Livet gör sig påmint
Asså jag VEEEET att jag är tråkig nu men det är ju försommar och livet väntar därute! Utöver träningen så är jag ute med ungarna. Hänger med vänner och njuter av vädret.
Idag så hade bästisen grillfest och vi kilade över. Alltså vi tog bussen till Rågsved. Full rulle och massa barn, sommarväder och Intezars mamma Mona som också var där, påpekade gång på gång för Ninja att Elias (Intesars unge) var Ninjas kusin. "Natashja är mitt barn och Intezar är hennes syster".
Dagens sanning.
Varje år så slösar jag liksom bort sommaren genom att gå och vänta på Oskars semester. Men i år ska jag ta vara på varenda sekund. Jag ska hänga i parker och jag ska bada... eller iallafall titta på när ungarna badar. Jag ska äta på gräsmattor och läsa i skuggan. (hatar sol) Jag skulle vilja ha en bloggträff av nåt slag, kanske parkhäng och picknick, kanske flera? Vi får se. Jag lovar och lovar men kommer aldrig till skott.
Imorgon blir det PT-träning igen. Förstå min lycka när jag insåg det. Då blir det slavdrivar-Sanne som ska piska igång mig och jag vet att det kommer blir skit-skit-skitjobbigt men fantastiskt BRA. Efter det så ska jag och Bambi ha lekdejt och parkhäng och SOFT.
Hej, det är jag som är mamman som låter barnen gå barfota mitt i stan.
Men herregud det finns ju plåster JU och nej man kan inte få hepatit på det här sättet så det så. Men visst fan är det underbart när barfotasäsongen är här? Jag hatar hatar haaaatar strumpor och skor (Speciellt strumpor. Har aldrig strumpor, inte ens på vintern.) och går runt barfota så mycket jag bara kan. Som barn hade man ju aldrig dojorna på under sommartiden. I början haltade man omkring på gruset men i slutet av somrarna kunde man springa på glödhett kol om man så hade måstat.
Att återuppleva barndomen på nytt
Morsan har varit här i nästan två veckor. Det är kul och nyttigt för barnen att bonda lite med mormor. Eller "Bobbo" som Tamlin säger. "Bobbooo!" ropar han och så får hon läsa igenom alla böcker innan han är nöjd.
Det känns konstigt att se henne med ungarna för på nåt vis blir det ett fönster in till min egen barndom. En del obehagskänslor väller in men också massa frågor. Var det den rösten hon hade då? Sa hon så? Tillrättavisade hon mig för samma saker och på samma sätt? Var kommer mina skamkänslor och ångest ifrån? Ibland ser jag samma mönster men då säger jag ifrån på en gång. Hon vill ju göra rätt och lyssnar respektfullt även om hon ibland glömmer sig.
Jag bad henne att lämna tillrättavisandet åt mig. Mina barn får aldrig känna att de är ensam mot flera. Om jag skäller eller tjatar så vill jag att mormor (eller pappa just då) ska vara en tröst och en trygg plats att fly till. Inte en aktoritet bredvid mig som två giganter som tornar upp över ett litet ensamt barn.
Men jag är ju vuxen nu och vår relation är annorlunda. Jag vill att barnen ska växa upp med en stor och kärleksfull familj runt sig.
Råkar de sen bli borgare så finns det inte mycket att göra åt saken
"Är det sommar idag?!" undrade trollet iförrgår när vi hängde på Söder. Vi åt glass för glass måste man äta på årets första sommardag och glass hade jag lovat henne när vi gick till tåget på morgonen. Vi lekte i parken och fastnade i förstamajtåget. Solidaritet är ett fint ord och jag blev alldeles tårögd av alla röda fanor och allt engagemang och starka slagord!
Mina barn ska fostras som socialister och nästa år så går vi i tåget, men med flit. "Ska de inte få välja själv?" kanske nån undrar nu men hur menas det då egentligen? Som förälder är det ju mitt jobb att ge dem sunda och vettiga värderingar, lära dem rätt och fel, och dela med mig av de perspektiv jag tycker är viktiga att föra vidare. Råkar de sen bli borgare så får det väl vara så. Jag kanske ger dem sura pikar vid middagsbordet, men jag lovar att jag aldrig kommer att sätta förbud på åsikter!
Nu är jag hemma i Stockholm igen efter två veckor i Delsboskogen
You know that shitty parent in the park using its iphone and totally ignoring its kid? Thats me.
Som ni märker så är jag lite frånvarande. Livet, träningen, VÅREN, barnen och det förgrömmade twittrandet tar all min tid just nu, men det senare är ju över imorgon och då är jag tillbaka! (Ni kan hitta samtliga tweets från min vecka samlade på den här sidan)
Vi spenderar mycket tid i lekparken. Där kan jag försumma ungarna med gott samvete känner jag. Tamlin upptäcker en helt ny värld nu när han äntligen är stor nog att kunna hänga med. Han försöker hänga på Ninja så gott han kan men verkar vara medveten om sina begränsningar.
Det var aldrig Ninja. Där var det full fart och det kan jag känna är bra. Hon kommer bli nedtystad och hämmad så mycket ändå i framtiden. Jag vet hur omgivningen tyvärr oftast reagerar på vilda flickor och det gör mig orolig och rädd. Fast å andra sidan har hon en ganska gapig no-bullshit-mamma som inte kommer acceptera nåt könande.
Jag får ofta frågan var jag hittar könsneutrala kläder och vad man kan göra om man inte har tillgång till specifika affärer eller pengar att handla dyrt för. Men grejen är ju att könsneutralt kan man hitta på HM och Lindex och Kappahl om man använder fantasin. Poängen med att klä sina barn genusmedvetet är ju att inte köna barnen. Inte att man måste klä dem i specifika märken.
Jag handlar det mesta på HM, Lindex och Kappahl. Åhléns har också bra saker och det har de flesta butiker om man är beredd att ränna runt på både pojk- och flickavdelning. Jag handlar från båda nämligen och mixar och matchar. En Hello Kitty-tröja ihop med ett par pojkbyxor eller kanske en spidermantröja ihop med rosablommiga strumpbyxor. På några av bilderna har Ninja sin Pippi-klänning ihop med ett par jeans. Våga rosa till pojkarna även om det sitter en liten puffärm på dem. Kompensera och balansera med nåt mer macho. (Den ljusrosa tröjan som Tamlin har på några av bilderna är en pyjamaströja och har inget puff eller annat onödigt dock)
Förstår ni hur jag tänker? Det behöver inte bli dyrt!
En sjörövarskatt är en fantastiskt present!
När tomten kom i julas hade han med sig två skattkistor. En till Ninja och en till Vincent och det blev en SUCCÉ! En piratskatt som Pippi har och den har tamejfan varit på den dagliga agendan ända sen dess. Tamlin får inte leka med pengar dock så Ninja sitter lydigt vid köksbordet när hon pysslar.
Kistan är full av enkronor, femmor och tior. Jag tror det är sammanlagt 250 spänn. Sen har det fyllts på med gamla halsband, armband och annat glitter. Hittas billigt på secondhand eller reor. Kistan har farbror Linus snickrat ihop själv, men det är enkelt att bara köpa en låda. Vill man pimpa den lite extra så kan man köpa beslag på järnhandeln.
Jag ska nog handla lite strass på Glitter nästa gång jag är i stan. Fylla på lite.
Jag vill ju inte ropa varg i onödan
Bet ihop halva dagen igår. Inte för att vara martyr utan för att jag inte vill ringa hem maken om det absolut inte är nödvändigt. Självklart tar han vab om jag ber honom. Men han tar också ungarna tre timmar mitt på dagen när jag gör radio, en-, två timmar här och där när jag tränar eller går till frisören eller hittar på nåt annat mitt på arbetsdagen och kommer alltid hem tidigt om jag ska iväg även fast han måste jobba in varendaste liten minut efterår, oavsett om det innebär att sitta kvar till tio, elva på kvällen.
Så då vill jag gärna spara på tillfällena om ni förstår hur jag tänker. Liksom inte "ropa varg" i onödan.
Men igår bet jag ihop halva dagen men sen gick det inte mer. Jag hade mitt ovanliga "en-gång-om-året"- migränattack from the röv of Satan och saliven var så där vattning som den brukar vara innan man kräks och jag kunde inte röra mig, prata normalt eller ens blinka utan att översköljas av illamående och värk. Ninjan var så fin i sin magsjuka, hjälpte Tamlin med maten och vattnet och klappade om oss; "Hur är det? Mår du bra?" repeterade hon som den lilla härmapan hon är.
När han kom så stängde jag av. Slocknade rakt av och sov tills det var sen kväll. Barnen är ju dessutom små änglar i hans sällskap så det var tyst under tiden.
(Ninja tog den här bilden av mig igår. Talande på nåt sätt och jag märkte aldrig att hon fotade.)
Ni vet när man har legat sjuk på soffan hela dagen och det plingar på dörren?
Fast gäster är ju alltid trevligt. Vi hade sådana igår.
Jag var lite eh oförberedd om man säger så.
Recept på bitter småbarnsmorsa
Det här gör jag nu.
Så här ser det alltså alltid ut när jag försöker typ sitta ifred.
Jag brukar undra om Oskar tänker på hur skönt han har det egentligen. Han kan liksom äta sin jävla sushi utan att en grinande unge drar honom i armen. Han kan sitta i soffan och spela xbox eller bara titta på nåt bra utan att en unge klättrar på hans huvud och gräver honom bland pattarna. Han kan sova ifred. Skita ifred. Duscha ifred. Oavsett om han är frisk eller sjuk. Ja, för han får ju också vara sjuk ifred. Utan barn som grinar och klänger. Fatta vad skönt?!
Nej, det är inte hans fel, men jag undrar om han uppskattar det och kanske kanske kanske tycker lite synd om mig och förstår varför jag är grinig och trött ibland?
Och på toppen av det så ligger Ninja på soffan och har ont i magen. Igen. Vecka fem av sjukdom och misär.
Jag är sjuuuuuuuuk!!!*
*ylar
Nu var det tydligen min tur. Igen. Frossa och svettningar. Migrän och värk. Åh, hela kroppen gör ont ända in till märgen och jag andas så där varmt och febrigt. Jag känner mig som en överkörd gammal skridskopåse men när man är förälder så finns det ingen tid att vara sjuk. Man får inte. Speciellt inte när den mammiga och kortvuxna ungen också är en sjukling och behöver kramas och klängas precis hela tiden.
Jag drömmer drömmar om att åka bort. Utan barn och man. Bara jag. BARA. JAG.
Och så en veckas utdragen ögoninflamation på det.
Födelsedagsfirandet fortsätter!
Idag är det dags för Vincents ANDRA kalas. Jojomensan, när man är ett sånt där skilsmässobarn så får man TVÅ kalas. Ett hos pappa och ett hos mamma och då får Ninjan ge present TVÅ gånger. Fast å andra sidan så har ju Ninjan också alltid två kalas. Men det är bara för att hennes föräldrar inte orkar med alla gäster på en och samma dag. Vi kör ju kompis/barnkalas ena dagen och familjefika andra. Skitbra och så drar man ut firandet på en hel helg!
Vänta tills ni får se presenten vi köpte!
Tamlin gillar tuttar
"Vi håller hand och snopparna och snipporna är inne i kalsongerna och trosorna!"
I helgen var det ju födelsekalas och det glömde jag liksom att berätta om. Jag är så upptagen med att vara klok och tänka ut intressanta inlägg att jag glömmer bort den fina vardagen som är minst lika inspirerande och intressant.
Ninjas kusin och bästis Vincent, som de flesta av er är bekanta med, fyllde fyra. Och hade sitt första kalas. (pappavecka) Ninja fick välja kort själv och tog det glittrigaste och finaste som fanns. Present blev två tidningar med pyssel för Vincent har så förbenat mycket leksaker och jag vill inte öka på berget. Man behöver inte köpa dyra eller stora grejer för att det ska bli kul.
Ninja fick skriva själv och så ritade hon Vincent och Ninja i prinsesslottet. "Vi håller hand och snopparna och snipporna är inne i kalsongerna och trosorna!"
Att inte se ljuset
Här sitter jag och hostar och harklar. Ungarna och jag blir liksom aldrig friska. Ninjan har varit febrig hela natten och det skrämmer ju livet ur mig. Jag tror alltid att jorden har gått under när barnen är sjuka. Att allt har stannat och världen blivit mörk.
Jag gillar ju tingeltangel
Jag vet inte om man får nån snétändning när man blir förälder men är jag verkligen ensam om att tycka att det här ser tjusigt ut?
Trollet är i en armbandsfas. Huruvida den är biologiskt eller ej kan diskuteras men attans vad hon presterar. Hon fullkomligen sprutar ur sig armband efter armband och hon är inte dum inte för hon har ju fattat att halsband tar längre tid. Så vi drunknar i verken, men det gör ju ingenting när man kan pimpa köksattiraljerna!
Kanske blir det en trend? "Häng ett specialdesignat smycke kring din olivoljeflaska!". Ja, jag tror absolut på det!
Jag är ingen rolig mamma
Vi var ju hos Bambi igår och lekte. Eller jag leker ju inte, jag är ju ingen sån morsa ni vet som leker med sina barn för det är ju så jävla tråkigt och ja jag kommer antagligen ångra mig när barnen är stora.
Men ungarna lekte och vi flydde till köket för att vuxet kunna prata om saker utan "MAMMAMAMMAMAMMAMAMMAMAMMAMAMMA!".
Men sen kom de efter ändå som barn alltid gör.
Här berättar Zack och Ninja en saga. Rekvisita hade de med sig i påsen.
Kärleksmat
Hur hade ni det igår förresten? Här hade vi injera-afton då maken köpt hem eritreansk mat för att kärleksfullt glädja mina smaklökar. (inte mina stackars tarmar dock). Själv köpte jag Oskars favoritgodis och ett fång röda rosor, Ninja insisterade fast jag planerat för lila tulpaner, och då fick det bli så!
Jaha. Då var det godmorgon då rå. I vanlig ordning.
Jag finslipar på debattartikeln jag krystade ur mig igår kväll. Lägger sista touchen. Grämer mig och sliter mitt hår. I vanlig ordning.
Och Tamlin är sitt vanliga jag. I vanlig ordning.
Sådana där morgnar som inte riktigt börjar bra.
En sån har jag nu. Tamlin bölar var femte minut. Ja, han bölar. Inte gråter. Bölar. Konstant ibland. Bölar för att han är bölig. Bölar för att han blir arg. (Och då kastar han saker och dunkar huvudet i möbler och golv) Bölar för att han inte får som han vill. (Typ klättra på bordet)
Idag ska jag skriva klart en debattartikel. Sen ska jag ägna resterande tid till att designa en hemsida. Och emellanåt försöka förse er med er dagliga Dahmer-fix.
Under tiden så kan ju ni försöka fundera lite på vilka widgets och plugins som är ett måste för en interaktiv sajt där man gärna vill att läsaren ska delta och ha kul. Inget bling men kanske i stil med commentluv. Snygga roliga widgets att ha i sidomenyn är också intressant. Sådana som kanske framhäver polulärast inlägg eller sånt som får läsaren att klicka runt lite mer. Tack för hjälpen!
Tamlin skolas in på MiniSats Medis. Imorgon ska jag skola in honom här hemma också.
Det händer ALLTID när jag är ett vrak
Kunde känna hur läpparna gick lite sönder när jag log. Inte hade jag borstat tänderna heller. (Ok, det är möjligt att bara EN av dem faktiskt läser min blogg, men jag tar det säkra före det osäkra.)
Regnbågsbarn
Ja just ja, så här eh... "glad" är Tamlin när det är dags att gå från förskolan när vi lämnat Ninja på morgonen. När vi anländer så dansar han alltid en liten dans men när det är dags att gå så är det bananläge som gäller. Jag gissar att hans inskolning om ett år kommer gå GALANT. Eller vad tror ni?
Porträtt av en lillebror
Ninja paparazzar här hemma. Lillebror är i fokus nu för tiden.
(Åh nej, pöjken har en PIRATTRÖJA FRÅN POJKAVDELNINGEN.
Vilken inkonsekvent mamma han hen har. Nu blir han hen könad och stereotyp.)
Idag är maken hemma för magsjuka. Tamlin hostar och harklar och slemmar och själv känner jag mig som en påse skridskor; lite så där lagom risig. Nyårsförkylningar som alltid drabbar en i slutet av december och som liksom klamrar sig fast i två månader, så där på pin kiv för att man inte ska orka glädjas åt att våren är i ankommande. (Februari är kort. Snart är det mars och då försvinner vintern.)
Jag ska försöka skriva nåt mer genomtänkt senare. Tills dess kan ni återvända till hen-diskussionen i Anithas blogg. Idag gör hon och Calle narr av mig, men det bjuder jag på! Självdistans är faktiskt en av mina starkare sidor. Man kan inte ta allt på sånt blodigt allvar hela tiden utan man måste kunna skratta åt sig själv.
mvh Hårunderarmingen
Sjuklingar
Brööööl på er
Att man ska vara ett sånt förbannat vrak när man vaknar. Jag får liksom gnissla mig ur sängen med stela leder och värkande kropp. Som ett sånt där oanvänt gammalt kassaskåp med tung dörr. Gneeeeeeeek.
Är det åldern?
