Gårdagens Radio1-avsnitt // löneskillnader
Ni som inte kunde lyssna på mig och Cissi igår kan lyssna här.
Vi är så jävla bra tillsammans. Jag tror det beror på vår övernaturliga förmåga att kunna snacka en massa jävla skit och liksom fylla eventuella tomrum när vi inte vet vad vi ska säga. Alltså NÄR vi inte vet vad vi ska säga. För det mesta så har vi ju gaaaaanska bra koll iallafall.
Etiketter:
Att män får våldta är väl ändå nåt vi alla kan komma överrens om?
Män är ju helt enkelt för dumma för att förstå att de gör fel de små pluttisnuttarna. Naaww, de menar ju inget illa ju!
Nej men allvarligt. Är det inte precis det tingsrätterna och övriga rättsväsenden säger om och om och om igen? Att män liksom inte vet bättre? Att de handlar i god tro för säger hon inte ett tydligt nej tack jag vill inte knulla just nu så spelar det ingen roll.
Hennes motstånd kan nämligen tolkas som blyghet och det är kanske inte så konstigt i en kultur där kvinnors nej tolkas som ''kanske'' eller ''ja''. När kvinnor får lära sig att de måste spela svårfångade och hålla tillbaka lite och kanske låta sig övertalas till sex fast de egentligen vill för att inte framstå som slampor. När unga killar redan från dag ett får lära sig att deras våld alltid kan bortförklaras som kärlek och att kvinnors sexualitet är till för dem och endast dem.
Att försvarsadvokaten drar till med det gamla vanliga ''det finns kvinnor som gillar hårda tag och att onanera med olika saker'' är så tröttsamt. TÄNK PÅ ALLA DE KVINNOR SOM VILL BLI GRUPPKNULLADE MED EN GLASFLASKA TILLS DE BLÖDER. Hur ska en man veta när det inte är ok liksom? Ledtråd: FRÅGA!
För det handlar fan inte om sexmoral, om att vi tror att kvinnor inte kan gilla gruppsex eller flaskor i fittan eller våldsammare sex. Vi fattar att det är möjligt. Men man kan inte använda andras sexuella preferenser som ett argument för att inte tro på kvinnor när de faktiskt anmäler övergrepp.
Men sen går det antagligen hand i hand med synen på sexualitet. På mäns sexualitet som ofta ses som djurisk, aggressiv, okontrollerbar. På kvinnors sexualitet. Hon som säger nej men menar jag. Hon som blygt håller ihopå benen men ändå väntar på att bli tagen.
På kvinnors SKULD framförallt för någonstans så gissar jag att den här tjejen är en av alla de tjejer som kommer få höra att hon fick skylla sig själv. Varför var hon annars där? Hade hon kanske t.o.m flirtat med nån av männen? Nå, nu antar jag en massa men faktum är att synen på offer och förövare ofta har en stor del i hur vi dömer.
Etiketter:
Jämställdhet är fortfarande mer provocerande än kvinnohat
Varför är feminism viktigt? Läs alla kommentarer under bilderna i detta facebookalbum: Supersnippans Trettiotre anledningar.
Igår började den här länken cirkulera på nätet. Trettiotre anledningar varför feminism behövs. Det tog inte mer än nån timme innan facebook blockerat och raderat den. Hos samtliga av alla oss som delat den. Bara det faktum att feminism och kvinnors rättigheter är så pass provokativt för människor att de tagit sig tid att anmäla länken är vansinnig.
Men faktumet att Facebook, kvinnohatande as som de om och om bevisar att de är, blockar länken samt bannar bilder på ammande kvinnor och anatomiska bilder på kvinnors kön:
... medan sidor som ''boats and hoes'' och andra kvinnohatiska och/eller objektifierande sidor får stå kvar får mig att bli våldsam.
= helt ok innehåll enligt facebook.
Men facebook är inte speciellt eller unikt utan visar på ett symtom som går igenom i hela samhället; synen på kvinnan som till för andra men aldrig till för sig själv. Det är 2013 och fortfarande är tanken på jämställdhet mer provocerande än våldtäkt, kvinnomisshandel och objektifiering.
Kukar är förresten också ok.
Men absolut inga fittor. Aldrig några fittor. Eller ja, iallafall inte såvida de inte är där för mäns viewing pleasure om man säger så:
Etiketter:
En bild
Etiketter:
Är barn sexiga?
Shmenus skriver om Lolita-idealet och sexualiseringen av småtjejer som pågått i flera decenier. Infantilisering av vuxna kvinnor (Framställningen av vuxna som små barn.) går hand i hand med fenomenet och suddar ut gränserna mellan vuxenvärlden och barndomen. Inom modeindustrin är detta vanligt och man använder sig av både vuxna kvinnor som ser ut som barn:
Lily Cole, Gemma Ward och Kate Moss. Vuxna kvinnor.
... och av barn som ser ut som vuxna:
Modellen är tolv år och är antagligen väldigt sexuellt attraktiv i många mäns ögon.
Men gränsen är ju otydlig. Unga tjejer som så gärna vill bli vuxna och som tidigt fått veta hur man rör sig, för sig och ska se ut. Jag ser småflickor trippa runt som små minivuxna, redan totalt medvetna om hur man för sig som kvinna och jag tänker att nej, det är kanske inte så jävla konstigt att män som redan är lite sexualskadade ser de här barnen som potentiella sexualpartners.
Gränsen flyttas hela tiden neråt även om det här inte är något nytt. Idag så gör tonårstjejer reklam för Lancome och andra sminkmärken där de ska porträttera rynkfria vuxna. De stora modehusen eftersöker kvinnor utan tydliga former och vänder sig till tretton-, fjortonåringarna med löfte om framgång och glamour och vi som sitter vid sidan om och tittar på får det här nertryckt i våra halsar tills det normaliserats och inte en jävel tänker på att det faktiskt är outvecklade barn vi sitter och idealiserar.
Kvinnor bantar för att bli size zero och sen rakar de sina kön och snart ser inte en jävel skillnad mellan en artonåring och en tolvåring. Lolitaidealet är redan etablerad och män sitter på internet och söker unga tjejer att göra bekantskap med, men kärlek har ju ingen ålder och åldern? Det är ju bara en siffra.
Kvinnor bantar för att bli size zero och sen rakar de sina kön och snart ser inte en jävel skillnad mellan en artonåring och en tolvåring. Lolitaidealet är redan etablerad och män sitter på internet och söker unga tjejer att göra bekantskap med, men kärlek har ju ingen ålder och åldern? Det är ju bara en siffra.
Är barn sexiga? Tydligen.
Etiketter:
Genom att skriva om kändisars vikt så påminner Frida bara alla unga tjejer om att de borde tänka på hur de ser ut och vad de väger.
Hela vår kultur livnär sig på kvinnors dåliga självkänsla och även när tidningar, tv och självhjälpsböcker gärna marknadsför sig själva att vara på vår sida (hahahaha!) så springer de självhatets ärende. ”Du duger som du är men bara om du fixar det här först!” Dessa tidningar lärde mig att det är viktigt att vara smal, att kvinnans bästa egenskap är hennes attraktionsförmåga ”Så vill killarna ha det!” och att det yttre ska slipas och fixas och vara i ständig förändring för att passa in. Det är ”gör om mig”-reportage och plastikguider. Kvinnor ska förbättras och förändras.
Och det börjar tidigt. I senaste numret av Frida, en tidning som riktar sig till väldigt unga tjejer, så tyckte ansvariga att det var en bra idé att redogöra för kändisar vikt. De menar på allvar att det är BRA för unga tjejers självkänsla att de får se hur typ världens vackraste människors kroppar ser ut, (men gud har vi inte sett tillräckligt av dem??) att det på riktigt funkar att få tjejer att sluta bry sig om sin egen vikt om man eh fokuserar på andras vikt.
HALLÅ VAR FAN ÄR ANALYSEN?
Hela min ångestladdade tonårstid fylldes ju av det här. Var det inte intima redogörelser av kändisars kroppar, skavanker, vikt och komplex så var det tips på hur jag klär mig, vårdar håret, rakar bort allt det där håret som egentligen är en naturlig del av kvinnokroppen men som fyllde mig med sån skam.
Jag visste inte vad celluliter var innan jag lärde mig det i tidningar som just Frida. Jag visste inte att man kunde ha hängpattar, lår som inte gick ihop eller för stor rumpa. Jag visste inte det!
Men Fridas chefsredaktör Beatrice Birkeldh menar att läsarna efterfrågar detta. De vill ha viktreportage men det är ju bara ett enkelt sätt att avsäga sig ansvar. Jag ville liksom ha knark och sprit när jag var tretton, fjorton.
Ja, men snälla Beatrice, GÖR DET! Tig ihjäl den här fixeringen! Prata om nåt annat, prata om hur kroppar känns och vad man kan använda dem till istället för hur de ser ut och vad de väger.
Fan, vill ni visa vanliga kroppar visa VANLIGA kroppar då, inte plastikopererade, utsvultna, späkta, piffade och hårdtränade KÄNDISkroppar. Åk till badhuset! Eller skippa utseendesnacket en liten stund och fokusera på vad tjejer kan istället för hur tjejer ser ut? Fokusera på kroppens egentliga funktion? Varför inte bara skriva reportage om vanliga tjejer som visar och berättar om HUR deras kroppar ger dem glädje och njutning? Eller om tjejer som klarat utmaningar eller kommit över sjukdomar eller skador eller andra kroppsliga svårgheter?
Genom att skriva om kändisars vikt och kropp så påminner Frida bara alla unga tjejer om att de borde tänka på hur de ser ut och vad de väger. Frida påminner sina läsare om att de har en kropp och att andra har en åsikt om den och att de borde tycka nåt också. De påminner om andra kvinnors kroppar. Påminner om allt det där de försöker eller iallafall borde sluta tänka på. Det är kontraproduktivt.
Du kan inte ta bort fokus från ytan när du använder ytan som verktyg. Även om budskapet är "du duger som du är" så håller vi kvar tankarna på utseendet vilket i sin tur håller kvar tjejerna på mattan och så låtsas vi vara helt oförstående och förvånade över att sjuåringar vill banta, tioåringar tycker att de är tjocka och unga kvinnor lider av ätstörningar i allt högre utsträckning.
Etiketter:
Kan vi inte skapa ett ordentligt nätverk för feministiska bloggare?
Olika frågor intresserar ju olika målgrupper och jag vet ärligt talat inte om jag vill förändra min blogg. Jag VILL skriva om det där grundläggande, om håriga ben och rosa kläder och kvinnohatet i reklamen utan att bli dumförklarad eller skuldbelagd för även om det finns annat också så finns det en stor massa därute som läser bloggar och inte riktigt kommit längre än ”genus är likamed grå könslös massa”.
Men jag tycker att Clementines inlägg är bra och intressant och tänkvärt och jag håller med om att det borde finnas mer rum för reflektering. Att kliva ur bekvämlighetszonen är ju ett ganska bra knep för att utvecklas. Plaskar man runt i samma pöl dag ut och dag in så ser man inte så mycket mer än den egna röven till slut. Men det är ju skitsvårt. Jag blir lätt osäker när jag skriver om sånt jag har dålig koll på. Klass till exempel. Eller just arbetsmarknadspolitik. Huvva. Bara ordet i sig får det att snurra i huvudet på den här tröga madamen.
Så. Nu kan ni samlas i små grupper och diskutera. Antingen här eller inne hos Kvinnopartaj (där jag tagit skärmdumpen).
Etiketter:
Alla vill väl ha jämställdhet? Eller?
När jag och Cissi snackade radio sist så var det en tjej som ringde in och menade att vi borde sluta kalla feminismen för just feminism för att inte avskräcka folk men asså vet ni vad? Jag skiter fullständigt i om ''folk'' blir avskräckta. Jag har nämligen inget intresse av att smeka motståndet medhårs eller spela efter patriarkatets regler.
''Folk'' blir inte avskräckta av ordet feminist. De blir avskräckta av hela idén. Jo, visst, ''alla'' vill ha jämställdhet men när man börjar gräva runt lite i vad jämställdhet innebär och då framförallt för män som faktiskt är tvugna att tumma lite på sina egna privilegier så är det inte lika många som vill vara med längre.
Etiketter:
Öppet brev till Isabella Löwengrip från en livs levande transperson
Dessutom så väntar jag fortfarande på mail från människor som verkligen har problem med sin könsidentitet och behöver ett tredje omklädningsrum för att må bättre, jag vill göra höra deras story. - Isabella Löwengrip
Immanuel Brändemo, mer känd som Trollhare, skriver idag ett öppet bred till Isabella där han berättar lite om hur det är att vara transperson. För att läsa brevet i sin helhet så kan ni klicka vidare till Trollhares blogg.
Här kommer ett kort utdrag:
Jag har blivit utkastad från damtoaletter för att de uppfattat mig som man. Jag har blivit avvisad från herrarnas provrum i klädaffärer för att de uppfattat mig som kvinna. Jag vet att i tjejernas omklädningsrum är jag inte välkommen eftersom jag har helskägg, platt bröstkorg, hårig bringa och mörk röst. De flesta tjejer blir besvärade om någon som de ser som man skulle byta om hos dem, tror jag. Jag vet att i killarnas omklädningsrum riskerar jag att utsättas för transfoba hatbrott, eftersom jag har snippa (om du inte tror att snippfödda transpersoner kan utsättas för hatbrott råder jag dig att se Boys Don’t Cry).
Som det är nu kan jag inte besöka simhallen, eftersom det inte finns något omklädningsrum där jag är välkommen. Om jag vill träna på gym etc kan jag bara gå till såna ställen där man inte behöver gå genom ett omklädningsrum för att ta sig till själva träningssalen, och då måste jag alltså byta om och duscha hemma. Hade jag gått i gymnasiet idag och inte kunnat få ett eget omklädningsrum, så skulle jag vara tvungen att utebli från idrottslektionerna.
Etiketter:
Snippkläder kanske sitter åt lite om man har en JÄTTEDASE dinglandes mellan benen?
Undrar lite vad det är för skillnad på en ''pojkkropp'' och en ''flickkropp'' som gör att vissa kläder bara passar för ena och inte andra? Nån som vet?
JAG FATTAR INGENTING!?!
Härlig offerkofta också. ''dumma dig vi förlorar kunder pga att du ifrågasätter vår könsuppdelning''.
HEJ SKULDBELÄGGNING!
JA PRECIS. Pojkars kläder är rymligare. BINGO! Att detta inte ses som ett problem får mig att fundera på om halva sveriges föräldrabefolkning är smått dumma i huvudet.
Etiketter:
Mans- och kvinnorollen i media del 4589
Om det är nån som missat genusfotografens fantastiska blogg så har ni verkligen missat det bästa sen skivat bröd. Genusfotografen sätter verkligen fingret på allt det som är fel på den mediala bilden av kvinnor och män och lyckas med humor hjälpa läsarna att tydligt se strukturerna som går igen i bilderna som vi omges av.
Tihi, nämen inte kan väl jag?!
Här är en annan godbit jag hittade. Från sportbladet. Skönt att veta att företag som Servicefinder och Länsförsäkringar tar sitt ansvar i att upprätthålla våra föreställnigar kring manligt och kvinnligt.
IFALL NÅN SKULLE BLI OSÄKER.
Etiketter:
Tillsammans blir vi klokare
Det som suger mest med avsaknaden av högskolebehörighet är att jag inte kan studera en massa klokheter tillsammans med andra kloka människor som kan ge mig andra kloka perspektiv jag själv missat att tänka på och det är en ENORM SORG. Jag grämer mig säkert minst en gång om dagen. Grämer och lider och saknar och sliter hår.
Jag får göra det näst bästa; läsa på egen hand.
Fast å andra sidan så har jag en enormt klok läsarkrets som bitchslappar mig dit och tillbaka emellanåt när jag är ute och cyklar och det kanske räcker en liten bit iallafall?
Etiketter:
Könsrollerna kommer med klara förväntningar och de som inte klarar av att uppfylla dessa bestraffas
Eftersom att jag inte har nåt annat att skriva om just nu (barn är sjuka och jag är trött på att hänga med dem) så tar jag upp ett gammalt ämne som aldrig slutar vara aktuellt.
Det här med könsroller. Vad kan hända om man uppfostrar barn till flickor och pojkar egentligen, undrar folk ibland, och redan i frågan så hör man ju hur galet det låter. Fostra till pojke eller flicka. Alltså inget man föds till utan något man blir och visst är det så till stor del. För kvinnor innebär det att avlägsna det som egentligen är biologiskt och skapa sig en artificiell "kvinnlighet" som är så stark att det ses som ett aktivt ställningstagande (och manligt) att inte foga sig efter den. "Varför vill du se ut som en man?" får jag ofta höra som en reaktion på min medfödda, högst naturliga kvinnokropp. Är det inte helt galet egentligen? Kvinnlighet liksom manlighet skapas och formas och det är där problemet ligger.
Varför är det farligt med könsroller? Könsrollerna kommer med klara förväntningar och tuffa krav och de som inte klarar av eller vill uppfylla dessa bestraffas. Stereotyper tillåter bara en begränsad möjlighet, beroende på vad du har hängandes mellan benen. Om du är en flicka så förväntas du se ut på samt ha specifika egenskaper. Du förväntas ha vissa intressen och en viss typ av personlighet och vice versa för pojkar. Vi förväntas vara motsatser. Nyckel och nyckelhål. Svart och vit. Yin och Yang. Och det lämnar väldigt lite rum för individualitet eller utforskande över gränserna oavsett hur tillåtande din omgivning är. Det spelar tyvärr ingen roll om mamma och pappa hejjar på; "du kan, du får!" när övriga samhället hejjar på högre med ett motsatt och mer hotfullt budskap: "var så här, annars....".
(Tack Al X Quonflexxs och Frida Enebro för bild)
De flesta, oavsett hur öppensinniga de är, upplever att det är en skillnad mellan pojkar och flickor och ja, det kanske det är, men problemet är inte i vilka skillnader som möjligtvis existerar utan i hur vi bemöter dem och resonerar utifrån dem. (nu talar jag om biologiska, för de sociala blir ju starkare ju äldre vi blir) Tror vi att det är en skillnad så kommer vi agera utifrån det. Antingen genom att kompensera men tyvärr oftare genom att resignera; "pojkar ÄR ju si och flickor ÄR ju så" och så används det som en ursäkt för att fortsätta köna istället för att se det som en möjlighet att kompensera och utveckla. För om det nu ÄR så att pojkar är lite bråkigare och våldsammare, borde vi inte då lägga lite extra krut på att motarbeta det då?
Barn fattar snabbt. Om vi kan träna hundar att hitta bomber, förstå då vilken kapacitet som ligger i människan. Barn lär sig tidigt vilka roller som gäller. De lär sig av sina föräldrar och familj, av vänner och bekanta, av lärare och främlingar, av skolkamrater. De lär sig av vår kultur, TV, böcker, musik, leksaker, lekar, tidningar och annan media. De socialiseras helt enkelt och i takt med att de växer upp så adopterar de beteenden som belönas, genom kärlek, positiv uppmärksamhet, bekräftelse. De lär sig att undvika eller dölja beteenden som bestraffas, t.ex genom skambeläggande, skuld, hån, retande, negativt kommenterande osv. Ofta är detta väldigt subtilt, t.ex genom röstlägen, kroppsspråk, blickar.
De lär sig genom att iaktta, genom sina egna erfarenheter men också genom andras. Vid treårsåldern har de flesta stenhård koll på vad som gäller, vilka kläder de får ha, vilka leksaker de får leka med, vilka egenskaper de ska ha och eftersträva. Tre år.
Etiketter:
Kvinnohatarnas hemliga konferens
Etiketter:
Vita Kränkta Män 2.0 (en bättre version)
Klicka på bilden för att se resten av seriestrippen!
Etiketter:
Rättar du när folk gissar fel kön?
Det här att folk ''gissar fel'' är sällan nånting jag bryr mig om. Möjligtvis kan jag känna mig irriterad över hur snabbt omgivningen drar slutsatser men i övrigt så känns det som en ickefråga.
Så rättar jag bär folk säger fel? Nja. Det har hänt men nu är mina barn så pass stora att de fattar vad jag säger så jag rättar ALDRIG så att de hör. Jag vill ju inte att de ska ''fatta'' att det är viktigt att man säger rätt (alltså att det är dåligt att vara motsatt kön).
Och om jag rättar så gör jag det i situationer där jag vill skaka om världsbilden för personen som säger fel. Visa att man inte ska anta utifrån färg eller kläder och att man kan vara pojke/flicka på fler sätt än ett. Oftast rättar jag inte dock. Jag bryr mig liksom inte. Hon, han, hen. Har ingen betydelse. Om folk tror att min dotter är en pojke så kanske de inte prinsessar henne så förjävligt och min son kanske slipper bröliga macho-uppmaningar om folk misstar honom för tjej. Stereotyperna kommer ändå köras ner i halsen på dem.
Etiketter:
Vi har en naturlig instinkt att diskriminera och kategorisera
Jag var på föräldramöte igår och då tog förskolan upp ''det här med flickor och pojkar'' och berättade att de använder ordet ''kompis'' istället för ''flickor och pojkar'' och att de försöker undvika att benämna och kategorisera ungarna efter kön. Om jag var nöjd? Mycket nöjd.
Självklart var det en förälder som, inte så mycket opponerade sig men iallafall, såg lite bekymrad ut för hen tyckte inte så mycket om det här som ''vissa dagis gör och det här med hen'' och jag kände hur det bubblade över. ''Man kan ju säga pojkar och flickor ibland, det finns ju inga nackdelar med att göra det. De ÄR ju pojkar och flickor'' menade föräldern och där kunde jag inte hålla mig.
Så jag började nervöst svamla om hur barn gärna grupperar sig och att om man konstant påtalar att barnen tillhör endera grupp så kommer det att påverka hur de ser på sig själva och varandra: ''Jag hör ihop med dem, inte dem''. Om man påtalar kön så påtalar man samtidigt att det är ganska viktigt. Och det känns ju ganska onödigt.
Man har i undersökningar i bland annat USA sett att barn inte bara grupperar sig efter kön utan även efter etnicitet/hudfärg. Är det t.ex en skolklass med svarta och vita så bildas det alltid två grupper (eller fyra egentligen om man även räknar in könen). Oavsett om man aktivt försökt jobba med integrering och mångfald. Det är ganska nedslående att tänka på.
Men desto mer anledning att vänta med att lära barnen att vi tillhör olika grupper. Börjar man prata om skillnader så gör man skillnad.
Etiketter:
Vill ni prata om ''viktigare saker''?
Åsså bara en liiiiiitet radikalt förslag: Om man nu är så jädrans trött på att genus alltid reduceras till att handla om kläder och hår och tycker att KAN VI INTE PRATA OM NÅT ANNAT SOM ÄR VIKTIGARE så går det faktiskt alldeles utmärkt att göra det. Prata på liksom. Vem stoppar dig?
Förslag kan presenteras här. Vad skulle ni vilja att jag skrev om? (Alltså feminism, genus, normer osv) (OBS inte kläder då rå) Vad tycker ni är viktigare?
Etiketter:
Isabella ber inte om ursäkt
Kvinnopartaj skriver intressant om Blondinbellas senaste genugroda. Jag håller med om det mesta de skriver (gillar för övrigt piken mot mig) men tänker att det ena inte måste utesluta det andra.
Det blir så jävla lätt att man snöar in sig i vad Isabella gör fel och glömmer bort det hon gör rätt (och handen på hjärtat, vem fan är perfekt?). Isabella är en fantastiskt bra förebild för unga kvinnor på många sätt. Hon visar att hon aldrig ber om ursäkt. Inte för vad hon tycker, inte för sitt kön, inte för hur hon ser ut, inte för att hon tar plats och tar plats gör hon ju även fast folk kämpar med näbbar och klor för att slå ner henne. Hon är ambitiös och driven och det om nåt är väl en kvinna att inspireras av? GIRLPOWER osv.
Samtidigt tycker jag att man måste kunna kritisera, eller kanske främst diskutera vad det är hon säger egentligen, vilka föreställningar hon för fram och vad det har för konsekvenser. Och jag håller inte med om att det är förminskande att se till sammanhanget. Snarare handlar det om förståelse för andra människors erfarenheter och världsbild.
Isabella har en stor publik och hon har makt. Det hon säger har betydelse och när hon så tydligt avfärdar feminism och genus som ett hittepå så är det som att få en smäll i ansiktet. Nej, det handlar inte om kläder för fan. Det handlar om föreställningar och normer, som går igen inte bara i ungarnas garderob (SLÄPP DET NU) utan i hur vi ser på samt bemöter flickor och pojkar, män och kvinnor. Vad vi förväntar oss men kanske framförallt kräver av varandra. Fattar ni?
In och läs. Dela sen med er om era tankar kring allt här!
Etiketter:
Genus = mångfald
Får man inte bejaka sin kvinnlighet, undrar en del ibland och menar att det här med genus går till överdrift när könen suddas ut. Då brukar jag berätta om att det är skillnad på könsroll (alltså genus) och den biologiska könstillhörigheten. Jag blir ju inte mer eller mindre kvinna av yttre attribut eller specifika egenskaper. Kvinna är jag alltid. Även om jag slutar raka mig, bär byxor och spottar snus.
Problemet med att benämna egenskaper och ting som "kvinnliga" eller "manliga" antyder att det även finns motsaten, d.v.s sånt som är okvinnligt och omanligt och det utesluter och begränsar ganska många. Därför tycker jag att vi skrotar hela begreppet och bara låter folk få vara mänskliga liksom. Det handlar alltså inte om att sudda ut könen för könet är konstant och försvinner inte för att man tillåter sig vara och känna inom hela spektrumet av egenskaper och känslor.
Det handlar heller inte om att alla måste vara precis lika och tycka om exakt samma saker för tillåter man mer variation och bredare roller för båda könen så kommer ju mångfalden öka, inte minska. Mer frihet för individen innebär mer skillnader.
Etiketter:
