Sällskapsspel
Heroes of Might and magic... Pappa hade mig att spela det redan innan jag kunde engelska, tror det är en av orsakerna till att jag känner mig så bekväm med språk idag :)
Mina barn är väldigt glada för spel på paddan vilket jag gillar. De utvecklar det logiska tänkandet såsom det teknologiska kunnandet. Och teknologi är ju framtiden som alla vet så jag är "all for it!!" Toca Boca är också en storfavorit hos oss just nu :).
Glömde min signatur ju!!! //anonym under med barn som gillar spel på paddan!! ;)
Oj, har aldrig gillat spel, kanske man hade varit än smartare om man gjort det.. Tycker dataspel verkar vara lite väl beroendeframkallande ibland,, ser de på generationen som föddes i början på 90-talet:)
Toca Boca är populärt här också, särskilt Toca Band (som jag inte är riktigt lika glad i, sällsamt enerverande låt!). Och så är det en hel del bilspel, Asphalt 7 spelas jättemycket av treåringen just nu.
Jag är nog inget fan av att spela själv, mest för att jag har andra tidsfördriv. Men innan barnen kom spelade jag mycket. Vanligt Zelda på Nintendo 64, det var kul!
Jag köpte ett Nintendo Wii till mina barn för några år sedan. Och det har vi väldigt kul med. Vi äger bara barnspel, typ Mario och LEGO-spel. Men det är kul att spela tillsammans!
Och på iPaden spelar barnen väldigt mycket av de olika Toca Boca-spelen. Jag gillar dem, allihopa.
Åhhh, HOMM!
Jag har en särskild dator bara för att kunna plocka fram och spela gamla HOMM3 på. Som att träffa en gammal vän!
Seriöst så tror jag faktiskt att möjligheten att spela spel kan vara väldigt välgörande för många. Att kunna skärma av i stimmiga miljöer, att kunna hantera väntan, att kunna varva ner och "tömma huvudet". Jag har inte minst sett hur användbart det kan vara för människor med kognitiva funktionsnedsättningar för att kunna hantera situationer och miljöer som annars kan bli ohanterliga.
ÅÅ Zelda och Heroes of Might and Magic <3 Finns inga bättre spel :)
(har läst din blogg i evigheter och så blev det här min första kommentar haha)
Ha ha ha,spelar ni inte Trivial Pursuit? Hahaha.Det gör vi på jul o sommar med svärisarna *S*,inga frågor är lätta:(
Vi gillar både dataspel och vanliga sällskapsspel. MEN jag har märkt att vårt stora barn kan spela tv- och dataspel massor och vill gärna spela hela tiden. Hen kan inte acceptera när vi säger att det är dags att sluta så vi har gjort det enkelt för oss och infört regler redan nu hur mycket hen får spela på tv-spelet, datorn och ev telefoner, plattor och annat.
Anledningen är egentligen inte så mycket att jag tyckte att hen spelade för mycket utan mer att hen inte kunde acceptera att vi sa att det var dags att sluta.
Nu när vi har regler för vilka dagar som vi spelar och hur mycket vi spelar så fungerar det mycket bättre och vi slipper en onödig konflikt.
Ibland byter dock barnet ut lite dataspelande mot att få spela sällskapsspel med sina föräldrar, det händer oftast på helgerna när syskonet sover middag och det stora barnet kan få ha båda sina föräldrar helt för sig själv.
http://www.finest.se/userBlog/entry.php?uid=28711&beid=2269401
Ville bara skicka det ifall du inte sett, =)
Jobbar din man utifrån genusperspektivet? Spelbranschen kan vara så hatisk och objektifierande gentemot kvinnor. Bra att det blir genusinfluenser där.
Sitter i soffan med min underbara sambo, så gick jag in på din blogg (gör detta dagligen) hans kommentar
"åh, nej ska du in å kolla på den där feminist-skiten igen...." (han säger det med glimten i ögat) efter att jag läst upp ditt senaste inlägg lät det istället:
"Du, hon kanske int är så pjåkig den där ändå......"
Heheh.. ;) Tack för en härlig och inspirerande blogg!
Här spelas det brädspel, kortspel och övriga sällskapsspel för hela slanten! TP, Bezzerwizzer, Carcassonne, Rock Science, Munchkin, Star Munchkin, tvåmansbridge, Spank the Monkey... Åh, blir glad bara jag tänker på det. Vår stackars sexåring har förmodligen stans minst hippa föräldrar, fast till vårt försvar vill jag ändå tillägga att vi äger ett Nintendo Wii!
Men nej, nu blev jag ju sugen på att spela HoMM... men har inte tid :(
Spel kan vara riktigt socialt, jag vet att jag tyckte om att ligga på soffan med mitt ex när han spelade xbox (speciellt Call of Cthulhu), det var liksom mysig sysselsättning att vara i hans armar samtidigt som vi försökte lösa spelet ihop.
Min sambo spelar dataspel hela dagarna i ända, han jobbar inte och lagar på sin höjd mat medan jag får göra allt annat. Hans lillebror är likadan.
Dock vet jag att det finns många som vet vart gränsen går, men det finns många som inte vet det med ...
Åååh Skyrim <3 Min sambo spelar och jag sitter i soffan med en skål popcorn och tittar på. Det spelet slår allt! Might and Magic spelade jag tills mina bröder slarvade bort cd:n, fasen vad sur jag blev. Måste köpa nytt :P
Min sambo är spelprogrammerare (som drömmer om att jobba på samma företag som din man förresten), så den dagen vi får ungar kommer de garanterat bli små spelnördar de också. Bara roligt tycker jag!
Ja ok, hade förstått det. Men tidaspekten då? Hur ser ni på rekommendationerna att en fyraåring "bör" sitta max 1 h per dygn framför en skärm?
ja, min snart 2-åriga dotter älskar paddan...och hanterar den utan problem. Grejen är väl bara att man har balans med allt. Jag tycker den fria leken är fantastisk, och de leker verkligen med inlevelse i långa perioder,men ibland vill barn också bara få ta det lugnt och slappa lite i soffan. Varför inte med ett memory på Ipaden eller toca boca, som du nämnde. Min lite större tjej brukar öva teckenspråk på paddan, fungerar perfekt. Pedagogiskt å bra. De blir ju bara förberedda på ett framtida liv, som garanterat är teknikpositivt.
Min man spelar mycket PCspel och jag är mer för tv-spel och tillsammans blir det mycket brädspel. Så om våra ev. framtida barn inte fastnar i spelandet på något sätt kommer det nog nästan kännas som ett misslyckande i uppfostrandet :-P
Inte för att jag vill säga att det är direkt fel att spela dataspel, kan i måttliga mängder som du säger säkert vara bra för problemlösning och sådant. Men om jag ska vara ärlig ser jag mycket hellre att mina eventuella framtida barn leker utomhus med andra barn, pysslar och ritar och leker mer "naturligt", som jag själv fick göra när jag var liten. Jag tror också det är hälsosammare att hålla sig borta från datorer och tv-skärmar så mycket som möjligt, både för vuxna och barn. Här är förresten en ganska intressant artikel i ämnet jag läste för inte så länge sedan:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/monicagunne/article15692105.ab
"...//feminist-skiten igen, med glimten i ögat"
Glimten i ögat?
Låter inte som något vidare trevligt, o inget som man säger med "glimten i ögat" utan snarare bäddar in lite halvroligt men som inte är kul nånstans.
Spel som CS elva timmar om dagen fördummar, några andra onödiga spel känner jag inte till!
alltså MYYYYYYS på att ninja kollar på när ni spelar! jag gjorde nämligen det när min pappa spelade tomb raider! så jävla roligt!
Hej bästa Lady D!
Det skulle vara fint om du tog upp den vidriga och snedvridna bilden av sk gamer girls. Jag är skittrött på folk som tycker det är så jävla hett med tjejer som spelar och har någon sjuk bild av att man sitter uppsminkad, lättklädd och åmar sig med någon jävla spelkontroll i käften (typ alla bilder om man söker på gamer girl). Det ger genuint spelintresserade människor av honkön dåligt ryckte och jag är så trött på att bli bemött annorlunda om det råkar komma fram att jag är kvinna. Jag vill liksom bara spela och ha kul utan att folk ska ha en massa förutfattade meningar.
Tack för en fantastisk blogg som öppnar folks ögon!
Min 2-åring säger occa occa ;)
Han visar fröknarna på dagis hur Toca Boca spelen funkar... och jag är deras personliga iPad-support ;)
Jag har en 8-åring med lindrig dyslexi och jo, jag tycker han har blivit bra hjälpt av spel som kräver lite läsning av honom....
Tror många tv och data-spel är asbra för barn. Kan träna upp logiskt tänkande, tålamod (man dör och måste försöka igen), finmotorik och liknande.
När jag har barn runt 6 år på besök plockar jag fram vårt gamla NES och Supernintendo, brukar bli väldigt poppis att spela Supermario Bros och Donkey Kong. Den enkla bandesignen och kontrollen brukar vara mer uppskattat än de lite krångligare xbox/ps3/wii-kontrollerna.
Lite off topic, men jag vill tacka dig LD. Du har öppnat upp mina ögon vad gäller genus och barnuppfostran. Jag hade inte alls koll på genus när jag började läsa din blogg. Men jag lär mig hela tiden av att läsa dina inlägg. Och det är med mig hela tiden, när jag ser flickor i rosa klänningar och när jag kollar på filmer och tv-serier. Jag tänker genast på könsroller och analyserar och håller på. Haha, kan bli lite jobbigt ibland. Men tack! :D
Tror det finns mycket som är bra med spel (gillar själv att spela) men tycker det äter upp väldigt mycket av många barns tid. Vi har begränsad speltid här hemma & jag tror särskilt mellanbarnet aldrig skulle stänga annars, för han blir verkligen besatt.
Hemma hos kompisar är det i princip bara spelande hela tiden som gäller & riktigt SÅ bra tycker jag inte det är med spel att det ersätter allt annat barn kan göra.
Märker jättestor skillnad på två kompisar som inte alls spelar (inte pga nån uppfostringsprincip utan för att de kommer från familjer som inte har råd med den typen av grejer) att de är otroligt mycket mer kreativa & bra på att hitta på roliga lekar än "spelungarna". Kanske är det en slump, men det har fått mig att tänka till lite.
På tal om CS som någon nämnde högre upp och den allmänna uppfattningen om att spel är dåligt för barn, så finns det faktiskt forskning som visar på att CS-liknande spel är positivt för rumsuppfattningen och kan höja den. Vet inte vad artikeln/avhandlingen heter då det främst är min sambo som läst den, men han kan säkert leta fram den om någon vill se den.
Med detta vill jag inte säga att alla barn borde sitta framför datorn dygnet runt, utan snarare att det kanske inte bara är så dåligt som man tidigare trott.
Tack för speltipsen, "bonka bonka" (Toca Boca) är favorit hos oss oxå.
Jag är en TV spelsnörd.
Eller ialf älskar jag mördarspel.
Dock har jag fått begränsa mitt spelande eftersom min tvååring sitter och säger Aj aj aj aj hela tiden och tycker synd om de man skjuter. Så spelar inga våldsspel när ungarna är vakna. Gubben brukar sitta och heja på medan jag spelar, en drömkarl med andra ord ;) Fick ett TV spel och en B&J häromdagen bara för att han visste att jag hade haft en jobbig dag med ungarna. Bättre än blommor
Åh, längtar till den dagen då min son är så gammal att vi kan spela tillsammans! Då kanske vi kan motivera inköp av en vettig spelkonsoll också. Nu blir det mest PC-spel, men spelandet har definitivt kommit i skymundan sedan jag blev mamma.
Skyrim är väl inget barnspel haha? ;)
Heroes har jag och maken spelar i timmar, det är så roligt (och mycket familjevänligt eftersom man kan släppa det och springa efter små bråkiga barn utan att man dör ;)) Nackdeen är ju att en match kan ta ett antal timmar... Fast vi gillar erkligen vanliga brädspel också, har en hel hylla och drillar dotter att spela med. Mycket bra träning med att följa regler och komma överens.
Jag begriper inte heller nojan över att ungarna spelar för mycket tv-spel, det som stör mig är att de spelar när jag vill spela! Jag spelar iofs gärna med dem, men vi har så olika spelstilar så jag får mest åt nerverna när vi gör det. Ibland måste jag dock be om hjälp...
Mina barn fick sitt första "egna" tv-spel när Stora var runt 5, sen fick hon ett Nintendo DS när hon fyllde 6 och därefter har det rullat på. Playstation, Wii, Xbox 360, PSP, Nintendo DS i alla varianter, we love it!
Jag och mamma spelade mycket tv-spel då jag var liten, då det var lördag knatades det iväg till macken så köpte man godis, hyrde sig en spelkonsoll och ett spel. Blev väldigt ofta Zelda ^^ Helt underbara helgkvällar var det!
Det ena behöver ju inte utesluta det andra, jag satt och ritade och lekte med kompisar också. Nu när jag tänker efter är det exakt samma grejer jag gör fortfarande spelar spel, ritar och leker med kompisar...
Jag är rätt impad av vår femåring som utan problem bygger och har sig i Minecraft.
I början tyckte jag det var dåligt att de spelar en hel del, (sambon är lite spelfreak,själv har jag inte ro med sånt) men nu då jag funderat och kollat vad de pysslar med är jag rätt säker att det också är nyttigt till en viss del. Vår femåring just, helt sjukt hur bra han kan navigera på datorn/ipaden, skriva lite (kan inte det med penna och papper), läsa de viktigaste för att komma in på rätt level/save och ja just bygga fina grejor och lösa problem.
Då den äldre kom igen Zelda på wiin med pappan ville han inte röra konsolen på länge (vi talar många månader här), såpass ledsen var han att spelet tog slut.
http://www.pktalent.com/activity/p/111468/
