Genus, Feminism, No Poo, Dahmer!

Om du (hela familjen såklart) var tvungen att byta land, vart skulle du vilja bo?
Spontant så säger jag Norge. Men det är ju ett tråkigt svar. Jag är väldigt hemmakär och vill inte flytta. Jag gillar ju inte USA som land egentligen men det kanske skulle vara det jag valde ändå.

Favorit: frukt, färg, mat?
Frukt: När satsumas är sådär perfekta, platta, sura och med tunt gult skal. De kan man trycka i sig. Eller mjuka päron.

Färg: Lavendel. Den ska vara väldigt grå. Den är avslappnande.

Mat: Eritreansk. Durho utan kyckling, med extra ägg. När jag åt kött så var det zigni. Lätt det godaste jag ätit. Det kan jag få cravingz för. På andra plats kommer sashimi och ikanorisallad.

Vilken fråga skulle du tycka vore rolig att få?
Nåt om matlagning kanske? Det tycker ju jag är väldigt roligt.

Vad är ditt mest skämmiga guilty pleasure?
Att trycka i sig en bytta lagom tinad Cherry Garcia är kanske inte tillräckligt skämmigt. Jag gillar ju stora tuttar. Det är kanske lite skämmigt. Det får man ju inte göra.

Vad är du mest stolt över?
Mina barn! Det är det bästa jag har gjort i hela mitt liv.

Nämn något du aldrig skulle göra för 10 miljoner.
Väldigt många saker. Sälja mina barn, sälja min fru. Jag kan räkna upp hur mycket som helst. Men jag kan ju räkna upp lika många saker som jag skulle göra.

Nämn en sak du skulle tvinga dig till för 10 miljoner kronor.
Jag skulle ju behöva tvinga mig till att äta en bajskorv, men jag skulle ju göra det för tio miljoner. Osv.

Gråter du någonsin till film? Du ser ju så snäll ut!
Väldigt ofta. Jag kan sitta inne i dataskrubben och smyggråta till musik. Jag gråter till extreme home make-over. Jag gråter oftare till reality shower än till sorgliga filmer då känslorna är äkta.

Vad är du mest: fördomsfull eller fördomsfri?
Det är relativt. Jag har ju massa fördomar. Men även de fördomar jag har är ju inte extrema. Jag är nog mer fördomsfri.

Om du skulle resa någonstans, vart skulle resan gå?
Jag skulle jättegärna vilja åka till Indien och gå på marknader och bara hitta fina saker. Men jag skulle också jättegärna vilja åka till vackra naturplatser. Kanada kanske. Jag skulle vilja åka på sån där vildmarksöverlevnad i nåt fint reservat med en guide och bo där i skogen. Gärna med han survivorman.

Vilket bilmärke och/eller mcmärke är hetast?
Med mc så finns det bara Harley Davidson, det är inte ens en fråga. Åkte på en någon sommar här och trodde jag skulle dö hela resan. J Bilmärke: Jag gillar ju en riktig amerikanare som Chevrolet Impala.

Hur ser ditt drömboende ut?
Jag försöker ju skapa ett i Delsbo. Men om jag inte hade några begränsningar överhuvudtaget så skulle det ju vara nåt gammalt stort fint hus med mycket karaktär och källare med valv och stenväggar och kandelaber. Typ som Indiska i Gamla Stan. Med stora djupa fönster. Och så skulle man renovera upp det till modern standard. Och en stor gammal skogsträdgård.

Är det inte jobbigt att jobba så himla länge in på kvällen/seneftermiddagen och sedan komma hem och direkt ställa sig och laga mat? Eller är det så att Natta inte kan laga mat?
Ibland. När man kommer hem och är jättehungrig så är det inte så roligt. Ännu värre är det om disken inte är i maskinen och köket är stökigt då låter jag bli. Matlagning är ju kul! Min fru är också duktig på att laga mat, bara lite bekväm.

Tycker du om svensk reaggae och hiphop eller är det bara jag som tänker på det så fort jag ser en bild av dej? Vad tycker du om Promoe och Pst/Q exempelvis?
Promoe har jag för mig är bra, man måste ju gilla skägget lixom!. Pst/Q har jag nog inte hört.

Hur är du som person? Har du också Social Fobi som Natashja (inte för att det är smittsamt då, men ändå) eller är du mer framåt?
Jag har social fobi, men jag kan ju även vara väldigt… det är både ock. Måste jag prestera så tycker jag att det är jobbigt, det beror på sällskap och situationen. Jag tycker det är väldigt obekvämt att vara social med förläggare på jobbet, men inte med främlingar på krogen. Det beror väl på hur avslappnad jag är i sällskapet och hur trygg jag är i ämnet som diskuteras.

Om dygnet hade 30 timmar, vad hade du gjort med extra timmarna?
Det beror väl på om barnen sover eller är vakna, livet beror ju på det. Om de sov skulle jag nog försöka börja med nån hobby igen. Jag har inte tid med det. Skriva, spela, göra musik. Om barnen var vakna så skulle jag vara med dem.

Om du för en dag skulle förvandlas till ett djur, vilket hade du velat vara då?
Lätt någon sorts fågel, shit va najs!  Jag tycker det känns härligt att flyga, jag drömmer ofta att jag gör det och det känns befriande. Mina drömmar är ofta så detaljerade.

Om du (Oskar) skulle beskriva dig själv med tre ord, vilka skulle det bli?
Tålmodig är väl min främsta egenskap, det är därför jag anses duktig på allt jag gör. Omtänksam, folk har lätt att prata om allt med mig. Tror folk känner sig trygga med mig. Kreativ, generellt. Jag känner att det inte spelar nån roll inom vilket ämne, jag känner mig bekväm och vet att jag presterar bra i slutändan.

Vad gjorde du innan Natashja? Jobb, andra tjejer, livsstilen, åsikter, everything!
Jag har inte varit singel sen jag flyttade hemifrån som femton, så jag har alltid haft nån. Jag hade bara jobbat på Avalanche ett tag när vi träffades. Bodde med en kompis och våra tjejer. Jag var ju ung och har väl inte gjort så mycket. Spelade trummor, piano, hade ett band som vi spelade mycket med ute, gjorde musik, komponerade, satt mycket vid datorn och skapade. Osv.

Vad har du för favoritspel? Jag är spelnörd, så det vore kul att veta :)
Genom tiderna; Daggerfall. (föregångare till Morrowind, oblivion och skyrim) Det var väl ett av de första RPG’erna jag spelade och dessutom extremt stort. Det var väldigt nyskapande då och jag använder det ofta som referens i diskussioner och som inspiration.

Sen har jag väldigt bra minnen av Might & Magic som jag spelade mycket med min fru när vi var nykära. Jag är en sucker för ett bra RPG, men det krävs tid att spela och det har jag inte längre. Under julledigheten så spelade jag lite Skyrim och det tycker jag är bra.

Mitt drömprojekt är ju att skapa ett eget RPG, ett eget universum. Hela bokhyllan är fylld av inspiration till det. Jag har en massa ideer men har inte haft möjlighet än att göra nåt av det. Men en vacker dag så kommer jag slå skyrim på fingrarna.  

Äter du också LCHF?
Jag undviker onödiga kolhydrater. Jag undviker bröd, pasta, ris, men jag är inte nazist. Det finns ingenting där som jag känner att jag behöver. Jag äter sex ägg om dagen. Det är det bästa man kan äta, pasta är bara processerat skit som man ligger och pruttar av. Bättre att äta nåt som kroppen vill ha än läskig materia.

Vilken musik lyssnar du på? (undrar min karl)
När jag spelade i band så spelade vi ju metal och oljig hårdrock. Men jag tycker gärna om att lyssna på blandad musik. Jag lyssnar t.o.m dub step ibland. Och det är jävligt avslappnande att bara lyssna på nerknarkad reggie, jazz eller soft fantasymusik som Enya. Musik som får mig att känna. Musik påverkar mig väldigt mycket.  Jag är en sucker för vacker musik. Jag kan ju sitta och gråta till pianomusik.

Jag undrar; delar du intresset för seriemördare?
Nej. 

Hur försvarar du din extremt höga frånvaro i familjen för dig själv? Vilka " ursäkter", förutom det klassiska "vi behöver pengar och jag är oumbärlig på jobbet" har du?
Ja… jag är väldigt passionerad och sugs in i saker och glömmer bort tiden. Jag kommer väldigt lätt in i ett kreativt flow där det kan gå fyra timmar utan att jag märker det. Sen är jag perfektionist. Det tar emot att göra nåt halvarslat. Jag älskar att skapa.

Har du några inredningstips som du kan dela med dig av?
Det första uppenbara är ju min fetish för lampor. Möblera med ljus. Det första jag gjorde i Delsbo-boendet var att sätta upp sammanlagt tjugo lampor. (exkluderat de inbyggda) Hemma har vi också mycket lampor och ljusslingor. Inte bara för att lysa upp utan för att skapa stämning.

En röd tråd. En tanke. Vad vill du åstadkomma? Det är väldigt lätt att bara vara planlös och inreda lite hipp som happ. Vet man vad man vill ha så köper man en bra (lite dyrare) sak som får sätta riktingen; t.ex en möbel eller en matta eller bara en tapet och sen så ser man till att allt man köper till matchar den saken.

I Delsbo så provade vi ju en massa olika mattor och lampor innan vi till slut kände att det funkade och då blev det lätt efter det att fortsätta på samma tråd.

Och måla! Antingen så har du fina träslag eller så målar du det. Ingen furu eller annat fulträ. Målat blir fint. Halvblank antikvit lackfärg gick det åt en del över julledigheten.

Känns det stökigt så kan det vara jättebra att lugna ner genom att måla. Måla över jobbiga ytor (furu) eller väggar som framhäver stöket. Vita eller ljusa väggar ser det ofta stökigt ut med, om inte inredningen också är ljus, det kan vara bra att dämpa ner och ta bort lite kontraster ibland.

Morristapeter.

Är du (Oskar) LIKA feministiskt inställd till livet som din fru?
Nja. Jag är inte påläst inom feminism. Jämställdhet är ju ren logik, oavsett vad man kallar det.  Jag är inte aktiv, men jag håller ju med om tankesättet. De enda gångerna jag blir medveten om feministen i mig är när jag är i en väldigt grabbig miljö och då säger jag ifrån när det behövs. Jag har hamnat i konflikter med fd vänner, även innan jag träffade Natashja. Det handlar ju om grundläggande människosyn.

Och har du några tips på hur andra män kan göra det enklare att tänka i mer feministiska banor?
Det första man kan göra är att inte bidra till problemet. Häng inte på skämt och sexistisk jargong och låtsas inte hålla med när folk uttrycker sig illa. Säg ifrån när magkänslan säger att det är fel.

Vad anser du om plastikoperationer?
Jag tycker det är avtändande. Inte för att det är fult alla gånger eller ser onaturligt ut, för det kan vara svårt att se ibland, utan för att det är äckligt att skära i kroppen och föra in främmande objekt. Det är såklart synd att man inte kan känna att man duger. Jag kan relatera, det är ju synd att man inte alltid kan gilla läget.

Plastikkirurgi i återställande syfte är en helt annan sak. Eller om man har ett problem typ ryggproblem av tuttarna, simhud mellan fingrar eller gomspalt.

Och vad tycker du om dagens skönhetsidéal?
Jag tycker de är absurda och ouppnåeliga, både för män och kvinnor, och därför kommer man alltid känna sig otillräcklig. Jag kommer aldrig se ut som killarna i kalsongreklamen för då får jag flytta in på gymet. Då ska man ha träning som jobb om det ska vara möjligt.

Hur ser du på hela genusdebatten?
Debatten är bra. Jag vill ju inte att Ninja ska bli ett offer för könsrollerna. Jag tar det ju på ännu större allvar sen jag fick en dotter. Jag är ju kille och vet tyvärr hur killar snackar och hur tjejer behandlas, redan i grundskolan.

Vad har du för åsikter om hela den här karusellen med gillette?
Det tyckte jag bara var roligt. De var sjukt pinsamma. Det var så uppenbart vad tävlingen gick ut på.

När blev du vegetarian? och kan du berätta mer om dina tankar om det?
Jag blev vegetarian för kanske fem år sen. Det gick gradvis. Återigen, jag har ju gått Waldorf och där serveras inte djur. Jag har ju alltid ätit sån mat och min mamma har aldrig lagat överdrivet mycket kött heller. Och vi har ju alltid köpt av bonden bredvid.

Det kändes inte som ett jättestort kliv, men jag hade inte blivit det om inte Natashja varit en. Man blir lite avtrubbad när man äter kött, mina värderingar då var ju desamma som nu, men jag tänkte inte på det aktivt. Produkten Kött, inplastad med etikett, är svår att relatera till, att det har varit ett levande djur. Jag tycker att alla förpackningar ska ha djurets bild och namn på, då vet man vad man äter och tappar inte respekten för det.

Nu när jag avstått ett tag så tycker jag att det är jättkonstigt att jag har kunnat äta djur. Men nu har jag ju kommit förbi hjärntvätten känns det som och ser tydligare. Det är intelligenta varelser som känner och tänker, det känns inte ok. Jag har ju alltid tyckt att det är en onödig och grym industri. Fisk och vilt känns mer ok eftersom att de får leva sina liv innan de dog.

Har du något emot när frugan går ut med orakade ben?
Äh. Är man snygg och fräsch i övrigt så spelar det ingen roll. Jag tycker att det är snyggare med rakade ben, men jag är ju uppväxt med en mamma som inte rakar så det är ju inget konstigt. Sen är ju Natashja grek och det gör ju inte saken bättre.

Har din kvinnosyn förändrats något undertiden du varit tillsammans med Natashja?
Jag var ju ganska ung när vi träffades. Ja, det har den väl. Men det hade det nog gjort ändå för det är ju en mognadsgrej. Hon får en ju att tänka.

Har Natashja förändrats under tiden du känt henne inom sättet att se på jämställdhet/genus?
Ja. Jag har inget minne av att hon var så inne i det innan hon började jobba med barn.

Hur är Natashja som mamma och fru?
Hon är väldigt pedagogisk och bra som mamma även om stubinen ibland kan tyckas vara kort. Som fru har hon svårt att hantera och uttrycka känslor och närhet. (inte med barnen) Tilliten osv är skitbra och vi bråkar inte, inga svartsjukegrejer eller regler osv. Allt har alltid varit självklart. Vi har alltid haft full förståelse och respekt för varandra. Inga lekar och spel osv. Vi funkar väldigt bra ihop som människor.

Lady Dahmer är ju väldigt "högljudd" med åsikter osv (thank god :D), är du lite mer tystlåten och håller dig i bakgrunden då? Eller har ni vilda diskussioner vid köksbordet?
Ja. Hon är ju högljudd i det hon brinner för. Jag håller ju med för det mesta och då sitter jag väl och nickar i skägget, jag litar på hennes omdöme. Har jag en anna åsikt så säger jag det givetvis. Vi är rätt bra på att plocka de bästa pusselbitarna från våra åsikter och bilda något gemensamt mycket bättre som vi båda står för.

Och vad tycker du om hennes brevväxlingar med mördare?
Det förstår jag väl inte riktigt. Ganska ointressant. Breven ligger här i skåpet men jag har inte läst dem.

Läser du Natajshas blogg eller?
Ja självklart.

Isåfall vad tycker du om hennes åsikter?
Vi tycker ju lika om det mesta.

Vad var det du föll för hos henne?
Hon var så snygg. Det var det första jag såg. Sen verkade hon charmig. Vart går gränsen? Det kom ju fram mer och mer med tiden. Hon var väldigt rolig också, tills hon blev nykter. Och då visade det sig att vi hade annat gemensamt också. Vi hade samma intressen och var båda lugna och snälla.

Vad är hennes 3 bästa och 3 sämsta egenskaper?
Bästa:
1. Väldigt snäll och genuin, accepterande och förlåtande. Förstående. Fattar att alla är människor och dömer inte hårt. Jag har aldrig känt några krav. Inget kontrollbehov eller rädslor som tyvärr många känner för sin partner.
2. Hennes föräldraskap är väldigt bra, hon är påläst och genomtänkt och vet varför hon tycker som hon gör och kan motivera det.
3. Intelligent och tänkande. Går att ha konversationer. Jag är ju också intelligent men på andra sätt och då utmanar och kompletterar vi varandra.

Sämsta:
1. Absolut sämsta är att hon är så förbannat lat! Alltid enklaste genvägen, om hon ens försöker. Halvarslad. 
2. Svårt med närhet och känslor.
3. Kan inte be om ursäkt om hon så sket dig i ansiktet.

Finns det något du tycker att hon är inte riktigt klok men står fast på sig trots din "protest"?
Hur man tar hand om ett hem. Städning och organisering. Inte hennes starka sida och det sätter sig aldrig oavsett diskussioner.

Får du många kommentarer IRL om det som Natashja skriver om i bloggen? Får du försvara henne ibland?
Ja, det får jag väl göra ibland. Men inte ofta. Jag tror de flesta ser skillnad på mig och henne. Hon är kortare.

Händer det att du blir igenkänd som bloggaren ladydahmers man på stan? Hur känns det isåfall?
Det är ingen som kommit fram och sagt nåt. Fast det kanske är alla de där tjejerna som jag tror flirtar med mig som egentligen bara är läsare som känner igen mig. Men berätta inte isåfall för en flintskallig tvåbarnpappa kan behöva lite uppmuntran! Låt mig behålla illusionen.

Tycker du någonsin att Natashja är sjukt pinsam? Om så, när hon gör vad?
Inte sjukt pinsam men lite pinsamt när hon går in i bitska debatter när det egentligen är meningen att man ska ha trevligt ihop med andra människor. Men annars är jag inte så brydd.

På vilket sätt är LD mest inkonsekvent?
Hon vill ha jämställdhet när det passar henne. Hon vill gärna att jag lagar mat och städar  osv, men vill själv inte ta de tunga och jobbiga delarna. (Här kommer hennes lathet igen) I teorin är hon jämställd men inte alltid i praktiken.

Hur många år skiljer det mellan dig och LD?
fyra

Känner du dig någonsin uthängd på bloggen eller får du godkänna sakerna hon skriver om dig först?
Ja ibland. Oftast tycker jag bara att det är kul, jag bjuder ju på mig själv, men det skulle vara trevligt att bli tillfrågad ibland.

Hur fördelar du och lady tiden under en dag då du är ledig? Vad hittar ni på?
En av oss får sovmorgon, (varsin på helgen) Halva lördagen så städar vi (jag) efter familjen. Men sen hittar vi på nåt, typ fikar eller åker på stan. Hälsar på vänner. Gör nånting. Sen är det myskväll då jag lagar nån god mat så vi får familjemiddag minst en gång i veckan i alla fall. Söndagar är slappardagar, då ligger vi i soffan och ser på film och bara umgås.

Har ni många gemensamma intressen eller gör ni saker för er själva om kvällarna när ungarna sover?
Vi ser på serier varje kväll ihop när ungarna lagt sig. Ibland spelar vi nåt. Andra gemensamma intressen är inredning; gå på skattjakt och secondhand och loppisar, matlagning, äta god mat.

Är du lika pedagogisk som LD eller lär du av din coola fru?
Jag försöker vara det.

Blir du inte avis på hennes blogg då och då?
Nej, hon har alltid haft ett litet extraliv på nätet. Jag hoppas den går bra så hon kan försörja sig (mig) på den en dag.

Vad TROR du att LD älskar mest med dig?
Att jag är snäll och kärleksfull.

När sa du första gången att du älskade LD?
Det minns jag inte. Men det gör hon.

Natasja har ju skrivit mycket av sin konflikträddsla och så i bloggen, är det något du märker av hemma och iså fall, hur fungerar det?
Nä, hon är inte rädd för att ta konflikter med mig.

Oskar. Vad får dig att vilja kasta ut henni genom fönstret med rompa före?
Nu kommer vi tillbaka till latheten. Det är när man har tagit hand om disken, städat köket och satt sig i soffan och så dräller hon gröt i slasken och slänger kläder överallt. Jag kan tycka att det är en ganska enkelt grej att förändra och något hon bör göra för att inte föra det vidare till våra barn. Det är rätt svårt när man lär ungarna en sak och gör motsatsen själv.

Missa inte de andra svaren:

Del 1: Jobb och karriär

Del 2: Barn och uppfostran

Undrar om du delade Natashjas åsikter om tex barnuppfostran och dylikt innan du träffade henne eller är det något som du har tagit till dig efteråt?
Jag har inte tänkt på barnuppfostran innan jag träffade henne och framförallt inte innan jag skaffade barn själv. Min egna barndom har ju varit väldigt trygg och bra och mina föräldrars värderingar är ju inte långt ifrån hennes så det är inga konstiga ideer.

Vilka tankar har du om barn/genusuppfostran? Jag läser genus och ser hela världen genom det, men framtida fadern till mina potentiella barn kanske inte prioriterar som jag direkt. Alltså: Hur funkar ditt och Natashjas samspel i genussynpunkt/barnuppfostran?
Det mesta är ju logik. Jag tycker jag tänker på det nästan hela tiden, det kommer ju ofta ganska naturligt. Men sen så kan man ju göra tabbar och då är det bra att Natashja påminner och ger tips. Det är ju inte alltid man analyserar eller tänker på det man gör, det kan vara lättare för en som står utanför att se. Natashja pratar ju en hel del om genus också så det blir ju en naturlig dialog ändå, utan pekpinnar.

Jag antar att du har liknande åsikter som henne eftersom ni uppfostrar era barn på ett genusmedvetet sätt, men är det något ni tycker olika om?
Nej.

Hur reagerade du när du fick veta att Natashja va gravid, både med Ninja och Tamlin? :)
Med Ninja så var det ju planerat så då blev jag ju glad. Vi hade inte skyddat oss på ett tag men inte direkt försökt. När vi väl försökte så satte vi det på första försöket. Sen blev jag ju rädd och orolig också eftersom att det var något nytt. Tamlin var väl också planerad eftersom att vi pratat om att skaffa syskon men graviditeten kom ändå som en överraskning ändå eftersom att Natashja blev gravid direkt. (första försöket) Here we go again tänkte jag mest sen. Då visste jag vad som väntade. 

Får du någonsin dåligt samvete eller blir arg för att du inte kan vara pappaledig på grund av att ni inte skulle ha ekonomi att leva det liv ni vill leva annars?
Ja. Det är ju självklart att man får. Jag tycker det är jätteskönt när vi tar långledigt så pass att man kommer in i vardagen med barnen. När man är hemma så lite så känner man att man måste klämma in barntid fast det inte finns tillräckligt tid. Intensivt och kompenserande. Det är skönt att komma in i vardagslunket med barnen men det gör jag ju inte när jag jobbar så mycket. Det är något jag saknar. 

Hur jobbar du med barnen för att inte göra kön?
Det är ju inbakat i allt man gör och sker automatiskt. Förhållningssättet. Inget jag tänker på, jag bara gör. Kallar barn för barn istället för pojke, flicka. Leker samma lekar med båda utan att tänka på kön. Behandlar dem som barn istället för kön. Osv.

Brukar du handla t ex kläder till Ninja och Tamlin?
Det har väl hänt, men nej det gör jag väl inte generellt. När jag var i Los Angeles. Natashja handlar ju så mycket ändå att jag inte får tillfälle. Barnen har ju tillräckligt ändå. Jag tycker inte att barnen till exempel behöver tio olika mössor men de har typ tjugo. Jag ser inte behovet av alla kläder de har, hälften är nog. Jag skulle hellre vilja sälja än köpa.

Jag fick ju aldrig kläder som liten, utom vid behov. Typ "nu är det kallt här får du en tröja". Morsan köpte nya kläder när de gamla ramlade av och när jag började gymnasiet så fattade jag inte att man skulle vara stylad och snygg. Jag köper aldrig kläder till mig själv heller. Är oviktigt. Skulle jag köpa kläder så tänker jag att det ska vara slittåligt, bekvämt och lätt att tvätta.

Vad hade du för favoriter när ni diskuterade namn till Ninja och Tamlin? Hade ni det lätt eller svårt att komma överens?
Det var inget svårt. Ninja var mitt förslag när hon väl föddes, men det hade legat på bordet innan. Jag var inte förtjust i Fili (hennes mellannamn) som hon fick efter katten, men det ska vi byta till Sol. Tamlin tyckte jag var lite konstigt först men jag kunde inte komma på nåt alternativ. Flicknamn är enklare att komma på.

Jag minns t.ex. att LD skrev något om att du, några veckor efter ni bestämt Tamlin som namn till lillen, gav ett nytt förslag. Vilket var det?
Nemo och Noa

Hur många barn vill du/ni ha? Och har ni några planer eller tankar på om och när 3:an kommer?
Natashja säger att hon kanske vill ha en till senare, men är det verkligen nån människa med en ett och ett halvtåring hemma som seriöst vill ha en TILL? Barnen måste blir så pass stora att man bara kommer ihåg hur söta de var och glömmer allt jobbigt innan man vill ha en till.

Jag skulle tycka det var skitjobbigt med ett barn till. Jag tycker dessutom att det är läskigt med hela graviditeten och med förlossningar. Kanske om nån gav oss ett till barn så man slapp allt innan, man är ju rädd att det ska hända nåt med barnet eller mamman. Nej, jag slipper gärna.

Hur kom ni fram till barnens namn? inspiration?
Tamlin kommer från Sagan om Isfolket. Natashja är en isfolksnörd och bestämde när hon var tonåring att hennes barn skulle heta Tamlin. Ninja var fint. Det lätt mjukt men tufft. Om jag mötte nån som hette Ninja så skulle jag minnas den personen pga namnet. Samma sak med Tamlin. Sånt kändes viktigt. Ett eget namn. Möter jag en till Erik så nej då minns jag inte just han kanske.

Ninja är ett starkt namn. Vanliga namn är som att handla på HM, det blir jobbigt när man möter tio stycken till som har samma. Man blir en i smeten. Sen gick jag ju i Waldorf och där heter ju alla Saravinda, Ariel, Indra, Vidar så det är ju det som är normalt för mig.

Ninja heter ju även Greta efter farmor och Sol som också det kommer från Sagan om Isfolket. Också ett starkt namn. (en stark karaktär också)

Om ni fick fler barn, vilka namnförslag skulle du då framföra?
Det vill jag inte ge bort till offentligheten men jag är ganska kreativ!

Om du och Ninja ska göra något utan de andra i familjen, vad gör ni då?
Vi går ut i skogen,som ligger här intill. Vi brukar plocka blåbär på hösten och leta efter ekorrar och harar. Vi har ett skyddsreservat med salamandrar och stora grodor som vi brukar gå ner till. Eller så ligger vi och spelar tvspel i soffan bara, Ninja älskar Viva Piñata och Skyrim. Ibland går vi ner till kondiset och fikar.

Skulle du beskriva er som en jämställd familj?
Nej det skulle jag faktiskt inte. Vi strävar efter att vara det men det är ju svårt, samhället är ju inte gjort för det så det blir en ansträgning hela tiden. Vi gör så gott vi kan och försöker tänka lite extra på det där och när det går. 

Vad skulle krävas för att du skulle ta 50% av föräldraledigheten?
Att Natashja har ett jobb med vettig lön. Jag skulle inte ha nåt emot att jobba lite mindre.

Var du eller din fru mest drivande i beslutet att Natashja har tagit större delen av föräldraledighen?
Det var inget direkt beslut utan blev bara så eftersom att Natashjas vikariat gick ut och hon stod utan jobb. Dessutom tjänar hon för lite. Jag förstår inte hur folk får det att gå ihop utan att sälja hemmet. Vi bor trångt som det är liksom. Vi hade ju en tanke på att dela lika innan barnen kom men sen kom verkligheten. Jag har dock en lägre perdiod varit ledig på fredagar. 

Kommer du försöka uppfostra dina barn till en jämställt liv och känner du att du kommer ha svårt att försvara era egna beslut ang. föräldraledighet inför dem?
Nej jag tycker inte det är svårt att försvara alls. Man gör ju så gott man kan och det tror jag inte de kommer ha speciellt svårt att förstå. Man vill inte sälja sitt hem, speciellt inte vi som är så hemmakära. Man får tumma på det för allas bästa. Vi gör ju annat istället. Det som inte är beroende av ekonomin t.ex.

Vad jag har förstått har Natasja haft lite problem med din familj gällande åsikter om bla genus och barnuppfostran. Hur ställer du dig till det, hur har du agerat i samband med det?
Min familj är väl ganska bra på det sättet, de är ju mer genus än de flesta egentligen, så det har väl inte direkt varit nåt problem. Det är ju Natashja som är väldigt mycket mer medveten. Men jag får känslan av att det är mer ett maktspel mellan morsan och Natashja än faktiska meningskiljaktigheter.

Hur upplevde du förlossningarna?
Den med Ninja var ju jättejobbig. Man är ju så maktlös. Det är ju inget roligt att se Natashja ha så jobbigt och inte kunna göra nåt. Och så var jag trött, vi sov ju inget. Med Tamlin kändes det mer som rutin. Allt nytt är jobbigt och läskigt, speciellt när det är livsavgörande viktiga saker. Men har man gjort det förr så känns det inte lika farligt. Jag minns ju knappt detaljerna med Tamlin, det gick så fort och smidigt. Bilresan var jobbigast.

Hur var din syn på amning innan ni fick barn och har den synen förändrats?
Jag har inga tuttar och hade inga barn då så jag funderade aldrig på det innan. Men jag har alltid tyckt att man ska tutta tills man är färdig, det fick ju vi som små. Det trodde jag snarare var självklart. Alla barn har ju olika behov.

Hur är det att arbeta där du arbetar (var är det?)
Avalanche Studios. Jag har aldrig jobbat nån annanstans så jag har ju inte mycket att jämföra med. Hellre det än ett vanligt kneg. Det är få förunnat att få jobba med det de älskar.

Vad är det lite mer exakt du arbetar med? Animationer, design, kodning, programmering? Tell a noob! :)
Min titel har länge varit Senior VFX Artist då jobbar jag främst med specialeffekter och ljussättning. Jag har tidigare jobbat med level design, game design, skriptning och nu senast som Art Director. Själv kallar jag mig spelutvecklare då min främsta styrka är att jag jobbar med hela produkten och att jag är bred i kompetensen.

Har du jobbat med någon som heter Daniel Kramer? Jag tror att Daniel har arbetat med Avalanche någon gång. Jag undrar då jag är tillsammans med hans bror =)
Ja. Syntfrilla hade han om jag inte minns fel?

Har du gått någon speciell utbildning för att jobba med det du håller på med?
Nej. Jag har hållt på sen jag var liten. Självlärd.

Har du något bra tips på hur man går tillväga ifall man vill börja jobba med att programera spel?
Vi har både utbildade och självlärda. Det är bara att börja läsa på, på nätet eller böcker. Ett tips är att testa de editorer som följer med många spel som Unreal eller Crysis. Många programmerare har gått KTH har jag för mig. Beror helt på vilken inriktning; art, design osv. Det finns även spelutbildningar på bl.a Gotland.

Hur kom det sig att du började jobba med spelutveckling?
Har alltid hållt på med spel sen jag var liten, spelat och gjort egna ihop med storebrorsorna. Kom i modersmjölken. Farsan tog hem gamla skrotade datorer från universitetet i sthlm när han doktorerade och de lekte vi med. Men jag har ju alltid varit intresserad av spel generellt, även brädspel, och gjort mina egna.

Har du sett/upplevt någon slags könsdiskriminering eller särbehandling inom den branschen?
Det är ju 99% killar tyvärr. De tjejer vi har nu jobbar med ekonomi osv. På QA finns en del (testspelare). Jag upplever det inte så men jag har svårt att se sånt ifrån mitt perspektiv. Jag tror vi kvoterar in tjejer även om det inte är officiellt just för att vi vill ha in fler.

Hur gick du till väga för att få jobbet?
Gick på intervju som alla andra. Jo faktiskt! Fast oförberedd på det. Brorsorna äger ju företaget men jag har ju fått jobba mig upp som alla andra. Jag krävde minst i lön och det är ett tips för att få in en fot, bevisar man sin kompetens så jobbar man snabbt upp lönen.

Är det lätt/svårt att få jobb inom den branschen? Specifikt inom spelutveckling.
Vi vill ha bra och erfaret folk och det är ju alltid svårt. Hellre få duktiga än många nybörjare. Vi som jobbar har anställningsbonus. Hittar vi nån som är bra så får vi 15000 spänn.

Hur kommer det sig att Oskars bröder är delägare i företaget han jobbar för men han bara är anställd?
Mina  bröder är snåla. Närå. Jag tror det beror på att jag är lillebror och var rätt ung när de startade. Så enkelt. Sen så värderar de nog programmerarkompetens mer än artistisk kompetens. De har givetvis fel för alla är lika viktiga.

Mitt mål är ju att äga det jag jobbar för, just för att jag jobbar så hårt. Att bara vara anställd funkar inte i det långa loppet.

Vad har du för utbildning Oskar?
Waldorfskola och Estetiska Programmet Bild och Form på gymnasiet.

Har vaga minnen om att du gått på Waldorf. Gjorde dina andra syskon också det?
Ja, allihopa. Vi gick i Delsbo så jag kan inte uttala mig om andra skolor.

Skulle du önskat att Ninja, och senare Tamlin, hellre började där än på en kommunal förskola?
Ja. Verkligen. Waldorf är en skola för att bli en bra människa, kanske inte en skola för att lära sig fakta utantill men sånt kan man ju googla. Du kan inte googla dig till att bli en bra eller kreativ person. Waldorf tillåter barn att vara barn längre.

Kan du känna att det var en fördel och att du är "som en annan människa" just för det?
Waldorf skapar intelligenta och jordnära människor som tror på sig själva och vågar. Kreativa som ser lösningar på alla problem. Ingenting är omöjligt.

Känner du några nackdelar?
Man blir ju inte så allmänbildad. I alla fall inte jag. Inte så mycket inriktad på fakta, utan mer kreativitet och utveckling osv. Man lär sig tänka själv. Men jag tycker inte att barn ska sitta och pränta in en massa information, de har annat viktigare för sig.

Hade du bra betyg när du slutade gymnasiet?
Jag hade MVG i nästan allt. Inte för att jag är en plugghäst. Jag sket i läxor och pluggade inte, men som med många waldorfungar så kompenserar man med en annan slags kompetens som lärare ser.



Nästa gång blir det "Barn och Uppfostran". Håll utkik!

Jag vet att ni har varit tålmodiga och väntat och väntat och väntat och väääääntat på att vi ska få arslet ur vagnen och svara på frågorna. Och nu har vi gjort det. Jag kommer ta en kategori i taget liksom. Håll utkik för senare idag så kommer några av svaren från frågestunden med Oskar.

Jag har även startat en ny kategori; Mannen, myten, skägget. (namn kan komma att ändras) där jag ska försöka ordna in alla gamla inlägg om Oskar. Bara för att han faktiskt är en ganska intressant och en återkommande karaktär här på bloggen.

Min man är sur för att jag inte skrivit nåt inlägg om att han är så duktig på det här med hemmapyssel. "Du har inte skrivit hur mycket jag fixat här! ENSAM!" säger han menande och nej det har jag ju inte.

Så då gör jag väl det. Min man har inte bara designat hela boendet från skratch, han har även gjort de flesta inköpen; kuddar och överkastet, som lite nonchalant ska ligga på soffryggen, på indiska, gardiner, matta, lampor och lyktor, tavlan över tv'n och bordet bakom soffan. En vas köpte han igår på nån loppis och ett soffbord han hittat online är på väg.

Sen har han ju även gjort lite mer traditionella saker som att slipa och betsa köksbord, måla gardinstänger och klä om ett par stolar. Men det är inte för att han är man utan för att jag är så förbannat lat.

Nu äre klart serrni. Allt slit, all övertid. Eller nja. För nu. Tills nästa projekt.

Spelet heter Renegade Ops och började här hemma för ett par år sedan. Maken, kreatör, jobbar alltid. Även när han är ledig. Så han, bästisen och storebrorsan satt hemma på nätter och kvällar och hittade på ett spel som DE ville spela och göra. Och en dag råkade Sega få syn på det vid ett besök på Avalanche och the rest is historia som man säger.

Nu finns det iallafall att köpa och tanka ner på Playstation Network och Xbox Live Arcade. PC steam släpps inom kort. Jag kommer tävla ut lite gratiskoder för download senare. Håll utkik!

När vi fortfarande bodde på Brännkyrkagatan i Zinkensdamm så skulle maken denna dag gå på Det Viktiga Mötet på banken för att övertyga dem om att låna ut en och en halv mille så vi kunde köpa en lägenhet. Vid detta tillfälle satt vi kattvakt till två olydiga siameser. Värt att notera. Våra katter är nämligen änglar.

Han duschade, rakade skallen, ansade skägget och klädde på sig nytvättade fina kläder. Trallade iväg till jobbet och Mötet. Glad i hågen.

Kom hem 8 timmar senare, upprörd, lite småledsen sådär och såg väldigt ynklig ut. "det är nåt fel på tumlarn, för kläderna luktar!" säger han. Och jo, tumlaren nere i tvättstugan brukade lämna en svag unken lukt efter sig, inget som direkt störde eller kändes men det var lite ofräsht och jag hade klagat på detta tidigare. Men maken såg olycklig ut och fortsatte; Fan, hela dagen på jobbet har folk gått runt och klagat på att det luktar skit och undrat vart det kommer ifrån.

Jag lutar mig fram, luktar lite på tröjan och inser det uppenbara. Amen fan Oskar, det luktar ju kattskit! (typ diarré) Katterna måste ha skitit i rentvätten! Och jo - mycket riktigt. Vi gräver runt i tvätten och hittar snabbt puddingar OCH piss. Kläderna är dyngsura och kletiga (inte just de han hade på sig, men de hade ju legat ihop med skiten)

Jag garvar. Så tårarna sprutar. Jag asgarvar varje gång jag berättar detta för folk. Jag skrattar bara vid tanken och medans jag skriver ner detta. Jag garvade och maken såg olycklig ut.

Jag: Så du har alltså suttit i möte med bankmänniskor och bett om att få låna pengar? Stinkandes skit och med den look du har (typ uteliggare) Att gå och köpa en ny tröja på dressman tio meter utanför hans jobb slog honom inte. Amen inte fan fattade jag att katterna skitit på mig! säger han lite så där sorgligt patetiskt. (tycker så synd om honom egentligen, stackars gubben!) Folk har gått och klagat på skitlukt och så var det jag liksom.
Jag: Kände du inte att det luktade bajs när du klädde på dig?!!

Vi fick lånet dock. Maken kan vara riktigt charmig när det behövs. Uppenbarligen så jävla charmig att skitstanken och lodislooken kom i skymundan.

... eller rättare sagt; MIN man hänger tvätt.
Notera tvättställningen i bakgrunden. Den är tom.



Nej, han har faktiskt inget begåvningshandikapp.

Nej, jag vet inte hur han tänkte. Jag är lika chockad som ni.

Sådär ja. Så ser det ut när JAG hänger tvätt.

Finns det nåt bättre än tvätt som fått torka i solen?
Ok. Det finns det, men fan va härligt det doftar!

Närå. Maken gjorde den i skolan när han var liten.
Han gick ju i Waldorf.