Genus, Feminism, No Poo, Dahmer!

Det här handlar inte om en sekt som till varje pris handlar om att ALLA ska äta LCHF, det handlar om att man ska få äta det man vill utan att behöva smyga med det för att man blir attackerad direkt så fort man säger LCHF - teskedsmamman

Det som är intressant när man skriver om LCHF är reaktionerna man får. Folk blir ARGA med stora bokstäver och genast dräller det in aggressiva och fördomsfulla kommentarer från folk som ska övertyga en om att man kommer dö i en massa följdsjukdomar. Fett är farligt! (Nej det är det inte) Man kan inte leva på bacon! (Nej vi lever inte på bacon och nej du får inte hjärt/kärlsjukdomar, högt kolesterol eller gallstenar av LCHF. Get down with it liksom.)

Eller fördomen "LCHF'are är emot träning och motion!" (Nej det är vi inte. På stenåldern var vi samlare och befann oss i ständig rörelse. Det är vad våra kroppar är byggda för och det är vad vi behöver för att vara friska och må bra. Men som överviktig så är det ett stort steg att förändra livsstil. Att röra på sig när en enkel promenad värker i knäna och man knappt orkar ta sig från soffan till skithuset kan lätt döda motivationen och få allt att verka ouppnåeligt. Dessutom gör träning inte speciellt mycket för viktnedgång såvida man inte tränar flera timmar om dagen. Då är det bättre att först koncentrera sig på att först ändra kosten, börja gå ner i vikt och SEN börja röra på sig.)

Men folk blir arga och tar det personligt; "jag har minsann ätit si och så" eller "du får äta vad du vill men pracka inte på mig..." och stämningen blir väldigt hetsk oavsett hur oprovokativt inlägget var från början. Och det är himla synd.

Och det märkliga att denna ilska kommer från samma personer som gärna vill hävda att vi som äter enligt LCHF är en jävla sekt som vill pracka på alla andra det vi upptäckt. Så. Men vilka är det som beter sig sektlikt egentligen?

Jag skiter ärligt talat i vad du äter. Ät socker varje dag om du vill. Ät kolhydrater med måtta. Ät LCHF, enligt tallriksmodellen, bli frukterian eller vad fan du vill liksom. I dont give a shit. Varför skulle jag? Vad du äter angår inte mig. (precis som min kost och hälsa inte angår dig) Jag kommer dock fortsätta att diskutera kostlära och de fördelar jag har fått av MIN kost eftersom att det är nåt som intresserar mig samt att jag gärna vill att andra ska uppleva det fantastiska jag gjort. Och då var jag lika mycket skeptiker som ni andra innan.

Jag vill kunna göra det utan att folk ska kasta sig på strupen. Utan att folk ska ta det som en attack på deras person.  

Jag åt nyss en banan. Nu vill jag äta fem till och ett stort lass pasta på det. Och skulle jag göra det så kommer jag två timmar senare stå med näsan i skafferiet och leta efter vad som helst som jag kan stoppa i munnen.

Hade jag skitit i den där jävla bananen och istället tagit en bit ost så hade jag klarat kvällen med lite kvällsmat och sluppit sötsug och hunger och den där krypande känslan man får i kroppen när man inte hittar snabbt socker.

Det här med övervikt, kost och kalorier. Och den här galna idén att allt man ska "äta lite av allt men röra sig mer" och då blir allt bra, då går man ner i vikt och gör man inte det så har man dålig karaktär och får skylla sig själv. Jag ska berätta vad som är fel med den ekvationen.

Kroppen är inte en maskin. Kaloriteorin; energi in - ut är ett förlegat system som inte tar hänsyn till kroppens och då framförallt hjärnans funktioner. Kalorierna säger ingenting om hur födoämnen påverkar vår viktreglering. Vi förbränner inte maten som en ugn gör.

Olika livsmedel reagerar nämligen olika i kroppen. Kolhydrater åker raka vägen upp i hjärnan, frigör en massa fettlagrande insulin som dessutom ökar hungern och kickstartar sötsuget. Kolhydrater dövar också mättnadskänslan som i sin tur bidrar till att vi äter mer än vad vi egentligen borde och fett och protein tar lite längre tid att förbränna och tar också mer energi och framförallt så håller de dig mätt längre.

Jag kan inte äta lite av allt för äter jag lite av allt så blir det till slut mycket av allt. Kolhydrater gör mig hungrigare och får mig att vilja äta mer. Att hänvisa till självdisciplin och karaktär är ett hån för man är inte svag som människa för att man inte klarar av att vara konstant hungrig. För jo, äter jag lite av allt så är jag alltid lite hungrig, alltid lite sugen.

Ni behöver inte tro på LCHF, men tro på hjärnans funktioner. Tro på hormoner och fettlagring. Tro på kemi och biologi.

Jag nystartade LCHF hardcore strikt som fan i mitten av maj efter en lång period av halvfuskande och struntsammaprinciper.

Jag har sedan dess droppat drygt 6 kilo (vatten most likely). Och massa svullnad. Det går trögt som satan dock. Jag kan liksom inte låta bli att väga mig minst en gång om dagen för att se hur det sköter sig, men å andra sidan så är jag ingen sådan där ätstörd vikthetsare som mår dåligt av att just väga mig. Det går ju neråt iallafall. Stadigt och regelbundet om än långsamt.

Fast visst fan önskar man att det fanns en mirakelmetod som gjorde att man bara blev smal på nolltid. En vecka och så vips! Men jag tror på att äta riktig mat, inte på att svälta och banta och stressa.

Äntligen äter ungen. Inte mycket. Och det går segt. Man stoppar in en sked och två tredjedelar kommer ut. Men äter gör han! Idag blev det grönsakspuré. (potatis, morot, lök, vitlök, paprika som får koka ihop med grädde, kryddor och massa smör) Jag puréar inte så där slätt som många gör. Jag låter det vara lite knöligt och klumpigt.

Och när vi ändå är inne på ämnet... Det är många som undrar om LCHF, går jag ner i vikt? Hur mår jag? De flesta är genuint intresserade medans en del snarare verkar vilja trycka till mig lite extra; "du är ju fortfarande FET!"  Haha där fick hon, jävla tjockis! Typ.  (Det bjuder jag på. Mår man så dåligt att man måste hacka på andra för att må bra så behöver man stöd och förståelse... eller vad säger ni?) 

En vanlig missuppfattning kring LCHF är att det är en snabb genväg. Det är det inte. Man går inte ner snabbare med LCHF än någon annan viktminskningsmetod. LCHF kallas njutningsmetoden för att man får äta ordentligt, njuta av god mat och man slipper framförallt banta. Men snabbt går det inte. Eller ja, inte snabbare än det ska. Ett halvt kilo till ett kilo i veckan är idealiskt om man vill må bra och behålla vikten. Men allas kroppar funkar olika och en del går det långsammare för.

Jag går ner mellan 0.25 och 0.5 kilo i veckan OM jag är strikt. Ja jag har gått ner. (Mina graviditetskilon från senaste vändan plus två extra) Framförallt har den svullna magen försvunnit. Men det går långsamt. Jag har slarvat mycket. Unnat mig.  (och det har vi känt lukten av tyvärr. Pew!)

Det är ju alltid det där "imorgon". Imorgon ska jag skärpa till mig. Bara den här bullen. Och så har det gått sex månader och man står still.

Men jag äter inte enligt LCHF för att gå ner enbart. Jag äter det för att jag inte mår bra annars. Och för att jag tror att det är den kost man ska äta. Mjöl, socker och stärkelse är modern mat (ur ett historiskt perspektiv) som direkt orsakat flera av vår tids största folksjukdomar.

De senaste två veckorna har jag varit strikt. Och som förra vändan så mår jag fantastiskt bra.

Boktips:

Matrevolutionen: ät dig frisk med riktig mat av Andreas Eenfeldt
Hjärnkoll på vikten av Martin Ingvar och Gunilla Eldh

En av mina favoritfrukostar/luncher är äggsallad. Jag är traditionell när det gäller mat och usel på att experimentera (fast förbannat bra på att laga mat ändå) men fick ett tips på ett alternativ av en av mina läsare; Frida och som jag givetvis var tvungen att prova!

Traditionell äggsallad består av hackad ägg, majonnäs och ev. lite senap. Man rör ihop och äter som det är. Men nu för tiden så har jag breddat mitt recept med lite annat. 

Håll till godo! 

Grundrecept:
3 st hårdkokta ägg
0.25 - 0.50 dl majonnäs
0.5 dl strimlad purjolök eller kanske gräslök eller både ock.
salt och svartpeppar.

Tips på "fyllning":
150 g rökt lax
150 g skalade räkor
150 g skalade kräftstjärtar
150 g crabsticks
150 g skinka
150 g rökt makrill

(Jag häver även i lite selleri och kanske en liten bit finhackad paprika.)

Hårdkoka äggen och kyl dem. Ansa och skölj purjolöken och skär den i strimlor. Hacka äggen grovt (på längden och tvären i äggskivaren funkar) och blanda med (purjolök och) majonnäs. Krydda med salt och peppar (och citronsaft om du har skaldjur) (senap om du har skinka). Gegga ihop med eventuell "fyllning".

Nu äter jag frulle. Mums ba.



(...eller inte. Sjukt less på ägg)

Lyxar till det med lite kaviar på två ägg. Jag spar dem till sist. En stor bit parmesan väntar också.

Asså... man måste inte äta ägg hela tiden. Men det är enkelt, nyttigt och kolhydratssnålt.

Dagens insikt: Jag kan faktiskt trycka i mig en hel bytta B&J och ÄNDÅ ligga lågt på kolhydratsfronten. (drygt 150 gram kolhydrater sammanlagt. Low carb dieter ska ligga på under 100 om dagen) 

Yay LCHF liksom! Yay fuska utan skuldkänslor!

(jo jag vet, knäckebröd är inte LCHF, men jag är pregnant så gimme a break!)

När man försöker dra ner på kolhydraterna så är ju bröd ett big no-no. Dessutom blir jag så förbannat uppsvälld av mjöl för att inte tala om ... eh.... pruttig väderspänd.

Men nu har jag hittat ett helt gudomligt recept. Riktigt bröd. Eller, det smakar iallafall bröd och ser ut som bröd. ÄNTLIGEN!



Det finns hundratals olika varianter och man får prova sig fram och experimentera tills man hittar något som passar.

Grundreceptet är dock:

3 ägg
3 dl riven ost
3 matskedar majonäs

(jag har även i en tesked eller två av bakpulver)

Blanda/mixa ner allt i en bunke. Du ska nu ha en ganska rinnig smet.

Blanda sedan  i torra ingredienser som t ex sesamfrön, krossade linfrön, psylliumfrön, fiberhusk, en aning kruska-kli etc.(Kolla så att det inte är för mycket kollisar bara) En del vill gärna ha i lite frön som solros eller pumpa. Jag tar en näve här och där. (mäter inte) Mängden beror på vad du tar och lite hur stora äggen var men smeten ska tjockna. Inte fast som en deg, men ganska tjock.


Grädda:

Klicka ut på smörpapper eller fyll en brödform (eller kanske muffinsformar?) Om du använder form så kan du behöva smöra och "bröa" den. Jag använder sesamfrön eller psyllium istället för ströbröd. Funkar fin-fint!

- grädda i 200 grader till brödet fått fin färg och inte känns för mjuk/dallrig när du trycker på den. Jag kör i 20 minuter i varmluftsugnen. Sen brukar jag låta den stå kvar på eftervärme i tio till tjugo minuter till.

Godast blir den om den får stå och torka lite ett dygn under handduk. Brödet ska inte förvaras tätt eller i kylskåp. Det räcker med en korg med lock eller inlindad i handduk.



För fler varianter och massa inspiration på hur du kan variera brödet? KLICKA HÄR!

Om ni vill tillbringa halva morgonen på toaletten? Ät mycket morötter kvällen innan!

HOLYFUCKVAGOTT!

Nytt middagsexperiment och anagligen det godaste jag gjort på länge; Keso-oopsie-pannkaka.

Wow liksom, kokosoopsien är som en bit bark i jämförelse. Jag utgick från det vanliga oopsiereceptet, men istället för 100 gr. philadelphia tog jag 50 gram och så skippade jag kruskaklin. När jag mixat ihop osten och äggulan, så petade jag i en och en halv deciliter keso (och lite kardemumma). (alltså keson ska inte mixas) och så blandades det ihop med vitan som vanligt.

Sen ut på en plåt, antingen i ett stort stycke eller flera småplättar.

Servera med bär och grädde.

Det blev ett experiment till middag igår. Jag hade en idé om att man kanske kunde göra en lyxigare, mer festlig variant av Oopsies så jag provade helt enkelt. Resultatet blev en KokosOopsie. Serverad med jordgubbssås. (mosa en del jordgubbar, hacka en del) och vaniljgrädde.

Det var gudomligt!



(Ninjan fick också! Och ja, hon svullade i sig like there was no tomorrow)


 
Detta gör jag om fler gånger! Recept? Det gamla vanliga Oopsiereceptet, men ta bort kruskaklin och lägg till en dl. torkade kokosnötsflingor istället!

Sen har jag fått komplimanger över hur fina mina Oopsies är och jag håller med. /självgod

Efter många misslyckanden och platta äggiga resultat så har jag äntligen kommit på tricket...

Hård äggvita. Och jag menar HÅRD. Vispa den tills den är tjock, seg, hård. Det ska knappt gå att röra om i bunken (detta kräver elektrisk visp)

Så här ska den se ut:

Svårföräldrarna hävdar bestämt att lågkolhydratskost inte funkar. "Jag tror inte på det där" Att svägerskan Christie har gått ner från strl. blåval till slankåsnygg verkar inte bita som argument. Själv har jag "bara" gått ner drygt 10 kilo, det går trögt som fan, men det går iallafall neråt.

Det har ju blivit en hel del fuskande i sommar. Icke-lchf'ig glass (benåjerry), massa frukt, bröd och annat olydigt. Men jag sa redan innan sommaren att det skulle fuskas så skuldkänslorna har inte riktigt infunnit sig. Och jag som alltid känt skuld kring mitt ätande.

Jag får ofta frågan; Hur går det med dieten? Och jag svarar givetvis "skitbra!" för även om viktnedgången gått på sparlåga denna sommar så talar övriga resultat för sig själv: Jag har aldrig mått så bra. Alla magproblem är ett minne blott, jag är pigg, jag är klar i huvudet, småätandet är över - jag glömmer t.o.m bort att äta! Tidigare så kretsade livet kring mat. Jag levde för att äta.

Nu äter jag för livet istället.

LCHF är ju ingen diet egentligen. Det är en livsstil. Jag har inga planer på att ändra tillbaka mitt ätande till det som gjorde mig sjuk och fet. Det vore idiotiskt. Jag har fått så mycket ny kunskap och så många gamla "sanningar" har avslöjats som bluff. Det har omkullkastat allt jag trott på men samtidigt gett mig en förklaring. Aha! - är en passande beskrivning på min upplevelse.

Detta har även bidragit till att jag fått upp ögonen för min dotters kost. Herregud vad vi proppar ungarna fulla av kolhydrater! *ångest* Inte konstigt att vi växer upp till riktiga småätande junkies. För att inte tala om galenskapen att servera lättmjölk och margarin i skolorna. *slår mig bedrövat för pannan* Nej riktig mat ska ungen ha. Fullfeta produkter. Inget light-skit, inga kemikalier.

Ninja är ju ett barn och barn behöver inte gå ner i vikt, däremot så behöver de bra mat. Jag försöker dra in på mjölet och sockret för hennes del. De kolhydrater hon får är inte snabba och består inte av bröd och pasta i mängder, ris och socker, flingor till frukost osv. Jag är inte sparsam med grönsakerna. Eller med rotfrukterna och bönorna. Men jag ger low-carbpasta istället för vanlig och jag gör oopsies istället för mackor. Hon får smör, kokosnötsolja, grädde och ost i mängder.

Och nu äter hon äntligen för glatta livet!