Genus, Feminism, No Poo, Dahmer!

JA det är ju den föräldraaktiva inskolningen och jag kan med tycka att manbör knyta mera kontakt pedagog/barn men inte bara med en ,för nästa vecka har den pedagogen sjuka barn eller influensan och är hemma. Men det ena behöver ju inte utesluta det andra,verkligen! Lycka till o på dem bara. Jobbar själv på fsk där vi har föräldraaktiv inskolning. O föräldrarna ser förvirrade ut emellanåt. Mera samspel efterlyser jag:)

Oj jag hade nog aldrig tänkt på just det där men det är ju viktigt! Bra att du kommer ta upp det!

Har du talat med personalen om dina tankar kring detta? Det är kanske inget de har tänkt på, att de inte har informerat om vem som är huvudansvarig och sådär...

Var detsamma på mitt barns nya förskola. Gick helt åt helvete...barnet kände sig hur osäker som helst eftersom ingen tog emot henne och ingen tog lite extra hand om henne. Resultatet blev två månader av katastrofala lämningar. Sedan hade jag ett möte med personalen och jag sa typ "ok jag förstår att ni har något slags sätt att göra det hela på och att ni har en baktanke. MEN barn är olika och mitt barn är extremt känslig och hon behöver att ni tar emot henne på morgonen". Efter det blev det bättre.

På vårt barns förskola var det 2-veckorsinskolning, jag förstod aldrig varför, förrän nu, när jag läste ditt inlägg som knöt ihop säcken :-) Enda gången det blev ledset var efter 8-veckors-sommarlovet (kanske hade varit bra med en till miniinskolning). En till sak jag gillade med inskolningen var att både jag och min man fick chansen att också få en relation med föräldrarna och barnen.

Mycket viktigt det du tar upp. Där jag arbetar lägger vi in massor av tid på just anknytning och att bygga relation med barnet som inskolas...enligt min åsikt sker allt lärande i samspelet med barnet och relationen mellan barn och pedagog är en grundsten. Dessutom har man igen relationsbyggandet då det är mycket lättare att driva en pedagogisk verksamhet med en barngrupp som har nära och trygga relationer med pedagogerna!

Här uppe där vi bor är det fortfarande de där långa 2 veckors linskolningarna med små korta dagar. Det finns nog sina nackdelar med alla inskolningsmetoder, jag hade mycket hellre tagit längre dagar och kortare då det troligen passat mina barn bättre. Däremot har de gjort på det sättet som du skriver att du önskar, det vill säga en pedagog har varit med barnet hela tiden. Men jag kan förstå varför man valt bort det och det är nog för att det ger en falsk trygghet. För när inskolningen är slut så kommer ju anknytningspedagogen att svika de barnet när allt blir som vanligt, sen som någon skriver ovan så veckan efter kan ju den pedagogen vara sjuk och då finns ingen som barnet känner sig trygg med. Metoden din fsk jobbar efter bygger nog på att barnet skall vara trygg i sig själv osv.

Jag blir väldigt förvånad över att det är så en inskolning går till. Min unge är iofs på en waldorfförskola men jag trodde nog att det var generellt med två veckors inskolning och att man hade en egen inskolningsfröken som tog emot och var med barnet första tiden. Jag satt mest vid sidan om under inskolningen, som en trygghet utifallatt. Det verkar som en ordentlig tankevurpa att föräldern ska vara aktiv på fsk under inskolningen och sen försvinna och lämna barnet med personal som barnet inte fått lära känna.

Jag är så glad över vår inskolning där vi själva fick bestämma hur vi ville använda de två veckorna. Vi lämnade henne inte förrän vecka två, och då några timmar i taget. Och hon hade en "egen" pedagog som hängde med henne hela tiden. Hoppas det går bra för Tamlin, och bra att du tänker ta upp inskolningen på utvärderingen.

Jag bad om att få förlänga mitt barns inskolning, eftersom det inte kändes bra när den formellt sett var "klar". Mitt barn var 2 år, och kunde uttrycka en oro över att bli lämnad, så det var rätt så enkelt att motivera. Jag hade bestämt innan att jag inte lämnar mitt barn om han är ledsen, och det hade personalen förståelse för, även om jag tror de blev lite irriterad på mig... Men vi hade en dialog om det innan, och de har nog ett par föräldrar varje år som inte lämnar ledsna barn, och de kan hantera det också! Lycka till! :)

Var inte så på mitt barns förskola, däremot så försvann pedagogen som hon hade anknytning till på möte första dagen efter inskolningen och mitt barn hade världens ångest, ville inte gå dit längre osv. Så vi avbröt skolgången där, sökte och fick en fantastisk dagmamma. Mitt tips till dig: gå efter din magkänsla, blir det inte rätt så finns det andra alternativ, eller förläng inskolningen om du känner dig trygg med förskolan. Att folk jobbar efter instruktioner och utan egna initiativ är läskigt, då har man tappat sin medmänsklighet.

Man måste inte göra som personalen föreslår. Om det inte känns bra så säg att du vill förlänga inskolningen och påpeka varför det inte känns bra. Bara för att en sak brukar funka så innebär det inte att det passar alla barn och alla familjer.

Vår förskola arbetar på samma vis som du gjorde. En huvudansvarig som är med barnet som inskolas HELA tiden. Dessutom varierar inskolningstiden mellan olika barn. För oss tog det fem dagar och sen dess har allt funkat skitbra! Vi har turen att ha en relativt liten barngrupp dessutom, 14 barn på fyra pedagoger och då är det sällan alla barn är där samtidigt då alla inte går heltid. Jag gillar verkligen sonens förskola just för att de känns så familjärt och alla barnen funkar jättebra ihop, både de stora och de små. Bra att ni har utvärdering efteråt iaf, vår utvärdering dröjde lite väl länge och blev mer som ett utvecklingssamtal.

När vårt yngsta barn skolades in i våras så var det heldagsinskolning, men hela tiden så försökte de ha mindre grupper när inskolningsbarnen var med och varje barn har en ansvarig pedagog (samma som håller i deras utvecklingssamtal) och den pedagogen söker mycket kontakt och jobbar mycket med anknytningen.
Ganska länge efter inskolningen så var det just den pedagogen som tog emot vårt barn när vi lämnade på förskolan.
De gjorde även så att i början fick vårt barn vara inne när de hade reflektionstid för att få vara med pedagoger som hen hade knutit an till innan hen hade lärt känna de övriga pedagogerna på förskolan.
Normalt sett så är barnen med de övriga avdelningarna på gården när pedagogerna på deras avdelning har reflektionstid. Vilket är väldigt bra för när de byter avdelning så känner de pedagogerna och det behövs sällan någon överinskolning.

Nu har mina barn sen länge passerat förskoleåldern men när min dotter började dagis för 15 år sen var där en mycket stabil personalgrupp. Det var det som gjorde att det funkade för min dotter. Hon knöt an till sin inskolningsfröken och sen långsamt, under ett par års tid, till de tre andra fröknarna på avdelningen. De kände dottern väl och såg till att det var de som hade kontakten med henne även när det var vikarier. När min som började dagis 6 år senare, knöt han inte direkt an till någon utan blev mer trygg i att vara i själva lokalen. Och jag tyckte bistert att det var bra, för här var personalgruppen inte alls lika stabil.
Hoppas att det i vilket fall kommer att funka för Tamlin också. Olika barn behöver väl olika typer av trygghet.

Om det inte går bra så är han kanske inget "dagisbarn" Finns andra former av barnomsorg som passar "känsligare" barn bättre. Var inte rädd för att gå på det du känner, låt känslorna styra fina beslut. Knyter det sig i magen så är någonting galet så klart. Lyssna på din intuition och på Tamlin.

Jag har en idé, börja på pysslingen igen:-) OCH jag håller med dig, bra inskolning med en trygghet e viktig!! Berätta det för "ert" (dagis/förskola) med.. Kraam

Mina två äldsta har båda haft den intensiva kortvarianten av inskolning och det har passat dem och oss bra, trots olika personligheter hos de små. Men vi har alltid haft en huvudansvarig vuxen i detta som gjort precis så som du beskriver att du gjorde. Jag tror att man hos många förskolor behöver aktualisera kunskap om anknytning, men inte bara teoretiskt, utan också vad det innebär i praktiken!

Vi hade också den korta varianten av inskolningen. Jag var från början skeptisk eftersom vår äldsta tjej är en nyfiket avvaktande person som behöver tid på sig att värdera situationer och människor innan hon ger sig in i lek eller relationer. Pedagogerna förklarade den korta inskolningen med att barnen skulle ges möjlighet att relatera i första hand till platsen snarare än pedagogerna. Har nog fortfarande inte fattat vad de menade. Hur som helst bad vi om längre tid och det vara inga problem. Vårt barn har idag en bra och trygg relation med pedagogerna vilket är avgörande tycker jag.

uppföljningssamtal? har alla det? jag skolade in min dotter i början av mars. Har inte fått något uppföljningssamtal, inte varit på nåt föräldramöte inte varit på utvecklingssamtal. INGENTING! får det verkligen gå till såhär?

Jag är förskollärare och jag tror att pedagogerna på din förskola där har missuppfattat sina instruktioner från chefen. 3 dagars inskolning är det bästa som har hänt oss. Våra barn har aldrig tidigare varit så trygga och glada. Konceptet är ju att dom ser när du är med i tre dagar att mamma är trygg på förskolan, då kan dom också känna sig trygga där. Sen att föräldern har allt ansvar dom tre dagarna är ju meningen, men många pedagoger tror att dem ska ignorera barnet och föräldern då. Men det gäller ju att vara aktiv som förskollärare då. Man ska inte slänga sig på barnet och tvinga sig på´n men man kan göra sig själv tillgänglig, sitta med er när ni bygger pussel eller lekar och låta barnet söka sig till en. Men som sagt ligger antagligen otydliga instruktioner till grund för detta!

Mycket bra blogginlägg om inskolning och anknytning

http://doroteagarbergs.blogspot.se/2011/08/inskolning-en-anknytningsprocess.html

Kristin - Lilla vicke Vide och hans knäppa (preggo) morsa

När Vide skolades in så var det en pedagog som ägnade sig åt bara honom just för att han skulle känna sig trygg tror till och med att det var extra personal insatt för övriga gruppen. Det var min sambo som skolade in så jag vet inte exakt. Smidigt gick det i alla fall som tur var.

Det tråkiga med det engagemang du beskriver när du jobbade som "fröken" är att det kan bli väldigt, väldigt tråkigt för barnet som Du "Bondat" om du helt plötsligt skulle vara förkyld/magsjuk mitt i alltihopa och inte på plats.. inte så lyckat. Säger jag som jobbar med vuxna funktionsnedsatta och vet vad bunden personer kan bli till personal - vilket inte alls är bra. Lagom är bäst och det är viktigt att all personal förhåller sig någorlunda lika. sen får man ju relationer över tid men ...
Hard life men jag tror inte på den typen av pedagogik. Jag tror inte på snabbinskolningar heller, hoppas det går bra för er.
Vi är inne på vecka 2 med Dotra och det går som en dans - känns jätteskönt ...

I en föräldraaktiv inskolning så ska föräldern vara den aktiva istället för personalen. Barnet ska bonda till hela stället: kompisar, lokal och vuxna samtidigt som barnet är helt trygg med sin förälder, utan att behöva oroa sig över några onödiga separationer, där förälder går och gömmer sig i fikarummet. Så personalen gör helt rätt. Jag har arbetat med båda metoderna och jag tycker barnen blir lika trygga, men att barnen mycket snabbare blir trygga med den föräldraaktiva inskolningen. På fjärde dagen är de så hemmastadda att de bara vinkar iväg sina föräldrar och sedan leker. De är trygga med hela situationen, med aktiviteterna och med personal och kompisar. Med tvåveckorsinskolningen var barnets trygghet beroende av en person och när den personen var borta så var barnets trygghet borta. Trots att givetvis den övriga personalen också hade försökt komma barnet nära. Och alla separationer för att öva sig på att se föräldern gå och sedan komma tillbaka, stressade bara upp barnen och gav dem ångest i onödan. Föräldraaktiv inskolning ger så otroligt snabbt trygga barngrupper och mycket gladare och mer aktiva barn. Men man ska inte låsa sig vid tre eller fyra dagar. Vi avsätter två veckor till inskolning, trots att vi kör föräldraaktiv inskolning. Skulle barnet bli ledset dag 7 så får föräldern komma tillbaka igen. Men det har inte hänt ännu och vi har haft föräldraaktiv inskolning i fem terminer.

Här borta i USA finns det knappt inskolning. Det är bara att lämna barnet, säga hejdå och gå. Gör så ont i hjärtat när jag ser det på jobbet.

man kan inte tvinga ett barn att knyta an till en speciell person. barnet väljer blixtsnabbt en av pedagogerna när "anknytningssystemet" sätter in om han behöver trygghet när du inte är där. gamla tvåveckorsinskolningarna har många fler brister. däremot är det viktigt att utgå från barnets behov (kanske behövs fler än 3 dagar om barnet inte släpper föräldern tex) och att föräldern inte börjar jobba direkt utan finns tillgängliga om det inte funkar. och korta dagar i början. det måste föräldrarna informeras om.

Håller just på att inskola och är på dag två av "fjorton" eller så många dagar han behöver. Är otroligt nöjd över dagiset vi har en person som är "ansvarig" för Liiam som träder fram lite mer än dom andra och sen går det sakta framåt. Att dom
sedan kommer anpassa sig efter Liiams behov efter inskolningen känns toppen, han får sova då han är trött även om det inte infaller under den klassiska "vilan"

Din oplevelse lyder som det foregår i Danmark. Der bliver ikke knyttet specielle bånd til en eller 2 voksne i forhold til barnet som starter. Der blev jeg meget overrasket over den forskola mine små har gået på her i Sverige. Aldrig har jeg oplevet en sådan omsorg som den mine små har fået. Vel er forskolan opdelt i mindre grupper herude på landet, men ... her var ikke tale om antal børn, antal voksne, gulvplads, regler eller andre yderlige ting; barnet var og er i centrum som en fuldstændig naturlig ting. Det børnene fik der, var den rene jeg-elsker-mit-job-følelse, som pædagogerne havde. Verdens bedste dagis.

När vårt barn började på sitt dagis så var det ingen inskolning alls. Nada.

Det kändes extremt konstigt, eftersom vi från Sverige är så vana att det ska vara så (vi bor i USA). Så vi körde en egen variant, med väldigt korta dagar i början, och att vi såg till att vara med en lite längre stund både när vi hämtade och lämnade. Det funkade okej - han var ledsen när vi lämnade men det gick över på en gång efter att vi gått. Och nu älskar han att vara där och vill knappt åka hem... I efterhand känner jag ändå att jag hade velat läsa på mer om inskolningsmodeller och forskningen bakom dem. Till nästa gång det blir dags (fast det är ett bra tag kvar, för lillebror är bara 6 veckor) så ska jag definitivt göra det. Något tips på var man kan börja?

En högst aktuell reflektion och känsla du bär på. Forskning kring den föräldraaktiva inskolningen är närmast bristfällig. Men läs gärna min magisteruppsats om ämnet: Föräldraaktiv inskolning på förskolan ur ett anknytningsteoretiskt perspektiv.
http://su.diva-portal.org/smash/record.jsf?searchId=1&pid=diva2:399345.
Mvh
Tina

Gå på din magkänsla. Börjar han må dåligt, ta honom ur förskolan. Byt förskola om det känns bättre. Daghem? Eller var hemma? Jag vet inte vad du jobbar med men han är ju liten.

ok, fast ALLA pedagoger jag känner som provat båda varianterna inkl jag själv, tycker att föräldraaktiv är helt klart bäst. mycket tryggare och gladare barn helt enkelt.
har två barn och haft båda varianterna på deras inskolningar också. föräldraaktiva 3-dagars kändes så mycket bättre för mig som förälder också, det går inte riktigt att fejka en usel verksamhet för föräldrar som är med 3 hela dagar. kändes tryggt för mig att veta hur vardagen såg ut "på riktigt". och jag hade en chans att lära känna pedagoger och barn dessutom. skitkonstigt för mitt barn var det på första inskolningen (2 v) att "låtsas vara ointresserad" och pipa iväg till personalrummet och tillbaks stup i kvarten. jobbigt den dagen man är borta första heldagarna och inte kommer direkt som barnet hunnit blivit van vid. vid tredagars lär sig barnet på en gång vad som gäller ist= min upplevelse: tryggare barn! hoppas det går bra för tamlin hur som helst!

Jag förstår din tanke och känsla. Jobbar på en förskola där vi använder oss utav den snabba veriationen, vilket också är den enda jag har jobbat med. Det här med att vara ett plåster på barnet förstår jag inte riktigt, man vill väl att sitt barn ska bli självständigt inte beroende utav någonannan vuxen? Jag tror det är viktigt att alla de pedagoger som jobbar med barnet ska utveckla en god kontakt men inte vara för nära, viktigt att barnen inte har någon "favorit" pedagod, för plötsligt försvinner den personen av någon andledning och då blir barnet förtvivlat. Ne jag tycker inte man ska vara ett plåster på barnet utan involvera barnet i barngruppen, få den att känna sig trygg i miljön inte till just en specifik pedagog.

Tänkte som Agnetha skrev och har sett den negativa delen av ditt förslag i mitt arbete på förskola. Just när den invanda favoritpedagogen blir sjuk uppstår stora problem.

Tycker dock att det är underligt att er inskolning varit så bristfällig. Det är ju viktigt att barnet känner sig trygg med flera av pedagogarna och såklart även att hon / han får möjlighet att lära känna de andra barnen.