Det händer att folk menar på att vi inte tillåter Ninja att vara feminin men jag förstår inte riktigt vad de egentligen vill ha sagt och blir lite ledsen över antydningarna. Dels för att det antyder att det är nåt fel på Ninja för att hon inte är tillräckligt tjejig men också för att det låter som att vi inte tillåter Ninja utveckla alla slags egenskaper. (Alltså en tydlig pik gentemot vårt förhållningssätt till Ninja.)
Om vi nu bortser från att jag vägrar värdera egenskaper och personlighetsdrag som feminina eller maskulina, kvinnliga eller manliga (herregud det finns inga egenskaper som är könsbundna!!) så är ju detta inte sant. Ninja är Ninja och hon får vara precis som hon är och vill, inom rimliga gränser såklart för vi tillåter ju inte elakheter eller ohyfs, och vi skulle aldrig förtrycka hennes utveckling.
Jag gillar inte känslan jag får av att Ninja inte riktigt duger som hon är. Det ger mig en klump i magen för Ninja är tamejfan den finaste lilla TJEJEN som finns. Så det så!
Som ni vet så är det ju viktigt att indoktrinera ehhh inspirera ungarna till greatness och vettighet och vi jobbar ju hårt på den fronten som ni kanske fattar höhöhö osv.
Headbanga är ju en sån där egenskap som alla barn bör lära sig tidigt. Ninja visar hur man gör.
Etiketter:
Ninja: "Jag har gjort vackra hårspännen till dig mamma!"
Ninja är så himla fin mot Tamlin. Hon tar hand om honom och ja jag VET att det lätt blir att äldsta dottern fastnar i storasysterfällan men samtidigt så tycker jag det är en bra egenskap att ta hand om de som är mindre. Jag kommer ju givetvis uppmuntra Tamlin att ta hand om Ninja samt vara uppmärksam på att de inte hamnar i kvävande och krävande syskonroller.
På morgnarna så hoppar hon upp ur sängen och skyndar upp. Hon är lite mörkrädd... eller ja, ensamrädd snarare och vill gärna ha sällskap. "Taaaaamlin" ropar hon och han klafsar ut. Sen härjar de och jag sover vidare en stund med ett halvt öga öppet. Häromdagen hörde jag hur Tamlin drullade omkull i lekrummet och nästa stund så hörde jag Ninja trösta och blåsa. (Hon blåser högt)
Och igår morse så gjorde mitt onda öga så ont att jag var tvungen att förbli blundandes fram till eftermiddagen och då höll hon ställningarna. Till och med vid potträningen! (tömde pottan åt Tamlin)
Efter två dagars kalas och miljoner kakor och tårtor och godis så kräktes en ledsen Ninja. "Ont i magen". Hon har antagligen inte lärt sig ett dugg men det har vi; Nästa år blir det fruktsallad.
Som jag berättade så bjöd Ninja bara två personer och igår efter allt stök så kom Cissi, till Ninjas förtjusning, och åt sashimimiddag och tårta med oss. Pruttkudden hon hade med sig blev årets bästa present.
Födelsedagshelg för Ninjan. Vi har kalas i dagar eh två iallafall. Igår, barnkalas med alla kompisarna. Liv och röj och socker. Och idag blir det lite lugnare med familjekalas. Farmor och farfar, alla fastrar och farbröder, mormor (eller Bobbo som Tamlin säger), moster och morbror, gammelfarfar och gammelfarmor och ja, hela tjocka släkten.
Eller ja, smala släkten ska jag kanske säga med tanke på fettfobiska Blombergarna på makens sida. Jo, att vara det tjocka fåret är lagom roligt vid sammankomster men å andra sidan blir min inre trotsiga fjortonåring lite full i fan av att vara avvikande så idag ska jag tamejfan sitta och trycka tårta för glatta livet. Bara för att retas.
Det kommer iallafall bli ganska trevligt tror jag. Ninja har resolut bjudit in Cissi också. Det var Cissi och Vincent som bjöds. Inga fler, men jag åberopade lite föräldraaktoritet och bjöd fler.
Ninjas nya kofta. Hemstickat á la Anaiah. Den nya waldorfdockan hon har i handen är Tamlins och den får vi presentera mer utförligt senare. Den har nämligen en jättestor snopp med tillhörande pung. Mycket roligt.
Vi har ju medvetet valt bort legofigurer för att vi vill att Ninja ska upptäcka glädjen i att skapa och inte fastna i rollekar. För det gör hon lätt. Inte för att det är nåt problem, tvärtom, rollek och docklek är fantastiskt bra och kul. Men som sagt, vi vill ju att hon ska upptäcka annat också.
Det är ju just det jag skriver om då och då, att genus inte är en fast lista med regler utan ett förhållningssätt där man anpassar sig till barnet. Leksaker till exempel är ju inte nödvändigtvis skit rakt igenom bara för att de har negativa aspekter och vice versa. En leksak som har negativ inverkan på ett barn kan ha ett positivt på ett annat. Och så vidare. Man måste se till helheten.
Men tillbaks till legot. Vi har iallafall valt bort figurer. Men se, det löser ju vårt supertroll ändå.
Ninja har haft svårt med hon och han, som de flesta barn antar jag, och jag har aldrig rättat henne. Det kommer när det kommer liksom. Men jag har i efterhand tänkt på hur smidigt det hade varit med hen, om det använts på samma sätt som i finskan. Alltså som just en ersättning för hon och han.
Men alla nya ord är jobbiga i början och jag har mest använt det i text. Det blir dessutom svårt att införa ett tredje pronomen när alla andra använder de gamla vanliga.
Men idag fick Ninja grepp om det. "Jag är en hon?" undrade hon. "Du är Ninja", svarade jag för nej, min unge är inget pronomen men tillade att man kan säga han eller hon när man talar om folk. "Tamlin är en han" svarade hon tillbaka.
"Och du, man kan säga hen också!" sa jag glatt varpå Ninja med arga ögonbryn svarade "Jag vill inte vara hen!"
Ninja ritar så fruktansvärt mycket. En hel del slarvigt kladd men också en del mer välarbetade saker som man ser att hon lagt ner jobb på. Så hur gör jag för att uppmuntra? Nej, jag säger aldrig att det är fint eller att hon är duktig för jag vill inte lära henne att hon ska rita för att prestera för andras recenserande. Jag bekräftar henne utan att värdera.
Jag visar entusiasm för hennes intresse och framförallt för hennes berättelser. Det är alltid så mycket som händer i hennes bilder. Jag brukar försöka skriva ner det hon säger för att vi ska kunna minnas tillsammans vid ett annat tillfälle.
Idag ska jag köpa ett album där vi kan samla hennes verk. (Istället för att samla dem på hög nånstans)
Etiketter:
Ni trodde väl inte att ni skulle slippa undan en sån där traditionell Luciatågsbild va?
Ninja pratar mycket om flickor nu. Inte så mycket om pojkar men jag tror att det är för att hon ÄR en flicka och fått det påpekat för sig så pass mycket på förskolan att det satt sig. Jag vet inte om hon fattar konceptet men det verkar inte så. Än. Däremot så har hon klart för sig att man "ser ut som en flicka" om man har klänning/tunika eller långt hår. Fan fan fan.
Fast jag är hård. Inget överpedagogiskt trams när hon levererar förskolekompisarnas "sanningar". "Du ser ut som en flicka!" säger Ninja när jag har håret utsläppt. "Nej jag ser ut som Natashja" svarar jag tydligt.
När hon börjar snacka om vad tjejer får och kan så kommer jag slå ner som en jävla hök; NEJ! Jag kommer vara tydlig med att tjejgrejer och tjejigt bara är skitsnack. Hon ska förstå att hon är Ninja, ingen och inget annat, och att hon aldrig ska begränsa sig efter det som sitter mellan benen. NEJ! Hardcore ba.
Fet, ickefjäskande, oförskämd och orakad gaphals. Skamlös feminist och socialist och alldeles alldeles underbar, brevväxlar med seriemördare, kritiserar normer, tjatar om genus och tvättar håret utan shampoo. Jag är en nagel i ögat på könsrollssamhället och en spark i pungen på patriarkatet.
Jag är en fantastisk människa som alla borde träffa!