Genus, Feminism, No Poo, Dahmer!

Här i Delsbo finns många smågårdar med mjölkkor, köttdjur och annan boskap. Gården närmast är ekologisk och fin. Nybyggd med sånt där automatiskt system där korna själv väljer när det ska mjölkas och ätas. Man får inte koncentrationslägervibbar, som man annars lätt får annars, när man går in. För går in gör vi då och då, ungarna ska få växa upp nära till natur och djur som en naturlig del i livet och Ninjan tycker att korna och kalvarna är spännande. "Mamma Mu!" jublar hon.



Men jag och maken reagerar ändå varje gång. Det är en bra gård. En bra gård. Men korna står ju likväl där på det hårda betonggolvet i rader. Bajs på bakbenen och svansen, den där kroniska diarrén sprutandes varje minut och sorgsna ögon.



Kalvarna separeras tidigt och får stå i huttra i små klungor (ibland ensama i enskilda bås) och när det är dags för närhet och mammamjölk så är det bara att suga i flaskan som står uppställd. Flaskan. Små barn som behöver mamma men som hänvisas till en metallbur och mjölk från en slang.




Det här är en bra gård. En bra gård. Men skulle jag behandlat mina hästar eller min dobermann på samma sätt så hade jag fått djurförbud på stört. Är inte det lustigt egentligen? Och lite skrämmande.

Jag och Ninjan sitter och kollar på nåt sånt där extrem-överlevnad-naturprogram och snubben framför kameran äter en larv.

"Man får inte äta djur!" ropar Ninjan förskräckt.
"Nej det har du rätt i" svarar jag och så är det inget mer med det.

Nej jag har inte berättat vad fiskbullarna innehåller eller att "meat" som hon vet att Vincent äter är djur. Det tänker jag inte berätta just nu heller. Vi tar den diskussionen när hon kan förstå den, ta till sig konceptet fullt ut och då ska jag försöka förklara hur allt hänger ihop och varför vissa äter djur medans hon inte gör det. Ja förutom den där fisken då, men då ska jag förklara skillnaden mellan att fiska vilda fiskar och att slakta djur i fångenskap.

Jag fick ett mail från en tjej som undrade lite hur det är att ge vegetarisk kost till barn; Är det svårt? Vad ska man tänka på? osv.

Och jag tänker på de här trådarna som snurrar runt på nätet, om vegetarianism och barn, om människor som tror att barn måste äta djur för att växa och utvecklas, om fördomar att man måste vara välutbildad i kostlära för att ge barnen vegetariskt osv i all oändlighet.

Jag ska krossa en myt: Nej, det är inte ett dugg svårt. Du behöver inga specialkunskaper och du behöver inte ersätta köttet med nåt konstigt.

Äter du en lakto-ovobaserad kost (mjölk och ägg) så får du i dig precis allt du behöver. Ägg är ett superlivsmedel som innehåller allt ett växande barn behöver för att må bra. ALLT. Ser du till att din lilla får i sig ägg, mjölk och fett så finns det ingenting annat att tänka på.

Mitt personliga problem är snarare att variera. Jag är lat och bekväm. Gryner, baljväxter och rötter är nyttigt och gott. Glöm att barn inte äter bönor för det gör de om man ger dem chansen att lära sig tycka om. Rotfrukter kan kokas, grillas, göra soppa på.

Quorn och soja äter vi, men som lyx. Helfabrikat för den lata mamman. (Var försiktig med soja till pojkar)

Att ge barn en vegetarisk grund är en vacker gåva som de bär med sig hela livet. Det känns rätt för oss att ge våra barn en kost utan djur för att senare låta dem välja själv. Ninja får smaka fisk ibland. (som hon oftast ratar) men det känns inte riktigt ok. Hon är ju inte gammal nog att förstå innebörden av att äta djur. Det är ju vi vuxna och kan ta ett beslut utifrån det. (ingen känga till er som ger kött till era barn! Absolut INTE!)

Just nu har jag ångest över min egna kost då jag upptäckt att jag verkligen inte mår bra av kolhydrater. Det är inte svårt att vara vegetarian när man har tillgång till pasta och gryner och bröd och rotfrukter och bönor. Tanken på att gå tillbaka till djur har kommit fler gånger och gett lika mycket skuldkänslor som alltid. Och hur gör jag med barnen? Hur gör jag med deras kost och hur fan lär jag dem att det inte är ok att äta djur om mamma gör det?

Jag vacklar och famlar.

Jag har så svårt att förstå att det ska vara så provocerande att barn är vegetarianer. Jag har suttit i diskussioner de senaste dagarna och vänt ut och in på fenomenet och jag kan inte begripa att vissa tycker att det är ett problem.

Är det inte fantastiskt bra att man, utöver en hälsosam kost, även lär barnen att vara empatiska och miljömedvetna? Vilken gåva för livet!

"Låt barnen välja själva! ropar flera som om bestämmanderätt och valmöjligheter är något vi tillåter barnen när vi fostrar och tar beslut. Det är jävligt mycket mina barn inte får välja själv. Det är mycket som jag som förälder bestämmer. Barn ska inte belastas med det ansvaret.

"Pracka inte på dina värderingar och livsstil på dina barn!" ropar nån annan. Ganska ogenomtänkt eftersom att alla föräldrar utgår från sina personliga värderingar när de fostrar och leder. Det är det som är föräldraskap. Är det inte lika självklart för alla att man lär barnen rätt och fel?

Jo. Låt barnen välja själv när de är gamla nog att förstå konsekvenserna. Låt dem välja DÅ om de vill ta ett beslut som innebär lidande och död för djur. Om vi nu ska vara sådana.... själv så hetsar jag inte upp mig speciellt över andras middagsbord.

Jag ger Ninja fisk ibland. (som hon totalratar) Inte för att jag egentligen är ok med det, utan mer för att jag äter det själv. Men fan vad det känns fel egentligen. Att solka ner hennes lilla person och kropp med döda djur.

Varför ska köttätarnormen diktera mitt föräldraskap? Varför ska normer överhuvudtaget diktera för mig hur jag ska förhålla mig till mitt barn?

Vi befriar minkarna! säger djurrättsaktivisterna på Aftonbladet idag. Och de har mitt fulla stöd. Jag ska berätta hur jag tänker.

"stackars minkar, nu får de ju svälta ihjäl!" gråter folk som inte riktigt har tänkt efter.  Ja, stackars minkar säger även jag. För dö ska kräken göra ändå. Dö ska de oavsett om de stannar i buren eller släpps ut. 

Att svälta eller frysa ihjäl fri är bättre än att leva ett plågsamt liv i trånga burar för att ÄNDÅ slutligen dö under tortyrliknande omständigheter. Djuren smeks liksom inte ihjäl om det var någon som trodde det. 

Det handlar inte om att rädda djuren. De är bortom räddning. Det handlar om att sabotera för farmarna. Att förstöra ekonomiskt och på så sätt försätta dem i konkurs.

Kan man inte rädda de individuella djuren så kan man iallafall se till att ingen tjänar pengar på dem. Och genom att låta djuren dö NU så räddar man framtida djur. Miljoner djur som annars skulle plågas och dö. Ja, miljoner djur. Miljoner djur som nåt jävla riksspån tycker sig ha frihet att tortera och slakta och bära som mössa.





Throughout history, some people have felt the need to break the law in order to fight injustice. The Underground Railroad and the French Resistance are both examples of people breaking the law in order to combat injustice. -PETA

"80 procent av de minkar som släpps fria beräknas dö" säger vidrig farmare med martyrkomplex. Du, 100% av de som INTE släpps ut beräknas dö. Bu fucking hu liksom.

Svenska minkfarmer - en månad senare from Djurrättsalliansen on Vimeo.

Och jag kan liksom inte komma på ett bra alternativ varför jag INTE ska muläta ett paket bacon på stört. (ja om man bortser från den explosiva diarrén som antagligen skulle medfölja) (och det faktum att jag är tvungen att faktisk gå på affärn för att det ens skulle vara möjligt)

Och sen så kommer det dåliga samvetet. Jag är en dålig människa. Jag är en egoist. Jag är oengagerad och en dålig förebild. Djurmördare! (hetsa inte upp er nu däggdjursätare, jag tycker inte att ni är hemska) (och djurmördare är jag ju också även om jag gärna vill intala mig själv om att fisk bara är en väldigt utvecklad växt. Givetvis totalt utan känsel. Förnekelse? Bah!)

Bara att ta det enormt stora och jobbiga steget från vegetarian till att börja äta fisk igen var fyllt av skam. För skämdes gjorde jag absolut. Inte bara p.g.a det dåliga samvetet utan även p.g.a känslan av svek. Mot mig själv. Mot mina ideal. Mot omvärlden (varför de nu skulle bry sig. Eller ja kanske för att jag inte var konsekvent. För att jag ändrade på mig. För att jag tog ett beslut som gick emot mina tidigare.) Mot... ja jag vet faktiskt inte.

Jag gillar inte regler. Jag gillar inte begränsningar.

Och jag är jävligt hungrig just nu.