutom var rädd för dem.

2012-05-24 @ 22:17:52
URL: http://emiliejenny.blogg.se/
Postat av: moa

tack for varldens basta blogg!! /ditt storsta fan

2012-05-24 @ 22:18:44
Postat av: HannaA

Alltså. Jag tror att det är väldigt förenklat att prata om uppfostran när man pratar om det här. Jag tror faktiskt inte att man som förälder kan påverka sitt barn speciellt mycket "hemifrån" eftersom sådant här beteende handlar om gruppkultur. Om skolmiljö. Om hur barn positionerar sig mot varandra. Det är DÄR vi måste påverka.



Jag minns som någon ovan hur jag läste i kamratposten om "tafsande" på mellanstadiet, men jag råkade aldrig ut för det själv. Aldrig. Det var inte en del av kulturen på vår skola. Vi hade andra problem men inte detta. För mig var det totalt främmande att sådana här saker kunde hända.



Och jag tror inte att killarna i min klass var exeptionellt väluppfostrade. I en annan miljö hade de troligen agerat som kamraterna runt omkring. Och hade flickorna kring mig skrutit om hur de blivit tafsade på hade jag troligen mått dåligt om det inte hände mig (och det hade jag troligen gjort om det hänt också).



Barn vet oftast vad som är rätt och fel - men de kan ju inte alltid använda den kunskapen i en specifik situation. Jag har två händelser jag tänker på när jag läser här. Den första är min kompis berättelse om hur hon och hennes bästis lekte doktor och klämde på bästisens lillebrors snopp med glasspinnar tills det kom ut vätska. Och hur de inte slutade förrän han började gråta. Och det var också först när han började gråta som min kompis förstod vad de gjort. Innan hade hon bara varit helt fokuserad på att ta reda på vad som hände om man klämde hårt på snoppen. Hon hade inte "tänkt på" att den satt fast på en person. Inte insett det. För hon var ett barn. Och barn vet inte alltid förrän efteråt. Men då blev insikten så stark att den kändes ångestfylld nästan tio år senare.



Den andra historien är om min treåring (en pojke) som bet en äldre flicka på dagis så att hon fick ett stooort bit/blåmärke på ryggen. Det blev en stor grej - förstås. Jag var själv väldigt upprörd och gick ganska hårt åt honom om det. Talade allvar och föreläste med arga rösten. Sedan fick jag en längre historia om händelsen av en pedagog som sett mer av vad som hände. Hon berättade hur fyra femåringar ofta ville leka och "styra" med min pojke (och flickor får ofta använda småpojkar som dockor har jag noterat). Hur de hade klätt ut honom så att han var helt inlindad i kläder när pedagogerna ropade att de skulle gå ut. De större barnen skulle då "hjälpa" min pojke av med kläderna och började dra och slita i honom så att han fick tyg över huvudet och inte kunde röra armarna. Hur han hade fått panik och skrikit hysteriskt medan de större barnen fortsatt att dra och slita i honom och när munnen blev fri bet tag i den här flickans rygg eftersom den helt enkelt fanns framför hans mun. Och först då hann den här pedagogen fram (hon hade stått med andra barn en bit bort och först inte uppfattat situationen riktigt)... Och då var det ju allmänt kaos och den bitna flickan blev den som det blev synd om eftersom hon var skadad.



Barn gör sådana här saker. Att man konstaterar det betyder inte att man accepterar det. Det ska man aldrig göra. Man måste prata, prata, prata om hur man ska vara mot varandra. Att man måste läsa av varandras gränser. Sluta om man märker att någon inte vill (oavsett vad det gäller). Det är det enda sättet de kan lära sig på - oavsett kön. Och är de bra på att prata - och lyssna. Bra på att sätta sig in i andras situation. Då kanske man slipper tafsandet när de blir äldre. Liksom mycket annat. Tänker jag.



2012-05-24 @ 22:23:14
Postat av: Anonym

Jag var väldigt utsatt ett år. Det värsta var ju sättet jag reagerade på, stod stilla och skrattade (sjukt osäkert) för att inte visa mig svag. Vänner klandrade mig och sa att om jag ville att han skulle sluta så skulle jag säga ifrån. Men de visste ju inte hur svårt det var och att man blev som paralyserad. Efter ett år sa jag ifrån till killen och slapp sedan vidare kränkningar (han är i grund och botten schysst så han slutade på en gång efter jag sagt till). Dock så fortsatte tafsandet på fester och så vidare och ursäktades med att det verkade ju som att jag ville. Det tog ett tag (tre år) att bygga upp självkänslan igen efter de konstanta "övergreppen" innan jag kunde bli självständig och i väldigt stor mån endast beroende av mig själv. Andra människor förstår ofta inte känslan av att bli objektifierad på det viset och tas ifrån rätten till sin egen kropp. Jag kommer alltid att ha det där året kvar i mig, och hur dramatiskt den än låter så kommer det att finnas ett ärr under resten av mitt liv på grund av det.



Otroligt bra att du tar upp den här #tafs-debatten så att folk får VETA hur det är. Och att människor som har blivit utsatta kan se att det de känner/har känt har känts hos andra likväl som hos en själv.



Kärlek till dig Natashja som är en så stor förebild för mig! :love:

2012-05-24 @ 22:49:23
Postat av: Anna Kaagaard Kristensen

Jag förstår inte riktigt behovet av att göra skillnad på "pojkmammor" och "flickmammor" det kanske bara är jag men jag tycker att det låter skitlöjligt. Jag behandlar och uppfostrar inte min son annorlunda jämfört med hur jag skulle göra med en dotter (jag gör i alla fall mitt bästa för att det ska vara så). Jag lär honom att man respekterar andra människors kroppsliga integritet och att ingen jävel har rätt att kränka hans heller. Det handlar om respekt för sina medmänniskor och blir man utsatt för sexuella kränkningar så tycker jag absolut att det är okej att freda sig med våld om det krävs, eller för att sätta en gräns.



Jag tror att problemet ofta är att pojkar tafsar för att de inte blir tillrättavisade och tjejer fnittrar och känner sig bekräftade och det summerar i att korkade vuxna inte ser det som ett problem, för det är minst lika viktigt att tjejer lär sig att man inte behöver låta sig kränkas eller förnedras för att få bekräftat att man är attraktiv nog som att pojkar lär sig att tafs inte är det minsta okej, angripa problemet från båda hållen.



2012-05-24 @ 22:51:20
URL: http://annakaagaardkristensen.blogg.se/
Postat av: Morwen

Det har ju varit vardag med tafs när man växt upp som tjej.

Men jag minns ett tillfälle tydligt.



Jag var 11 år. Var hos min kompis. Han hade en storebror, 14, som var så himla snygg och jag var ju givetvis förtjust i honom.

Vi satt på golvet och spelade tv-spel ensamma en stund. Sen helt plötsligt ville han röra vid min snippa, genom att först lägga handen på mitt lår och försöka "komma åt", men jag instinktivt höll emot med hela mina armar som jag tryckte mot hans hand för att den inte skulle komma närmare än på låret.

Men han försökte ändå.



Det jag minns är hur skamsen JAG var, skämdes och vågade inte titta på honom. Jag vågade inte säga det till någon.

Jag tror faktiskt, nu när jag tänker efter, att jag aldrig har sagt det till någon.

2012-05-24 @ 22:57:14
URL: http://screamwithme.blogg.se/
Postat av: Linda

Första vecka i ettan så fick jag byxorna neddragna av en äldre kille. Jag minns hur jävla kränkt och chockad jag kände mig. Som vanligt var det ingen lärare ute på skolgården... Något som inträffade varje skolavslutning då vi tjejer hade kjol var att killarna drog upp våra kjolar.. jag var livrädd och vågade inte gå ut på skolgården... :-(

2012-05-24 @ 23:07:01
Postat av: Sandra Störd

fy fan alltså!

När jag gick i 7an var det vanligt att killarna smög upp på en bakifrån och drog ner mjukisbyxorna OCH trosorna på oss tjejer, sedan stod de och skrattade åt att de sett hela fittan.



Jag fick hela härligheten blottad inför en hel del 9or som stod omkring mig och skrattade. Fan vad skamsen jag var då.

2012-05-25 @ 00:08:32
URL: http://sandrisstar.blogspot.com
Postat av: Liiellen

Jag är skräckslagen inför tanken att mina barn ska bli formade efter samma skolkultur som jag själv. Jag vill göra det jag kan för att dom barnen som går på hans dagis ska möta varandra med respekt, det är pedagogerna som ska se till att det är en bra gruppdynamik och jag kräver av dom att dom utförligt berättar för mig på vilket sätt dom arbetar med barnen för att skapa en trygg och fri miljö. Jag kommer att fortsätta på det här sättet så länge dom är barn och det är dom rätt länge. Jag har bokat möte med rektorn och jag kommer vara en sjukt jobbig förälder som kräver att dom inser att behandla barnen utifrån stereotypa uppfattningar om könen inte bara gör dom begränsade utan om mycket större och allvarligare saker

2012-05-25 @ 00:17:16
Postat av: M

Bra att du tar upp detta! Mkt viktigt ämne!

Vad jag minns så var det inte ngt tafsande underskoltiden. Men däremot på krogen, minns en fån där en man tig mig på rumpan, blev först förvånad och fortsatte att gå, blev sen förbannad gick tillbaka och smällde till honom rejält i ansiktet med handflatan. Efter det höll jag alltid banden bakom rumpan när jag var ute och jag skulle gå förbi där det var trångt, var det ng som försökte tafsa så nöp jag till rejält med naglarna i tafsades hand. Rätt eller fel? Tafsa är fel och jag tycker jag har rätt att försvara mig!

2012-05-25 @ 00:25:14
Postat av: Sofie

Läste just ett inlägg i min morgontidning där det stod om ett företag här i stan där 10 kvinnor blivit sexuellt trakasserade och tafsade på under flera år. Sen, som det alltid är i tidningar, var det en liten faktaruta om vad man ska göra om man själv blir utsatt. Där stod det att man i första hand ska prata med den som trakasserar en och be honom sluta. Nu har jag aldrig själv blivit utsatt för nåt och jag känner mig inte så insatt, men jag tror att om nåt hände mig så skulle jag vända mig direkt till en chef eller nåt liknande. Om nån till exempel hade rånat mig får man väl inte rådet från polisen att be denne sluta?! Eller?

2012-05-25 @ 06:59:25
Postat av: Johnny J

Min sekreterare tog ett kraftigt tag i min röv igår. Jag känner mig faktiskt inte kränkt. För det var rätt skojigt. Är det okej att inte bli kränkt eller känna sig smutsig?

2012-05-25 @ 08:22:00
Postat av: Caranlachiel | tafsad på pga utstötning ur gruppen

På min skola blev man inte tafsad på för att man var populär eller eftertraktad på något sätt. Där var tafs ett sätt att visa vilka som INTE var en del av gruppen. Pojkarna tafsade i ett rent förödmjukande syfte. I min klass var det 4-5 pojkar som tafsade och jag var i särklass den som blev mest tafsad på. Jag var inte mobbad precis (om man räknar bort tafsandet/övergreppen då) men jag var alltid lite utanför och särskilt ett killgäng stötte ut mig ur gemenskapen. De tafsade varken på bröst (som jag inte hade några) eller rumpa - utan det var ett rejält grabbatag mellan benen, rakt framifrån. Förnedrande. Jag svarade med sparkar och hårda slag, eller tafsade tillbaka. Det skrämde bort dem - en stund.

2012-05-25 @ 08:48:48
URL: http://caranlachiel.blogg.se/
Postat av: Cathrin

Jag har en snart 16-årig son och han vet självklart att man inte tafsar och han skulle inte göra det heller. Han har däremot själv blivit fasthållen för att en tjej som var kär i honom skulle få tafsa. Jag har också en dotter som är 12 och som blivit tafsad på. Jag har förstås talat om för henne att det är fel och vi har pratat med läraren. Hade det fortsatt hade jag utan tvekan gått till föräldrarna och rätt eller fel men jag har sagt åt henne att hon får slå så hårt hon bara kan om de gör det igen. Det är inte svårt att lära sina barn var gränserna går, både söner och döttrar kan lära sig det. Jag tror inte det är så att föräldrar medvetet uppmuntrar sina söner till tafsande men jag tror att många är dåliga på att prata om sådana här saker. Och säkert många som är omedvetna eller tycker att det är väl inte så farligt.

2012-05-25 @ 10:39:33
Postat av: Viktoria

LD. Jag kommer inte ihåg hur jag halkade in på din blogg men jag är evigt tacksam för det. Du har fått mig att öppna ögonen och tänka steget längre i mycket. Bara det här med tafs. Det kanske är ett sidospår men bara så sent som igår var min dotters farmor på besök och hon försökte få min dotter att pussa henne. När hon inte visade intresse för farmorn så var farmorn i full flärd att grabba tag i min dotter, hålla i henne och tvinga henne till en puss. Hade jag inte läst din blogg ett tag hade jag låtit det där passera. Inte tänkt alls. Men igår fick jag sätta ner foten ordentligt och säga att det där får aldrig hända igen och om min dotter någonsin vill pussa eller krama henne så gör hon det, hon ska inte uppmanas till det. Och det här med tafs. FYFAN. Ingen har rätt att ta på någons kropp utan att ha fått "godkänt". Vare sig du är 40 eller 5. Jag ska lära min dotter könspark och våld på både lärare och skolkamrater som inte kan ta ett nej och sen blir det polisanmälningar.

2012-05-25 @ 12:05:09
Postat av: aeriel

Johnny J - härligt med lite trevligt rövkläm. Det fattar väl alla att det är olika i olika situationer. Vem det är som tafsar, vem du är, var det är, hur det är, vad man har för relation, vilken situation.



Men det allra bästa är väl ändå att alltid visa respekt? Även om det nu verkade vara ett lyckat tilltag av din assistent.

2012-05-25 @ 14:03:24
Postat av: En tant

Bra inlägg, håller med.



Min son (mellanstadiet) kom hem och berättade att en del killar i klassen gjorde "fula saker" mot tjejerna. Jag förklarade självklart för honom att man inte får göra så och det visste han. Berättade också blir det svårt för de där killarna senare i livet att gå ut och dansa eller skaffa flickvän om alla tjejer redan tycker att de är äckliga. Han förstod poängen. Ingen vill bli ihågkommen som den där tafspellen i skolan.

2012-05-25 @ 14:22:34
Postat av: elin

Hej! Jag har en fundering.. Jag gillar nytänkande! Hela den här grejen men att börja använda ordet "hen" har en fin tanke och ett bra syfte bakom sig. Men efter att jag diskuterade detta med min kompis kom vi fram till lite andra saker, och jag skulle bara vilja höra tvättäkta feministiska åsikter om hur vi tänker.



Grejen är väl att man ska försöka få bort könets olika betydelser i samhället och göra allt så jämlikt som möjligt.

En kille är en kille, en tjej är en tjej. Det är något som man inte kan ändra, de har olika kön. Att göra barn könslösa genom att använda ordet "hen" känns som en billig väg att ta istället för att fokusera mer på att göra de båda könen jämlika.

Ja, hen är det mest jämlika man kan göra i det sammanhanget men som sagt, det känns för enkelt.

Grejen är väl att man ska kunna vara en pojke och inte ha dessa krav som samhället ger dem idag (tjejer likaså), alltså en han. När den dagen kommer ska det väl inte vara något fel med att bli kallad han och inte hen. Är det inte det som är målet?

2012-05-25 @ 15:06:04
Postat av: Rannva

Elin - Men det är inte bara i tilltal till personer man känner som man kan använda ordet hen, tvärtom anser jag det vara mer praktiskt när man pratar om helt okända personer, eller diskuterar hypotetiska situationer.



Till exempel, jag har märkt att många jag känner använder "han" när de pratar om en bilförare i allmänhet. Däremot så använder de "han" vid en bilförare som kör för fort, och "hon" vid personer som kör som rena idioter, inte ser sig för, struntar i att blinka, etc. Det i sig präntar in fördomen att män är fartdårar men håller koll, kan hantera fordonet och så och kvinnor borde inte få vara bakom ratten för de kan inte hantera det.

2012-05-25 @ 15:25:21
URL: http://crazytiny.blogg.se/
Postat av: Kinapuffen

Tvättäkta feminist vet jag inte om jag skulle klassas som (vem avgör det?), men jag tänker att "hen" är bra att använda i de fall då man annars skulle använda "honom/henne" eller när man behöver ett pronomen för "barnet", vilket ju annanrs skulle bli "det" om man inte vet könet eller talar om en fallbeskrivning då könet på barnet är irrelevant.

2012-05-25 @ 15:26:10
URL: http://chippis1972.com
Postat av: Alice

Ja, det är sjukt. Vi är så vana vid att kvinnors och flickors utrymme kränks att till och feminister blir glada då de blir bedömda för sitt utseende på stan.

Att "vi" ser killars rätt att kommentera vårt utseende ombett är ett steg i upptrappningen av dessa kränkningar.



http://www.underbaraclaras.com/claras-utstyrslar/fett-frasch-brud/



Bravo LD som diskuterar detta!

2012-05-25 @ 15:26:43
Postat av: E

Minns när vi lekte i skogen bakom fritids och mina kompisar gjorde en "Show me yours, I'll show you mine"-deal med några killarna. Bara att de skulle visa snippan och för killarna räckte det med kallingarna. Jag gick därifrån och är lättad över detta fortfarande idag. Undrar hur de andra minns det?

2012-05-25 @ 16:43:04
Postat av: Anonym

Fan vad synd det är om er, det är ett under att ni orkar leva vidare.

2012-05-25 @ 17:36:09
Postat av: http://pastasson.blogspot.se/

Uff. Jag har så mkt tragiskt att säga i denna fråga att jag inte riktigt orkar. Hur man tillhörde dem som inte blev kladdad på i skolan och såg det som ett nederlag, hur många övergrepp jag vart utsatt för på hela skalan, hur jag fortfarande reagerar fel och skäms för att "jag måste signalerat fel" när jag blir kladdad på.

Viktig diskussion. Bra serie inlägg. Skall ta tag i det själv en dag. Kram

2012-05-25 @ 17:42:06
URL: http://pastasson.blogspot.se
Postat av: Miku

Folk tar så himla lätt på såntdär.

Jag har tre gånger i mitt liv blivit utsatt för övergrepp i form av våldtäkt.

Alla tre gångerna av män som står i sån position i ens liv att man liksom VET att man kan lita på dom.

Jag står för vad som hänt mig - för det är inte mitt fel.

Jag har gått igenom händelserna miljoner gånger vardera i mitt huvud och Inget jag gjorde, gjorde det till "mitt fel".

Men så finns det ju sånadära.

Folk.

"Är du säääker på att det gick till så? Är du sääääker på att det VAR så farligt, då?"

En har tom sagt "Men du får faktiskt skylla dig själv när du går hem till din kompis när han är ensam hemma. Är du så dum att du litar på någon du känt i flera år när han säger att han vill kolla film, så BER du ju praktiskt taget om att bli påsatt."

Folk ifrågasätter mig, eftersom jag inte skäms.

Eftersom jag inte Hymlar med det.

"Ett normalt 'offer' pratar inte om sånt."

Nähä. Det kanske är problemet, för att det finns folk som ifrågasätter det man säger!

Jag är en stark individ, jag står för vad jag tycker, tänker och SÄGER.

Kan jag inte stå för något jag tycker/tänker/säger, håller jag tyst - vilket sällan händer.

Jag har även blivit tafsad på - på gymnasiet, mitt första år där.

Jag sa ifrån direkt och gick till lärarna.

Killen kom inte till skolan på en vecka och en lärare sa till mig - och jag citerar "Han lider av extrem depression. Så tar han livet av sig nu - så ska du veta att det är DITT fel!"

En annan suckade bara och sa "Men du, kan du inte bara LÅTA honom känna och klämma lite, det är väl inte så farligt?"

Och en tredje som själv var född på 70-talet började berätta att på HENNES tid var det heeeelt normalt att alla gick nakna och tog på varandra redan på lågstadiet.

(Vad fan är det för sekt DU kommer ifrån?! frågade jag henne då.)

Rektorn försökte släta över med att säga att "Jag är ju gift med min fru men det betyder ju inte att jag bara kan komma hem och ta henne på rumpan, liksom. Förstår du hur jag menar?"

När jag gjort klart att jag sket i vad han gjorde med sin fru och att jag ville göra en polisanmälan så blev han väldigt hotfull och sa att jag aldrig skulle vinna och polisen skulle bara tro på skolan osv.



Var tvungen att gå i samma klass som aset för resten av året.

Lärarna hade gjort någon slags överenskommelse sinsemellan och med rektorn så hela mitt betyg för det året försvann, det stod inte G, VG eller MVH det var bara blankt.

På avslutningen sa dom tom "Ja, nu ska det bli trevligt med ledighet. Och alla har fått så fina betyg. Utom du, Miku - du förtjänar inga betyg."

Har aldrig varit så förbannad i hela mitt liv, kände jag då.

Kände mig så kränkt och nedlusad.

"Om du bara hade böjt dig fram och låtit honom sätta på dig som han ville, när han ville, hade det inte blivit såhär." ungefär.



Fy, alltså.

ryser



Oj vad mycket text det blev nu.. sorry...

2012-05-25 @ 20:21:28
URL: http://miku-san.babyblogg.se
Postat av: Jenny

http://www.youtube.com/watch?v=XarJrOTsjZk

ett filmklipp ur en bra film som visar hur lärarna kan behandla en. Usch!

2012-05-25 @ 21:10:08
Postat av: Kattis

Minns när jag stod på bussen, runt 16 år gammal. Det var mycket folk ombord så först tänkte jag att personen bakom mig gned sig mot min bak av misstag, vi stod liksom som packade sillar. Men efter ett tag märkte jag att han gned sig i en viss takt och dessutom kände jag ett växande kön mot min röv. Då sparkade jag rakt bakåt med all kraft jag hade och vid nästa hållplats gick jag av. Jag vet inte vem det var som tog sig friheten att gnida sig så mot mig, jag tittade aldrig bak, men jag är jävligt nöjd med sparken jag fick in.

2012-05-26 @ 00:50:17
Postat av: SH

Läser igenom alla kommentaren och blir helt ställd. Minns tillbaka till lågstadietiden, när man hade skoldisco. Självklart innebar det något som (jag TROR kallades) italienska ringen. killar och tjejer placerade sig i en stor ring mitt på golvet. Om t.ex en kille börjar ska han ögna igenom alla tjejer som står där och sen välja den han tycker är snyggast, gå fram, hålla om (helst ta på röven såklart) och dansa tryckare med några varv. Sen ska tjejer välja snyggaste killen osv. Och så höll det på.



Det som jag känner är mest avskräckande med hela det här är att föräldrar vaktade på våra discokvällar. Dom SÅG vad vi gjorde, men ingen hade tillräckligt med hjärna för att faktiskt säga att det inte är OK!



Skulle kunna rabbla hur mycket som helst om "pussjaga", killar som springer in i tjejernas dusch, tjuvkikar där vi byter om, nyps i brösten, tar på rumpan osv. Men det finns inte utrymme i hjärnan för att formulera alla ord.

2012-05-26 @ 08:24:48
Postat av: frida ljung

Jag minns när jag gick i högstadiet en gång på idrotten så upptäckte jag att det inte var något snöre i midjan på gympabyxorna. Jag blev iskall för nu visste jag att ville killarna dra ner mina byxor så hade jag inget försvar.



I sexan hade jag en lärare som hette Per Erik som var sjuk i huvudet. En kille hade med sig en butterflykniv till skolan och hotade mig med, tafsade på mig och fick mig att göra hans läxor. På ett sätt kände jag mig jävligt eftertraktad när jag låg nedbrottad i soffan med honom på mig (han var ju klassens coolaste kille), men då jag var tuff utåt sa jag ändå till läraren Per Erik. Hans respons var att killar inte är lika mogna som tjejer och inte vet hur de ska hanskas med sina känslor. Gubbjävel.



Enda tills gymnasiet satt man även på toa med handen på låset. Det var ju vanligt att killarna låste upp låset med en sax.



Fan det här är bara några av sakerna man blev utsatt för som barn. BARN. Jag mår illa! Min syster är 12 nu och fan vad jag ska se till att hon inte behöver ta någon skit. Tur att jag har en pappa som är bäst.



Min storasyster Nina blev indragen på toan i högstadiet där de tafsade på henne innanför kläderna. Hon gjorde ett knogjärn i slöjden och slog på killarna som självförsvar. Lärarna kallade till möte för att killarna fått blåmärken. Pappa sa att rör era söner min dotter en gång till ska jag skicka med en yxa till skolan, så ska ni få se på blåmärken. Rektorn blev väl lite paff, haha. Men så rätt.

2012-05-26 @ 14:17:43
URL: http://wayouteast.blogg.se/
Postat av: sistergnu

Jag har otydliga minnen från lågstadiet när vi var och simmade och det bara var jag och två killar i klassen i bassängen. Jag minns att de närmade sig mig och på något sätt tog på mig, och jag visste inte vad jag tyckte om det. Det var konstigt och jag visste inte hur jag skulle reagera. Sedan var det som att inget hade hänt. Någon del av mig kände nog att det var trevligt att bli uppmärksammad. Det är sjukt, för det var inte på lika villkor. Jag kom inte till dem, jag var bara mottagare. Sedan i högstadiet kände en del av mig lite ledsen över att jag aldrig blev tafsad på, eftersom det bekräftade att jag inte var omtyckt.

2012-05-26 @ 15:16:41
URL: http://sistergnu.blogspot.com/
Postat av: ladydahmer

ANNIE men hahaha va? Mobbad? Påhopp? Varför utgår direkt från första kommentaren att folk kommer hata dig eller blir arg? Det säger ju en del om vad du egentligen vill förmedla. Konstigt. Och yttrandefriheten? Hur menar du nu?



Mobbing handlar om nåt helt annat dock. Det tycker jag du ska googla lite på. Man blir inte mobbad för att man bejakas som barn eller för att man lär sig tidigt att man får se ut hur man vill.

2012-05-26 @ 16:04:36
Postat av: Balthasar

Mikus kommentar beskriver något så ofantligt sjukt att jag förvandlades till någon sorts eldsprutande drake. Jag höll på att bita itu min laptop. Vad fan är det här?! Ner med precis allting.

2012-05-26 @ 17:21:35
Postat av: Emma

När jag gick i sjuan så röstade pojkarna i skolan om vem som hade snyggast rumpa. Jag "vann", vilket jag fick veta först mycket senare. Denna "utmärkelse" eller den uppmärksamhet den ledde till fick mig att lära mig att gå totalt utan att röra på höfterna och sedan dessa har jag bara använt tunikor och blusar som täcker rumpan. Allt för att vara osynligare. Än idag (27)så har jag så sjuka höfter av det här att jag inte kan springa och jag har nästan konstant ont i ryggen.

2012-05-26 @ 18:32:29
Postat av: Anonym

jag kommer ihåg på mellanstadiet när vi inte vågade duscha efter gympan eftersom killarna alltid sprangin och tjuvtittade på oss. Vi var rädda och arga och pratade med lärarna men det hände ingenting. "de vet inte bättre" och "det är så pojkar är"



så vi lät dem smaka på sin egen medicin och smög in och tittade på dem i duschen. Och JÄVLAR vilket liv det blev! Killarna var kränkta och lärarna blev förbannade. Vi tjejer "visste ju bättre och HUR kunde vi göra så!?"



jag är fortfarande skitförbannad över det

2012-05-26 @ 21:54:36
Postat av: Hej

nuskriver jag kortfattat flr ska snart rusa.Har läst din tafshashtag och inte kunnat sova pga tankar o förätrgnda minnen.



1. min pappa är kärleksfull men har om något inte lärt mig att ett nej ärett nej eller att jag har makt över min kropp. Inget tafs, bara smeka kind/rufsa hår/klapp på rumpan. från jag var nyfödd och pågår fortfarande närvi ses (22 år gammal),. fatta vad det gör med ens identitet när man är tolv. Jag har utvecklat ett raseri mot honom och är aldrig trevlig mot honom. Hangör samma sak mot min lillasyster som är många år yngre ön mig.

Fick ett utbrott som fjortonåring och han klappade på min rumpa.Gapade och skrek, gick upp till mitt rum., Manmna kom ipp och jag berättad efter mycketom och men. Mamma söger "pappa visar bara kärlek.Dettaq fpr du aldrig säga tillhonom",.Ja,detsamtalet dogrätthårt efter edet.



2. jobbar på småbarnsavd. på förskola. En liten flicka på 2,5 årblir alltid lämnad av pappa och storebror 4 år. VARJE morgon "förgriper" sig brorsan sig på henne med pussar och kramar.Hob ligger pågolvetmed han över sig och kommer inte loss. Pappan "ser inget" och frågar "varför skriker du, vad har hänt?". fÖrra veckan blev hon helt hysterisk efter att hon blivit lämnad och satt gråtandes och hysterisk i mitt knä i närmare en halvtimma. Jag frågade "var det för att sotrebror pussade pådig fast du inte ville som du gråter" hon nickade. Jagsvarade (dum som agär!!!) att"du får ju pussa honom tillbaka när ni säger hejdå".

Med tankepå att jag inte har lust att konfrontera henes föräldrarmed vad hennes storebror gör tänkte ag att det svaret vqar lättare. Annars försöker ag alltid få barn att respekt4era när man inte vill.



Dessa två saker haqr ag aldrig, aldrig sagt tillnågon. Inte ensmin k,ille sen över 5 år tillbaka. Ang.min pappa: jag skäms och tycker jag förstorarupp allt. Men vet att det har speglat min tonåroch självbild så sjukt mycket.



Jag har blivit ett psykfall och behöver terapi..

2012-05-27 @ 15:45:57
Postat av: Bondhustrun

När jag gick i sjuan/åttan var det kutym i vår klass att killarna plötsligt hoppade på en, nöp det hårdaste de kunde om ens små bröst och skrek BLÅPATT! Jag och en kompis var de enda tjejerna på träslöjden och där blev vi jättemycket tafsade på, killarna stoppade gärna upp halva armen mellan benen på en och ryckte och drog och flabbade. Och på nåt märkligt sätt var det liksom att bli godkänd att bli tafsad på. Jag som inte var så poppis blev nästan lite glad samtidigt som jag var rädd och tyckte att det var sjukt obehagligt. När vi hade något party i fyran minns jag att klassens coolaste kille rusade runt och jagade oss och satte sig på oss. Minns tydligt hans jeansröv mitt i mitt ansikte. Galet.

Tänker jag mig in i att mina söner skulle göra så skulle jag bli URFÖRBANNAD.

2012-05-27 @ 20:40:47
Postat av: Bondhustrun

Minns hur killarna i sjuan/åttan helt utan förvarning kunde komma bakifrån, greppa tag om ens ömma tonåringsbröst, klämma allt vad de hade och skrika BLÅPATT! När det någon gång hände mig blev jag nästan lite smickrad, jag SYNTES, fast jag tyckte det var sjukt obehagligt och otäckt på en och samma gång. Jag och min kompis var de enda tjejerna som hade träslöjd, och där var det liksom kutym att killarna tafsade på oss så fort de kom åt. När man stod med ryggen mot dem och höll på med nåt på sin slöjdbänk kunde man få en hel arm uppkörd mellan benen som klämde och drog. Helt sjukt.



På ett party i fyran minns jag att klassens coolaste kille jagade tjejer och satte sig på dem, jag minns fortfarande hur jag låg på golvet och hans jeansröv var tryckt mot mitt ansikte. Helt sjukt och helt vidrigt.



Då var det helt vanligt beteende. Skulle mina söner göra något sådant nu skulle jag känna mig helt misslyckad som förälder.

2012-05-27 @ 20:45:17
Postat av: Bondhustrun

oj. två ggr, var inte meningen, trodde inte den första kom med....

2012-05-27 @ 20:47:35
Postat av: Tilla

Hej Lady Dahmer. Kan du inte i ett senare inlägg skriva om hur man ska prata med barn om sådant här, på rätt nivå. Jag försöker ständigt lära och tala om för mitt syskonbarn hennes värde, hur viktigt det är att bli väl behandlad/behandla andra väl, säga ifrån när någon gör fel etc. och ibland kan jag känna att det är svårt att prata om sådana här saker på ett pedagogiskt sätt så att hon verkligen kan ta in vad jag menar samt behåller intresset.



Jag är inte utbildad och ibland märker jag själv att fast budskapet jag har är bra, så kan jag vara dålig på ge exempel eller sätta in det i ett sammanhang hon kan relatera till.



Hon är 6 år.

2012-05-28 @ 08:15:04
Postat av: anna

den leken kommer jag också ihåg nu när jag läste Sosos kommentar om jaga flickorna från klassen och klämma rumpan på dom och skrika balla balla!... på 90 talet. jag var runt 7, och gick i ettan och killarna gick i trean. då 1.2 och 3 var i samma klass. i klassen killarna i klassen brukade jaga oss tjejer och ta på oss överallt kommer ihåg att jag var rädd. fröken samlade ihop oss tjejer sen i klassen och typ sa att pojkar är pojkar och vi inte får uppmuntra dem. JAG skämdes så sjukt mycket och kände mig smutsig skulle aldrig våga säga till mina föreldrar. en av dem absoluta tjejrna i klassen blev pullad av en av populärakillarna dem blev i hop sen, jag var inte populär och tror att jag blev lite avundsjuk på henne helt sjukt ju för hon var snygg och populär och inte jag

2012-05-28 @ 16:59:33
Postat av: Phantomim

Som alltid är jag ute sist, men hashtaggen fick mig att minnas en händelse från min skoltid som jag tror formade mig för många år framåt.



När jag gick i sexan skulle vi 'skolas' in i högstadet som låg en bra bit bort från övriga skolan och en dag när vi kom dit var det ett jävla rabalder. En av tjejerna i nian hade lutat sig framåt för att knyta skorna, varpå en av de 'busiga' killarna hade ställt sig och juckat mot henne. Hon hade direkt vänt sig om och knäat honom i skrevet. Som den blodtörstiga best jag var tyckte jag direkt att hon hade gjort rätt och från att ha tyckt att hon var en dum blondin steg hon direkt i min aktning. Men så fort jag uttryckte detta ryckte lärarna in och höll en föreläsning om att det ALDRIG är rätt att knäa killar mellan benen, eftersom de är så känsliga där. Killen pysslades om och tjejen hamnade i så mycket trubbel och direkt började det viskas om att hon var psycho och att hennes föräldrar inte hade någon koll på sina ungar (hennes lillebror hade någon form av ADHD och brukade retas till vansinnesutrott av de andra killarna). Det är först nu som jag läser om det här igen som jag inser hur jag från den stunden visste att även om det var fel av killar att tafsa så fick man ALDRIG göra något tillbaka utan skulle bara snabbt ta sig därifrån.



Själv har jag alltid gått i klasser där tjejerna är många fler än killarna (En kille i grundskolan och två i gymnasiet, hah) så jag blev inte tafsad på av småkillar i grundskolan, däremot hände det på krogen, i lokaltrafiken och så klart i kompisgänget senare. I mina klasser har det alltid varit tjejerna som tafsat (speciellt under hela 'Balla, balla'-perioden, jag gick hela året med min stora röv mot väggen, den var ett prime target) men bara på andra tjejer, killarna slapp så klart undan. Det är sjukt nog bara det, att när man lyckligt nog slipper att bli utsatt av killar skapar man den kulturen ändå, tjejer emellan.



Nu blev det svamligt, men kände att det här var något jag behövde skriva av mig om.

2012-06-04 @ 09:28:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0