Genus, Feminism, No Poo, Dahmer!

Jo, jag vet att jag tjatar mycket om genus. Speciellt de senaste dagarna. Och att det kanske inte blir lika många sådana där roliga vardagstramsiga inlägg och det har jag inget försvar till egentligen. Det går i perioder. Vissa dagar så har jag mycket att förmedla och andra dagar inte lika mycket.

Idag blir det Photoshop Day för hela slanten. Egentligen känner jag mig bara trött och sjuk och eländig men sen kom jag på att det inte är nån höjdare att umgås med kidsen när man känner sig just trött och sjuk och eländig så jag ska bara skita, duscha av mig snabbt och sen dra iväg till barnvakten. Sen har jag en hel dag för mig själv. Fatta vad skönt.

Tills jag har nåt annat att komma med så kan ni ju njuta av min vackra röst. Bli inte för känsliga bara, jag vet att det är svårt, men ni måste vara starka. VAR STARKA!

En del av er kommer förstå låtvalet.
Ni som inte gör det har verkligen missat en stor del i livet herregud SKÄRPNING HUR KAN NI HA MISSAT?!

Vi var hos morsan en sväng innan vi åkte tillbaka till Stockholm. Jag passade på att filma lite i hennes hysteriskt proppfulla hus. Morsan är en loppismänniska och handlar på sig en hel del saker. Att hon gift sig med en annan samlare gör inte saken bättre.

Jag har fått massvis med förfrågningar om min hårbulle och jag skulle ju kunna - lat som jag faktiskt är - skicka vidare er till nån annan jäkla tutorial online men jag är så fin serrni att jag tar mig tid och spelar in en egen. För er, mina finaste läsare.

(Aningen speedad för att hinna få med allt innan ungarna sabbar allt.)

Frisyren kallas "sock bun" (Googla fler tutorials) och är något jag själv använt sen femton år tillbaka.  (givetvis så har jag gått omkring och trott att jag är den enda som gör såhär, men tji fick jag när bloggare och youtubare började posta bilder på sina egna.)

Frisyren är iallafall enkel som fan, klassiskt och snyggt. Jag är ju en riktig teskedsgumma när det gäller frisyr och den här varianten är ju lite snyggare än den vanliga mongoknuten.
 

Det blev lite känslosamt och så vackert. Bli inte förvånade om ni får lite ont i hjärtat när ni lyssnar. Nu väntar jag bara på att bli upptäckt.

Jag ljuger lite här då rå. Jag påstår nämligen att lunchen var billig. Det var den inte. Den var snordyr.Jag får skylla på sinnesförvirring. Priset + kvalitén (eller bristen på den) måste ha gjort mig helt snurrig i bollen.

Tips! Salladen på Götgatan Stories i Skrapan är skit. Blaskig isbergssallad, saggiga grillade grönsaker som legat länge och blivit mjuka och slappa och blöta, en smaaaaaal liten slice avokado och ett halvt ägg. Och blaskig yoghurtdressing på det. Handskalade räkor som var fina, men bortkastade på blasksalladen. Allt för det blygsamma priset av 130 spänn. Typ.

/never eating there again

Fan va jag är kul, tänker jag ibland. Jo det är sant. Jag brukar kolla igenom mina videobloggs...eh...videos (?) och tycka att jag är så himla skojjig. Och så tänker jag att jag borde göra fler fast det blir aldrig av.

Men jag tycker att ni som inte gjort det än ska passa på att kolla på mina klipp. ^ ^ (pekar diskret mot kategorilistan) Kanske attackera kommentarsfältet med lite inspirerande tips om framtida klipp eller nåt.

Här är mitt favoritklipp; Ninjan är nästan exakt nio månader här. Precis som Korvas är nu. (wow time flies!)

 
Ettusen prenumeranter. (Ok, ettusensju om vi ska vara petiga) Fyrsiffrigt liksom. Jag minns hur uppspelt jag var när jag hade 20. Tjugo människor som fann mig tillräckligt intressant. Tjugo personer som gillade det jag skrev. Jag trodde nämligen aldrig att mitt skrivande skulle generera fler läsare än kanske tre fyra stycken arga FL'are som irrat sig hit.

Sen kom hundraprenumerantsjubileumet. Wow liksom. Hundra stycken! Det firades givetvis med tårta. Jag åt, ni såg på. Jo, för jag är ju givetvis så självgod att jag antar att ni tycker att det är jätteintressant att se på när jag äter.

Joserrusåatte.

Och nu är det tusen. Och det måste givetvis firas. Jag hade tänkt stort party, massa gäster. Men maken envisas med att fylla trettio idag och jag antar att han också vill ha fest. Orka planera två liksom. Så det blev lite gotta tillsammans med barn, mormor och Anaiah som kom på besök.

Vi njuter. Ni ser på.

Grattis till mig!

Jag tror bestämt att jag avlat de finaste och bästaste avkommorna. Jo jag är givetvis objektiv när jag påstår det.



Ninja har en KattenJanssontröja från Bamsekollektionen på Lindex, jeans från HM. Prutten har en ekologisk body från ehh.... nånstans, jag har tyvärr klippt bort lappen bak... och Ninjas gamla leggins från Plastisock.

(Jo jag vet. Tamlin är gigantisk. Och honom tröck jag ut ur fittan liksom. Utan smärtlindring. Fatta. Det är knappt jag gör det.)


En morgonvideoblogg på underverken:



Nu så ska vi dra till Kristallparken och ha lite picknick med strips och annat gotta.

Jag har ju fått ett drös frågor kring sjalen och hur man knyter. Så här förklarar jag.



Dagen har spenderats blöjlös på öppna förskolan. Det är otroligt hur länge barn kan hålla sig om de måste.

Svårföräldrar är svårföräldrar liksom. Med allt vad det innebär. Ibland är de otroligt generösa till exempel. Mina, Oskars föräldrar, har låtit bygga om sin gamla ladugård till ett semesterboende för vår lilla familj. Så vi kan komma och hälsa på utan att gå varandra på nerverna.

Jag kan nog garantera att vi kommer åka upp lite oftare nu.